Meriter

Molin, Lars, dp 4 dec 1657 i Kumla, Vm, d 19 sept 1723 i Uppsala, Domk. Föräldrar: kaplanen Jonas Molinus o Anna Kumblæa. Skolgång i Västerås, inskr vid UU 15 febr 77, konrektor i Västerås 85, konsistorienotarie där 86, bibliotekarie hos UU:s kansler Magnus Gabriel De la Gardie 86, mag vid UU 11 dec 88, studieresa till Danmark, Tyskland, Italien, Holland o England 89–93, TL vid univ i Giessen 24 juni 92, prästv i Sthlm 22 aug 93, eo reg:pastor vid livgardet 1 febr 94, ord reg:pastor där maj 94, teol prof i Dorpat 20 okt 94, kh i Nüggens förs där 94, teol prof i Pernau sept 99, överhovpredikant hos änkedrottn Hedvig Eleonora 9 jan 02, TD vid univ i Giessen 31 mars 03, förste teol prof vid UU o domprost i Uppsala 27 febr 05, rektor vid UU ht 05, ht 14 o vt 23, deltog i riksdagarna 10, 13/14, 19, 20 o 23.

G 1) 15 maj 1695 i Uppsala m Maria Staf, d 8 sept 1703 där, dtr till handels- o rådmannen Johan S o Margareta Eriksdtr Ångerman; 2) 1713 m Jacobina Christina Hylteen, f 1680, d 15 juni 1718 i Uppsala, Domk, dtr till assessorn Lars H o Jacobina Danner samt förut g m handelsmannen Peter Fehman (bd 15, s 452).

Biografi

Efter avslutad skolgång i Västerås inskrevs M 1677 vid UU. Vid sidan av studierna gjorde han tjänst som informator åt E Benzelius d ä:s söner Olof och Erik. Uppenbarligen betydde umgänget med Benzelierna mycket för M:s utveckling. Hans vänskap med dessa kom att vara livet ut. Vid flera olika tillfällen hjälpte de varandra. Exempelvis uttalade sig M i kraftfulla ordalag för E Benzelius d y, när vid UU professuren i orientaliska språk 1712 skulle besättas efter D Lundius. Vid tillsättandet av befattningarna som domprost och förste teologie professor efter L Norrman erhöll M stöd av E Benzelius d ä, som då var ärkebiskop och därmed universitetets prokansler. Också den nyutnämnde biskopen i Skara J Svedberg gav för övrigt M sitt helhjärtade stöd. I ett brev till kanslern för UU 5 mars 1704 lovordade Svedberg M:s förtjänster. Han hade "goda gåvor uti predikstolen", och hans leverne var "stilla och vackert". Dessutom påstods han vara "en stillsam man, som i alla collegier och broderskap är likasom anden, som håller lemmarna tillsammans" (cit efter Annerstedt, 2:1, s 348). M:s meningsmotståndare skulle förmodligen inte på alla punkter ha skrivit under denna karakteristik. M var under sin tid som professor i Uppsala inblandad i flera dispyter förorsakade av pietismens utbredning. De fanns, som misstänkte M för att omfatta den nya läran. En anledning härtill var att han kort efter att ha tillträtt professuren i Uppsala presiderade för en pietistiskt influerad avhandling. M hade säkerligen kommit i kontakt med den nya läran under sina studier i Tyskland. Han bekände sig inte till den, men de nya religiösa tänkesätten erhöll "en förstående gynnare" i M (Pleijel).

När Lundius, en av ortodoxins främsta försvarare, 1712 lämnade sin professur i orientaliska språk, gjorde han det för att i stället bli teologie professor. I egenskap av UU:s rektor utfärdade han själv program till installationen. I detta framhöll han i starka ordalag värdet av att ha symboliska böcker. Det har antagits att detta var ett angrepp mot M (Annerstedt). I en disputation några år senare sägs M offentligen ha uttalat den åsikten att i Sverige aldrig Augsburgska bekännelsens apologi, Schmalkaldiska artiklarna, Luthers katekes och konkordieformeln erkänts som symboliska böcker. De hade enligt M inte fått bekräftelse. Lundius gick till skarp attack mot M. Striden pågick under många år. M rönte motstånd från universitetets konsistorium och prokanslern M Steuchius. Tydligen väckte stridigheterna visst uppseende.

Under tre terminer var M UU:s rektor. Som professor tycks han ha varit mycket aktiv. Minst lika mycket engagerade han sig i domprostsysslan. Särskilt kan nämnas hans insatser vid uppbyggnaden av Uppsala domkyrka efter den svåra branden 1702. Arbetet leddes av domkyrkorådet, i vilket M efter sitt tillträde som domprost i allmänhet satt ordförande. Av änkedrottning Hedvig Eleonora lyckades han som gåva till domkyrkan utverka en ny predikstol. M deltog såväl i 1710 års utskottsmöte som i de fyra riksdagar, som följde på detta. Han yttrade sig ofta i debatterna vid prästeståndets plena och tycks ha tillhört de mer inflytelserika ledamöterna. Vid samtliga av de nämnda ständermötena var han medlem av SU och 1719 utsågs han att ingå i bankodeputationen. M deltog flitigt i överläggningarna vid 1710 års utskottsmöte om ökade uttag för finansieringen av kriget. Han uttryckte stark oro för prästernas och andras möjligheter att bära ytterligare pålagor. Vid ett tillfälle menade han det vara "rådeligast, att man först tänkte på fredsförslag" och därefter eventuellt på ytterligare kontribution.

M tycks ha tillhört dem som opponerade inte enbart mot det långdragna kriget utan också mot enväldet. I författningsarbetet efter Karl XII:s död kom han att ta en mycket aktiv del.

Kort efter det att budet om dödsskottet vid Fredrikshald nått Sthlm sammanträffade P Ribbing, C G Gyllencreutz, G Stierncrona, M och dennes svåger A Hylten för att överlägga om författningen. Införandet av ett nytt statsskick hade börjat planeras redan några år tidigare. Särskilt Ribbing, Gyllencreutz (jfr dock bd 17, s 550) och A Fredenstierna (bd 16) tycks ha varit pådrivande. Men också M och Hylten var av allt att döma involverade i planerna. Deltagarna i mötet, som alla var ense om att enväldet skulle avskaffas, granskade vid sin sammankomst ett förslag till ny RF, som bl a Ribbing hade utarbetat.

Ribbing tycks ha önskat ett återupprättande av högadelns maktställning. Mot dessa planer reste M invändningar. Åtminstone i någon mån torde det ha varit han som låg bakom att 1719 års RF inte innebar en restauration av förhållandena före enväldet. M framstår i författningsarbetet som en "demokratiens" man.

Nära förknippad med den nya RF:s utarbetande och antagande var successionsfrågan. Ulrika Eleonora ansåg att tronen efter broderns frånfälle övergått till henne genom arv. För denna ståndpunkt lyckades hon dock inte vinna gehör. M opponerade sig mot att Ulrika Eleonora skulle ha arvsrätt till tronen. Arvsrätten hade hon enligt M och dennes meningsfränder mist genom att ingå giftermål med en prins, som var utlänning och därtill bekände sig till den kalvinska läran. Vid riksdagen, som öppnades 20 jan 1719, pläderade M med stor energi för sin ståndpunkt. Lika litet som andra ville M ha någon annan till drottning och regent än Ulrika Eleonora, men han var angelägen om att markera ständernas maktställning genom att låta välja henne till drottning.

I prästeståndet uppläste M 24 jan 1719 en av honom själv gjord utredning om rätten till kronan. Den gick ut på att ständerna ägde "rätt och frihet att välja sig överhet. Motsvarande utredningar upplästes på riddarhuset av P Ribbings bror Konrad och av A Hylten hos borgarståndet. Arvsrätten förklarades utslocknad. Samtidigt föreslogs Ulrika Eleonora till ny innehavare av tronen.

M medverkade inte enbart i författningsarbetet. Han deltog också energiskt i uppgörelsen med Goertz. I kommissionen som tillsattes för att döma Goertz ingick M som den ene av prästeståndets representanter. M visade sig mycket hätsk i sina uttalanden om denne.

Tydligen var M mycket lärd. Han utgav dock endast ett fåtal skrifter. På egen bekostnad lät han trycka bibeln i en billig och mycket uppskattad utgåva, allmänt kallad "Molins bibel".

M tycks mestadels ha gått in för sina uppgifter med liv och lust. Efter att 1695 ha tillträtt som professor i teologi vid Dorpats universitet berömdes han sålunda för att snabbt ha lärt sig så mycket estniska att han utan större svårighet förmådde predika på språket.

M:s många engagemang i det allmännas tjänst hindrade honom inte från att också sörja för sig själv och de sina. Han tycks ha tillhört de förmögnare av professorerna vid UU. Före sin död lät han insätta en summa pengar i riksens ständers bank. Avkastningen på kapitalet skulle gå till stipendier åt hans efterkommande.

M synes ha varit en kraftnatur som förstod att uppträda med stor myndighet. Genom sina insatser vann han adelskap för sina barn. De adlades 1719 och erhöll därvid namnet Meldercreutz (s 360).

Författare

Axel Norberg

Arkivuppgifter

Brev från M bl a i LSB, RA (Biographica, Skriv:cr till konungen, Stafsundsarkivet, Kanslerämbetets för UU arkiv), ULA (Uppsala domkap:s arkiv) o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ad summe reverendi Christo patrem, d. Ericum Benzelium ... jussu regio aliquot & viginti annorum academicos post labores, eosq; vero indefessos, inclutam dioecc-sin Stregncnsem suscepturus ... Upsalia primum abiret, jiQOJie(j,jiTtxöv, ... Upsalia? [1687]. (8) s. [Grek vers.] – Exercitationum theologicarum ad locum Paulinum Act. XII. 22. sive sumrai numinis de vera heroum pietate, testimonium ... sub praesi-dio dn. Joh. Henrici Maji ... ad d. XXIII. Junii. ann. MDCXCII. Pro supremis in thcologia honori-bus ... Gissa; [1692]. 4:o. (16), 116 s. – Ad supre-inum honoris humanitatisque officium, in sollemni funerc ... dn. Haquini Spegels ... [Upps 1714.| Fol. (6) s. – Gudz barnas förmoner, i och efter döden, tå ... fru Elisabet Spegels ... Joannis Steu-chii ... makas andelösc lekamen ... i Upsala dom-kyrko, then 28 Julii, år 1720, til sit hvilorum beledsagades. Uti en enfaldig ... likpredikan, korteligen förestelde. Upsala [1720]. 4:o. (8), 108 s. – De clavibus veterum dissertatio (Novus thesaurus antiquitatum Romanarum, congestus ab A H de Salengre, T 3, Hagae-Comitum 1719, fol, sp 789-844, [nya uppl] 1724, 1735; diss Upps 1684). – Decas prior thesium dc libris nostris symbolicis ... d. 18 Mart. an. 1715 ... / Decas posterior thesium ... d. 7 Maji an. 1715 publice Upsaliae in Audit. Gust. Mag. ... (Den svenska Mercurius, årg 3, 1757–58, Sthlm, s 918-923, 1317–1325; teser framlagda i Upps). – Akad avh: i Upps se Liden, 1:1, s 72 o 118 samt 354 (3 st, preses), o i Dorpat (2 st, d:o).

Utgivit: Biblia, thet är: AU then Helga skrift, gambla och nya testamentsens, på svensko: med korta summaricr för hvart capitel, och fulkomliga concordantier. förnemligast til the resandes och studerandes tienst ... Sthlm 1720. (10), 972, 290 s. [Föret.]

Källor och litteratur

Källor o litt: C Annerstedt, UU:s hist 2:1–2 (1908-09), 3:1–2 (1913–14), bih 2–3 (1910–12); E Benzelius, Oratio funebris ... 2 decembr anni 1723 (uå); Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 9 (1843); R M Bowallius, Om sv statsskickets förändr efter konung Carl XII:s död ... (1857); S Göransson, De sv studieresorna o den religiösa kontrollen från reformationstiden till frihetstiden (1951); C Hallendorff, Riksens ständers bank 1719–1766 (Sveriges riksbank 1668–1918 [–1924], 2, 1919); B Hildebrand, Anders Larsson Hylten (SBL 19, 1971–73); E Hjärne, Från vasatiden till frihetstiden (1929); H Lindeberg. Göm, ett offer för enväldet (1925); S Lindroth, Sv lärdoms-hist, Stormaktstiden (1975); J Bergman. Univ i Dorpat under sv tiden (1932); Malmström, 1 (2. uppl 1893); C-E Normann, Prästerskapet o det karolinska enväldet (1947): H Pleijel, Karolinsk kvrkofromhet, pietism o herrnhutism 1680–1772 (Sv kvrkans hist, 5, 1935); PrRP 4-5, ed L Thanner (1962-80), 6, ed A Norberg (1982); B Rvman, Eric Benzelius dy (1978); SMoK; N J Söderberg, Domkyrkans återställande efter 1702 års brand (Studier till Uppsala domkyrkas hist, 3, KA 1936); L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XILs död (1953); Uppsala hm; A Westén, Sv hofcleri-ciets hist, 1:2 (1801); Västerås hm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars Molin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9429, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Norberg), hämtad 2024-04-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9429
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars Molin, urn:sbl:9429, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Norberg), hämtad 2024-04-17.