Johan Arckenholtz

Född:1695-02-09 – Finland (i Helsingfors.)
Död:1777-07-12 – Stockholms stad, Stockholms län

Historiker, Bibliotekarie, Politisk aktör


Band 02 (1920), sida 114.

Meriter

Arckenholtz, Johan, f. 9 febr. 1695 i Helsingfors, d 12 juli 1777 i Stockholm. Föräldrar: landssekreteraren Johan Arckenholtz och Helena Forssenius. Student i Åbo febr. 1713 och i Uppsala 5 dec. 1716. Inskriven i Svea hovrätt 7 nov. 1718 (ed 10 nov.); företog 1720–32 i vetenskapligt syfte två utrikes resor; e. o. kanslist i kanslikollegiet 28 sept. 1725 efter föregången examen; kanslist 30 juni 1731; registrator 25 sept. 1735; förordnad som presidentsekreterare; uppförd å andra förslagsrummet till assessor i Åbo hovrätt ,20 apr. 1737; avsatt genom K. resolution 28 aug. 1738; erhöll 18 apr. 1739 bondeståndets fullmakt och konstitutorial att vara fullmäktig i manufakturkontoret i händelse av förfall för den ordinarie fullmäktige eller dennes avgång, men nekades genom K. resolution 4 febr. 1740 att inträda i tjänstgöring (utskottshandlingar 1740–41, n:r 9); av riksens ständers kommission dömd till en månads fängelse vid vatten och bröd 21 aug. 1741, vilket straff genom riksens ständers brev 22 s. m. förbyttes i fästningsstraff på behaglig tid; benådad 1743; uppförd å andra förslagsrummet till sekreterare i statskontoret 6 okt. s. å. och utnämnd därtill av konung Fredrik 10 okt., vilken utnämning dock genom rådets omröstning 18 okt. upphävdes, varpå sysslan, till följd av K. brev 29 nov. s. å. t. v. lämnades obesatt; begav sig utomlands 1744; utnämnd till bibliotekarie i Kassel med titel hovråd 1746; återflyttade till Sverige 1766. — Ogift.

Biografi

Under sina vidsträckta utrikes resor, delvis som informator för en ung von Hildebrand, besökte A. Tyskland, Frankrike, Holland, England, Italien, Ungern, knöt värdefulla vetenskapliga och litterära förbindelser samt förvärvade en rik fond av historiska och politiska kunskaper. Efter återkomsten från sin andra resa 1732 kom han emellertid småningom att indragas i sitt fäderneslands politiska partistrider. Samma år författade han en politisk tänkeskrift, »Sveriges intresse i anseende till andra riken och stater i Europa». Uppsatsen röjer en mångsidig och grundlig beläsenhet, stor förmåga att tillgodogöra sig sina kunskaper och ett träffsäkert om än delvis något ensidigt omdöme över såväl förflutna som samtida händelser och förhållanden. Från den mera allmänna och objektiva ton, som i regel är förhärskande, avvika de bittra reflexionerna rörande Danmark, vars svekfulla politik framhålles som ett evigt hinder för vänskap, samt i synnerhet uttalandena om Frankrike. A. anser, att Sverige i gångna tider haft föga nytta av sina allianser med Frankrike, vars politik mot Sverige alltid varit egoistisk, avsedd att hålla Sverige så mycket nere, att det måtte känna behov av dess vänskap. Någon intressegemenskap mellan Sverige och Frankrike existerade ej längre; allra minst borde Sverige engagera sig med Frankrike nu, då detta land styrdes av kardinal Fleury, denne »pfaffen- och jesuitervän, som förnämligast brydde sig om att truga ärligt folk en hop absurda trosartiklar på halsen» och »som givit alltför stora prov av sin korta insikt i politiska saker i anseende till Frankrikes grannar, av vilka han hölles för dupe och åtlöje» osv. Skriften utmynnar i en maning till en försiktig och fredlig utrikespolitik under upprätthållandet av en god militär styrka samt en varning för inre partisplit. Den var tydligen riktad mot de franskvänliga och samtidigt krigiska tendenser, som redan nu voro under uppsegling, och A. blev naturligt nog illa tåld av det nya hattpartiet. Däremot kom han högt i gunst hos Arvid Horn och hans män och var under de följande åren regeringens betrodde man; så t. ex. fick han vid den skytteanska professurens ledigblivande 1737 av dem, som hade med tillsättandet att skaffa, bl. a. riksrådet Gustav Bonde, i uppdrag att på grund av sina vetenskapliga förbindelser utomlands undersöka möjligheten för erhållandet av en tysk lärd som ny innehavare (dock utan resultat, eftersom Johan Ihre sedermera blev utnämnd). A. sysslade även under de följande åren med politiskt författarskap. Emellertid hade genom indiskretion av någon av A:z' kamrater inom kanslikollegium hans skrift om Sveriges intressen blivit spridd och kommit till Horns motståndare Gyllenborgs och Höpkens kännedom; vid nyårstiden 1736 blevo utdrag därav översatta till franska och översända till kardinal Fleury, med uppgift, att skriften tillkommit under ledning av kanslikollegiets förmän och att författaren till belöning blivit befordrad inom ämbetsverket. Fleury blev högligen förbittrad med anledning av de om honom fällda omdömena och besvärade sig inför svenske ministern i Paris Gedda, vilken han i början beskyllde för att hava författat skriften. Det uppstod en ganska häftig kontrovers mellan Fleury och Gedda, vilken för övrigt redan förut var illa anskriven hos franska regeringen. Då Gedda liksom även svenska regeringen förklarade sig icke känna till den av Fleury åberopade skriften och begärde att få del av den, vägrade Fleury härtill. Han lät emellertid tills vidare sin talan falla, och under tiden beskyddades A. av Arvid Horn, som i A:z' skrift funnit stöd för sin fredliga politik. Men efter hattarnas och den franskvänliga politikens seger på riksdagen 1738 kom saken åter före och utvecklade sig till en politisk rättegång, det första celebra fallet av hänsynslös partiförföljelse under denna tid. Med anledning av vad som i Geddas korrespondens förekommit om denna affär togs den upp till behandling av sekreta utskottet. Hela proceduren var särdeles oformlig; den sköttes »icke juridice utan politice», såsom en medlem av utskottet påyrkat. A. försvarade sig energiskt: han framhöll, dels att det överklagade omdömet om Fleury i hans skrift var lånat från en tryckt fransk källa, dels att det från franskt håll sagts vida värre saker om Sveriges regering, varpå han sammanställt en mängd från skilda tider härstammande exempel. Konung Fredrik önskade livligt beskydda A., men under hans iråkade sjukdom minskades rådets motståndskraft mot sekreta utskottet, och det gav såtillvida efter för dettas påtryckningar, att det förklarade A. förlustig sin tjänst och ålade honom att göra kardinalen skriftlig avbön. Till denna »dom» fogade sekreta utskottet i svaret på sekreta propositionen 15 dec. 1738 av egen maktfullkomlighet det tillägget, att A. ej skulle kunna få någon annan tjänst, förrän kardinalen ville lägga sig ut för honom, och även då endast utom kansliet. Fleury var emellertid missnöjd med straffet såsom alltför lindrigt och sände A:z' avbön ouppbruten tillbaka. — I Sverige var hans karriär, såsom nya motgångar visade, stängd.

Den behandling, för vilken A. sålunda varit utsatt, drev honom helt över till oppositionen mot det härskande hattpartiet. Vid valen till och under själva riksdagen 1740–41 var han en av oppositionens både i tal och skrift mest verksamma agitatorer. År 1741 drabbades han av ett nytt slag, i det han arresterades såsom invecklad i friherre Johan Axelsson Gyllenstiernas misstänkta förbindelser med den ryske ministern. Han inkastades i en stinkande fängelsehåla, kallad »Vita hästen» (berättelserna om tortyr torde dock ha varit överdrivna), ställdes inför en särskild, av ständerna tillsatt kommission och dömdes, ehuru ingen av de mot honom riktade anklagelserna kunde bevisas, till en månads fängelse vid vatten och bröd. Domen ändrades av sekreta utskottet och stånden till fästning på behaglig tid, och han inspärrades på Bohus fästning. Vid riksdagen 1743 blev han emellertid på initiativ av prästeståndet frigiven ur fängelset; bondeståndets förslag, att han borde soulageras med att skriva Posttidningarna, vann likväl ej de andra ståndens bifall. Under den närmast följande tiden drevs A. av sitt hat mot sina förföljare hattarna till ännu ivrigare stämplingar mot dem. På riksdagen 1743 uppträdde han såsom en av den numera organiserade mösskonseljens verksammaste medlemmar och nämnes av ryske ministern von Korff såsom en bland författarna till en på franska avfattad och till honom av mösskonseljen överlämnad tänkeskrift, betitlad »Idées», vari föreslås en militärisk demonstration av Ryssland vid finska gränsen för att framtvinga en förändring av det svenska riksrådet. Innan dessa landsförrädiska stämplingar, för vilka A. sålunda icke skulle ha varit främmande, nått sin kulmen, hade han emellertid lämnat Sverige och därigenom dragits ifrån de giftfyllda partiränkerna i hemlandet. År 1743 hade han av konung Fredrik utnämnts till sekreterare i statskontoret, men konungens beslut blev upprivet i rådet. Han begav sig då som lärare och följeslagare åt en ung adelsman, Arvid Trolle, utrikes. Här nåddes han 1746 av konung Fredriks kallelse att bliva bibliotekarie i Kassel med titeln hovråd. Från denna tid lämnade han politiken och ägnade sig dels åt biblioteksverksamheten, dels åt historieforskningen. I det förra hänseendet intresserade han sig särskilt för mynt- och medaljsamlingen samt för att åt kasselska biblioteket skaffa svensk litteratur, varmed detta alltsedan är ovanligt rikt försett.

Trots sin framgångsrika verksamhet utomlands uppgav A. ej förhoppningarna att kunna återvända till fäderneslandet, och han underhöll en flitig korrespondens med sina vänner i hemlandet, Berch, Scarin, Warmholtz m. fl. Särskilt efter ett besök, som han 1754 gjorde i Sverige, torde hans hemlängtan ha blivit starkare. Till 1755 års riksdag inskickade han en böneskrift med anhållan att få återvända men blev då mycket snöpligt avvisad. Fem år senare, 1760, då hans ställning i Tyskland under inverkan av sjuåriga kriget blivit osäkrare, förnyade han försöket, sedan han förberett saken genom att lova skänka en del av sin boksamling till universitetsbiblioteket i Åbo. Den politiska situationen i Sverige var numera gynnsammare för A. Han hade flera förespråkare, bl. a. Tessin i egenskap av kansler för Åbo universitet samt även en del finska riksdagsmän. Emellertid yppades också motstånd, varvid hattarnas gamla hat mot A. tog sig hätska uttryck, och saken drogs på långbänken. Först 1762 beslöto ständerna på förslag av mindre sekreta deputationen och sekreta utskottet att tilldela honom en pension å 800 dlr smt, på det villkoret att han lämnade sin befattning i Kassel och återvände till Sverige. Beslutet delgavs emellertid A. i så förödmjukande ordalag, och pensionen ansågs av honom så obetydlig, att han förbittrad kvarstannade i Kassel, där ställningen efter kriget syntes bliva tryggare. 1764 gjorde han ett nytt gästbesök i Sverige. 1765, då systemskiftet i Sverige var under förberedelse, återupptog han sina försök att åter få hemflytta. Hans tidigare politiska verksamhet i Sverige räknades honom hos de numera till seger komna mössorna till förtjänst; även åberopades hans berömmelse inom vetenskapen. Ständerna beslöto en årlig pension å 1,200 dlr smt, och i sammanhang därmed uttalades den förhoppningen, att A. skulle skriva sin forne gynnare konung Fredriks historia. Över sakens utgång kände sig A. så belåten, att han lät trycka ständernas brev till konungen som broschyr på tyska och utdela den bland sina vänner. I juni 1766 lämnade han Kassel och återvände till Sverige, där han var bosatt i Stockholm till sin död, 1777. Det planerade arbetet om Fredrik stannade vid några — åtminstone delvis i riksarkivet bevarade — förarbeten. På sin ålderdom levde A. som en enstöring och sysselsatte sig enligt en uppgift med andeskåderier i swedenborgsk stil. — Personligen skildras A. i sin krafts dagar som en man med angenämt väsen, god smak och stor människokännedom; en viss misstänksamhet och långsinthet torde dock icke kunna frånkännas honom.

Vida större berömmelse än som politisk partigängare har A. förvärvat, som historisk forskare. Härför var han redan från ungdomsåren väl skickad. Under sina mångåriga utrikes resor på 1720- och 1730-talen hade han med stor flit och energi från arkiv, bibliotek och enskilda samlingar framletat, avskrivit och excerperat historiska aktstycken, särskilt från Gustav II Adolfs och Kristinas tid, vilken han främst ägnade sitt intresse och drömde om att en gång kunna i dess helhet teckna. De politiska strider, vari han efter hemkomsten invecklades, hindrade honom länge att fullfölja sitt uppsåt. En historisk skrift, som tangerar A:z' politiska verksamhet, är den under författarnamnet Rousset 1745 utgivna »Recherches sur les alliances et les intérêts entre la France et la Suède relativement aux circonstances présentes des affaires du Nord et de l'Empire». A. har här sammanställt åtskilliga skrifter och dokument från 1600- och 1700-talen, gående ut på att uppvisa skadligheten för Sverige av en alltför intim och ensidig förbindelse med Frankrike, sålunda en tankegång, överensstämmande med den i arbetet av 1732. Bland de här intagna skrifterna märkes Pufendorfs 1709 tryckta, av en likartad tendens präglade avhandling »Sur les alliances de la Suède avec la France depuis l'an 1630». — Åt Pufendorfs stora verk »De rebus Suecicis» har A. ägnat en textkritisk granskning, »Lectiones variantes», upptagande i parallelltexter avvikande läsarter i de båda upplagorna av 1686 och 1705..— Sina förarbeten till Gustav II Adolfs historia kom A. endast i ringa grad att själv utnyttja, förnämligast i »Recueil des sentimens et des propos de Gustave Adolphe le grand, roi de Suède», vilket arbete innehåller strödda tal och uttalanden av' Gustav Adolf, citerade efter en mängd tryckta arbeten och publikationer: Püfendorf, Loccenius, Schefferus, de Prade, Vittorio Siri, »Theatrum Europæum» m. fl.; även en svensk bearbetning av denna skrift såg dagen. Däremot ha A:z' hithörande samlingar kommit andra författare till godo: troligen har Hallenberg för sin historia använt papper från A:z' samlingar, och historikern E. Mauvillon har i sitt arbete »Histoire de Gustave Adolphe roi de Suède» (4 delar, Amsterdam 1764) väsentligen stött sig på manuskript, som A. ställt till hans förfogande; uppenbarligen har A. också i viss mån övervakat författandet av sistnämnda verk. — Bland A:z' övriga smärre historiska verk må nämnas »Lettre aux auteurs du Journal encyclopédique de Liège, au sujet des remarques sur les finnois», vari han uppträdde till försvar för sina landsmän finnarna, vilka i en i Lüttich utkommande tidskrift skildrats såsom fega och vidskepliga och med ringa begåvning för vetenskap och konst.

A:z' historiska storverk var emellertid »Mémoires concernant Christine, reine de Suède», ett synnerligen vackert utstyrt verk i fyra digra band, ett resultat av mångårig flit och forskarmöda. De första två banden förelågo i tryck 1751. Det är icke någon fortlöpande historisk framställning, A. lämnar, utan ett urval av källorna till drottningens historia, bestående av brev och aktstycken av så väl politisk som personhistorisk art. De viktigaste av de meddelade urkunderna äro drottningens egenhändiga brev, som till ett antal av 220 hopletats ur så väl offentliga arkiv som enskilda samlingar både i Sverige och utlandet. Utom breven hade A. använt omkring 800 tryckta arbeten och 900 otryckta dokument, på vilka meddelas särskilda förteckningar. Av urkunderna publicerades omkring 90 i ett bihang till memoarerna; därtill komma varjehanda lovtal och dikter till drottningens ära, en förteckning över samtliga medaljer, som slagits över henne, samt slutligen, och ej minst intressant, tvenne av Kristina på franska författade arbeten: det ena »l'ouvrage de loisir de la reine Christine de Suéde», en samling tänkespråk och betraktelser, det andra »Reflexions diverses sur la vie et les actions du grand Alexandre», ävensom en herdedikt »Endymion», till vilken Kristina påstås ha gjort utkastet. Då A. med sitt verk även hade avsett att rentvå drottning Kristina från varjehanda både av samtid och eftervärld framkastade beskyllningar, bl. a. för galanteri, religiös indifferentism osv., råkade han i polemik med flera av samtidens mest berömda författare. Mot Ludvig Holberg, som i »Danmarks riges historie» och »Heltinders eller navnkundige damers sammenlignede historier» gjort dylika förklenliga uttalanden, hade A. i sitt memoarverk riktat en kritik, vilken framkallade svar och motsvar från båda parternas sida. Voltaire, d'Alembert m. fl. ryckte likaså i härnad mot A. och beskyllde honom för partiskhet til förmån för sin hjältinna. Även utomstående inblandade sig i fejden, som på detta sätt erhöll en ganska stor omfattning. Den uppkomna polemiken bidrog att fästa uppmärksamheten på A:z' verk och gjorde det möjligt för honom att ytterligare komplettera sina samlingar, nu särskilt från italienska arkiv. Till och med påven intresserade sig för saken och anbefallde, att Vatikanens bibliotek skulle öppnas för A. Här stod visserligen föga att få men däremot så mycket mer ur kardinal Albani's bibliotek, vars rika förråd av drottningens brev och handskrifter ställdes till A:z' förfogande. Tillgången till dessa nya källor satte honom i stånd att utgiva ytterligare två delar av sitt verk (1759 och 1760). Bland dessa delars innehåll må nämnas: en självbiografi av drottningen, tillägnad Gud; en redogörelse för ide märkligaste händelserna under hennes regering med anmärkningar av henne själv; en av henne på franska skriven avhandling om Caesars liv och bragder; en ny samling korta »sentiments»; omkring 800 brev, skrivna under hennes vistelse i Italien till monarker och andra högt uppsatta personer, flera av stort politiskt intresse, bl. a. belysande hennes försök att efter Johan Kasimirs abdikation vinna den polska kronan. — A: z' verk skaffade honom, efter sitt fullständiga utgivande, ett rättvist erkännande för storartad lärdom och flit, och det översattes även genast till flera språk; än i dag är det av ovärderlig nytta för envar, som sysslar med Kristinas historia, om också arbetets diffusa och vittsvävande karaktär medför vissa svårigheter vid begagnandet.

Sitt stora och värdefulla bibliotek, sina handskrifter och sin till omkring 3,000 nummer uppgående brevsamling donerade A. till Åbo akademi, men vid stadens brand 1827 gick alltsammans förlorat. I Tessinska samlingen i riksarkivet (volym 61) finnas emellertid bortåt 400 av A. själv tagna kopior av till honom riktade skrivelser, huvudsakligen under hans vistelse i Kassel; bland de svenska brevskrivarna märkas Berch, Nils Bielke, Preis, Tessin, Warmholtz; eljest äro de flesta utländska lärda. — Bland de vid Åbo brand förstörda papperen märkes även originalet till en av A. gjord vidlyftig samling under titeln »Mémoires de Mr de Rusdorf», utdrag ur den under trettiåriga kriget verksamme kurpfalziske diplomaten Joakim von Rusdorfs i kasselska biblioteket förvarade brev och handlingar, däribland åtskilliga skrivelser till Axel Oxenstierna, och av värde även för Sveriges historia. En avskrift av denna samling, som av A. skänkts till riksarkivet, förvaras där. Delvis publicerades de Rusdorfska papperen i Kassel 1789 av Cuhn under titel »Mémoires et négociations secrètes de Rusdorf». En levernesbeskrivning över Rusdorf är på grundval av A:z' utdrag tryckt på svenska av J. Tengström i Upfostrings sällskapets tidningar 1781 (s. 455 o. följ.), och en dylik utförligare på tyska av Casparson under titeln »Nachrichten von der person und dem leben Johann Joachims von Rusdorf» (Frankfurt och Leipzig 1768). — Den ovan omtalade politiska skriften »Sveriges intresse...» 1732 finnes i original i Linköpings stiftsbibliotek; talrika avskrifter finnas i riksarkivet (Skoklostersamlingen), Uppsala universitetsbibliotek (F. 330–334 m. fl.), K. biblioteket, vetenskapsakademin (Bergianska biblioteket). I sin helhet har den aldrig blivit tryckt; de om Frankrike och Danmark handlande partierna publicerades emellertid på franska i Büschings Magazin für historie und geographie 8; ett kort utdrag på svenska är intaget i DelaGardiska archivet 14. Vidare finnes i handskrift av A. bl. a. »Historia pacis et conventionum regum regnique Sveciæ cum exteris gentibus anno 1733» och »Historisk berättelse om det emellan Swerige och Dannemarck uti Stetin slutne fördraget åhr 1570», båda i Bergianska biblioteket, samt ett utförligt och av forskningen beaktat »Sagu-brott af 1734 års riksdag i Stockholm» i K. biblioteket (avskrifter flerstädes). Manuskriptet till »Mémoires concernant Christine» finnes i K. biblioteket (Engeströmska samlingen).

Författare

G. Jacobson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brevserier och brev, utkast och samlingar av A. finnas för övrigt flerstädes, så i riksarkivet (Hollandica, skrivelser till J. F. Preis från riksråd och kansli tjänstemän; kanslikoll. arkiv, serien skrivelser från författare och översättare; manuskriptsamlingen), i K. biblioteket (K. F. Mennanders och K. G. Warmholtz' papper samt biographica), i Uppsala universitetsbibliotek (E. 154, 374, 406, 407; F. 257, 258, 274, 281, 330 m. fl.; H. 8, 9; V. 268; iW. 212), i vetenskapsakademin (bland brev till P. V. Wargentin och i Bergianska avskriftssamlingen). Kanslikollegiets brevväxling rörande skriften 1732 finnes i Uppsala universitetsbibliotek (F. 334).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Uprichtig berättelse om Stanislai Leszcynski och Ffiderici Augusti Churfurstens til Sachsen utwäljande til den pohlska chronan, hwaraf kan göras et jemförande emellan bägge wahlen. Sthm 1733. 4:ö 12 s. (övers. fr. franskan;, anon.) — En wäns bref utur Stockholm til sin goda wän uti Giötheborg, angående det här i Swerige inrättade ost-indiske compagnie. Sthm 1734. 4: o 24 s. (Anon.) — En wäns swar utur Gjöthe-borg, på sin gode wäns bref utur Stockholm, angående swenske ost-indiske compagniet. Sthm 1734. 4:o 24 s. (Anon.) [Endast själva brevet av A.; den bifogade traktaten (s. 3—24) övers, från engelskan av H. Kahlmeter.] — En wäns swar utur Stockholm, til sin gode wän uti Gjötheborg; hwarjemte auctoren til Hushålds-rådet för december månad behörigen afwijses, angående swenske ost-indiske compagniet. Sthm 1734. 4: o 24 s. (Anon.) — Bihang af en wäns swar utur Stockholm til sin gode wän uti Gjötheborg; hwaruti auctoren til Hushålds-rådet för januari månad behörigen beswaras angående swenske ost-indiske compagniet. Sthm 1735. 4: o 24 s. (Anon.) [S. 20—' 24 upptagas av 'Et bref ifrån den stora öster-landsens lärare Confutius', av J. 5erenjus.] —^ rNärmare' undersökning om den ostihdiske handelens nytta eller skadelighet, enkannerligen i anseende til Swerige. Sthm 1738. 4: o 16 s. (Anon.) — Recherches sur les alliances et les intéréts entré la France et )a Suéde, relativement aux circonstances présentes des affaires du Nord & de 1'Empirc par Mr Rousset. Pour servir de suplément aux tome XVIII du Recueil historique. Amsterdam 1745. (8), 328 s. Annan uppl. Amsterdam & Leipzig 1756. VIII, 328 s. (Anon.) — Wahrhaffter Bericht, wie der aus dem Gefängnus zu Stockholm in Schweden entwichene General Graf Lcewen-haupt wieder ertappet und das Todtes-urtheil an ihm vollbracht wurde (Europäische Staats-Cantzley, Th. 88, 1746, s. 396—410; anon.). — Com-mentariorum Pufendorfianorum de rebus Suecicis leetiones variantes demon-strataj ex prima editione, quaä prodiit Ultrajecti ad Rhenum a: o 1686 in F., et secunda, Francofurti ad Moenum typis exscripta a: o 1705, ex quibus . . . loca non parvi momenti inter se valde differentia, et a sententia illustris auetoris . . . plane diversa sistuntur, ex editione Francofurtana et authentia editionis Trajectinae vindicatur (Marburg. Beyträge zur Gelehr-samkeit, St. 2, Hauptst. 7, 1749, s. 261—311; även särsk. utg. U. o. o. å. 51 s.; anon.). — Mémoires concernant Christine reine de Suéde, pour servir d'éclaircissement h. 1'histoire de son. regne et principalement de sa vie privée, et aux événemens de l'histoire de son tems civile et litéraire: suivis de deux ouvrages de cette savante princesse, qui n'ont jamais été imprimés . . . [3—4: contenant entr'autres un ouvrage de cette savante princesse sur sa propre vie...] T. 1—4. Amsterdam & Leipzig 1751—60. 4: o XXVIII, 560, (2) s., 1 pl.; (12), 348, 202, 144, 34, (75) s.; (4), XVII, (7), 523, (1) s., 1 karta; XX, (2), 482, 54, (36) s. [Övers, i sin helhet på tyska: 1—2 ajv J. F. Reifstein (1751—52), 3—4 av Frahtz (1760); i utdrag på engelska: 'The works of Christine queen of Sweden' (1753); på svenska av C. C. Gjörwell: 'Drotning Christinas arbeten och märkvärdigheter', D. 1—2 (1760).] — Réponse h la lettre de Mr le baron de Hoiberg, laquelle éclaircit les remarques' qu'ii a fait sur les Mémoires concernant Christine, reine de Suéde. Kassel 1753. 36 s. [Tysk övers., jmfr följ.] — Versuch einer pragmatischen Historie von Verträgen und Tractaten eines freyen Staats mit andern benachbarten und fremden Mächten, wobey der zwischen den Königreichen Schweden und Dännemarck im Jahr 1570 zu Stettin geschlossene Vertrag als eine Probe angehängt ist; wie soldier vor achtzehn Jahren von Johann Arckenholtz... entworfen worden. Aus dem schwedischen . . . Kassel 1753. 134 s. [S. 70 —-134 upptagas av en tysk övers, av föreg. skrift, vilken även utgavs särskilt Kassel s. å. 56 s.] — Lettre å Monsieur G.*** [Gesner] å 1'occasion des reflexions & des anecdotes sur Christine reine de Suéde par Monsieur d'Alembert. .., ou l'on exposé, combien il est å craindre pour les intéréts de la vérité, si les préjugés de certains écrivains mödernes & les modéles, qu'ils ont donné pour écrire 1'histoire, ont la vogue & sont suivis . . . Kassel 1754. 48 s. (Anon.) — Lettre aux auteurs du Journal encyclopédique de Liége, au sujet des Remarques sur les Finnois ou Finlandois, ou, en réponse ä ce qu'ils y ont avancé, on tåche de mieux déveloper l'état ancien & möderne des habitans de la Finland e & de la Lapponie. .Frankfurt & Leipzig 1756. 56 s. (Undert. I. A. F. [Jean Arckenholtz Finnois].) — Lettre å 1'auteur de la Réponse aux Remarques sur les Finlandois, opposée å 1'Analise raisonnée du Journaliste de Liége. Frankfurt & Leipzig [Kassel] 1756. 16 s. (Anon.) — Extrait d'une lettre de Hambourg au sujet d'une note inserée daris le Journal encyclopédique de Liége pour le 1 d'octobre 1756 ... U. o. o. å. [Kassel 1756]. 8 s. (Anon.) — Griindliche und mit der Heil. Schrift ubereinstimmende Anleituhg zu einen wahren Christenthum. Kassel 1760. [Apelblad.] — Avertissement au public. U. o. o. å. [Göttingen 1762]. 4 s. (Anon.) — 'Beschlus der' sämtlichen Stände des Reichs, an Ihro Majestät den König, die Sache dess Hofraths Arckenholtz betreffend. Stockholm d. 19 Nov. 1765.' [Apelblad.] — 'Beschreibung von Cassel.. .' Kassel 1766. (Tills, med Kasselska justitie-rådet Grosschuf; A. har skildrat biblioteket och museerna.) [Apelblad.] — Recueil des sentimens et des propos de Gustave Adolphe le grand, roi de Suéde. Sthm 1769. 12: o 162 s. (Anon.) — Traduction des Considérations sur la France, par raport å la Suéde. Traduction d'une partie de 1'ouvragfi de Mr Arkenholtz. Danemarc (Büschings Magazin f. Historie u. Geogråphie, T. 8, 1773, s. 295—306, 307—308; med sidrubriken: Schriften, wegen welcher Herr Arkenholtz 1738 aus Schweden vertrieben wurde). [Jmfr. texten.] — Upsats på de stridskrifter,, som utkommit angående afl. herr hofrådets Joh. Arckenholtz Mémoires de Christine, af honom sielf författad (Tidningar utg. af et sällskap i Abo, 1778, N:o 2—4, s. 13—15, 17—19, 25—29). — A. har därjämte utom de nämnda i tyska tidskrifter publicerat ett flertal artiklar och översättningar, så i Marburg. Beyträgc zur Gelehrsämkeit 1749 tvenne skrivelser från Karl XI till hertig Adolf Johan 6 febr. 1685 och 18 juli 1688, riktade mot dennes försök att undandraga sig svensk jurisdiktion, samt följ. år sv. prästeståndets besvär 12 sept. 1747 över Ol. Dalins Svea rikes historia och ett utdrag ur sv. borgarståndets protokoll 10 dec. 1747; i Casselische Policey-, Gelehrten- und Commercien-Zeitungen 1751 och 1752 uppsatser om de svenska riddarordnarna, underrättelse om två slags svensk bomull, 'som i hela riket växa i överflöd', utdrag ur Fr. Hasselquists brev från Mindre Asien, och Egypten till Linné och Peter Elvius, beskrivning att göra ett gott svenskt öl (övers.), utdrag ur hr Herveis betraktelser över en trädgård om våren, (övers.), om barnauppfostran (övers, från ett i Stockholm utg.. veckoblad 1732 och 1734) samt slutligen tills, med J. F. ReLfstein en övers., av en dikt av Dalin; likaså skall A. ha dragit försorg om fullständigandet och utgivandet (1754) av J. J. Winkelmanns 'Beschreibung <ler Furstenthiimer Hessen und Hersfeld', vilken länge vilat ofullbordad, ehuru delvis tryckt, i Kasselska biblioteket. [Apelblad.] — Om A:s förhållande till E. Mauvillons 'Histoire de Gustave Adolphe roi de Suéde' och W. J. C. G. Casparsons 'Nachrichten von der Person und dem Leben Johann Joachims von Rusdorf, se texten.

Handskrifter: se texten.

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av andre arkivarien Erik Naumann angående Ars skriftliga kvarlåtenskap; rådsprot. och registr. samt riksens ständers kommissions prot. och.handl. 1741, allt i RA; G. FL Stråle, Johan Arckenholtz,' en bild från frihetstiden (handskr., KB, Biographica); J. Apelblad, Anonymi et pseudo-nymi Sueciae, II, III (handskr., UB, sign. U. 233, 234); C. C. Gjörwell, Förråd eller samling af åtsk. hist., moral, och andra ämnen, 1 (1760), s. 66 o. följ.; dens., Allm. tidningar 1788: 1, s. 37; Upfostrings-sällskapets tidningar 1781, 82; Borgå tidning 1838 (biogr. över A.; avskr. i KB, Biographica); Gadolin, Rektorsprogram i Åbo 1781; C. Annerstedt, Upsala universitets historia, 3:1 (1913), s. 69; T. Carpelan, Finsk biogr. handbok, 1 (1903); H. Forssell, .Minne af erkebisk. Erik Benzelius d. y. (Sv. akad. handl., D. 58, 1883, s. 391 o. följ.); A. Hultin, Finlands litteratur under frihetstiden (1906); C. G. Malmström, Sveriges polit. historia, 2—5 (1895—1900); M. G. Schy-bergson, En anmärkning till Johan Arckenholtz' biografi (Sv. lit.-sällsk. i Finland, Förhandl. o. uppsatser, 7, 1892—93); F. W. Striéder, Grundlage zu einer hessischen Gelehrten- und Schriftstellergeschichte, 1 (1781); E. C. Werlauff, Holbergiana (Nyt Hist. Tidskr. 6, 1856), s. 434. — Se i övrigt: A. R. Cederberg (Saarenseppä), Johan Arckenholtzin kirjekokoelman vaiheet ja västa löytyneet kopiöt kokoelmaan kuuluneista kirjeistä (Hist. tutki-muksia, Hist. forskningar tillägn. J. R. Danielson Kalmari 1913); dens., Kappale Johan Arckenholtzin elämäkertaa. Arckenholtzin yritykset palata kotimaahan ja lopullinen paluu vuonna 1766 (Hist. arkisto, 24: 1, 1914); C. G. Warmholtz, Bibliotheca historica Sueo-Gothica, N:o 757 o. följ., 4455 o. följ. samt flerstädes.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Arckenholtz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18766, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2019-10-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18766
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Arckenholtz, urn:sbl:18766, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2019-10-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se