Meriter

Molin, Erik, f omkr 1709, d 18 juli 1755 i Amsterdam. Inskr vid UU 12 okt 25, anställd vid landskansliet i Gävle 26–29, studier vid UU 29 o 33, erhöll av Uppsala domkap temporärt tillstånd att predika i Västerlövsta, Vm, 26 nov 29, lär vid kh Eric Tolstadius' skola i Sthlm 30–32, bokförare hos köpmannen M L Bluth där, av religiösa skäl fängslad 35 o landsförvist 39, bosatt i bl a Rostock, bokhållare hos handelshuset Anthoni Grill & söner i Amsterdam (bd 17, s 276). Pietist.

Biografi

M:s ursprung är okänt. Han uppges (Biogr lex öfver namnkunnige sv män, 1843) ha varit född i Gästrikland, och kallas av Gjörwell (1755) "student från Gefle", men inskrevs vid Roslags nation vid UU 1725.

M är en av flera som under 1730-talet utvisades eller kände sig tvungna att lämna Sverige därför att deras religiösa övertygelse inte var konform med gällande religionslagstiftning. Redan under sin tid som skrivare på landskansliet i Gävle hade M kommit i kontakt med den radikala religiösa pietismen via P Schaeffer, som satt i fängelse i staden. Detta hindrade inte Schaeffer från att utöva ett betydande inflytande genom traktater och brevskrivning fram till sin död 1729. Sedan M återvänt till UU så för fortsatta teologiska studier, influerades han genom tysken J C Dippel ytterligare av pietismen, åter i dess radikala utformning. Dippels besök i Sverige splittrade den pietistiska kretsen i Sthlm. Till den radikala grenen slöt sig bla E Tolstadius, kyrkoherde på Skeppsholmen. Till dennes skola knöts M och han verkade här i två år som underlärare. I samband härmed kom han i kontakt med de radikalpietistiska kretsarna i Sthlm och utvecklades till en av riktningens mest talangfulla apologeter. Sedan han lämnat sin lärartjänst blev han bokförare hos den pietistiske tyske köpmannen Bluth, och det var vid denna tid som de statliga och kyrkliga myndigheterna började intressera sig för honom.

I febr 1733 hade M på anmodan av domkapitlet i Uppsala kallats till förhör av Sthlms stads konsistorium. Han hade från Gävle begärt en kopia av sitt tillstånd att predika, varefter uppsalakapitlet uppmanat kyrkoherden i Gävle A Westermark att inkomma med upplysningar. Denne lämnade en utförlig rapport om M som behandlades av kapitlet 31 jan. Upplysningarna fördes vidare till stockholmskonsistoriet. Detta beslöt emellertid 21 febr att lägga ned undersökningen med hänvisning till att M inte längre hade skoltjänst utan arbetade som räkenskapsförare. M uppmanades dock att för framtiden ej ta emot lärarförordnanden.

M återvände hösten 1733 till Uppsala för fortsatta akademiska studier. Han kallades där till samtal av teol prof P Schyllberg. I nov inlämnade M till denne och domprosten D Djurberg (bd 11) en på latin avfattad skrift Brevis explanatio, där han framlade sin kristendomstolkning. Trots att denna skrift måste anses vara av mer privat natur förhördes han 22 och 26 mars 1734 inför domkapitlet i Uppsala. Men redan dessförinnan hade kapitlet sina blickar riktade mot honom. På begäran av Schyllberg instämdes till kapitlet 6 febr 1734 komministern i Arentuna E Holmberg som fick redogöra för sitt sammanträffande med "studenten" M trettondag jul. M hade då varit i sällskap med kyrkoherden S Westbeck i Osterlövsta, där han också predikat. M var räknad "som spridare av svärmisk lära". Domkapitlet beslöt underrätta kontraktsprosten C J Lohman (bd 24) om att M för en tid sedan fått rätt att predika och nu var kyrkoskriven i Österlövsta, där han spred "varjehanda fanatiska svärmerier". Lohman ålades att bevaka M.

M hade överlämnat en av honom författad latinsk skrift i en sv översättning till några vänner, men såvitt bekant spred han den för övrigt inte. Senare anmälde kyrkoherden i Söderfors C Lemoine (bd 22, s 530) denna översättning till domkapitlet och namngav de två personer som erhållit den, nämligen direktörerna G Svebilius och P Ström. Översättningen infordrades av domkapitlet 27 mars, och 10 april beslöt detta att till hovrätten i Sthlm sänfja både den latinska och den sv versionen jämte protokollsutdrag från förhören. I protokollet beklagades djupt detta svärmeri som "trampade Jesu blod och de heliga sakramenten under fötterna". I samband med förhören i mars hade domkapitlet även fråntagit M rätten att predika. Nu startade det religionsmål som kom att medföra fyra års fängsligt förvar och sedermera landsförvisning.

Hovrätten avgjorde snabbt fallet och redan i juni utlät man sig i en inlaga till K M:t. Något straff föreslogs ej. Hos K M:t kom ärendet att vila till hösten 1735. Under denna tid predikade M trots förbud några gånger, bl a i kapellet på Vällinge bruk, Salem, Sth, varför Strängnäs domkapitel höll förhör med honom 27 aug och 29 nov 1735. Denna höst kallades han till nedre justitierevisionen och tillfrågades där om han frivilligt ville gå med på att lämna landet, vilket han vägrade. Kyrkoherden i Storkyrkan, tillika preses i Sthlms konsistorium, E Alstrin (bd 1) anmodades att genom samtal söka föra M på bättre tankar. Ett sådant samtal ägde rum, varefter M 19 nov 1735 insattes i häkte på Kastenhof i Sthlm. Där kom han att sitta fram till landsförvisningsdomen fyra år senare. Hovrätten anbefalldes att avgöra målet, vilket dock drog ut på tiden. Först i mars 1737 beslöt hovrätten att förnyade teologiska samtal skulle föras med M, och under åtta veckor hösten s å fördes sådana med honom av kyrkoherdarna i Jakobs och Tyska församlingarna i Sthlm och av två lekmän, bägge assessorer. Samtalen hölls två gånger i veckan under ca fyra timmars tid varje gång. Våren 1738 fälldes så utslaget i hovrätten. Även denna gång blev domen friande.

Emellertid hade fallet tagits upp i prästeståndet, som 4 okt 1738 beslöt att lägga fram saken för några "lämpliga personer", bl a några riksråd. Tre dagar senare meddelades i ståndet att så skett, och E Alstrin förde detta till nedre justitierevisionen i nov månad. M kallades till förhör där och 1 dec utfärdades ett k brev till hovrätten med befallning att utfärda dom gällande landsförvisning. Så skedde 24 jan 1739. Domen gick tvärt emot hovrättens tidigare friande domar. Eftersom M ej fått ta del av det protokoll som hållits vid förhören 1737, blev ärendet en riksdagsfråga. Han hade appellerat till ständerna. Saken hann emellertid inte slutföras före riksdagens slut, varför domen gick i verkställighet. 16 okt 1739 fördes M ombord på ett fartyg som seglade till Tyskland, och via Damgarten i Sv Pommern fördes han utom rikets gränser.

Uppgifterna om M:s vidare öden är ganska knapphändiga. Han synes först ha uppehållit sig i Rostock, Altona och andra orter i trakterna däromkring, varefter han bosatte sig i Amsterdam. Här fick han anställning vid det Grillska handelshuset och har därutöver tydligen haft även någon annan bisyssla. De betydande sv köpmännen G och J A Grill har uppenbarligen tagit hand om sin förvisade landsman.

Under landsflykten utgav M en mängd skrifter, merendels på tyska och holländska. Övervägande antalet av dem är tryckta i Amsterdam. Han vädjade också i några på svenska tryckta skrifter om förnyad prövning av landsförvisningsdomen, främst i E M:s underdåniga skrifvelse till Sveriges rikes högloflige ständer ... 1742 och Evangelium om Faderens kiärlek ... 1751. Han vädjade dock förgäves. Som ett tecken på den vaksamhet man visade i Sverige inför hans skrifter kan nämnas att ärkebiskopen i samband med bokauktionen efter holsteinska statsrådet S Triewald 1747 ropade in ett av M:s holländska arbeten och att Evangelium om Faderens kiärlek beslagtogs i Gbg.

M blev ett offer för 1726 års konventikelplakat och 1735 års religionsstadga. Hade hans fall första gången behandlats på 1740-talet är det troligt, att han då knappast landsförvisats, med den då kompletterade lagstiftningen. Det är dock alldeles uppenbart att M företrädde från den då gällande kyrkoläran radikalt avvikande åsikter och även spritt dessa genom att predika trots förbud. Just utspridande av avvikande trosuppfattningar var direkt förbjudet enligt lagstiftningen. Med hänsyn härtill är det förståeligt att samhället reagerade med landsförvisning. Avvikelserna gällde mycket centrala moment i den luthersk-ortodoxa trosläran. Således betonade M starkt den religiösa insikten som en produkt av Guds egen inverkan, det sanna ljuset, som upplyste alla människor. Redan härav följde hans ointresse för kyrkoorganisationen. Detta gällde även synen på prästämbetet, där han på radikalpietis tiskt sätt menade att "oomvända" präster ej kunde vara rätta lärare. Också i de teologiska frågorna om rättfärdighet och helgelse avvek han markant från luthersk-ortodox uppfattning. Hans mer spiritualiserade kyrkobegrepp och subjektiva kunskapsuppfattning ledde även till en nedtoning av sakramenten som nådemedel. Dop och nattvard blev för honom mer yttre "hjälpmedel" än sakrament i luthersk mening. De var enligt honom inte konstitutiva för kyrkan. Denna var enligt M enbart den inre förborgade sidan, de sant troende, och ej den yttre kyrkoorganisationen. I synnerhet reagerade han negativt på att det enbart var statskyrkan med dess skydd från överheten som genom prästämbetet hade ensamrätt till förkunnelse och undervisning.

Som en slutkaraktäristik av M:s teologiska position kan framhållas att den ligger inom den radikalpietistiska sfären. Samtidigt hade han emellertid en genomtänkt och i viss mening självständig teologi. Hans teologiska produktion präglas av ingående bibelstudium och bibelforskning och är späckad med bibelcitat. Tonen är ej radikalpietismens aggressiva utan rensad från stark polemik. Argumenteringen förs lugnt utan större åthävor. Detta har säkert motsvarat honom som personlighet. Han synes ha fört vidare en del av det stora mystiska medeltida tänkandet, som omgestaltades på olika sätt i reformationen och under den lutherska ortodoxins tid. Det tog sig uttryck i ett betonande av den inre personliga kristendomen, många gånger världsförsakande, och förenad med ett etiskt allvar.

Författare

Ingmar Brohed

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Die wahre und lebendige Natur und Kraft des Creutzes Jesu Christi, zur thätigen Gemeinschafft im Glauben, in einem gerichtlichen Bekänntniss, von dem Menschen-Tand vindiciret, wodurch es so vielc Zeiten her den Menschen--Kindern verborgen und unsichtbar gemacht wor-den, samt kurzcn Bericht was dabey zu Stockholm in Schweden passirct, nebst Communication derer in meritis causas cingegcbenen Schriften, zur einfältigen Prüfung Gott suchender Seelen ausgegeben. [Rostock] 1740. (16), 349 s. – Animadversiones in scriptum nobilissimi domini Nicolai Swartzii ... divinitas commatum in Vet: Test: potentissima, dictum. Quibus effata spiritus sancti, in capite Es: LIII ab eodem allato ... vindicantur. Amsterdam 1741. 4:o. 13 s. – Waere en zekere toevlugt in de nood, in de onverzettelyke liefde Gods en redding uit de nood, in de waere hoedanigheid der vcrlos-singe in Jesu Christo ... door E Molvn. Amsterdam 1741. (50), 384 s. [Ny uppl 1744 enl P F Aurivillius, Catalogus librorum ... 1814.] — E Molins underdåniga skrifvelse till Sveriges rikes höglo-fligc ständer, angående thess aflagde troos bekiän-nelse; och i synnerhet om frij religions öfning, och hvad af en christelig regering, til academiers, kyr-kiors och scholors rätta nyttiande, i akt tagas må, så vida thermed Christi rike på jordene rätteligen skal befordras. Amsterdam 1742. 4:o. 20 s. – Het opengeleyde bock der waarheid, ofte send-brief, aan den tegenwoordige opperste bisschop, van het koningryk Sweeden d'hr Erich Bcnzelius, waar in de voornaamste beletselen ontleedt zyn ... Opge-steld ... door Erick Molyn. Amsterdam 1743. (32), 52 s. – De oprechte biecht-vader, ofte catechizatie der voornaamste hedendaagsche religies en gevoe-lens, ende vermaninge, om de waarheid des Evangeliums regt te omhclfen, en te beleyden. In rym opgesteld. Amsterdam 1744. 4:o. 78 s. – Het gees-tclyke Schibboleth, ofte het waare en leevendig ge-loof, ende desselvs wesentlyk leeven en gerechtig-heid, in Jesus Christus ... in een scndbrief aan den heer graaf van Sintzendorff... opgesteld. Amsterdam 1745. 96 s. – Catena paradoxorum, hoc est Contemplatio veritatis absconsaa: et abstrusaa: philosophica. Amsterdam 1745. 4:o. (15), 92 s. – Evangelium om Faderens kiärlek och Vår herras Jesu Christi delacktighet med oss, efter den Helga skrifts mening och innehåll, i underdånig skrifvelse til Hans kongl. majestät Adolph Friedrich .. .jämte klagan öfver then, under Hans majestäts glorvyrdige företrädare, emot skiäl och bevis, ådömde landsflvcktigheten, förestält. Hamburg 1751. 4:o. 32 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Acta ecclesiastica, vol 106; Handhar i målen mot M i Svea hovrätts arkiv (t ex E I 28: K brev 1736-39, B I a 110:'30 mars 1737, B la 112:8 febr 1739) o i Nedre justitierevisionens arkiv (t ex prot 24 nov 1738); allt i RA. Sthlms stads konsis-torieprot, SSA. Strängnäs domkap:s prot, Strängnäs domkap:s arkiv. Uppsala domkap:s prot (särsk 7 febr 1733 o 22 mars 1734), ULA.

AdRP from år 1719, N, 1738-1739 (1889); E Bergman, Religionsmålet mot studenten E M 1734-1739 (KA 1903); BondRP 3, 1738–1739 (1948); BorgRP från frihetstidens början, 6, 1738–1739 (1972); I Brohed, Stat, religion, kyrka. Ett problemkomplex i sv akad undcrvisn under 1700-talet (1973); A Burius, Ömhet om friheten. Studier i frihetstidens censurpolitik (1984); C C Gjörwell, Den sv Mercurius, årg 1, 1755–56, s 312; K Henning, Johan Conrad Dippels vistelse i Sverige samt dippclianismen i Sthlm 1727–1741 (1881); E Linderholm, Sven Rosén o hans insats i frihetstidens radikala pietism (1911); H Pleijel, Karolinsk kyr- kofromhet, pictism o hcrrnhutism 1860–1772 (Sv kyrkans hist, 5, 1935); S Rosén, Skrifter o bref, ed E Linderholm (1910); dens, Dagbok 1730–1731, ed N Odenvik (1948).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Molin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9425, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Brohed), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9425
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Molin, urn:sbl:9425, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Brohed), hämtad 2024-04-25.