K A Vilhelm Moberg

Född:1898-08-20 – Algutsboda församling, Kalmar län
Död:1973-08-08 – Väddö församling, Stockholms län

Författare, Journalist, Dramatiker


Band 25 (1985-1987), sida 558.

Meriter

Moberg, Karl Artur Vilhelm, f 20 aug 1898 i Moshultamåla, Algutsboda, Kron, d 8 aug 1973 i Väddö, Sth. Föräldrar: soldaten Karl Gottfrid M o Ida Charlotta Aronsdtr. Studier vid Kronobergs läns folkhögsk i Grimslöv, Skatelöv, Kron, 1617, vid Katrineholms stads praktiska skolor 18, volontär på Vadstena läns tidn maj 19, red:sekr där 20, vid Arvika nyheter okt 20, red för Vadstena läns tidn 1 jan 21april 22, v ordf i Sveriges förf:fören 3637, ordf i Sv dramatikers studio 4042, v ordf i Sveriges dramatikerförb 4150, ordf där 5154. Förf. Samf De nios stora pris 39, LVVS 59.

G 22 sept 1923 i Vadstena m Margareta Sofia Törnqvist, f 8 april 1904 där, dtr till sjukvårdaren Karl Oscar T o Hilma Sofia Johansson.

Biografi

Barndomens Småland kom att spela en avgörande roll för Vilhelm M:s utveckling som författare. Hans far, farfar och farfarsfar hade tjänstgjort som indelta soldater vid Konga kompani och livnärt sig på små soldattorp, och även på moderns sida kom M från bonde-och småbrukarsläkt. Hans födelseby Moshultamåla i Algutsboda ligger vackert och högt i södra delen av det skog- och sjörika småländska höglandet inom den del av det sägenomspunna Värend som karakteriseras av stengärdsgårdar, ljungbackar och enbuskar. Det var under 1800-talets senare hälft en karg och fattig bygd varifrån en strid ström av emigranter gick, men under M:s barndom hade industrialismen nått grannbyn Moshult med järnvägsstation, glasbruk och en torvindustri. Att M:s föräldrar växt upp i små omständigheter framgår bl a av att bådas syskon samtliga utvandrade till Amerika.

Sina första levnadsår tillbringade M, som var fjärde barnet i en syskonskara på sju, av vilka två dog tidigt, på ett litet soldattorp i skogen på en sluttning i utkanten av Moshultamåla. 1907 lyckades familjen med hjälp av släkten i Amerika återköpa moderns barndomshem, ett sextondels mantal i byn. Om bostaden under M:s första nio levnadsår var liten och trång, har han med desto större glädje senare påmint sig den stora friheten och naturens närhet och växlingar utanför soldatstugan, bla i den självbiografiska skissen Brodd i samlingsvolymen Ansikten (1932). Som en röd tråd genom M:s författarskap går minnena från barndomsårens lekar, fiskafängen och naturupplevelser, gestaltade som en stark hemlängtan som genom åren också tog sig uttryck i en lika stark frihetslängtan.

Barndomen framstod redan för den begynnande författaren M som en outtömlig källa att ösa ur och detta inkluderar skolåren och de många och tidiga arbetslivserfarenheter han fick. M genomgick från mars 1906 till juni 1912 den sedvanliga obligatoriska skolan, men då skolan i Moshultamåla blott var halvtidsläsande, dvs fyra månader om året, fick han också tidigt börja arbeta. Från 9-årsåldern hjälpte han till i jordbruket på den gård föräldrarna övertagit och ett par år senare blev han inbärare vid Modala glashytta. Efter konfirmationen 1913 arbetade han en tid som dräng och på en torvmosse i hemtrakten och senare långa tider i skogen som skogshuggare eller skogsstämplare.

Redan som 11-åring engagerade sig M politiskt i den nybildade ungsocialistiska klubben vid glashyttan, bar antimilitaristmärket och distribuerade radikala tidningar som Stormklockan. Ett par år senare blev han medlem i Algutsboda socialdemokratiska ungdomsklubb, där en aktiv läsecirkel också lockade, men under första världskriget svalnade hans intresse för partipolitik. Kring 1920 bekände han sig till den humanistiska falang med bl a Carl Lindhagen och Ivan Oljelund som förespråkare, som kritiserade partiet för bristande kulturidealism. Senare i livet kom M ofta att med starkt eftertryck hävda att han i sin egenskap av författare inte kunde vara partiansluten utan måste stå helt fri från politiska bindningar.

Också nykterhetsrörelsens väg in i föreningsliv och gemenskap prövade M tidigt i hemtrakten. Samtidigt som han i Templet Ledstjärnan av Templarorden fick tillgång till böcker, föreläsningar och diskussioner kunde han här, liksom många av 1900-talets autodidakter och arbetarförfattare, träna sina språkliga färdigheter. M hade lärt sig läsa innan han började skolan och som liten skrev han gärna berättelser och romaner med tidningarnas följetonger som förebild. Hans första tryckta tidningsbidrag infördes i Brokiga blad i juli 1912 och var just en nykterhetsvänlig berättelse, Svens hund, signerad Carl Moberg, Moshult, 13 år. Först i början av 1920-talet bröt M med nykterhetsrörelsen, men även senare framhöll han gärna vilken betydelse denna haft för hans utveckling och självförtroende.

M:s håg stod till vidare studier, och vinterhalvåret 191617 var han elev på folkhögskolan i Grimslöv. Folkhögskoletiden innebar rikliga tillfällen till läsning, fördjupat historieintresse, intensiv kamratsamvaro och möjlighet att spela amatörteater. M:s teaterintresse hade väckts hösten 1915 då han sett ett par föreställningar av ett resande teatersällskap, och redan hösten 1919 "debuterade" han själv som dramatiker med ett sånglustspel, Kärlek och pengar, som dock endast uppfördes en gång. Efter folkhögskolekursen följde på nytt ett halvårs arbete i skogen innan M vid årsskiftet 1917/18 återupptog studierna, nu i Katrineholm, för att via realexamen snabbt söka nå studentexamen. Spanska sjukan drabbade honom dock redan hösten 1918, och därmed tog hans skoltid definitivt slut. M:s resterande bildningsgång blev autodidaktens.

I maj 1919 fick M anställning en tid som journalistvolontär på Vadstena läns tidning, där han under redaktör Palle Segerborgs ledning fick ägna sig åt en landsortsjournalists mångskiftande sysslor. Efter en arbetslöshetsperiod hösten s å, då M bl a skrev på romanen Prinsessan på Solklinten, återkom han 1920 till Segerborgs tidning som redaktionssekreterare. I maj övergick M till motalatidningen Västra Östergötland, där redaktör Nils Kron blev hans läromästare, och på hösten flyttade han till Värmland och Arvika nyheter. Redan 1 jan följande år efterträdde M Segerborg som redaktör för Vadstena läns tidning, där han i ett och ett halvt år ensam skötte det redaktionella arbetet tills en schism med tidningens ägare fick honom att ta avsked. Sedan hösten 1919 hade M haft goda kontakter med redaktör Martin Sjöstrand vid Nya Växjöbladet, och hösten 1922 erhöll han en nyinrättad tjänst som denna tidnings lokalredaktör i Alvesta. Snart utökade M sina inkomster genom att också vara krönikör i andra tidningar: i Social-demokraten 192427 som kolumnist under signaturen Dackeson, i Familjetidningen Smålänningen 192535 med veckokrönikor under signaturen Kniva-Heren och i veckotidningen Våra nöjen 192631 med enstaka kulturkrönikor.

Tidningsmannaåren var författaren M:s lärlingsår inte minst i det avseendet att han från 1919, dold bakom bl a signaturen Ville i Momåla, i berättelseform sökte gestalta delar av det stoff som senare i mer genomarbetad form skulle återkomma i romaner och dramer. 1916 fick han som C.M-g in artiklar om Moshult och Algutsboda i Smålandsposten, men även en självbiografiskt betonad novell, En drömmare, av C. Mbg, som skildrar en pojke som helt lever i böckernas drömvärld. 191619 bidrog han i Saxons Sånings-mannen, omväxlande som C M-g, Carl Moberg, C W Moberg och Wilhelm Moberg, med antimilitaristiska, socialt indignerade, topografiska, historiska och folkloristiska insändare och artiklar men även med enkla folklivshistorier som Den humoristiske drängen, bygdehistoria från Värend (1917). Den första berättelse som M fick införd i Vadstena läns tidning var Grälmåla by (1919), och det var främst med liknande bygde- och folklivshistorier som M under signaturen Ville i Momåla skulle bli känd och uppskattad i stora delar av landet. Som Ville i Momåla uppträdde han också med noveller av historisk karaktär, med natur- och stämningsbilder, med kärleksberättelser, med skräckberättelser i E A Poes anda, och inte minst med skildringar kring barndomsminnen och längtan till hembygden. I en del senare berättelser tecknar M miljöer och människoöden som pekar framåt mot de inträngande beskrivningar av armod och slit som möter i romaner som Raskens och Utvandrarna. Andra berättelser är av djupt personlig art och kretsar kring frågor om döden, människornas ondska och livets meningslöshet. Flera för M:s senare författarskap centrala motiv och problem uppträder för övrigt i några av Ville i Momålas tidiga alster, t ex i Stugan vid skogstjärnen (1919), Dödsskräck (1921), Hemlängtan (1921), I skördetid (1921), Hjärtats ångest (1923), Bonden och gården (1923) och Vårplöjning (1925), och redan 1923 publicerades några berättelser som senare skulle inarbetas i romanen Raskens. Under ett tiotal år trycktes ca 400 berättelser, dels i de tidningar där M var anställd, dels på abonnemangsbasis i ett växlande antal tidningar från Haparanda-bladet i norr till Ystadsbladet Aurora och Ystads allehanda i söder, eller i populära veckotidningar som Allt för alla, Favoriten, Familjetidningen Smålänningen och Tidsfördrif, som framgår av bevarade anteckningsböcker från 192430. En del infördes också i olika storstadstidningar eller välaktade veckotidningar som Vecko-journalen, men då med ensamrätt och mot högre arvode.

Två gånger samlade M vid denna tid ett antal berättelser och utgav dem i bokform på eget förlag. Uppslaget fick han under exercistiden, då han skrev en serie humoristiska berättelser med motiv från soldatlivet som trycktes i Nya Växjöbladet (de första även i Vadstena läns tidning och Västra Östergötland). Trycksatsen fick stå och hösten 1921 utgav M beväringshistorierna som bok under titeln I vapenrock och linnebyxor. Som författare angavs Ville i Momåla och debutboken blev snabbt slutsåld. En till 18 kapitel utökad upplaga utgavs 1924 på Smålänningens förlag med titeln I vapenrock och linnebyxor under Gustav V:s och Per Albins beskydd. 1923 samlade M 22 av sina mestadels humoristiska bygde- och folklivshistorier i bokform i Inom Baggemosa ägogränser. Baggemosa var M:s beteckning på den fiktiva värld på verklighetsgrund som han börjat bygga och befolka; upplagan var emellertid för stor och på 30-talet förstörde M själv restupplagan av sin egen förlagsverksamhet.

Hösten 1919 och vintern 1920 hade M också skrivit en roman, Prinsessan på Solklinten, som 1921 gick som följetong bl a i Vadstena läns tidning. I bokform utgavs den 1922 hos Förlagsaktiebolaget västra Sverige under författarnamnet Ville i Momåla. Denna M:s debutroman, delvis tillkommen i spåren av den vildmarksromantik som florerade vid 1910-talets slut, är en ganska osjälvständig och romantiserad berättelse om en fattig men stark och ädel torparson som efter många motgångar och missförstånd slutligen förenas med den vackra och godhjärtade dottern till en rik men skurkaktig storbonde. B Björnson och S Lagerlöf har av M själv senare angetts som inspirationskällor, men bakom anas även E Flygare-Carléns Rosen på Tistelön och dess många efterföljare. Till förtjänsterna med Prinsessan på Solklinten hör främst en del folkloristiska inslag och lyriskt-dramatiska naturskildringar.

M:s nästa romanförsök, Sigfrid Segerhuva, skrevs våren 1922 till en stor romantävling detta år. Manuskriptet kom dock i retur, refuserades av flera förlag och har förblivit otryckt. Huvudpersonen i Sigfrid Segerhuva, en bondson som fatt studera och sedan försökt återvända till hembygden, tvingas av olyckliga omständigheter på nytt lämna hembyn. I staden V. drömmer Sigfrid om att bli författare, men det drama han skrivit, Själamord, refuseras. Sigfrid räddas undan självmordsplaner av en redaktör Alm, som anställer honom på sin tidning. I bokens slut har Sigfrid, delvis påverkad av den kloka kvinna som han förlovat sig med, släppt sin författardröm och inriktat sig helt på tidningsmannabanan. Manuskriptet visar att M i detta sitt första försök att skriva en bildningsroman med personliga förtecken ännu inte förmått att litterärt sovra och gestalta de personliga känslor, tankar och upplevelser som fyller romanen. Några avsnitt ur Sigfrid Segerhuva trycktes på 20-talet som fristående berättelser. Romanens första del omarbetades senare av M och gick våren 1927 som följetong i Familjetidningen Smålänningen med titeln Sömngångaren på Lindbacken. En del Sherlock Holmes-påverkade inslag bör ha förhöjt följetongens spänningsverkan.

Våren 1925 gick en tredje roman av M som följetong i Smålänningen: Bröllopssaluten på Hjortholmen. Det är den mest lyckade av M:s romaner före Raskens och ger en intensiv skildring av en kärlekshistorias olyckliga förlopp. Att M inte nämner denna roman ens i en verkförteckning från slutet av 20-talet kan bero på att han redan sommaren 1927 utnyttjade samma händelseförlopp och personer för att skriva allmogedramat Bröllopssalut. Detta utgavs tillsammans med det följande år skrivna dramat Hustrun under samlingstiteln Allmogedramer (1929), som var M:s andra bok på Bonniers förlag. Av romanens ibland något grova effekter lyckades M i Bröllopssalut göra en levande framställning av småskurenhet, högmod och instängd blodsdrift, men mycket av kraften och intensiteten fanns med redan i följetongen. Hösten 1925 publicerades ännu en följetong av M i samma tidning. Redan titeln Volontären 10/3 Johanssons roman visar att M har återvänt till det militärstoff som han tidigare med framgång använt sig av. Romanen tycks mest vara avsedd att underhålla, och bäst lyckas författaren med de inledande skildringarna från soldatlivet. Svårare att smälta är kärlekshistorien mellan godsägardottern och den ädle fd arbetslöse volontären, som behandlades illa av sina överordnade men blir ingenjör och avslöjar romanens svekfulla bovar. I M:s fyra följetongsromaner från 20-talet finns inte mycket som förebådar den behärskat realistiska och konstnärligt självständiga folklivsskildringen i romanen Raskens (1927).

M tycks tidigt ha tänkt sig en framtid som dramatiker. En omarbetning och utvidgning av Kärlek och pengar resulterade i folklustspelet Hjonelag skall med böneman byggas, som i dec 1922 hade premiär i Klavreström nära M:s småländska hemort, och som i många år med framgång spelades på många platser i Sverige, inte minst i folkparkerna 1931. M:s nästa lustspel, fyraktaren Kärleksdoktorn från 1924 om charlataner och bedrägeri i det moderna samhället, spelades så i Sthlm under titeln Doktorn på nr 18; i Gbg uppfördes den 1926 som Doktor Allvetande och gavs senare många år på Folkparks teatern under ursprungstiteln Kärleksdoktorn. Störst framgång hade M med det samhällssatiriska lustspelet Kassabrist, som blev publiksuccé på Blancheteatern i Sthlm vid årets början 1926 och så spelades också i Norge, Danmark och Finland. I pjäsen, söm första gången trycktes 1939 och med framgång spelats även på 1980-talet, gycklar M med förskingringseländet, dvs den ekonomiska brottsligheten. Rättskämpen M riktade redan här sin satir mot samhällets överhetspersoner och lät polischefen bli ledare för de förskingrande kassörerna. 1927, sedan Raskens fullbordats, skrev M ännu ett samhällssatiriskt lustspel: Riksdagsmannaskolan, även kallat Gyckelmakaren. Med titeln Riksdagsmannaskolan fick pjäsen sin premiär först 1973. Tonen i pjäsen är cynisk och livssynen mörk, makt är pengar, samhället är på alla plan korrumperat och pjäsens ende idealist, tidningsmannen Eriksson, besegras på alla plan. Det är en komedi med högst allvarlig ton som på många sätt förebådar romanen A. P. Rosell, bankdirektör även pjäsens maktperson är bankdirektör som skulle utkomma först fem år senare, 1932.

Inkomsterna från Kassabrist hade gett M möjlighet att 1926 ta tre månaders tjänstledighet från arbetet vid Nya Växjöbladet för att arbeta med romanen Raskens, som i början av 1927 antogs för utgivning på Bonniers förlag. Samma vår slutade M sin tjänst vid tidningen för att i fortsättningen söka leva som fri författare. Författaren M:s långa lärlingstid som tidningsman var över. Men livet igenom skulle han fortsätta att bidraga med berättelser, artiklar och debattinlägg i ett stort antal tidningar och tidskrifter.

Raskens, en soldatfamiljs historia (1927) var den första roman M utgav i eget namn. Även Ville i Momåla-åren var över. Med Raskens framstod M som en genuin folklivsskildrare i Thomas Hardys, Knut Hamsuns, Sigrid Undsets och W S Reymonts anda och efterföljd. M har själv framhållit Reymonts Bönderna (sv övers 1924) som en viktig inspirationskälla. Raskens blev både en kritiker-och publikframgång och renderade M 2000 kr ur Bonniers stipendiefond. Arens gång har befäst romanens storhet. Som mycket av det M senare skrivit vilar den välkomponerade berättelsen på verklighetsbakgrund. Miljöer och människor kände han väl, han tecknade sina föräldrars och farföräldrars liv på soldattorpen. Inlevelsen i människoskildringen är intensiv, och inte minst soldaten Rask, hans hustru Ida och ungdomsförälskelsen Nergårds-Anna framstår som levande människor som stannar kvar hos läsaren. Romanen är en naturalistiskt osminkad skildring, laddad med drifter och tragik och mustigt frispråkig. Arbete, slit och umbärande präglar tillvaron i den fattiga Momåla rote, människorna tyngs av den ständiga kampen för födan och många går under. Likväl förmedlar romanen en stark berättarglädje och livstro. Den beska brygden är uppblandad med fest och humor, det är fart och liv över skildringen och det dramatiska i varje episod tillvaratas väl. I likhet med Strindberg, "den svenska författare som har lärt mig mest och som jag har älskat högst" (Berättelser ur min levnad, 1968), arbetar M här med rikligt förekommande rörelseverb, andlösa uppräkningar av noggrant skildrade detaljer samt en väl behärskad och växlande rytm.

Strindberg kan spåras även bakom M:s båda följande romaner: Långt från landsvägen (1929) och De knutna händerna (1930). Adolf i Ulvaskogs och Emmas senkomna bröllopskalas har slående likheter med bröllopet i Hemsöborna och skildringen av slåtterölet är en parallell till Strindbergs åskådliga och tempofyllda skildring. M är sin läromästare värdig och han känner sina gestalter och deras värld in i minsta detalj. De två Ulvaskogsromanerna förmedlar ingående kunskaper om bondens tillvaro före jordbruksmekaniseringens början, men medan Raskens var ett äreminne över en gången tid och dess människor, är romanerna om Adolf i Ulvaskog en dom, fälld över den som blir jordens och gårdens fånge och därmed står emot varje förändring. Symboliken i romanerna bidrar till att framhäva den ödesmättade tragiken i skildringen: de stora kastanjeträden kring gården både skyddar och stänger allt inne, och Adolf knyter händerna så hårt om sitt och de sina att till slut bara tomhet och ensamhet återstår honom. Predikarens fåfänglighet, Schopenhauers pessimism och folklig ödestro präglar romanerna liksom mycket annat i M:s 20- och 30-talsproduktion, och med rätta har det sagts att De knutna händerna växer till en småländsk Kung Lear-tragedi. Långt senare omvandlade M romanen till ett verkningsfullt skådespel i fem akter med samma titel (1939).

Hösten 1929 hade M med familj flyttat från Alvesta till Råsunda strax norr om Sthlm. Flyttningen innebar stora förändringar på många sätt, inte minst närhet till huvudstadens teatrar och andra kulturyttringar. M fick författarumgänge och var granne med och allt framgent god vän med Eyvind Johnson, som tillsammans med Sven Barthel, Hans G Westerlund och Curt Berg kom att utgöra den närmaste vänkretsen, liksom också Einar Malm, Ragnar Holmström, Albert Viksten och Nils Ferlin. 1934 flyttade M till en villa i Skuru, strax söder om Sthlm. Längtan efter mer kroppsarbete och natur särskilt under sommarhalvåret ledde via några somrar på gården Börsnäs i Södermanland till att M våren 1940 förvärvade gården Söderäng i Tomta på Väddö. Vinterhalvåret tillbringades i fortsättningen i en stockholmsvåning, medan sommarhalvåret på Söderäng delades mellan jordbruksarbete, jakt, fiske och författarskap. Från tidigt 30-tal deltog M flitigt i debatter om litteratur, (o)sedlighet och om sv films uselhet. Han pläderade för en stadsteater i Sthlm och för biblioteksersättning åt författare samt engagerade sig tidigt mot de hotande våldsmakterna ute i Europa, bla genom bidrag i Mänsklighet (1934) och Till Madrid (1937).

De första stockholmsåren gick till stor del i teaterns tecken. Efter dramat Bröllopssalut hade M 1928 skrivit allmogedramat Hustrun. Sedan även det refuserats av Dramatiska teatern men därefter tryckts i volymen Allmogedramer (1929) uppfördes det i radio 1931 och slutligen på Dramaten 1935. Pjäsen Hustrun, som i början mötte motgångar, har med åren kommit att erkännas som ett realistiskt bondedrama av stor resning, De tre enheterna är strängt iakttagna, repliker och persongestaltning är dramatiskt och psykologiskt väl utformade, och karaktären av klassiskt ödesdrama är tydlig.

1929 engagerade Per Lindberg (bd 23), efter att ha läst de båda allmogedramerna, M att skriva pjäser för den nystartade Radioteaterns verksamhet. Det första resultatet blev folkkomedin Marknadsafton. Denna enaktare, som efter framgången i radio omarbetades till scenversion och trycktes 1930, utspelas i samma bondemiljö som de båda allmogetragedierna. I skildringen av en tilltänkt äktenskapshandel med en förmögen bonddotter inser pjäsens snåle bonde att han i stället tjänar på att gifta sig med sin sedan länge oavlönade hushållerska. M lyckades här skriva ett folklustspel där han med välvillig förståelse ser på mänskliga lyten som girighet och finurlighet; det har kommit att räknas till de bästa i sin genre och spelas fortfarande. 192932 skrev M ytterligare tio korta pjäser för Radioteatern, där han omväxlande skojar med tidens samhällslyten eller fortsätter på den humoristiska bygdelinjen. 1929 sändes Årsskifte på Lillköpingsposten; 1930 Sann berättelse ur livet, Psykos (tr 1935 med titeln Försvunnen) och Sötapeln och surapeln; 1931 Depression, En brevkomedi (tr 1934), Midsommarnattsdans och Femtioårsdagen (tr 1934) samt 1932 Blindbock och Bönder emellan (tr 1933). Ännu på 1940- och 50-talen skrev M två av sina intressantaste pjäser direkt för radioteatern, båda med biblisk anknytning: Jungfru Maria på fattiggårn (1946) och Lea och Rakel (1954), den senare skriven som avslutningspjäs i Radioteaterns huvudserie Vilhelm Mobergs dramatik 195354.

Med en samhällskritisk roman i småstadsmiljö, A.P. Rosell, bankdirektör (1932) väckte M förvåning på en del håll. Samhällssatir hade han dock tidigare prövat på, och i romanform skildrade han nu samhället Allmänninge som uppbyggt på lögn och bedrägeri. Nyckelordet är "döljandet", och den korrupte makthavaren Rosell bygger på alla godtrognas lojalitet och tycks segra på alla områden. Läsarna får dock veta att den son hans hustru på slutraderna föder åt honom också är frukten av ett dolt svek, en natts förbindelse med redaktör Valfrid Sterner, romanens andre huvudperson, en oskadliggjord fd idealist som inte längre förmår fylla sin uppgift som samhällets övervakare och sanningens försvarare. Romanens grundton är svart och budskapet dominerar ibland över persongestaltningen, men här möter också M:s livslånga kamp för den lilla människans rättigheter i Vendla Danielssons gestalt ett oskyldigt och rättslöst offer.

Med Mans kvinna, roman från 1790-talets Värend (1933) återgick M till att skildra bönder i en småländsk by. Samtidigt beträdde han med romanen två nya områden: handlingen är förlagd till ett avlägset men väl belagt historiskt förflutet, och dessutom är romanen ett av de mest fulländade verken i den primitivistiska vågen i Sverige kring 1930. Kärleken framstår som en våldsam naturkraft som sveper människorna med sig; Håkan lämnar gård och bygemenskap för grannfrun Märits skull, och kärleken befriar Märit så att hon förmår bryta kvinnans eviga fängelsetillvaro och bli fullt levande. Kärlekens ömhet och sinnlighetens berusning har knappast framställts starkare i någon sv roman.

1933 behandlade M ämnet äktenskapet och kärleken även i två dramer: Våld, som uppfördes på Dramaten, och radiopjäsen En främling lånar hus. Av primitivistiskt budskap finns intet i dessa dramer; i stället gestaltas här två moraliska förhållningssätt till kärlek och äktenskap. Tvånget att leva tillsammans leder i Våld till ena partens självmord, medan den unga hustrun i En främling lånar hus, i motsats till Märit i Mans kvinna, väljer att av lojalitet stanna hos sin make. I en omarbetad version av detta intensiva drama, En löskekarl (1941), stannar hustrun när hon inser att hon bär på sin makes barn. 1930-talets samlevnads- och moralproblem debatterade och satiriserade M senare även i två mindre lyckade dramer, Kyskhet (1937) och Jungfrukammare (1938).

Främst var det som romanförfattare M under 30-talet fortsatte att nå framgång, och i maj 1939 tilldelades han Samfundet De nios stora pris. Bakom utmärkelsen låg inte minst romanen Sänkt sedebetyg (1935), första delen i en delvis självbiografiskt inriktad romantrilogi om Knut Toring, som fortsattes med Sömnlös (1937) och Giv oss jorden! (1939). Dessa tre utvecklings- och bildningsromaner skildrar ingående bondsonen och redaktören Knut Torings inre konflikter: hans kluvenhet mellan landet och staden och hans sökande efter identitet och livsinnehåll. Barndomsåren spelar en central roll i romanerna, och det är till barndomens by Lidalycke Knut efter några själlösa år i huvudstaden återvänder och finner sin väg i arbetet för och med jorden och människorna. Den lilla byn växer samtidigt i de avslutande delarna till en del av jorden, människans hem som det fanns all anledning att värna om i 1930-talets av våldets krafter hotade Europa.

M hade tidigt vänt sig mot våldsideologierna i Europa och 1939, efter Tysklands anfall på Polen och Sovjetunionens på Finland, blev den forne pacifisten en aktiv ivrare för försvaret av Sveriges frihet. Han undertecknade författaruppropen för sv försvar och för Sverige och Finland, deltog i skriften Uppbåd (1939) för dessa och efter ett besök i Finland vid krigsslutet i mars 1940 skrev han en stridsskrift, Natten till den 13 mars, som inte trycktes förrän i volymen I egen sak (1984). Efter det tyska överfallet på Danmark och Norge blev M medlem i samfundet Nordens frihet och medverkade i dess veckotidning, och ett halvår 1940 var han inkallad som landstormsman. Litterärt sett blev resultatet av krigets närhet, ockupationen av grannländerna och eftergifterna i vår egen neutralitetspolitik, bl a i form av den s k permittenttrafiken, romanen Rid i natt! (1941). Det är en historisk roman om en frihetskamp mot utländska förtryckare i Värend 1650 som också lästes som en skildring av läget i Norden 1941. Romanen blev en stor framgång, även upplagemässigt; den omarbetades följande år av M till ett skådespel i tre akter och spelades på flera sv scener. I regi av Gustaf Molander blev också boken film 1942, tillsammans med Jan Troells två filmer på utvandrarromanerna den kanske bästa av de många filmer som gjorts på M:s pjäser och romaner. Frihetsbudet i romanen Rid i natt! är centralt och far, som ofta i M:s författarskap, en symbolisk konkretion, här i en budkavle som sänds runt bland smålandsbönderna. I Brändebols by, som lagts under en tysk herremans ok och där folket betvingas med hjälp av fogden, grävs budkavlen ned. Ragnar Svedje, byns ende motståndsman, tvingas fly till friheten i skogen och går till slut under, men frihetens budskap tränger fram också efter hans död. Svedjebonden blir en symbol för människans kamp mot förtryck och övervåld inte bara i romanens 1600-tal och världskrigets 1940-tal utan i alla tider.

Kampen mot beredskapsårens hemlighetsmakeri och undfallenhet för utländsk makt fortsatte M att föra i de tidningar och tidskrifter som likt GHT och Trots allt! med Torgny Segerstedt respektive Ture Nerman i spetsen sökte trotsa presscensuren i landet. Några centrala artiklar av M ur den förstnämnda tidningen trycktes i broschyren Sanningen kryper fram (1943) och med kärlek och tacksamhet tecknade M efter krigsslutet minnet av Segerstedt i boken Segerstedtstriden (1945). Under krigsåren tillkom ytterligare en roman, den stort upplagda Soldat med brutet gevär (1944), som liksom Toring-trilogin är en utvecklingsroman med självbiografiska inslag från ungdomsåren. Idealisten och sanningssägaren Valter Sträng, som får genomgå den unge M:s hela bildningsgång, är vid bokens slut blott 23 år. Han har insett livets fåfänglighet, han har genomskådat samhällets lögner, döljande och humbug, inte bara vad gäller tronen, altaret, svärdet och penningpåsen utan även politiken, bildningsanstalterna och pressen, men till slut finner han sin bestämmelse: att bli författare och skildra de små, enkla människor som samhället och historien glömt. Inte minst i Valter Strängs syn på författarskapet och på förhållandet mellan verkligheten och fantasin utlämnar M här sig själv. Aldrig har heller M:s första barnaårs plats på jorden skildrats så förälskat som i de första kapitlen av Soldat med brutet gevär.

Som ofta efter arbetet på en roman följde nu för M en tid av dramatiskt författarskap. Ett av hans främsta och mest laddade dramer, Vår ofödde son från 1945, uppfördes så på många scener och i radio i serien Berömda nordiska dramatiker. Dramat handlar om mannens svaghet och svek, om kvinnans ansvar och styrka och om barnet som möjlighet till en ny människa. Lärarinnan Helena, som förgäves offrar sig och barnet för mannen och kärleken, är en av M:s många oförglömliga kvinnogestalter. 1946 följde radiopjäsen Jungfru Maria på fattiggårn, en poetiskt-visionär epilog till Vår ofödde son, där samma Maria blott förekom som en tragisk biperson. Även dramat Gudens hustru, en hednisk kultkomedi i sju scener, utkom så. Dramat bygger på ingående källstudier i fornnordiska fruktbarhetsriter, och den jordiska kärleken segrar över unkna gudar och deras påbud. Döden och alstringen är pjäsens huvudtema, liksom i Brudarnas källa, en legend om de bofasta (1946). De bofasta är här de döda, och genom fyra vitt skilda tidsåldrar tar M i denna med både legend och folkvisa besläktade roman ett historiskt och poetiskt verkningsfullt grepp över ett par av sina återkommande teman: livets och dödens gåta, släktets fortbestånd och kärleken som det högsta ögonblicket i historiens eviga upprepning.

1947 påbörjade M ett stort upplagt romanarbete som inom tolv arbetsår resulterade i ett emigrantepos i fyra delar: Utvandrarna (1949), Invandrarna (1952), Nybyggarna (1956) och Sista brevet till Sverige (1959). Som fallet är i M:s alltmer historiskt inriktade författarskap vilar de fyra romanerna om 1800-talets sv utvandring till Amerika delvis på dokumentär grund. Till M:s källor hörde historiska verk om emigrationen, dess orsaker, förlopp och verkningar, samtida dagböcker, protokoll, kyrkböcker, broschyrer, tidningsartiklar och inte minst brev men även muntliga berättelser och intryck och upplevelser i museer och på platser i Sverige och USA. Sammanlagt kom M att vistas nära fyra år i USA under tiden 194855 för studier och arbete. Efter utgivningen av den första romanen, Utvandrarna, startades en kampanj 1950 både i Sverige och USA mot M:s bruk av "fula ord" och "oanständiga historier" i romanen, och senare angreps M för felaktigheter i den svensk-amerikanska hans romangestalter lade sig till med. I stort sett gick M segrande ur dessa polemiker, liksom han tycks ha gjort beträffande den historiska trovärdigheten i Rid i natt!, enligt en initierad uppsats av rättshistorikern G Hafström i boken Emigrationer (1968).

I utvandrarseriens fyra romaner samlas trådarna från M:s hela författarskap. Det är ett epos om frihetsbehov och individualism, om tvivel och tro, om oro och trygghet, om liv, kärlek och död. Här möter skuldsatta och förtryckta jordens varelser i ett fattigt och kringskuret sv 1800-tal, vilka i en ny värld och i frihet tillåts börja odlarens verk från begynnelsen. Men även sökare, tvivlare och drömmare som först i döden når vad de sökt i livet. Romangestalter som Karl Oskar, Kristina, Ulrika i Västergöhl och Robert har ingått i skaran eviga följeslagare. Emigranteposet är ett bestående storverk i sv litteratur, och redan under M:s levnad hade de fyra romanerna enbart i Sverige sålts i nära två miljoner exemplar.

M:s arbetskapacitet var under 1950-talet enorm. Vid sidan av arbetet med emigranteposet, från vilket essäsamlingen Den okända släkten (1950), kan ses som en intressant och personlig biprodukt, kom M att engagera sig intensivt i flera av decenniets s k rättsröte-debatter. M:s ställningstagande för pastor Kejne, som tycktes motarbetas av polis och överhetspersoner, resulterade i ett antal frispråkiga tidningsartiklar och boken Fallet Krukmakaregatan, de försvunna polispapperens gåta (1951). Avslöjandena i den s k Haijbyaffären ledde till en riksomfattande föredragsturné i Föreningen rättsvärnets regi och till en mängd artiklar, av vilka en del samlades i en bok som med sin titel anger M:s grundinställning till rättsförhållandet mellan individen och samhället: Att övervaka överheten (1953). 1955 klargjorde M utförligt och polemiskt sin kritiska syn på monarkin i skriften Därför är jag republikan, och året därpå samlades delar av M:s avslöjande skriverier kring rådman Lundquists oegentligheter i den sk Unmanaffären och kring hemlighetsmakeriet bakom den inflammerade Sellingaffären i skriften Komplotterna (1956).

De skönlitterära frukterna av M:s engagemang för individens rätt mot samhällets makthavare och överhet var främst den uppsluppet satiriska romanen Det gamla riket (1953), som inte bara i sin titel påminner om Strindbergs samhällsuppgörelse i Det nya riket, 1882. Lika betydelsefull som samhällssatir är den bittra och djupt allvarliga pjäsen Domaren (1957). Utgångspunkt är även här rättsskandalernas verklighet, men i dramat låter M domaren framstå som maktens obönhörlighet personifierad, som det Ondas princip, oförstående och oberörd inför oskyldigas offer och lidanden. Själv hade M av överheten kommit att ses som en obekväm bråkmakare, som i Haijbyaffären bl a fotograferat hemligstämplade papper, och när han av universitetet i Lund 1958 föreslogs till hedersdoktor stoppade universitetskanslern ärendet. Sin samhällsbevakning fortsatte M under 60- och 70-talen, även då ofta i tidningen Arbetaren, och några artiklar därifrån samlades i boken I skrivande stund (1973). Hur djupt 50-talets debatter berört M visas av att han ännu i sin sista bok, Otrons artiklar (1973), där aktuella problem som historieförfalskning, miljöförstöring och Solsjenitsyns nobelpris behandlas, återvände till Haijbyaffären, "århundradets rättsskandal". In i det sista hävdade M att diktarens uppgift är att sätta sökarljuset på samhällets sjuka punkter och att vara ett svidande salt i samhällskroppen.

Fullbordandet av emigranteposet 1959 hade följts av skrivsvårigheter, tomhet och livsleda. M har senare skildrat sin situation på slutsidorna i den självbiografiskt inriktade volymen Berättelser ur min levnad (1968), men redan dramat Nattkyparen (1961) var ett försök till gestaltning av den arbets- och livskris en åldrande konstnär kan drabbas av. Som en central tanke i M:s författarskap möter ofta övertygelsen att endast människan själv kan skapa en mening med sin tillvaro, och kanske är denna tro på människans kraft och möjligheter hos M en nödvändig motvikt mot den fatalistiska ödestro och de depressionsperioder som han ibland kände av redan på 20-talet.

M:s credo att människan själv har att förvalta och förverkliga sitt liv blev ledmotivet för hans nästa roman, Din stund på jorden (1963). Den gamle svenskamerikanen Albert Carlson inser att hans liv blev ett misslyckande. I stället för att söka fånga fisken med den gyllene ringen, symbolen för det ouppnåeliga i livet som hans döde bror Sigfrid uppmanat honom att sträva efter, har han nöjt sig med livets trivialiteter. Genom att till slut förlika sig med sig själv kan han, liksom Robert i Nybyggarna, försona sig med livet och med döden. M har i Alberts gestalt lagt in många av sina egna tankar. Bl a klargör Albert att hans ungdoms dröm var att bli historiker, ty han ville veta.

M kom efter denna roman att ägna sig åt studier kring medeltiden och digerdöden. Ett resultat därav blev Förrädarland (1967), M:s sista roman. "En berättelse om människor som historien har glömt" löd underrubriken till romanen, som skildrar våldets makt och den enkla människans lidanden i ett sv-danskt gränslands 1520-tal. I likhet med Rid i natt! kan boken även läsas som en roman om historiens eviga upprepning och det förgångnas aktualitet i vår tid. Före sin sista roman hann M med ytterligare tre dramer under 60-talet: den lustspelsbetonade satiren Sagoprinsen (1962), samtidsdramat om generations- och könsmotsättningar Kvinnas man (1965), som året förut i Finland uppförts under titeln Du drömmer, Lotte, samt Din stund på jorden (1967), en pjäs i tolv scener med samma intensitet som romanen.

Resten av sin levnad kom M att ägna arbetet med Min svenska historia, berättad för folket. Två delar hann utges: Från Oden till Engelbrekt (1970) och Från Engelbrekt till och med Dacke (1971). I en lång uppsats från beredskapsåren, Svensk strävan, tryckt i volymen I angeläget ärende (1941) hade M nämnt tanken på ett stort epos "om den fredliga tusenårskamp som utkämpats av svenskar på svensk jord". Ett sådant epos blev aldrig av, men nära 30 år senare såg M som sin främsta uppgift att skriva den "saknade" sv historien, och det andra kapitlet i den första delen skildrar just den sv bondens fredliga tusenårskamp. Mottot för denna del var "Sveriges historia är dess allmoges", varmed M avsåg hela sv folket, och i kapitel om trålarna, 800-talets bönder på havet, medeltidens människor, det dagliga barkbrödet, skogen och folkfriheten, kvinnorna utanför historien får läsaren exempel på hur M sökte skildra folket vid sidan av kända historiska gestalter. Frihetskämpar och trotsare som Engelbrekt, Dacke och Olaus Petri var inte oväntat favoritgestalter i M:s historievärld. De båda volymerna dedicerade han till föregångarna som historiska berättare Anders Fryxell respektive Fabian Månsson. M förklarade också i förordet till första delen att en stark tonvikt måste läggas på ordet "min" i titeln, och även som historiker, tyngd av all källforskning, förblev M framförallt berättaren som för en stor läsekrets lyckades levandegöra det förgångna.

Arbetet med en fortsättning på Min svenska historia gick trögt och det efterlämnade materialet, förvarat på Norstedts förlag, är begränsat och ofullgånget. Till stor del berodde detta på tilltagande fysiska krämpor från 1971. Ryggsmärtor och öronvärk ledde till sömnlöshet, som medförde arbetsoförmåga och depressioner, och 8 aug 1973 hittades M död i vattnet utanför sommarhuset på Väddö.

"Storstarken med folkviseögonen" var Nils Ferlins. träffande karakteristik av vännen M. Bakom den bullersamme stridsmannen och obekväme sanningssägaren, som gärna tog den lilla människans parti mot maktfullkomlighet och överhetspersoner, fanns trotsaren, individualisten, frihetskämpen men lika mycket sökaren, idealisten, drömmaren. I sitt författarskap skildrade M med klarsynthet och medkänsla, nu och i förgången tid, människans stund på jorden och hennes komplicerade förhållande till livet, kärleken och döden. Att skriva var M:s sätt att leva, i ett ständigt växelbruk mellan epik, dramatik och journalistik. Här fick han utlopp för nyfikenhet och vetgirighet, jordbundenhet och frihetslängtan, trots och tvivel, ömhet och sinnlighet men även för sina krav på språklig precision, trovärdighet, åskådlighet och verklighetsillusion. M behärskade både det fylligt breda, rytmiska berättandet och det spänt laddade, dramatiska ögonblicket och allt detta, i förening med stark inlevelse i mannens och kvinnans tankar, drömmar och känslor, gjorde honom till en av 1900-talets stora författare.

Författare

Gunnar Eidevall



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Merparten av M:s litt kvarlåtenskap, ms (bl a huvuddelen av det handskrivna ms till den otr Sigfrid Segerhuva tillsammans med en kortare maskinskriven version med titeln Livets läxor), brev, anteckmar, utkast o personliga dokument i KB. Motsvarande material rör främst utvandrarromanerna o amerikakontakterna skänkte M 1968 till Emigrantinst, Växjö. Brev från M o enstaka ms i Bonniers arkiv, i SR:s dokumentarkiv o från 1969 i Norstedts arkiv. Brev från M i Emigrantinst, Växjö (till bl a G Lannestock), LUB (till bl a I Harrie o G Lilja), GUB (till bl a N Ferlin, T Hammaren o F Ström), KB (till bl a Eyvind Johnson, T Petersson, P Segerborg o Axel Strindberg) o UUB (till bl a Stina Aronson o M Rogberg).

Inspelningar: Ur Sista brevet till Sverige: Astrakanäpplena är mogna, uppläsn (1961, Bonniers författarskivor); VM berättar om Utvandrarna + uppläsn (1967, Vidifon); medv i Hänt 69, en årskrönika ... (1969 [Sonoprint]); V M (1898-1973): När jag blev förf, 1939, V M intervjuas om en favoritfigur ..., 1969, Vad menar vi med det svenska?, 1940, Gammal dans, munspel, 1945, V M talar om de unga författarnas brist på samhällsengagemang, 1967, V M intervjuas om samhällskritiken i sitt förfskap, 1962, ... på Bromma vid återkomsten från USA, 1953, Nybyggarna, kap 2, uppläsn, 1957, En Dacke idag, 1971, ... om sitt förfskap + Gammal dans, munspel, 1957 (1974, SR).

Tryckta arbeten

Ville i Momåla: I vapenrock och linnebyxor. En krigsmans intryck och upplevelser. Växjö 1921. 119 s. [Pseud.] [Faksimiluppl] Sthlm 1973. [Ej pseud.] (Suecica rediviva, 43.) [Ny tr] 1980. [Utökad uppl:] . .. .. linnebyxor under Gustav V:s och Per Albins beskydd. Sthlm 1924. 166 s. Dens: Prinsessan på Solklinten. Gbg 1922. 200 s. [Pseud.] Dens: Inom Baggcmosa ägogränser. Bygdehistorier. Växjö 1923. 126 s. [Pseud.] - Raskens. En soldatfamiljs historia. Sthlm 1927. 380 s. 2.-3. uppl så. 4.-5. uppl 1928, 1931. 6.-7. uppl: 1-2. 1935. [Vår egen tids bästa / Moderna sv berättare utvalda av Radiotjänst (skyddsomsl).] 8.-9. uppl 1937, 1938. 10.—11. uppl 1939, 1941. [Moderna sv berättare.] [Nva utg:] 1945. 471 s. (V M, Romaner i folkuppl [1/2].) [Nya tr] 1946, 1948, 1951. 1951. (V M, 5 utvalda romaner i sex vol [omsl].) 1951. 472 s. ([FIB:s folkböcker] 91 [omsl].) 1956. 375 s. (Bonnierbibliotekct.) [Nv tr] 1962. 1966. 338 s. [Bokklubben Svalan, 120.] 1970. 375 s. (Delfmserien 378.) 2. uppl 1973. 3.-5. uppl 1975, 1976, 1976. 379 s. Sthlm (även Hfors, tr Sthlm) 1974. 379 s. [Ny tr] Sthlm 1976. 1983. 375 s. (Bonniers svenska klassiker [pärmtit].) Overs: Khvn 1938, 413 s, Odense 1961, 364 s, Khvn 1974, 200, 168 s; Hämeenlinna 1937, 526 s, 2. painos 1976, 353 s; [Oslo] 1978, 427 s; Berlin ... 1935, 513 s. Långt från landsvägen. Roman. Sthlm 1929. 354 s. 2.-3. uppl 1932, 1940. [Nya utg:] 1946. (Romaner i folkuppl [3].) [Nya tr] 1948, 1949. 1952 (utg 1953). 448 s. ([FIB:s folkböcker] 104.) 1961. 275 s. ([Värendsromaner:] Romanen om Adolfi Ulvaskog, 1.) Höganäs 1971. 272 s. Sthlm (även Hfors ...) 1974. 295 s. Övers: Berlin ... 1937, 416 s. Allmogedramer: Hustrun Bröllops-salut. Sthlm J929. 284 s. [Sv. teatern. N:r 413. (Ryggtit.)] Övers (Bröllopssalut): duplic tyska Sthlm 1949. En skolmästare (Hågkomster och livsintryck ..., saml 10, Upps 1929, s 266-272). De knutna händerna. Roman. Sthlm 1930. 305 s. 2. uppl 1934. [Nya uppl] 1941, 1942. (Bokklubben Svalan.) [Nya utg:] 1946. 315 s. (Romaner i folkuppl [4].) [Ny tr] 1949. D *2. 1949. 4:o. 33 s. [D 1 = följetong i Året runt 1948.] 1951. 315 s. (5 utvalda romaner ...) 1961. 238 s. (... Romanen om Adolfi Ulvaskog, 2.) 1971. 276 s. (Delfmserien 407.) Sthlm (även Hfors ...) 1974. 276 s. Övers: Khvn 1935, 304 s, 2. Opl så; [Praha] 1937, 261 s; Berlin ... 1935, 361 s. - Marknadsafton. Folkkomedi i en akt. Sthlm 1930. 70 s. [Sv. teatern, 417.] 2.-4. uppl 1938, 1947, 1956. Övers: Oslo 1932, 72 s (Spelstykke for ungdomslag), 2.-3. oppl 1949, 1965; duplic Hfors 1940, Reykjavik 1958, Oslo 1959. Smålandspojken som gjorde trägubbar och blev världsberömd. [Rubr.J Borås 1931. Stor fol. 1 bl. A. P. Rosell bankdirektör. Sthlm 1932. 385 s. [Ny uppl] 1943. (Eliten [omsl].) [Nya utg:] 1946. 363 s. (Romaner i folkuppl [5].) 1955. 310 s. ([Bokklubben] Svalan [1955:3].) 1963. 293 s. 1968. 278 s. Sthlm (även Hfors ...) 1974. 302 s. Sthlm 1976. (Delfinserien551.) Övers: Khvn 1943, 330 s, 2. Opl så, 2. udg 1978, 171, 170 s; Madrid 1948, 412 s; Praha 1936, 295 s, 1941, 324 s; Miinchen 1934, 501 s. Brodd (Fabian Månsson mfl, Ansikten, självbiografiska skisser, Sthlm 1932, s 153-166). -Mans kvinna. Roman från Värend på 1790-talet. Sthlm 1933. 252 s. 2.-3. uppl så. 4.-5. uppl 1934, 1936. [Nya uppl:] 1939. [Ny tr] s å. 1940. [Ny tr] s å. 1941. (Nordiska nutidsromaner [omsl].) 1944. (Eliten.) [Nya utg:] 1946. 225 s. (Romaner i folkuppl [6].) [Nya tr] 1948, 1949. 1950. 235 s. (FIB[:s folkböcker] 85 [omsl].) [Ny tr] 1951. 1952. 225 s. (5 utvalda romaner ...) [Sthlm, tr] Eskilstuna 1955. 188 s. (En Zebra-bok [10].) Sthlm (tr Jakobstad) 1955. 238 s. Sthlm 1964. 222 s. 1965. 182 s. (En Delfinbok, D 176.) 2. uppl 1970. 196 s. (Delfinse-rien 360.) Gbg 1973. 4:o. 222 s. (Förstorade böcker från Data-rcprografi.) Sthlm (även Hfors ...) 1974. 196 s. Övers: Khvn 1934, 256 s, 2. Opl så, [nv tr] 1944, 3. Opl 1947, 248 s, 1957, 227 s, 1964, 211 s, 1972, 240 s, 2. opl 1980, 1974, 197, 190 s; Turku 1944, 319 s, 2.-3. painos s å, 4. p Hfors 1953, 242 s; Paris 1946, 235 s, 1962, 324 s; Reykjavik 1945, 4:o, 196 s, 1945, 192 s; [lettiska, New York] 1960, 223 s; Vilnius 1981, 238 s; Oslo 1951, 206 s, 1956, 1960, 215 s; Berlin ... 1936, 267 s. Våld. Skådespel i fyra akter. Sthlm 1933. 145 s. [Sv. teatern, 428.] Övers: duplic tyska Sthlm 1939. Bönder emellan. Folkkomedi i en akt. Sthlm 1933. 54 s. Niklas får julfrämmande. Borås 1933. Stor fol. 1 bl. Femtioårsdagen. Komedi i en akt. Sthlm 1934. 29 s. (Repertoaren 6 [omsl].) [Ny utg] Falun 1948. 23 s. (Amatörteatern [Förlag: Lindarna], 250 [omsl].) En brevkomedi. I två tablåer. Sthlm 1934. 25 s. (Ibid 7 [gäller även som Amatörteatern, 251J.) Övers: Oslo 1935, 37 s, 2. oppl 1949; duplic Reykjavik 1939. Försvunnen. Komedi i en akt. Sthlm 1935. 26 s. (Ibid 16 [även som d:o, 252].) Sänkt sedebetyg. Roman. Sthlm 1935. 441 s. 2.-11. uppl så. 12.-14. uppl 1936. 15.-18. uppl 1937, 1939, 1939, 1942. [Nya utg:] 12. 1941. 441 s. 1946. 403 s. (Romaner i folkuppl [7/8].) 1951 (utg 1952). 445 s. ([FIB:s folkböcker] 95.) 1961. 316 s. ([Värendsromaner:] Romanen om Knut Toring, 1.) [Ny uppl] 1972. [Gbg, tr] Uddevalla 1970. 389 s. 2. uppl 1974. Gbg 1971. 4:o. 389 s. (Förstorade böcker ...) Sthlm (även Hfors ...) 1975. 327 s. Övers: Khvn 1936, 407 s, 2.-3. Opl s å, 1960 o [Khvn] 1982, 325 s; New York 1937, 405 s, 2. pr 1938, o i utg 1940 nedan under Giv oss jorden! 1939; Hämeenlinna 1937, 449 s; Paris 1945, 314 s; Utrecht [1936], 4:o, 285 s, 's Gravenhage 1948, 254 s; Riga 1939 o [New York, 1950-talet], 344 s; Oslo 1936, 355 s; Berlin ... 1936, 485 s. -Lördagskväll. Folklustspel i en akt. Falun 1935. 20 s. (Amatörteatern 116.) 2.-3. uppl 1938, 1939. 4.-7. uppl 1941, 1944, 1946, 1949. 24 s. Övers: Oslo 1935, 45 s (Spelstykke for ungdomslag), 2.-3. oppl 1947, 1954; duplic Reykjavik 1949, Oslo 1960. -Sömnlös. Roman. Sthlm 1937. 479 s. 2.-7. uppl så. 8.-9. uppl 1937, 1940. [Nya utg:] 1-2. 1946. 432 s. (Romaner i folkuppl [9/10].) 1953. 492 s. (Bonniers folkbibi [83/84].) 1961. 334 s. (... Romanen om Knut Toring, 2.) Höganäs 1972. 354 s. Sthlm (även Hfors ...) 1975. 361 s. Övers: Khvn 1937, 422 s, 2. Opl så, 1960 o [Khvn] 1982, 331 s; engelska i uppl nedan under Giv oss jorden!; Hä-mcenlinna 1937, 493 s; Paris 1948, 419 s; Oslo 1937, 345 s; Berlin ... 1938, 543 s. - Värmlänningarna, folkskådespel ... fri bearb efter F. A. Dahlgren. Sthlm 1937. 76 s. (Repertoaren 22.) Övers: duplic Hfors 1952. Kyskhet. Ett spel för teatern om den älskande människan i prolog och fem akter. Sthlm 1937. 194 s. [Sv. teatern, 435.] - Vi är inte neutrala! (Madrid [omsl: Till Madrid, från sv författare], Sthlm 1937, 4:o, s 36 f). Hustrun. Pjäs. Radiobearb: A Sjöberg. Sthlm 1938. 72 s. ([Omsl:] Radiotjänsts teaterbibliotek, 33.) Övers: duplic Tallinn 1939. Jungfrukammare. Lustspel i fyra akter. Sthlm 1938. 158 s. [Sv. teatern, 438.] Övers: duplic Hfors 1942, Berlin 1940. De knutna händerna. Skådespel i fem akter. Sthlm 1939. 168 s. [Ibid, 440.] Övers: duplic Hfors 1941, Oslo 1954, tyska Sthlm 1939. Giv oss jorden! Roman. Sthlm 1939. 330 s. (Knut Toring [omsl].) [Nya tr] 1939, 1940, 1942. [Nya utg:] 1946. 304 s. (Romaner i folkuppl [11].) [Ny tr] 1949. 1956. 446 s. ([FIB:s folkböcker] 138.) 1961. 233 s. (... Romanen om Knut Toring, 3.) 1971. 268 s. (Delfmserien 409.) Sthlm (även Hfors ...) 1975. 268 s. Övers: Khvn 1940, 308 s, 1960 o [Khvn] 1982, 240 s; The earth is ours, New York 1940, 687 s (= Knut Toring 13); Hämeenlinna 1940, 393 s; Amsterdam 1948, 314 s; duplic tyska Sthlm 1944. - Kassabrist. Lustspel i tre akter. Sthlm 1939. 112 s. ([Pjäser] Utgivna i samarbete med Amatörteaterns riksförbund, 1 [omsl].) Övers: duplic Hfors 1941. Vilhelm Mobergs första bekantskap med J. A. Göth (J. A. Göth tillägnas denna bok Trosa 1939, 4:o, s 20 f). Oxfordrörelsen och de sociala problemen (Oxford och vi, Sthlm (tr Hfors) 1939, s 110124). Att stå det onda emot (Uppbåd för dessa [omsl med bild av mor o barn], Sthlm 1939, s 23-25; [nya tr] 1940). Änkeman Jarl. Folkkomedi. Sthlm 1940. 154 s. [Sv. teatern, 446.] Övers: duplic Hfors f944, Riga 1943, tyska Sthlm 1939. -En löskekarl. Skådespel i en akt... Sthlm 1941. 73 s. [Ibid, 447.] [Ny uppl] 1954. Övers: duplic Hfors 1955, Reykjavik 1947, Oslo 1958, tyska Sthlm 1945. Rid i natt! Roman från Värend 1650. Sthlm 1941. 357 s. [Nya tr] 1941, 1942. [Nya utg:l 1943. (Bokklubben Svalan.) 1942. 332 s. 1947. 347 s. (Romaner i folkuppl [12].) 1952. 357 s. (5 utvalda romaner ...) 1958 (omsl 1957). 479 s. ([FIB:s folkböcker] 153.) 1963. 297 s. (Bonnierbibi.) 1966. [Bokklubben Svalans extravolymer.] Ny tr 1969. (Svalans extravol [omsl].) 1969. (Delfmserien 336.) 2. uppl 1973. Sthlm (även Hfors ...) 1974. 270 s. 1981. 297 s. [Sthlm, tr] Avesta 1985. Övers: Khvn 1942, 1942, 1943, 1944, 346 s, 1954, 254 s, 1965, 279 s, 1972, 255 s; New York 1943, 252 s; Turku 1943, 451 s, 2.-3. painos sä, 4. p. 1944, 4.[!] p Hfors 1954, 306 s; Paris 1945, 285 s; Tors-havn 1984, 323 s; Amsterdam [1947], 263 s; Akureyri 1945, 4:o, 327 s; [lettiska] New York 1943, 252 s, Riga 1962, 331 s, [New York] 1962, 271 s; Oslo 1945, 323 s; Poznan 1975, 288 s; [serbokroatiska] Zagreb 1954, 327 s; [slovenska] Ljubljana [1958], 179 s; Praha 1980, 252 s; [tyska] Sthlm (tr i Schweiz) 1946, 418 s, Berlin 1964, 379 s. - Svensk strävan (T Andra: m fl, I angeläget ärende, Sthlm 1941, s 161182). Även sep: ... Säruppl för krigsmakten utg av Försvarsstabens bildningsdetalj, 21 s. Rid i natt! Skådespel i 3 akter ... Sthlm 1942. 199 s. [Sv. teatern, 450.] Overs: duplic tyska Sthlm 1943. När jag kom in i Pelarorden (Pclarorden 50 år ... En festskrift ..., Sthlm 1942, 4:o, s 113-116). Mans kvinna. Skådespel i fem akter. Sthlm 1943. 181 s. [Sv. teatern, 451.] Övers: London ... 1953, 74 s; duplic Hfors 1945, Oslo 1965. - Sanningen kryper fram. Fyra inlägg för dagen. Sthlm 1943. 53 s. [Nya tr] så. [Ny utvidg uppl:] ... Fem inlägg ... 1943. 63 s. - Till en vän (En bok till Karl Hovberg ..., Malmö 1943, 4:o, s 197 1). -Soldat med brutet gevär. En människa ur det förgångna, rannsakad och hörd om sina levnadsomständigheter. Roman. Sthlm 1944. 764 s. [Nya tr] 1944, 1945. 765 s. [Nya utg:] 1-3. 1946-47. 937 s. (Romaner i folkuppl [13-15].) 1955. 601 s. [FIB:s folkboksserie.] 1-3. 1961. 254, 238, 254 s. ([Vä-rendsromaner:] Romanen om Valter Sträng.) Sthlm (även Hfors ...) 1972. 597 s. [Ny tr] Sthlm 1974. [Månadens bok.] 1-2. Sthlm (även Hfors ...) 1975. 269, 248 s. Sthlm 1977. 209, 517 s. (Del-finserien 573-574.) Övers: Khvn 1946, 4:o; 819 s, 2. udg 1974, 156, 215, 208, 227 s; Turkti 1945, 810 s; [Oslo] 1978, 253, 482 s; New York 1956, 280 s [starkt förk], London 1957, 245 s. Författarnas "förståare" (En bok om Per Lindberg, Sthlm 1944, s 193207). Vår ofödde son. Skådespel i fyra akter. Sthlm 1945. 177 s. [Sv. teatern, 457.] Övers: Khvn 1947, 120 s; duplic Oslo 1953, 1960, tyska Sthlm 1945. - Segerstedtstriden. Sthlm 1945. 87 s. Övers: Khvn 1946, 90 s. Vår ofödde son. Radio-bearb: A Sjöberg 1945. Sthlm 1945. 74 s. (Radiotjänsts teaterbibi, 65.) [Annan utg se nedan 1954.]  Betraktelse om romanskrivning (E Asklund mfl, Avsikter, arton förf om sina verk, Sthlm 1945, s 157167). Till unge gråskäggige skepparn ... [vers] (Vännernas bok ... bidrag, som en rad konstnärer ... glatt förf Ragnar Holmström med ... 1944, Malmö 1945, 4:o, s 47). Att skriva för filmen (Filmnytt från Europafilm: Änkeman Jarl [omsl; programhäfte], Sundbyberg 1945, s [35]).  Torgny Segerstedt - stridsmannen (Föreningen Nordens skrifter nr 1. H Grieg m fl, Torgnv Segerstedt, Oslo [1945], s 1149). Brudarnas källa. En legend om de bofasta. Sthlm 1946. 233 s. [Nya tr] så. [Nya utg:] 1952. 233 s. (5 utvalda romaner ...) 1959. [FIB:s folkböcker, 174.] 1963. 133 s. (En Delfinbok, D 78.) 2. uppl 1970. 140 s. (Delfinserien 358.) [Jfr nedan 1974.] Övers: Khvn 1948, 182 s; Turku 1947, 236 s; Oslo 1947, 185 s; Berlin ... 1948, 262 s. Gudens hustru. En hednisk kultko-medi i sju scener. Sthlm 1946. 156 s. [Sv. teatern, 463.] — Ragnar Jändel. "Hatets och kärlekens diktare." Ett porträtt (Förlaget Frilansens skriftserie nr 5 [omsl]. V M o S Arnér, Hatets och kärlekens diktare Ragnar Jändel, Sthlm 1946, s 7-18; ur FiB 1940). Våld. Drama. Bearbetn för radio av förf. Sthlm 1947. 76 s. (Radiotjänsts teaterbibi, 79.) [Annan utg se nedan 1953.] Beväringshumor [foretal] (Beväringshistorier. Saml av M Rehn-berg, Sthlm 1947, s 511). Utvandrarna. Ro- man. Sthlm 1949. 525 s. [Nya tr] 1949, 1950, 1951, 1953, 1954, 1959. [Nya utg:] 1951. 508 s. (Bonniers folkbibi [59-60].) [Nya uppl:] 1954. 525 s. 1958, 1959. 508 s. 1960, 1962. 493 s. 1964, 1965. [Ibid.] 1968. 377 s. (Delfinserien, D 277.) 1970. 443 s. [Bokklubben Svalan.] (Romanen om utvandrarna, d 1.) [Nya uppl] 1971, 1972, 1973, 1974. Sthlm (även Hfors ...) 1975. 443 s. (D:o.) [Jfr nedan 1962.] Övers: Khvn 1950, 414 s, 1954: Opbrud fra bygden, 235 s, Bänder på havet, 170 s, 1968, 1972, 2.-3. opl 1973, 1974, 239, 173 s; New York 1951, [Sthlm, tr i Storbritannien 1957, utg 1959, ny uppl 1969 o] London 1972, XV, 366 s, New York 1971, 383 s; Hfors 1958, 460 s, 1974, 2.[-3.] painos 1976, 254, 222 s; Paris 1954, 349 s; Baarn 1966, 1981, 344 s; Reykjavik 1959, 498 s; [Riga] 1954 o [New York] 1973, 330 s; Oslo 1954: Oppbrudd fra bygda, 278 s, Bender på havet, 229 s, 1963, 373 s, 1971, 259, 213 s, 1973, 278, 229 s, 2. oppl 1974, [utg för Den norske bokklubben:] 8.-12. oppl 1973, 1974, 1975, 1980, 1981; Poznan 1982, 381 s; [slovenska] Ljub-ljana 1959, 361 s; Buenos Aires 1955, 427 s; Berlin 1954, 416 s, Frankfurt a M 1982, 518 s; Budapest 1958, 435 s. Den okända släkten. Sthlm 1950. 138 s. [Ny tr] så. [Ny uppl] 1959. [Ny, utvidgad utg] 1968. 150 s. (En PANbok.) - Nästa gång (Författaren och hans arbetsmetod. En enquéte i Dagens nyheter, Sthlm 1950, s 81-87). - Broder Eyvind [Johnson] (Brev till Eyvind den 29 juli 1950, Sthlm 1950, s 126-129). Fallet Krukmakaregatan. De försvunna polispapperens gåta. Sthlm 1951. 62 s. De knutna händerna. Radio-bearb av L Madsén. Sthlm 1951. 70 s. (Radiotjänsts teatcrbibl 105 [omsl]. Bondedramat.) Kaj som fysisk person (Porträtt av förläggaren som en ännu ung man. Till Kaj Bonnier ..., Sthlm 1951, s 33-42). - Invandrarna. Roman. Sthlm 1952, 568 s. [Nya tr] 1952, 1953, 1954. [Nya utg:] 1954. 539 s. (Bonniers folkbibi [91/92].) [Nya uppl:] 1960, 1961. 1963, 1965. [Ibid.] 1968. 409 s. (Delfinserien, D 278.) 1970. 489 s. [Bokklubben Svalan.] (Romanen om utvandrarna, 2.) [Nya uppl] 1971, 1972, 1973, 1974. Sthlm (även Hfors ...) 1975. 489 s. (D:o.) [Jfr nedan 1958 o 1962.] Övers: Sofija 1968, 509 s; Khvn 1953, 529 s, 1955: Mod nye hjem, 206 s, Nybyggere, 314 s, 1968, 1971, 2.-4. opl 1973, 1974, 1978, 202, 303 s; New York 1954, VIII, 370 s, [Sthlm, tr i Storbritannien 1957, utg 1959,] London 1957, 1972, VIII, 371 s, [Sthlm ...] 1969, 370 s, New York [1971], [1973], 416 s; Hfors 1959, 510 s, 1975, 2.[-3.] painos 1976, 268, 269 s; Paris 1955, 366 s; Baarn 1967, 1981, 320 s; [lettiska, New York] 1956, 1973, 408 s; Oslo 1954: Mot vest til nye hjem, 227 s, Nybyggere, 354 s, 1973, 2. oppl 1974, [utg för Den norske bokklubben:] 1972, 8. oppl 1974, 260, 271 s; [slovenska] Ljubljana 1960, 402 s; Berlin 1955, 456 s, Frankfurt a M 1982, 571 s; Budapest 1961, 478 s. - Rid i natt! Radiopjäs 1953. Sthlm 1953. 77 s. (Radiotjänsts teaterbibi 121. V Mobergs dramatik.) Marknadsafton. Radiopjäs. [Sthlm 1953.] 51 s. (Ibid 122. D:o.) Våld. Bearbetn för radio av förf. Sthlm 1953. 67 s. (Ibid 123. D:o.) Mans kvinna. Sthlm 1953. 58 s. (Ibid 124. D:o.) - Att övervaka överheten. Sthlm 1953. 190 s. [Nya tr] så. Det gamla riket. Roman. Sthlm 1953. 207 s. [Nya tr] 1953, 1954. [Nya utg:] 1958. 191 s. (Bonniers folkbibi.) 1970. 156 s. (Delfinserien 359.) [Gbg, tr] Uddevalla 1973. 168 s. [Jfr nedan 1974.] Övers: Khvn 1965, 181 s. Kamp mot hemligstämpeln (Rättsvärnet [omsl], Sthlm 1953, s 3-11). Svenne (En tid med Vindfält [vänbok till Sven Barthel], Sthlm 1953, s 63-66). - Vår ofödde son. Sthlm 1954. 57 s. (Radiotjänsts teaterbibi 125. V Mobergs dramatik.) Jungfru Maria på fattig-gårn. Radiopjäs. Sthlm 1954. 35 s. (Ibid 126. D:o.)  Gudens hustru. En hednisk kultkomedi för radio. Sthlm 1954. 55 s. (Ibid 127. D:o.) Lea och Rakel. Ett kvinnodrama. Sthlm 1954. 69 s. (Ibid 128. D:o.) Lea och Rakel. Ett kvinnodrama. Sthlm 1954. 175 s. [Sv. teatern, 472.] Övers: Hamburg 1956, 71 s; duplic Oslo 1955. Att skriva för teatern (Teater [föret: red av G M Bergman o H Ullberg], Sthlm 1954, s 91-100; även i Riksteaterns program för Hustrun, Jönköping 1955, s 1 f, 9, 14 (j. Drottningen av Vanbo (En bok om Vanbo, en hvllningsskrift till Anny Wernström, Sthlm 1954, s' 108 110). Därför är jag republikan. Sthlm 1955. 110 s. 2.-5. uppl [omsl] 1955. [Ny, tillökad uppl] Sthlm (även Hfors ...) 1966. 117 s. (Verdandidebatt 25.) Övers: Khvn 1966, 101 s; Oslo 1967, 103 s. Komplotterna. Affärerna Unman och Selling. Sthlm 1956. 59 s. [Nya tr] så.  Nybyggarna. Sthlm 1956. 627 s. (Romanen om utvandrarna, 3.) [Nya tr] 1956, 1960. [Nya utg:] 1958. 589 s. (D:o. Bonniers folkbibl.) [Nva uppl:] 1960, 1961, 1963. 1965. (D:o. [Bonniers folkbibl.]) 1968. 444 s. (Delfmserien, D 279.) 1970. 534 s. (Romanen ... [Bokklubben Svalan.]) [Nva uppl] 1971, 1972, 1973, 1974. Sthlm (även Hfors ...) 1975. 534 s. (D:o.) [Jfr nedan 1962.] Övers: Khvn 1956, 1957: Landet de forvandlede, 219 s, Guld og vand, 231 s, 1968[-69], 1972, 2.-3. opl 1974, 1978, 221, 223 s; New York 1978, 476 s, o i utg 1961 o [1969] nedan under Sista brevet ... 1959; Hfors 1960, 548 s, 1975, [2.-3. uppl] 1976, 281, 292 s; Paris 1958, 370 s; Baarn 1968, 302 s; [lettiska, New York] 1957, 1973, 367 s; Oslo 1957, 1973, 2. oppl 1974: Gården ved Ki-Chi-Saga, 250 s, Gull og vann, 270 s, [utg för Den norske bokklubben:] 776. oppl 1972, [nya uppl] 1973, 9. oppl 1974 [nv uppl] 1975, 227, 248 s; Budapest 1963, 465 s. - Domaren. En tragisk komedi i sex scener. Sthlm 1957. 206 s. [Sv.' teatern, 473.] [Ny tr] 1958. Övers: Moskva 1960, 149 s; duplic Hfors 1964, Reykjavik 1959, [estniska] 1964. - Dramatik. [1-3.] Sthlm 1957. 1. Kvinnodramer: Vår ofödde son. Lea och Rakel. 203 s. 2. Lustspel och enaktare: Kassabrist. Marknadsafton. En löskekarl. Ankeman Jarl. Jungfrukammare. 300 s. 3. Aktenskapsdramer: Hustrun. Våld. Mans kvinna. 249 s. Folkhemmet ger stoff till frän samhällssatir! (Diktarna inför nutidsproblemen [intervjuserie red av B Stenberg], Lund 1957, s 95-107). Att sälja böcker (Juliblomstcr. En antologi tillägnad Einar Ebe ..., Sthlm 1957, s 99-102). Två utvandrares brev till Sverige ([CJ o F Bergman,] Amerikabreven. Utg o kommenterade av O R Landelius, Sthlm 1957, s 7-9). Invandrarna. Ett urval med inl o stilöversikt av A Häggqvist. Sthlm 1958. 171 s. (Skönlitteratur i skolan.)" 2.-4. tr 1959, 1961, 1963. [5.-7. tr] 1964, 1967, 1970. Romanen om utvandranomanen (Småländsk rapsodi, en antologi utg av Smålands nation i Lund, red av G Lorentz, Sthlm 1958, s 123-144; ur SLT 1957). Sista brevet till Sverige. Sthlm 1959. 366 s. (Romanen om utvandrarna, 4.) [Nva tr] så. [Nva utg:] 1961. (D:o. Bonniers folkbibi.) [Ny uppl] 1965. 1968. 270 s. (Delfinserien, D 280.) 2. uppl 1972. 1970. 316 s. (Romanen ... 4. [Bokklubben Svalan.]) [Nva uppl] 1971, 1972, 1973, 1974. Sthlm (även Hfors ...) 1975. 316 s. (D:o.) [Jfr nedan 1962.] Övers: Khvn 1959: Velsig-net kvinde. 223 s, Amerikanerne, 217 s, 1969, 1972. 2.-3. opl 1974, 1978, 218, 215 s; New York 1978, 283 s, The last letter home, New York 1961, [Sthlm, tr i Storbritannien 1969], 383 s [= Nybyggarna + Sista brevet ...]; Hfors 1975, [2.-3. uppl | 1976, 316 s; Paris 1960, 344 s; Baarn 1971. 272 s; [lettiska, New York] 1960, 1973, 295 s; Oslo 1959. 1973, 2. oppl 1974: Velsignet kvinne, 248 s, Nelson Settlement, 260 s, [utg för Den norske bokklubben:] 6.-11. oppl 1972-80. 225, 234 s; Budapest 1964, 315 s. Setapalen og surapalen. [Öslo 1959.] 4:o [duplic]. 53 bl. Ulrika i Västergöhl och hennes språk (Vänkritik, 22 samtal om dikt tillägnade Olle Holmberg, red av I Holm, Sthlm 1959, s 91-100; tills med Bror Olsson). Nattkyparen. Skådespel. Sthlm 1961. 148 s. [Sv. teatern. 474.] Övers: Khvn 1963, 122 s. Sagoprinsen. Lustspel. Sthlm 1962. 211 s. [Ibid, 476.] Övers: Moskva 1967, 134 s. Romanen om utvandrarna: Utvandrarna. Invandrarna. Nybyggarna. Sista brevet till Sverige. Sthlm 1962. 4:o. 755 s. [Ny utg:] 12. [Sthlm, tr] Avesta 1984. 1. Utvandrarna, Invandrarna. 443A 489 s. 2. Nybyggarna, Sista brevet ... 534, 316 s. Overs: i 2 bd'[Praha] 1976, 692, 604 s; vissa av ovan nämnda övers sammanhållna under särskild titel o nr: Les emigrants, [1]4, Paris 195460, Udvandrersaga (även Udvandrerne) [l]-8, Khvn 197172 o ff, The emigrants, [1-4,] New York 197178, Maastamuuttajat, 17, Hfors 197475 o ff. Svensk sommar (B Carpelan mfl, Aret i Norden, Sthlm (även Khvn, Oslo o Hfors, tr i Danmark) 1962, 4:o, s 727). Din stund på jorden. Roman. Sthlm 1963. 299 s. [Nya tr] så. [Nya utg] 1965. 281 s. [Bonniers folkbibi 302.] 1971. (Delfinserien 408.) 2.-3. uppl 1973, 1974. Sthlm (även Hfors ...) 1975. Sthlm 1981. 256 s. (En bok för alla från Litteraturfrämjandet.) Övers: Khvn 1964, [1968], 1974, 226 s; New York [1965], 252 s, London [1965], 227 s; Hfors 1965, 252 s; Paris 1965, 300 s; [lettiska, New York] 1964, 239 s; Oslo 1964, 2.-3. oppl så, 237 s, 1974, 196 s; Warszawa 1971, 222 s; Bucuresti 1967, 327 s; Moskva 1981, 255 s. - Nordens luftväg till Västern (Destination Chicago, SK 941, 2 april 1964 ... [omsl; invigningsskr från SAS], [Danmark 1964,] 4:o, s [35]). Kvinnas man. Skådespel i fyra akter. Sthlm 1965. 193 s. [Sv. teatern, 482.] Övers: duplic Hfors 1964. — Hundra gånger gifta. Komedi. Sthlm 1965. 101 s. [Ibid, 483 (= 484).] Övers: duplic Hfors 1959, Reykjavik 1964. — En gång journalist - alltid journalist! Kåseri vid TU:s höst-möteslunch ... (Meddelande från styrelsen för TU, Svenska tidningsutgivarefören, nr 319, Sthlm 1965, s 1934: även sep, 17 s). Bondeåret. En krönika. Sthlm 1966. 64 s. Böckerna i en människas liv. Föredrag (Tionde nordiska biblioteksmötet t Göte- borg 1964, redogörelse Lund 1966, s 233-248; även sep, Gbg 1966, 16 s). Din stund på jorden. Drama. Sthlm 1967. 147 s. [Sv. teatern, 485.] Övers: Oslo 1974, 196 s; duplic Oslo 1972. Förrädarland. En berättelse om människor som historien har glömt. Sthlm (även Hfors ...) 1967. 299 s. [Nya tr] så. [Nya utg:] 1970. [Bokklubben Svalan.] Sthlm (även Hfors ...) 1975. Övers: Khvn 1968, 267 s; Hfors 1970, 310 s; Oslo 1968, 270 s; Poznan 1973, 266 s. Hyllning till en sjuttiofem-åring (Pelarorden 75 år ... [red: S Barthel ...], Sthlm 1967, s 8184). Leve den fria teatern! (Pistolteatern: Medan Sverige sov, av Pi Lind [program], [Sthlm 1967,] stor fol). Berättelser ur min levnad. Sthlm 1968. 336 s. [Bokklubben Svalan.] [Nya tr] 1968, 1969, 1972, 1973, 1974, 1976, 1979. [Ny utg] 1975. (Delfmserien 523.) Övers: Khvn 1969, 257 s; Oslo 1969, 262 s, 2. opl s å. -Om falsk historieskrivning (Sanning, dikt, tro. Till Ingemar Hedenius, Sthlm 1968, s 224-232). -Skolan i skogen (Smålands författarsällskaps skriftserie 2. Andra tider i Småland. Red av F Fridell o I Wahlén, Väckelsång (tr Växjö) 1969, s 115-121; även i Algutsboda sockenbok, d 2, Algutsboda (tr Växjö) 1970, s 147160). Min svenska historia berättad för folket. D 1-2. Sthlm (även Hfors ...) 1970- 71. 1. Från Oden till Engelbrekt. 313 s. [Nya tr] 1970, 1971, 1972, 1975. 2. Från Engelbrekt till och med Dacke. 389 s. [Nya tr] 1971, 1972, 1976. 1-2: [Nya utg:] 1973. 278, 347 s. 1977. 556 s. [Baambrugge 1981.] 392, 502 s. (Storstilsbibliote-ket [23-24].) Övers: Khvn 1971-72, 238, 316 s; [engelska] Sthlm (tr London ...) [1972-73], 210, VIII, 268 s, New York 1972-73, 210, X, 268 s; [Oslo] 1971-72, 234, 302 s; Budapest 1984, 471 s.  Nordens största regent. [Margareta.] Oslo (tr Sthlm) 1970. 20 s. [Julhälsn till norska bokhandlare; ur föreg, 1.] På Åkerslids folkhögskola år 1915 (Smålands författarsällskaps skriftserie 3. Småländska skolminnen, [Gbg, tr] Uddevalla 1971, s 156171). Förord till ny upplaga av Soldat med brutet gevär. [Omsl.] Sthlm 1972. 7 s.  I krivande stund. Sthlm 1973. 53 s. (Federativ--serien, 10.) Otrons artiklar. Läsning i blandade ämnen. [Gbg, tr] Uddevalla 1973. 155 s. Övers: Khvn 1974, 126 s. Brudarnas källa ... [4- Det gamla riket.] Sthlm (även Hfors ...) 1974. 140, 156 s. Vilhelm Moberg, berättaren. Red: S Andrae. Sthlm 1979. 361 s. ([Bokklubben Svalan.] Svalans svenska klassiker.) Izbrannoe. Leningrad 1979. 629 s. [Rysk övers ur Mans kvinna, Rid i natt, Sagoprinsen o Berättelser ... 1968.] Småländskt folkliv. Uppsatser o berättelser från Vilhelm Mobergs ungdomsår, saml o utg av M v Plåten. Sthlm 1982. 113 s. (Svenska bokskatter.) I egen sak. Obekväma inlägg i det offentliga samtalet. Urval o efterord av O v Friesen. Sthlm 1984. 315 s. Duplic danska övers även av novellerna Torr sommar (AvB 1948) 1952, Tjuven i Hägerbäck (Nva Växjöbl 1934) 1952, Brudgumskläderna (d:o) 1955, En undantagskäring (d:o) 1962 o Valdemar och cykeln (FiB 1940) 1957, alla för radio liksom vissa av ovan nämnda, ej sedda duplic övers; bidrag i program för egna teaterpjäser, bl a: Våld, Bergen, Den nationelle scenc 1933, Kyskhet, Dramaten 1939, De knutna händerna, Gefle teaterförening 1939, Programbolaget 1957, Skogsbo teateramatörer 1959, Rid i natt!, Göteborgs stadsteater 1942, Norrköpings teaterfören 1942, Ankemanjarl, Gbgs stadsteater 1960, Helsingin kansanteatteri 1943, Vår ofödde son, Dramaten 1945, Odense teater 1947, Lea och Rakel, Malmö stadsteater 1955, Dramatens lilla scen 1957, Upps stadsteaters turné 195859, Domaren, Intima teatern 1957, Folkteatern 1958, Birgit Linders teatergrupp 1958, [Reykjavik,] pjodleikshusid 1958, Upps stadsteater 1958, Riksteatern 1959, 1960, [Hfors,] Suomen kansallisteatteri 1963, Biihnen der Landcshauptstadt Kiel 1969, Din stund på jorden, Dramaten 1967 (intervju), Malmö stadsteater 1969-70, Mans kvinna, Borås kretsteater 1960, Nattkyparen, Stadsteatern Norrköping-Linköping 1961, Sagoprinsen, Sthlms stadsteater 1962, Gbgs d:o 1962, vidare vid Svenska dramatikerstudions första föreställn i Sthlm 1940 o dess minnesföreställn lör Rudolf Värnlund 1947; förord i bl a Finska konstnärers utställning till förmån for norska och danska landsflyktiga kamrater [t944, Sthlm, program] o till Sven Ljungbergs färgträsnitt "Utvandrarna", omtr i Drömmen om Amerika, utställningsprogram, Utvandrarnas hus i Växjö, 1968; medv i tidskr (till omkr 1930 vanl endast begynnelseår), bl a: Såningsmanncn 1916, Templaren 1919, Tids-fördrif 1921, Gbg, Allt för alla 1923, Favoriten 1923, Gbg & Malmö, Pigga pennor 1923, Ljungby, Vecko-journalen 1923 (även 1939, 1943-45, 1951-52, 1954, 1958), By och bygd 1924, Kasper 1924, Konsumentbladet (Vi) 1924 (ännu 1953), Gbg & Sthlm, Kronobergaren 192426, Växjö, Strix 1924, Svarta katten 1924, Hemmets journal 1925, Gbg, Husmodern 1925, Romantidningen 1925, Smålands-journalen 1925, Karlskrona, Lektyr 1926, Scenen 1926 (även 1939), Svenska journalen 1926, Våra nöjen 192631, Bonniers veckotidning 1927, Smålänningens jul 1928 (ännu 1973), Julkvällen, utg av Publicistklubben, 1929, 1936, Bonniers månadstidning 1930, Julblommor 193032, 1937, 1940, Sthlm & Oskarshamn, Julafton 193031, Upps, Svensk damtidning 1930, Vid julbrasan 1930, Julfacklan 1931, 1934, 1937, 1951, Notiser från Arbetarnas kulturhistoriska sällskap 1931, Veckans bästa 1931, Vårt hem 1931, BLM 1932-35, 1937-39, 1949, 1952, 1958, 1960, 1962, 1964, Jultrevnad 1934, 1942, Malmö, Mänsklighet 1934, Teatern 1934, 1968, Veckorevyn 1935 (även 1951), Dvöl 1936, Reykjavik, Idun 1936, Vintergatan, Sveriges författareförenings jultidn, 193637, 1939, ... kalender 1943, 1950, 1959, 1964, Folket i bild 193742, 194453, 195558, 196263, 1972, Nordisk Forfatter-Tidende 1937, 1946, Sthlm, Filmjournalen 1938, Julstämning 1938, 1949, 1974, Nordeuropa 1938, nordisk edisjon, Lund, U.P.A., tidskr 1939, Nordens frihet i940-43, Nu, världshändelserna inför världsopinionen, 1940, Röster i radio(-tv) 1940, 1945, 1947, 1950, 1957, 1959, 1965, 1972, American Scandinavian rcview 1942, 1949, 1954, 1956, 1959, New York, Kronobergs regementes kamratförenings årsskrift 1942, Växjö, Rundetaarnsposten 1942, Khvn, Det tredje Ståndpunkt, 1942, [Khvn,] Handslag, fakta og orientering for nordmenn, 1943, Sthlm, Joker 1943, Samtid och framtid 1944, All världens berättare 1945, 1948-50, 1953, 1956, Samtiden 1945, Oslo, SLT 1945, 1954, 1957, 1962, 1966, Lund, Daugava [lettisk tidskr] 1946, Sthlm, Hyltén-Cavalliusföreningens ... årsbok 1946, Växjö, Bonniers nyheter 1946, Vindros, litterär kalender, 1946, Levande livet 1948- 49, Året runt 1948, 1953, The American Swedish monthly 1948, 1956, New York, California Veckoblad 1948, Los Angeles, Nordstjernan 194851, New York, What's new 1950, Monterey, Calif, Se 1951, 1953, Hörde Ni 1953, Sotarens jul 1954, Wings, the Litcrary Guild review 1954, Garden City, NY, Einreiöin 1956, Reykjavik, Bevingad jul, utg av Järnvägsmännens helnykterhetsförb, 1957, Ergo 1958, Upps, Clarté 1959, Félagsbref 1959, Reykjavik, Liberal debatt 1959, 1961, 1964, Industria international 1964, Natio Smolandica 1965, Upps, Publicistklubbens årsbok 1966, The Swedish pioneer historical quarterly 1966, Chicago, Böckernas värld 1967-68, STFÅ 1968, Vårt försvar 1969, Arbetarekalendern 1969, Det bästa ...o motsv Khvn, Oslo, Hfors, Amsterdam 1969 (även 1970 London, Sydney/Wellington, Milano, Buenos Aires, 1971 Bombay, Cape Town, Stuttgart, Tokyo, Hongkong, 1974 Lisboa, 1976 Reader's digest, New York), Vårt försvar 1969, Jordbrukarnas föreningsblad 1970, OoB 1970, Sweden now 1971, Sthlm, The American Swedish 1972, Philadelphia, Jury, tidskr för deckarvänner, 1972, Bromma, Tidningen pi 1972; vanl Sthlm; i tidn (vanl endast begynnelseår) bla: 1912 Brokiga blad (även 1927), Sthlm, 1916 Smålandspostens bilaga Hembygden, Växjö, 1919 Aftonbladet (även 1953, 1958, 1966), Sthlm, Nya Växjöbladet (ännu 1968), Vadstena läns tidning, 1920 Arvika nyheter, Bärgslagsposten, Lindesberg, Skåningen Eslöfs tidning, Söderköpingsposten, Västra Östergötland, Motala, 1921 Falkenbergs tidning, Provinstidningen Dalsland, Åmål, 1922 Haparanda-bladet, Neri-kes-tidningen, Örebro, Skaraborgs läns annonsblad, Skövde, 1923 Arbetet (även 1943), Malmö, Bondeförbundets tidning Landsbygden, Falköping, DN (ännu 1971), Elfsborgs läns annonsblad, Vänersborg, Göteborgs-posten (även 1940, 1970), Hässleholms-tidningen Norra Skåne, Kalmar läns kuriren, Linköping, SDS (även 1935), (Skämttidningen) Familjetidningen Smålänningen (ännu 1937 o även 1948), Jönköping & Sthlm, Smålands landsbygd, Nässjö, Social-demokraten (ännu 1945 o MT 1947), Sthlm, 1924 Skaraborgs läns annonsblad, Skövde, Stockholms läns tidning, Södertälje, Sörmlands-posten, Eskilstuna, Triumf, Upsala, Vårt land och folk, Sthlm, Östergötlands folkblad, Norrköping, 1925 Humoristen, Norrköping, Jordbrukaren, Vadstena, Köpings-posten, Landsbygdspressen (fd Lantmännens tidn), Gäfle, Oskarshamns nyheter, Skånska dagbladet, Malmö, Smålands folkblad, Jönköping, Västerviks-posten, Östgöta-bladet, Vadstena, 1926 Gotlänningen, Visby, Hallands nyheter (även 1940), Falkenberg, Karlskrona-tidningen, Karlstads-tidningen, Katrineholms-kuriren, Kristianstads läns tidning, Lantbrukarnes familjetidning, Sthlm, Norrlands-posten (även 1941), Gävle, S-T (även 1950-51, 1956, 1966), Sundsvalls-posten, SvD (ännu 1972), Västergötlands annonsblad, Skara, Västgöta-demokra-ten (även 1930, 1933), Ystadsbladet Aurora, 1927 Blekinge läns tidning, Karlskrona, Lysekils-posten, (Tidningen) Nordhalland, Kungsbacka, Sala-posten, 1928 Bärgslags-bladet, Köping, Motala-posten, Nya samhället, Sundsvall, Söderköpings tidning, Södermanlands nyheter (även 1932), Nyköping, Västgöta-Dals tidning, Vänersborg, Västmanlands folkblad, Västerås, 1929 Jämtlands tidning, Östersund, Skånska aftonbladet, Malmö, Vest-svenska dagbladet, Gbg, Ystads allehanda, 1931 Bohusläningen, Uddevalla, Oskarshamns--tidningen, Skånska social-demokraten, Hälsingborg, 1934-35 Brand, Sthlm, 1935 Folkbladet, tidn för Sverges arbetande folk, Sthlm, 1938 Bohus--posten, Uddevalla, 1939 GHT (ännu 1971), Trots allt! (ännu 1941), Sthlm, 1940 Borås tidning, Enköpings-posten, Uusi Suomi, Hfors, Åbo underrättelser, 1941 Eskilstuna-kuriren, Vestmanlands läns tidning, Västerås, 1943 Aftontidningen (även 1948), Sthlm, 1944 Arbetaren (ännu 1971 o postumt 1976-80), Sthlm, 194445 Timinn, Reykjavik, 1946 Fyns Venstreblad, Odense, 1951 Barometern, Kalmar, Expressen (ännu 1972), Svenska morgonbladet (även 195657), 1955 Ny tid (även 1957), 1961 Aftenposten, Oslo, 1964-65 Information, Khvn, 1966 Verdens gang, Oslo; vissa bidr 1919-27 se Eidevall, nedan aa 1976, s 241-253, o M v Plåten i ovan a a 1982. Pseud o sign se texten.

Redigerat: Vadstena läns tidning, 1921april 1922 (redaktionssekr en tid 1920); Arvika nyheter (d:o); Nya Växjö-bladet 192327 (lokalred i Alvesta); Veckans bästa, [omsl:] äventyrs- detektivkärleks- och sannberättelser, [årg 1*,] 1931, Sthlm, 4:o, 44 nr å 40 s; Nordisk Forfatter-Tidende, Arg 18, 1937, Sthlm, 4:o, 12, 16, 20, 24 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: S Ahlgren, V M:s värld (OoB 1938); S Delblanc, Den omöjliga flykten (BLM 1973); G Eidevall, V M:s emigrantepos (1974), o där anf källor o litt; dens, Ett sätt att leva (BLM 1974); dens, V M, Conan Doyle o E A Poe (Jury 1975); dens, Berättaren V M (1976) o där anf källor o litt; dens, Amerika i sv 1900-talslitt (1983); Emigrationer. En bok till V M 20 aug 1968, ed M v Plåten (1968); T Erlander, 19491954 (1979); O Holmberg, Lovtal över sv romaner (1957); P Holmes, V M (1980), o där anf källor o litt; K Jaensson, Nio moderna sv prosaförf (1941); EJohnson, V M. En porträttskiss (FiB 1953, nr 9); G Lannestock, V M i Amerika (1977); A Lundkvist, Epikern V M (Tiden 1943); S Mårtensson, En bok om V M. En handledn till radioteaterns pjässerie 195354 (1953); dens, V M. En biogr (1956); dens, V M. En bildbiogr (1963); R Oldberg, Nutidsförfattare (1949); B Olsson, V M. En folkloristisk studie i hans romaner (SLT 1938); Perspektiv på Utvandrarromanen, ed E o U-B Lagerroth (1971); M v Plåten, Den unge V M (1978), o där anf källor o litt; A Sastamoinen, V M rättskämpen (Arbetarekalendern 1972); R Svanström, Carl Grimberg o V M (1972); Till V M på 50-årsdagen  (1948); V M. En vänbok (1973).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
K A Vilhelm Moberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9384, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Eidevall), hämtad 2018-11-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9384
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
K A Vilhelm Moberg, urn:sbl:9384, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Eidevall), hämtad 2018-11-12.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se