J Frithjof Kjellberg

Kjellberg, Johannes Frithjof, f 6 febr 1836 i Jönköping, d 16 dec 1885 i Sthlm, Klara. Föräldrar: garveriidkaren Johannes Frithjof K o Elisa Stille. Studier vid FrKA 54—59, agré där 59, studieresa till Khvn o Berlin 60, i Paris 61—62, i Rom 62—68, v prof vid FrKA 24 febr 72, prof i teckn där o k statybildhuggare 9 sept 73. — LFrKA 68. — Ogift.

Frithjof K:s ovanliga anlag för teckning o modellering uppmärksammades snart av några personer i hans hemstad, som genom en penninginsamling möjliggjorde att han kunde skrivas in vid elementarläroverket o förses med läroböcker. Med vänners o gynnares hjälp kunde K 1854 börja sina studier vid FrKA o i skulptören J P Molins ateljé i Sthlm. 58 deltog han första gången i akademins utställning med två verk, Achilles sårad i hälen, statyett i gips, o Starkodder bortrövande Alfhild, grupp i bränd lera — ett klassiskt o ett götiskt motiv helt i tidens smak. För gruppen Herkules förande Alcestis från underjorden belönades han 59 med k medalj o statligt resestipendium.

På våren 60 begav sig K till Khvn, där han främst studerade Thorvaldsens verk, o sedan via Berlin till Paris, där han stannade i nära två år. Bland parissvenskarna blev han snart känd som Praxiteles från Småland. Han umgicks mest med målarna August Malmström o Gustaf Brandelius, men till gruppen hörde även en tid Carl Rupert Nyblom o Gunnar Wennerberg. Han hyrde egen ateljé, dit den franske skulptören P J Cavelier brukade komma för att bedöma hans arbeten. Från Paris hemsände han till akademins utställning en grupp i gips Den sårade fadern — en sårad kämpe som förs ur striden av sina två söner, av kamraterna vanvördigt kallad "fulla gubben". Han arbetade även med en Perseus, som han i ett anfall av missmod förstörde. Hans bästa arbete från Paris-tiden är en serie om fem gipsreliefer föreställande gossar som hoppar bock (NM). Figurerna är mycket fint och känsligt modellerade o med en friskhet i rörelserna som gör ett häpnadsväckande modernt intryck o för tanken till Christian Erikssons verk. Trots att den är en ytrelief i traditionell klassisk stil, blev den av samtiden bedömd som oklassisk o oskön.

På hösten 62 fortsatte K sin resa till Rom, där han arbetade i sex år o delade ateljé med den danske bildhuggaren Lauritz Prior o finländaren Walter Runeberg. Här påbörjade han gruppen Faun lekande med yngre broder, som 66 utställdes i gips på akademins utställning i Sthlm. Den inköptes av staten o beställdes i marmor för Kongl museum. Han fullbordade den dock aldrig trots upprepade påstötningar, o först efter hans död hamnade den i NM, fortfarande i inte helt fullbordat skick. K:s mycket starka självkritik fördröjde ofta hans arbeten. I Rom komponerade han även en relief i klassisk stil, Amor o dödens genius (gips, NM).

Efter hemkomsten från Rom blev K under några år landets ledande skulptör. Han efterträdde Molin som lärare i modellering o bildhuggeri vid akademin o blev mycket omtyckt av eleverna. Kort efter professorsutnämningen fick han i uppdrag att smycka Jernkontorets nya hus vid Kungsträdgårdsgatan med en 57 m lång relief fris med motiv ur den sv järnhanteringens historia. Detta var en helt ny o enastående uppgift för en sv 1800-talsskulptör — att få skildra arbetare i deras vardagliga arbete. Det för skulptur ovanliga materialet — cement — gjorde även uppgiften vansklig. K skildrar arbetet i gruvor, smedjor o masugnar med en enkel o rättfram saklighet o med en beundransvärd uppfinningsrikedom. Tekniska kunskaper om den äldre järnhanteringen hämtade han bl a ur Sven Rinmans Bergwerkslexicon o Emanuel Swedenborgs Regnum subterraneum. Under de sista sex åren av sitt liv arbetade K med ett monument över Carl v Linné, beställt av VA. Han framställer Linné som den åldrade vetenskapsmannen. Han håller sin bok Systema naturas o några blommor i handen o omges av fyra kvinnogestalter symboliserande botaniken, zoologin, medicinen o mineralogin. Porträttlikheten är slående. Som förebild har Roslins berömda Linnéporträtt tjänat. En slängkappa draperad i djupa veck döljer till stora delar 1700-talskostymen. K har på detta sätt velat ge monumentet större plastisk tyngd o lugnare kontur. Bevarade skisser visar att han arbetat med andra varianter utan slängkappa. Det är tydligt att Qvarnströms Berzeliusstaty varit den främsta förebilden. Linnéstatyn restes i Humlegården i Sthlm o avtäcktes i maj 85 bara några månader före K:s död. En replik avtäcktes i Lincoln Park i Chicago 91.

Förutom dessa större arbeten har K utfört en del mindre statyetter o grupper, t ex Ingeborg, Tyr, Freja med barn o katter, Faun o backant (terrakottaskisser, NM). Vid sidan av de klassiska o götiska motiven ägnade han sig åt genreartade motiv såsom Gosse i strid med en katt, Gossar med en vagn, Tiggande barn. För Lunds domkyrkas huvudportal gjorde han en relief i sandsten framställande Kristus mellan S:t Lars o S:t Knut o för Engelska kyrkan i Sthlm marmorreliefen Lammet på korset.

K var även en mycket anlitad porträttskulptör. Han har bl a gjort byster i kolossalformat av Karl XV o Urban Hiärne (brons, Medevi brunnspark). Bland övriga byster märks Lars Johan Hierta, en av K:s vänner o gynnare, o August Blanche (en förstorad kopia av den sistnämndes byst på Norra kyrkogården i Sthlm restes 18 i allén vid Karlavägen i Sthlm). Bland de talrika porträttmedaljongerna kan nämnas J O Wallin (Solna kyrkogård), Elias Sehlstedt o B E Malmström (gipsavgjutningar i NordM) samt de 14 porträttmedaljongema över framstående män inom bergshanteringen för Jernkontorets fasad.

K var 73—85 ledamot av NM:s inköpsnämnd. Han var godmodig o humoristisk o en omtyckt sällskapsbroder, som ibland kanske tittade litet väl djupt i glaset. Han bodde tillsammans med sin mor i det gamla statybildhuggarbostället vid Beridarebansgatan, där före honom Sergel, Qvarnström o Molin residerat. Fritz v Dardel besökte honom i ateljén 79, när han arbetade med Linné-monumentet o beskriver honom som "en liten man med ett naivt o blygt utseende samt stora utstående ögon, som för världen dölja hans inneboende snille".

K är begravd på Solna kyrkogård. Gravvårdens porträttmedaljong är utförd av Adolf Lindberg.