Meriter

1 Meurling, Carl Henrik Fredrik, f 29 maj 1876 i Linköping, Domk, d 21 sept 1963 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: översten Carl Otto Sigvard Theodor M o Selma Johanna Ahrberg. Mogenhetsex vid h a l i Linköping 4 juni 94, ord elev vid KTH 14 sept 94, ex i militär kurs för inträde i Väg- o vattenbyggn: kåren (VVK) 19 dec 98, avgångsex från fackavd för väg- o vattenbyggmkonst vid KTH 22 dec 98, bitr ing i östra väg- o vattenbyggn: distr 1 jan 99–30 sept 01, i väg- o vattenbyggmstyr 1 okt–31 dec 01, i Sthlms stads vattenledn:verk 1 jan 02 –31 aug 03, undering o arbetsledare vid Malmö drätselkammare 1 okt 03–30 juni 04, ing o arbetschef där 1 juli 04-31 dec 07, löjtn i VVK 31 dec 04, deläg o avd:chef i ab Vattenbyggn:byrån (VBB) 1 jan 08, lär i byggn:konstruktionslära vid KTH 30 jan 08, VD i Sthlms stads lantegendomsnämnd 1 maj 08–19, red för TT, avd för väg- o vattenbyggmkonst 09–10, verkst led av styr för ab Sthlms tomträttskassa 09–24, led av granskn:komm av Sthlms lokaltrafik 10, av bostadskommissionen jan 12–dec 19, kapten i VVK 31 dec 13, led av byggmaterielkommissionen mars-maj 16, av komm ang Sthlms flottstation juni–dec 17, av redaktionsrådet för TT 17–21, ordf i folkhushållmkommissionens koloni-avd 18, led av Sthlms kooperativa bostadsfören:s förtroenderåd 18–24, av statens byggn: byrå 18-31, fastighetsdir i Sthlm 19–24, borgarråd o chef för fastighetsroteln 20–24, major i VVK 31 dec 20, lär i socialpolitik vid Socialpolitiska inst i Sthlm 21–24, led av komm ang Sthlms bangårdsanläggn:ar juni 22–febr 23, av byggn:styr:sakk juni 23–jan 25, ordf i Sv kommunal-tekniska fören 23, i Väg- o vattenbyggmklubben 24–28, överste o chef för VVK o överdir o chef för väg- o vattenbyggmstyr 7 mars 24–14 dec 28, ordf i styr för Sv väginst 24–34, i komm ang väg- o vattenbyggmväsendet april 24–sept 25, i komm ang VVK.s omorganisation april 24–okt 25, led av styr för statens meteorologiskhydrografiska anst 24–26, av kanslihusdele-gerade 24, statsråd o chef för kommunikationsdep 7 juni 26–2 okt 28, ordf i järnvägsfusionssakk okt 28–april 32, regeringsråd 1 jan 29–30 maj 44, utredn:man ang sammanslagn av vissa ensk järnvägar april 32–dec 33, led av komm ang vägdistriktens förvaltn jan 44–juni 45, ordf i vägdistriktens granskn:nämnd jan 44–juni 45. – LIVA 25.

G 10 febr 1904 i Malmö, S:t Petri, m Maria (Maggie) Kristina Hedberg, f 4 febr 1876 där, ibid, d 21 sept 1967 i Sthlm, Engelbr, dtr till bankdirektören o bokförläggaren Johan Gustaf H o Maria Sahlström.

Biografi

Carl M:s liv sammanföll med en period då ingenjörer började spela en framskjuten roll i samhällslivet och han kom, i likhet med många av sina generations- och studiekamrater från KTH, att inneha en rad viktiga poster och uppdrag i statlig och kommunal tjänst.

Det ingenjörsfack, som M tillhörde, hade ursprungligen varit sysselsatt med utbyggnad av järnvägar och andra samfärdsmedel. Vid sekelskiftet skapade vattenkraftens tillgodogörande och den kraftiga expansionen av kommunala förvaltningar med teknisk inriktning nya verksamhetsområden för väg- och vattenbyggarna. Det gällde att planera snabbt växande städer och tätorter samt att utrusta dem med kommunala anläggningar för bl a kommunikationer, sanitet, vatten och hushållsenergi. Det var kommunaltekniskt intresserade ingenjörer som verkställde detta viktiga samhällsbygge och M var en av de främsta. Hans insatser illustreras bl a av talrika föredrag och inlägg inom Sv teknologföreningen och Sv kommunal-tekniska föreningen.

M:s viktigaste uppgift i Malmö var utbyggnaden av stadens kloakverk, som påbörjades 1905. Det byggdes enligt ett förslag av J G Richert och ab Vattenbyggnadsbyrån (VBB). Kontakterna med Richert gjorde att M lämnade Malmö för att bli delägare i VBB och chef för dess nyinrättade konstruktionsavdelning.

Redan efter ett år återgick dock M till kommunal verksamhet. 1908 utnämndes han till direktör i Sthlms stads lantegendomsnämnd. M:s motiv till att överge VBB, som var ett dynamiskt och framgångsrikt företag, är inte kända. Kanske var det möjligheten att deltaga i ett av det tidiga 1900-talets stora kommunala projekt som lockade den socialt intresserade M och gjorde honom till en av föregångsmännen vid tillkomsten av egnahems- och förstadsområden.

Sthlms stad hade, med början i köpet av Enskede gård 1904, förvärvat stora lantegendomar i Brännkyrka och Bromma socknar. Avsikten var att skapa möjligheter att avhjälpa den svåra bostadsnöden och att tillförsäkra sig markreserver för den väntade stadsutvidgningen. Eftersom egendomarna låg utanför stadens gränser, måste exploateringen ske under andra villkor än i innerstaden, och 1908 skapades en särskild nämnd, Lantegendomsnämnden, som förvaltade marken utanför den dåvarande jurisdiktionen, och där M utsågs till direktör.

Markförvärven inledde en ny epok i sv bostadsbyggande och bildade grunden för Sthlms stads trädgårdsstäder. De planerades under inflytande av sekelskiftets intresse för nya boendeformer och jordreformer och formades bl a av engelsmannen Ebenezer Howards idéer om "the garden city". Trädgårdsstaden skulle förena stadslivets och lantlivets fördelar och erbjuda en behaglig miljö med frisk luft, trädgårdar och välplanerade anläggningar för socialt umgänge. Till bilden hörde också att marken hyrdes ut till invånarna genom ett tomträttsförfarande. Därigenom skulle markspekulation undvikas.

Enskede var det första bostadsområde som planerades av Lantegendomsnämnden. Det blev också det första sv egnahemssamhälle som grundades på tomträtt, och det var avsett att bli ett mönstersamhälle för arbetare. Eftersom tomträtten var svår att belåna i vanliga kreditinstitut, inrättades samtidigt ab Sthlms tomträttskassa, som ordnade finansieringen av den nya bebyggelsen. Några år senare ledde Lantegendomsnämnden även planeringen av de kommunala trädgårdsstadsområdena i Bromma, vid Alvik och Äppelviken samt Ulvsunda villastad.

Den främsta förtjänsten för detta nytänkande på bostadsområdet tillkommer C Lindhagen (bd 23), som var lantegendomsnämndens ordförande och tomträttens hängivne förespråkare, och stadsingenjören H Ygberg, som tog initiativet till de stora markförvärven. Men ansvaret för det praktiska genomförandet föll på M, som var verkställande direktör både i Lantegendomsnämnden och i tomträttskassan. Lantegendomsnämnden blev, "under Lindhagens och M:s aktiva och expansiva ledning snart en av stadens viktigaste myndigheter, både genom sina omedelbara insatser och genom sin framtidsplanering. Dess insatser blev grundläggande för den fortsatta stadsbyggnadspolitiken" (Larsson 1977, l,s44).

När M tillträdde tjänsten vid lantegendomarna beskrevs han som "en kunnig väg- och vattenbyggare med levande intresse för sina nya uppgifter" (Lindhagen). M var inte heller främmande för Lindhagens sociala patos. 1908 presenterade han t ex tomträtten som det medel som gjorde det möjligt att förverkliga de sociala ambitionerna bakom trädgårdsstäderna. Jordmarknadens monopolartade karaktär hade gjort det egna hemmet till "ett privilegium för den kapitalägande". Samhället måste därför reglera markvärdet och med hjälp av tomträtten göra det möjligt att upplåta mark även till mindre kapitalstarka personer (Arkitektur 1908).

Samhället ägde också enligt M ett annat medel att reglera markvärdet. Med hjälp av de lokala kommunikationerna kunde tomtmarknaden mångdubblas. De nya bostadsområdena långt från innerstaden förutsatte givetvis fungerande samfärdsmedel. Genom Lantegendomsnämndens initiativ skapades bl a den första fasta bron över Tranebergs-sund – en uppmärksammad pontonbro – och spårväg mellan Bromma och innerstaden. Spårvägarna hade en varm förespråkare i M, som i dem såg ett av de viktigaste medlen för att foga nya markområden till den växande staden och därigenom skapa en rymlig och luftig stadsbildning med välordnade bostadsförhållanden.

I uppsatser och föredrag betonade M gång på gång bostadsfrågans sociala betydelse. Samhället hade skyldighet att ge även de mindre bemedlade klasserna goda bostäder. För kommunalteknikern, som skulle fullgöra samhällets målsättning, räckte det inte med tekniska kunskaper. Han måste också, underströk M, intressera sig för och besitta kunskaper i sociala frågor (TT 1910).

De sociala ambitionerna bakom trädgårdsstäderna kunde aldrig helt förverkligas. Världskriget satte stopp för bostadspolitiska framsteg. Det visade sig dessutom att de nya områdena fick en något annan social struktur än vad som hade avsetts. När M senare gjorde en återblick kunde han ändå med rätta framhålla betydelsen av de idéer och planer som där hade kommit till uttryck. I stadens expansionsområden hade "trädgårdsstadskaraktären förberetts och vunnit hemortsrätt och för såväl egnahems- som hyreshusbebyggelsen hava utarbetats nya former, vilka i socialt och ekonomiskt hänseende stå långt framför den gamla, kompakta stadsbebyggelsen" (Sv stadsförbundets tidskrift 1938).

Under första världskriget upphörde bostadsproduktionen nästan helt. Det var inte längre möjligt att projektera nya bostadsområden. Det gällde i stället att med alla upptänkliga medel avhjälpa den skriande bostadsbristen. M, som deltog i den stora statliga bostadskommissionen, uppmärksammade framförallt finansieringsfrågorna. Han förespråkade bl a subventioner till den allmännyttiga byggnadsverksamheten men pekade framförallt på nödvändigheten av en mer varaktig lösning av bostadskrediten. Han framhöll bostadsföreningarnas förtjänster och medverkade bl a vid stiftandet av Sthlms kooperativa bostadsförening.

1919 genomfördes en omorganisation av Sthlms kommunförvaltning. Lantegendomsnämnden överfördes till fastighetsnämnden, som fick ett övergripande ansvar för bostads-och markförsörjningsfrågor. M utnämndes till fastighetsdirektör samt ett år senare till ordförande i fastighetsnämnden. S å valdes han även till borgarråd för fastighetsroteln och bostadsfrågorna.

Borgarrådsbefattningen, som infördes 1920, var resultatet av strävanden att utrusta staden med en effektiv "regering". De sex borgarrådsmandaten fördelades i enlighet med den politiska ställningen inom stadsfullmäktige. M valdes som liberalernas kandidat. Det var främst M:s insikter och erfarenheter i kommunala förvaltningsfrågor som förde honom till borgarrådsposten. Han var inte partiansluten och hade för övrigt 1912 tillhört den grupp av sex ingenjörer från Sthlms stad och VBB som tog initiativet till Sv pansarbåtsföreningen och dess kontroversiella insamling. M stod dock liberalerna nära och räknade sig till de politiskt frisinnade. Y Larsson, som efterträdde M, vittnade om att denne som borgarråd med sakkunskap och kraft tilllämpade ett socialliberalt handlingsprogram.

1924 lämnade M den kommunala verksamheten för att tillträda som chef för väg-och vattenbyggnadsstyrelsen respektive väg-och vattenbyggnadskåren. Utnämningen skedde sannolikt efter kontakter med kommunikationsministern, vännen, kurs- och arbetskamraten från KTH och VBB, S Lübeck (bd 24). – M var väl insatt i kommunikationernas centrala betydelse för samhällsutvecklingen. Det nya arbetsfältet dominerades av den omvälvning som blev följden av bilismens genombrott under 1920-talet. Järnvägstrafiken stagnerade samtidigt som motortrafiken ökade mycket snabbt. Vid mitten av decenniet tycktes en ny epok börja då de två trafikgrenarnas nedåt- respektive uppåtgående kurva korsade varandra. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade formats av de krav som ställdes av järnvägarnas uppkomst och utveckling. Det blev M:s uppgift att leda anpassningen till bilismens snabba utveckling. M.s nya verksamhetsområde kom således att präglas av vägfrågor. Det var också i egenskap av Sveriges ledande kraft inom vägvä-sendet som han 1924 utsågs till ordförande i Sv väginstitutet och året därpå till ledamot av IVA. 1926 utsågs M – tämligen följdriktigt – till kommunikationsminister i C G Ekmans liberala regering. Det ekonomiska läget och regeringens vågmästarpolitik begränsade utrymmet för större initiativ. M synes ha sett som sin främsta uppgift att motverka konkurrensen mellan järnvägs- och vägtrafiken. Han framhöll järnvägarnas ekonomiska betydelse vid transport av stora godsmängder över längre avstånd men pekade samtidigt på bil-och busstrafikens överlägsenhet vid lokaltrafik samt i de delar av landet där trafikunderlaget inte motiverade investeringar i järnvägsanläggningar. I syfte att underlätta järnvägarnas betryckta ställning sammankallade M bl a 1927 års järnvägs- och automobilkonferens. Han tog även initiativ som syftade till rationalisering och sammanslagning av privata järnvägsföretag. Med större trafikenheter, menade M, skulle järnvägen ha bättre möjligheter att möta konkurrensen från vägtrafiken. Dessutom eftersträvade han en större reglering av motortrafiken och tillsatte en utredning, som skulle ge förslag till ny motor-trafikförordning. De flesta av M.s initiativ kunde dock inte förverkligas pga regeringens svaga parlamentariska underlag och dess korta regeringstid. – Hösten 1928 avgick den ekmanska ministären. Kort därefter utnämndes M till regeringsråd. Därmed hade han nått slutpunkten i sin karriär.

Det är svårt att finna mer personliga omdömen om M . Dock karaktäriserar vännen och medarbetaren Y Larsson honom som en "fackman med viss vänsterfärg". Han hade "den goda ingenjörens klara skalle och praktiska handlag, räknesticka i fickan, snabb att fatta och siffermässigt genomlysa även komplicerade sammanhang, att ofta finna lösningar av den typ matematikern kallar eleganta, kanske ibland på bekostnad av större, men avlägsnare värden" (Larsson, 1, 1977, s 139).

Författare

Bosse Sundin

Arkivuppgifter

Arkivalier efter M rörande statens bostadskommission o Sthlms tomträttskassa i SSA. Enstaka brev från M i RA o SSA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Förslag till ordnande af Malmö stads vattenaflopp. [Rubr.] Gefle 1904. 13 s. [Anon.] ([Svenska kommunal-tekniska föreningens handlingar, 1904,] Bilaga 5.) – Tillåtna längden å helgjutna betongmurar (TT, årg 36, 1906, Sthlm, 4:o, Afd för Väg- och vattenbyggnadskonst, s 30–35). – Efter hvilka grunder bör utvidgning af kommunernas väg-, gatu- och ledningsnät ske såväl inom som utom det planlagda området? Inled-ningsföredr vid Sv kommunaltekn föreningens årsmöte 1906 (ibid, s 87–90; omtr i Svenska kommunal-tekniska föreningens handl, 1906, Årsmötet [rubr], Gbg 1907, s 36–50 [= bil 4]). – Malmö kloakverk 1907. [Omsl: Malmö stads...] Malmö 1908. 4:o. 111 s, 20 pl. [Föret.] – Tomträtt (TT, 38, 1908, Arkitektur och dekorativ konst, organ för Svenska teknologföreningens afd för husbyggnadskonst, s 117 f). – Enskede och dess bebyggande (ibid, s 135–141). – Meddelande angående införandet af vattenmätare och vattenklosetter i Malmö (ibid, Väg- o vattenbyggnadskonst, s 33–36). – Armerade tryckledningar för Malmö kloakverk (ibid, 39, d:o, s 33–39). – Kurzgefasster Be-richt iiber die Massnahmen, die die Stadt Stockholm zum Zwecke vermehrter Entwicklungsmög-lichkeiten in der unmittelbaren Umgebung der Stadt während der letzten Jahre genommen hat. [Rubr.] Sthlm 1910. 10 s. [Undert.] – Ufvsunda industriområde i Bromma socken vid Stockholm. Sthlm 1914. 16 s. [Anon.] – Spårvägarnas betydelse för stadsutvecklingen. Inledningsföredr. [Rubr.] Sthlm 1915. 12 s. (Svenska kommunal-tekn föreningens handl, 1915, n:r 8.) v Stockholms kommunala stadsanläggningar i Bromma. Sthlm 1915. 4:o. 8 s. [Ur Svenska stadsförbundets tidskr s å.] – Fastighetskrediten och dess betydelse för bostadsfrågan (Bostadskongressens förhandlingar i Stockholm den 21–23 september 1916, Sthlm 1917, s 22–36 o diskussionsinlägg s 45; även sep, 15 s). – Stockholms Boligsp0rsmaal i de siste ti Aar (Bolig-reformer, Aarg 1, 1916, Bergen, 4:o, s 198-213). – Bostadsfrågan i städerna och den kommunala bostadspolitiken. [+] K Bergström, Industrien och bostadsfrågan [o] Gustaf Larson, Byggnadssätt och byggnadskostnader... [Rubr.] Sthlm 1918. 4:o. 31 s. [Ur Sv stadsförbundets tidskr s å.] – Städerna och bilskattemedlen. Föredr vid S.K.T.F:s årsmöte i Helsingborg d 2 sept 1926. [Rubr.] Sthlm 1926. 14 s. (Svenska kommunaltekn föreningens handl, 1926:6.) – Om forskning på vägväsendets område. Föredr vid Ingeniörsve-tenskapsakademiens högtidssammankomst d 24 okt 1925. Sthlm 1926. 21 s. (IVA, Meddelande n:r 53.) – Landsvägar och järnvägar (Kungl. väg-och vattenbyggnadskåren 1851 — 1926, festskrift..., Sthlm 1926, 4:o, s 11-18). – Svensk motortrafiks första skede. En återblick på den yrkesmässiga trafiken (Suenoni Liibeck sexagenario, vänners skrift..., Sthlm 1937, 4:o, s 227–238). - Bidrag i Svenska stadsförbundets tidskrift 1909–11, 1913, 1915, 1917–18, 1921, 1924, 1933, 1938, Sthlm, 4:o, o Social tidskrift 1908-09, 1912, 1914, 1916, Sthlm, samt i TT även i Veckoupplagan 1910, 1914, 1917, 1920.

Redigerat: Teknisk tidskrift. Årg 39-40, 1909–10, Afdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst. Sthlm. 4:o. 138, 136 s. – Kungl. väg- och vattenbyggnadskåren 1851 – 1926. Festskrift med anledning av dess sjuttiofemåriga tillvaro. Sthlm 1926. 4:o. 600 s, 11 pl. (Tills med R Smedberg.)

Källor och litteratur

Källor och litt: Invalsförslag, I VA; KTH:s prot 30 jan 1908, RA.

T Althin, Vattenbyggn:byrån 1897-1947 (1947); C M (H8D, årg 21, 1920); C M 70 år (SvD 28 maj 1946); S Holmberg, Stor-Sthlm, dess uppkomst o kommunikationer (1947); Y Larsson, På marsch mot demokratin (1967); dens, Mitt liv i stadshuset, 1–2 (1977); K väg- o vattenbyggn: kåren 1851–1937, ed R Smedberg (1937); C Lindhagen, Memoarer, 3 (1939), s 69–72 o 91; J G Richert, Minnesanteckn:ar (1929); E Stavenow-Hidemark, Villabebyggelse i Sverige 1900–1925 (1971); Sthlm under femtio år. Sthlms stads fastighetsnämnd 1919–1969 (1969).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl H F Meurling, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9301, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bosse Sundin), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9301
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl H F Meurling, urn:sbl:9301, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bosse Sundin), hämtad 2024-04-18.