A F Robert Almström

Född:1834-08-19 – Åmåls stadsförsamling, Älvsborgs län
Död:1911-09-17 – Matteus församling (AB-län), Stockholms län (på Rörstrand.)

Industriidkare, Riksdagsledamot, Kommunalpolitiker


Band 01 (1918), sida 535.

Meriter

Almström, Adolf Fredrik Robert, f. 19 aug. 1834 i Åmål, d 17 sept. 1911 å Rörstrand. Föräldrar: apotekaren Per Olof Almström och Sofia Charlotta Gjörcke. Anställd vid Rörstrands porslinsfabrik 1850; idkade tillika specialstudier å professor K. G. Mosanders laboratorium; företog utrikes studieresor; förste verkmästare vid ovannämnda fabrik 1855; delägare i densamma; teknisk disponent därstädes 1863, i vilken egenskap han kvarstod, även sedan fabriken övertagits av ett 1867 av honom;, G. H. Stråle m. fl. bildat bolag; stadsfullmäktig i Stockholm 1875–92; ledamot i kommittén för Sveriges deltagande i 1878 års världsutställning i Paris; ledamot av direktionen över undervisningsverken i Stockholm 1883–91; ledamot i kommittéerna angående kommerskollegiets indragning eller ombildning 2 nov. 1883–12 mars 1884 och angående industri- och handelskamrar 2 nov. 1883–22 juli 1885; ledamot av riksdagens första kammare 1888–96 och 1898–1910 samt var därunder ledamot i lagutskottet 1889, i särskilt utskott 1890 och 1901 samt i bevillningsutskottet 1892–96, 1898–1906; ledamot i kommittéerna angående ny tulltaxa 23 maj 1890–24 febr. 1891 och minderårigas användande i fabrik eller hantverk m. m. (arbetarskyddskommittén) 13 mars 1891–11 mars 1892 samt för Sveriges deltagande i 1893 års världsutställning i Chicago 10 mars 1892–5 dec. 1894; teknisk och administrativ ledare vid Rörstrands porslinsfabrik 1893–1909; ledamot i kommittén för 1897 års utställning i Stockholm 27 apr.–6 dec. 1894; fullmäktig i riksbanken 1895–1907; ledamot i kommittén för Sveriges deltagande i 1900 års världsutställning i Paris 16 juli 1897–9 juli 1898. RVO 1877; RNO 1886; KVO2kl 1891; LVA 1894; KVO1kl 1897; KmstkVO 1903; innehade dessutom flera utländska ordnar.

Gift 1) 28 dec. 1864 med Eva Cecilia Teresia Påhlman, f. 24 dec. 1845, d 27 maj 1876, dotter till ryttmästaren Adolf Otto Påhlman; 2) 12 aug. 1882 med Eva Maria (Mia) Anderberg, f. 23 jan. 1860, dotter till apotekaren Karl Vilhelm Anderberg.

Biografi

A:s namn är jämte G. H. Stråles oupplösligt knutet till det skede i Rörstrands historia, då den gamla traditionsrika 1700-talsfabriken i samband med den allmänna industrialiseringen övergick till ett modernt företag med en för den stora marknaden beräknad massproduktion. Priskurantsvärdet å dess tillverkningar steg från ej fullt 250,000 rdr år 1850, då A. inträdde i företagets tjänst, till nära 2,850,000 kr. 1910, året före hans död; fabrikationen, som ännu vid mitten av 1850-talet omfattade endast oäkta porslin, utsträcktes under samma tid till de flesta slag av lervaror upp till det finaste äkta porslin; en stor omfattning vann den år 1857 införda kakelugnstillverkningen. Det intygas samstämmigt, att A., vilken ägde den sällsynta förmånen att få ägna alla sina krafter åt ett och samma stora, uppåtgående företag, såsom verkmästare, teknisk disponent och slutligen som ensam chef burit sin fulla andel av det arbete, som ligger bakom den kraftiga utvecklingen. Han förenade på ett lyckligt sätt praktisk blick och erfarenhet med en grundlig teoretisk utbildning, vilken han förstått att förvärva sig under sin ungdoms yrkesarbete och sedan befäst och utvidgat genom talrika utländska studieresor. Till hans initiativ torde man böra återföra flertalet av de tekniska nyheter och förbättringar, som infördes. Likaså ledde han den av de oupphörliga utvidgningarna betingade fullständiga ombyggnaden av fabrikslokalerna. Med stort intresse omfattade han även anläggandet av dotterfabriken Arabia i Finland, ett företag, som av A. och Stråle genomdrevs vid 1873 års bolagsstämma för att vinna insteg på den ryska marknaden men som till följd av ryska tullpolitiska motåtgärder ej kom att motsvara förhoppningarna. Finansieringen av det ständigt växande företaget underlättades genom försäljning till Stockholm av stora delar av Rörstrands gamla egendom, vilken till följd av stadens tillväxt erhållit ett oförutsett tomtvärde. Som fabrikschef och arbetsgivare fordrade A. att själv få leda och bestämma, och han såg med oblida ögon den moderna arbetarrörelsens socialistiska tendenser. Men han erkände å andra sidan även i gärning företagets plikt att bidraga till arbetarstammens bästa. Så ombildade han Rörstrands arbetares sjuk- och begravningskassa, nybildade deras pensionskassa och donerade till en pensionsfond, som oberoende av i pensionskassans stadgar föreskrivna villkor skulle kunna träda emellan i ömmande fall; under hans tid nybyggdes även fabrikens talrika arbetarbostäder.

Efter att såsom stadsfullmäktig och ledamot av flera kommittéer ha vunnit vana vid offentliga värv insattes A. av Stockholms stad i första kammaren vid den riksdag, då det protektionistiska systemet där vann majoritet, och under den långa tidrymd, han sedan först som huvudstadens och därpå efter ett kortare avbrott som Gävleborgs läns representant tillhörde kammaren, framstod han alltmer som en av denna majoritets mest framskjutna män. Genom talrika anföranden i debatterna ända från sin första riksdag, i 1888 års protektionistiska tullkommitté, i vilken han 1890 inkallats, och såsom mångårig ledamot av bevillningsutskottet arbetade han oförtröttat för tullsystemets seger, utbyggande och upprätthållande; särskilt vid genomdrivande av 1892 års industritullar tog han gång på gång till orda i kammaren. Uppvuxen i den svenska industrins tjänst, såg han den främsta vinsten av protektionismens seger i de ökade arbetstillfällen, som genom tullskyddet skulle beredas åt svensk företagsamhet och svenska arbetare, och han var därför redo att skänka, sitt understöd åt varje tull, som syntes kunna frammana eller upprätthålla en svensk förädlingsindustri. Begär en svensk näring tullskydd och visar, att den ovillkorligen behöver det för att kunna bestå, så bör den också erhålla det, yttrade han (1 apr. 1898); det är bättre, hette det vid ett annat tillfälle (18 apr. 1903), att genom tullskydd skapa arbetstillfällen än att låta arbetarna gå sysslolösa eller emigrera. Han tillhörde dem, som 1895 genomdrevo mellanrikslagens upphävande, och han fann 1906 handelstraktaten med Tyskland olycksbringande (23 maj). Mot slutet av sin riksdagsmannabana uttalade han, i ett stort anförande mot frilagersinstitutionen, vilken han upprepade gånger bekämpat som en allvarlig fara för ett effektivt tullskydd, sin förvissning, att landets senaste stora uppsving vore en följd av den ekonomiska systemförändringen (15 maj 1907). För A. liksom för hans meningsfränder ägde protektionismen otvetydigt vid sidan av sin praktiska betydelse ett starkt ideellt berättigande såsom en av hörnstenarna i en nationell byggnad, där Sveriges statsmakt skulle stödja och uppbära det nationella livets olika yttringar. Det är därför ingen tillfällighet, att han kraftigt tagit del i första kammarmajoritetens insatser i de stora statliga frågorna. I försvarsfrågan har han bl. a. knutit sitt namn till 1895 och 1896 års bekanta, av riksdagen avslagna motioner om upptagandet av ett stort försvarslån i syfte att möjliggöra planmässighet vid flottans nybyggnad och övriga stora engångsutgifter. Han har vidare undertecknat de motioner, som 1899 ledde till att väsentligt större summor än regeringen begärt anslogos till flottans nybyggnad och andra försvarsändamål, och år 1900 anslöt han sig till en av riksdagen avslagen motion om skrivelse till K. M:t med begäran om förslag till ny försvarsorganisation på värnpliktens grund. Vid genomdrivandet av 1901 års härordningsreform var han slutligen ivrigt verksam. Lika representativ för majoritetspartiets ståndpunkt var hans hållning i unionsfrågan. Redan vid remissdebatten 24 jan. 1895 uttalade han sig i anslutning till O. Alin m. fl. för en uppgörelse på grundvalen av lika skyldigheter och rättigheter samt fasthållandet vid status quo, till dess en dylik kunde nås, och sedan han 6 maj 1903 allvarligt beklagat, att regeringen gått med på utredningen, om särskilt konsulatväsende för Norge, deltog han ej endast vid första urtima riksdagen 1905 i de motioner, varigenom en beslutsammare svensk hållning gentemot unionsupplösningen inleddes, utan gav även i ett större anförande (3 juli) oförbehållsamt uttryck åt sitt och sina meningsfränders misstroende mot ministären Ramstedt; vid andra urtima riksdagen åter tillkännagav han sin anslutning till Karlstadsöverenskommelsen (5 okt.). Till följd av sina allmänna, utgångspunkter ställde sig A. ej principiellt avvisande mot statens reglerande ingripande i arbetarförhållanden och sociala frågor, men han ådagalade en för en stor arbetsgivare naturlig ömtålighet, för den industriella ledningens och näringslivets obundenhet och har i detta hänseende otvivelaktigt övat ett starkt inflytande på första kammarens politik. I rösträttsfrågan intresserade han sig särskilt för det av Hugo Tamm 1902 framburna förslaget att undandraga grunderna för den progressiva beskattningen från de gemensamma voteringarna och deltog 1904 och 1905 i de motioner, varigenom detta yrkande återupptogs. — Klarhet, saklighet och bestämdhet utmärka A:s talrika riksdagsanföranden. I hans politiska karaktär voro enligt nekrologernas vittnesbörd karaktärsfasthet, principtrohet och oräddhet framträdande drag.

Författare

B. BOËTHIUS.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Lervarorna och deras tillverkning (Uppfinningarnas bok. Ny uppl., utg. af A. Berglund, D. 7, Sthm 1903. s. 79—200: även sep. Sthm 1903. 122 s.).

Källor och litteratur

Källor: Första kammarens prot.; nekrologer i Tekn. tidskr. 1911 och Stockholms dagblad 1911.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A F Robert Almström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5716, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2019-09-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5716
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A F Robert Almström, urn:sbl:5716, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2019-09-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se