Mauritz Rasmusson

Död:1577-04 – Timmele församling, Älvsborgs län

Präst, Upprorsledare


Band 25 (1985-1987), sida 278.

Meriter

Mauritz Rasmusson (Mauricius Erasmi), avrättad i april 1577 i Timmele, Älvsb. Möjl son till kh Rasmus i Böne, Älvsb. Kh i Böne åtminstone från 66. Upprorsledare.

G efter 1563 (Almquist 1960) men före 1571 (Älvsborgs lösen) m Anna Lassadtr (Västergötlands landskapshandl 1564), d tidigast 1576, dtr till halvfrälsemannen Lasse Jöransson o Kerstin Eriksdtr (Liliiehöök) samt tidigare g m Knut Drake (af Intorp) o bonden Lasse Månsson (Almquist 1974).

Biografi

M framträdde 1576 som motståndare till Johan III:s  kyrkopolitik, den sk nova ordinantia 1575 och den sk röda boken 1576. M uppger att hans planer på uppror mot Johan III först väcktes 1575 vid ett sammanträffande med riksrådet och lagmannen i Småland Erik Karlsson eller Erik Gyllenstierna (bd 17, s 590 f). Uppmuntrad av denne knöt M kontakter med åtskilliga av honom namngivna oppositionella personer i Västergötland: bönder, präster och borgare i Bogesund. Syftet med sammansvärjningen var att befria den fångne Erik XIV eller, om detta misslyckades, välja hertig Karl till kung. Om inte heller detta gick, skulle Erik Gyllenstierna erhålla tronen. Gyllenstierna lovade M många förmåner för dennes stöd och var också den som M främst sköt skulden på efter sitt gripande. Enligt M förhindrade hustrun hans djupare engagemang i sammansvärjningen, bl a då krutanskaffning var aktuell.

I slutet av sept 1576 fick Johan III kännedom om sammansvärjningen på grund av att M:s bror Lasse Rasmusson, som tjänade hos Erik Gyllenstiernas kusin kanslern Nils Gyllenstierna på dennes gods i Småland, tycks ha pratat bredvid mun. I mitten av nov skrev ståthållaren på Älvsborg, lagmannen i Västergötland Erik Gustafsson (Stenbock) till Johan om M:s stämplingar för uppror i Småland och Västergötland.

Den 12 nov sammanträdde häradsrätten i Redväg i närvaro av Erik Gustafsson (Stenbock), Erik Gyllenstierna, knekthövitsmannen Anders Åkesson och den kunglige fogden Måns Persson för att rannsaka om M:s aktiviteter. Flera vittnen, bl a kaplanen herr Per i Böne, vittnade i M:s närvaro om att denne fört förrädiskt tal mot kung Johan och begärt bistånd av dem för att befria Erik och döda Johan samt all adel i riket. Först av alla skulle Erik Gustafsson, Erik Gyllenstierna och den kunglige fogden dödas. Detta bekräftades av M:s hustru vid förhör inför tinget. De båda riksråden lät sända M och hans medsammansvurne Jon Salpetersjudare i Marbäck till Vadstena. Under transporten lyckades M komma loss men tillfogades en skada i axeln och infångades.

Den 29 nov befallde Johan III ståthållaren på Vadstena Arvid Gustafsson (Stenbock) att tillsammans med bl a Sten Baner (bd 2), Jöran Gera (bd 17) och sekreteraren Johan Henriksson (bd 20) hålla förhör med M, om nödvändigt under tortyr. Flera förhör hölls, och den 19 dec dömde en rätt, bestående av lagmannen i Östergötland riksrådet Jöran Gera och 23 andra frälse och ofrälse personer, M till döden för högförräderi. M bedyrade sin oskuld och anklagade flera av vittnena for att vara hans avundsmän och hävdade att några av dem, bl a hans egen kaplan Per, i själva verket var de som hade stämplat mot kungen. Att hans hustru och bröder vittnade mot M tillmättes dock stor vikt av rätten.

21 dec inlämnade M till Arvid Gustafsson en skriftlig bekännelse vari han anklagade Erik Gyllenstierna för att ha lett in honom på sammansvärjningen. Av denna anledning hölls under tortyr nya förhör med M den 24 och 26 dec. M vidhöll sin tidigare bekännelse men tog tillbaka anklagelserna mot Erik Gyllenstierna och utpekade nu istället några borgare i Bogesund som upprorets anstiftare. M kom också med flera grovt kränkande uttalanden mot Johan III.

Verkställandet av domen sköts upp då man ville efterspana hans medsammansvurna och locka dem att vittna mot sina kamrater. I mars 1577 sändes flera av de sammansvurna till Vadstena för att konfronteras med M sedan de förhörts av Erik Gustafsson, Knut Posse och Erik Gyllenstierna. Om M:s anklagelser mot den sistnämnde hade de båda andra riksråden inte kunnat utröna något ytterligare, och de förklarade i ett brev till Johan III att de sannolikt var ogrundade.

Ytterligare en rättegång hölls med M i Vadstena, varvid han tog tillbaka anklagelserna mot alla dem som han tidigare angivit. Både Hogenskild Bielke och Erik Gustafsson rådde Johan III att låta döma M inför ett häradsting, eftersom allmogen ansåg honom vara oskyldig. Detta accepterades av kungen, och 15 april befallde han Erik Gustafsson att sända M till Västergötland. Samma månad fördes M till Mölbacken vid Timmele där han blev avrättad; han begrovs på Böne kyrkogård. M:s egendom togs också i beslag av kronan (Almquist 1960). Prosten Ullenius uppger, att det efter M:s död gick sägner i trakten om hur flera av dem som vittnat mot M dött en våldsam död och att deras kroppar sedan förts bort av den Onde.

Samtidigt med M:s avrättning drabbade samma öde amiralen Bengt Bagge i Sthlm, och avslöjandet av dessa sammansvärjningar har ansetts spela en inte obetydlig roll för att öka Johan III.s oro för att den fängslade brodern skulle slippa lös. Komplotterna skulle ha varit en utlösande faktor till den förnyade dödsinstruktionen för Erik XIV:s väktare. I M:s sammansvärjning såg Johan sannolikt embryot till en ny Dackefejd. Vid ett möte med delar av prästerskapet i mitten av febr 1577 angrep Johan skarpt missförhållanden bland prästerskapet och nämnde speciellt en präst som låg bakom en sammansvärjning med syftet att röja kungen och hans familj ur vägen, något som säkert syftade på M.

Kunskapen om M:s sammansvärjning kommer från hans egna under tortyr framtvingade bekännelser och dess omfattning är därför svår att bedöma. Under alla förhållanden torde M dock ha bidragit till att aktualisera dödsdomen över den i febr 1577 avlidne Erik XIV.

Författare

Lars Ericson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Västergötlands landskapshandl 1564:12:5, maskinfol 9 v, o 1566:5:3, fl, Klage-målsreg, vol 3: 1570-talet, p 63 o 70, Alvsborgs lösen 1571, vol 11:6, f 33, Frälse- o rusttjänst-längder, vol 29:häfte 28 A, Svea hovrätts arkiv, E I: lb (k brev 1614-39: domen 19 dec 1576), RR nov 1576april 1577, Str historiska handhar, 13 b (rättegångshandhar o förhörsprot; delvis tr i HSH 15, 1830), allt i RA; H Ullenius, Rötemånads lediga stunder år 1730, Skara SB; F Feyt, Narratio eorum qua= gesta sunt in Suetia ab anno 1576 usque ad Martium anni 1577 (Vatikanarkivet, Rom; tr i utdrag i SRA 2:2, 1899, s 552 fT, i sin helhet i KÅ 1900, s 259-269).

A G Ahlqvist, Konung Erik XIV:s fängelse o död (1868); dens, Nya bidr till svar på frågan: Har konung Erik XIV dött af förgift? (1873); dens, Konung Erik XIV:s sista lefnadsår (15681577) (1878); JE Almquist, Häradsh Arvid Jönssons (sparre över stjärna) avkomlingar till fjärde o femte led (SoH 1959); dens, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1960); dens, Rannsakn:en i Västergötland 157476 rör adelskvinnors ofrälse giftermål (Rättshist studier, 4, 1974), s 99 f; I Andersson, Erik XIV, en biogr (1935); B Broomé, Ätten Posses hist 1500-1625 (1960); R Eländer, Upprorsförsöket mot Johan III 1569 o prästens i Böne anklagelse mot honom 1576 (HT 1958); H Holmquist, Den sv reformationskyrkans fortbildn till ortodox luthersk bekännelse- o folkkyrka 15721611 (Sv kyrkans hist, 3:2, 1933); R Ohlsson, Abraham Angermannus, en biogr studie (1946); Skara hm; SMoK; F Odberg, Om kyrkoherden herr MR:s i Böne sammansvärjn mot konung Johan III år 1576 (VFT 1:6-7, 1893); dens, Om stämplingarna mot konung Johan III åren 15721575 (1897).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Mauritz Rasmusson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9197, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Ericson), hämtad 2019-01-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9197
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Mauritz Rasmusson, urn:sbl:9197, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Ericson), hämtad 2019-01-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se