O Wilhelm Odelberg

Född:1844-05-25 – Brännkyrka församling, Stockholms län
Död:1924-04-10 – Stockholms domkyrkoförsamling (Gustavsbergs församling, Stockholms län)

Lantbrukare, Riksdagsledamot, Industriledare, Underofficer


Band 28 (1992-1994), sida 23.

Meriter

4 Odelberg, Oscar Wilhelm, son till O 2, f 25 maj 1844 i Brännkyrka, Sth, d 10 april 1924 i Sthlm (enl db för Gustavsberg, Sth). Studentex vid UU 23 jan 63, inskr där 26 jan 63, furir i Södermanlands reg 19 febr 63, officersex 25 febr 64, underlöjtn i reg 14 juni 64, språk- o lantbruksstudier, bl a i Skottland, Frankrike o Tyskland 6566, disponent vid Gustafsbergs porslinsfabrik 69, andre löjtn vid Södermanlands reg 12 juli 72, avsked med rätt att kvarstå som löjtn i armén 30 maj 73, led av Sthlms läns landsting 7308, v ordf där 8889 o 91–95, led av landstingets bestyrelse 8488, 9091 o 9608, VD i ab Gustafsbergs fabriks intressenter från 75, erhöll avsked ur armén 22 dec 76, led av Sthlms läns hushålln:sällsk:s förvaltn:utsk 7818, av styr för Sthlms läns sparbank 7822, v ordf 8807, ordf där 0722, led av styr för Sthlms läns brandstodsbolag 4 aug 8423, ordf där 13 april 956 juni 23, led av arbetareförsäkr:komm okt 84nov 87, av FK 8510 (led av statsutsk 8692 L o 93, av tillf utsk 94 o 0708, av särsk utsk 98, av första särsk utsk 05 L), led av styr för Allm brandförsäkr:verket för byggnader på landet 8824, v ordf där 0924, led av styr för Serafimerlasarettet 9216, fullm i riksgäldskontoret 23 mars 935 maj 13, led av central-komm för hemslöjdens befrämjande inom Sthlms län 95, ordf i Värmdö skeppslags väghålln:distr 98, led av styr för Sveriges postsparbank 3 aug 994 april 09, av styr för Sveriges stadshypotekskassa 0915.  LLA 98, HedLLA 14.

G 22 juli 1869 i Sthlm, Nik, m Hilma Emilia Godenius, f 2 dec 1848 där, Kat, d 27 juni 1945 i Sthlm (enl db för Gustavsberg), dtr till grosshandl Samuel G (bd 17) o Maria Charlotta Norbin.

Biografi

Efter skolgång i Nya elementarläroverket i Sthlm och en kort tid som student i Uppsala trädde Wilhelm O in på den militära banan, som han dock lämnade definitivt redan 1876. Ännu tjugo år senare titulerades han dock "löjtnanten".

O:s tidigare utbildning inriktades på jordbruk med tanke på att han skulle överta någon av faderns gårdar, Enskede eller Flemingsberg. Han uppmätte 1867 Enskede ägor som underlag till den litograferade karta som åtföljde fadern Axel 0:s (O 2) broschyr Enskede år 1868. För lantbruksstudier vistades O 1863 och flera gånger senare i England och Skottland. Han tog starkt intryck av den skotska väckelserörelsen, förmedlad av prästen James Lumsden, vilken efter flera resor till Sverige hade inflytande på religiositeten inom högborgerliga kretsar.

Genom sitt äktenskap med en dotter till grosshandlaren och bruksägaren Samuel Godenius ändrade O yrkesinriktning. Godenius ägde sedan 1850 porslinsfabriken Gustavsberg med jordbruksegendomen Farsta på Värmdö. Fabriken hade genomgått flera kriser. Dess produktion var huvudsakligen baserad på förebilder från Wedgwoodfabriken vid Stoke-on-Trent i England varifrån verkmästare och porslinsarbetare kom till Gustavsberg. Godenius erbjöd sin på området oprövade svärson att bli disponent. Under makarnas bröllopsresa, som varade ett halvår, sökte O inhämta så mycket kunskap som möjligt från porslinsfabrikerna i England, Frankrike och Tyskland.

Vid återkomsten tog O med en rad initiativ ledningen av industrin och jordbruket på Gustavsberg, där han skulle bli verksam under 55 år. Vid 0:s tillträde var fabriken relativt blygsam jämfört med den hundra år äldre konkurrenten Rörstrand. Jordbruket var slentrianmässigt skött. Bostäderna för industri- och lantarbetarna var otillfredsställande. Såväl Godenius som O var imponerade av det engelska cottage-systemet, vilket bl a betydde att ett arbetarhus skulle inrymma högst två familjer och ha egen täppa och köksträdgård. Han lät bygga sådana mindre hus, och de kom i fortsättningen att dominera Gustavsbergs bostadsbestånd. De äldre arbetarkasernerna sanerades eller revs efter hand. Arkitekten Magnus Isaeus (bd 20) tillkallades och han planerade det blivande samhället och hjälpte även till med att utforma slagkraftiga försäljningskataloger för porslinet.

En av O:s första insatser var att bygga verkstäder för produktion av eldfast tegel, vilket fick en betydande efterfrågan. Flera av brukets byggnader uppfördes i tegel. Godenius gav för det mesta O fria händer som disponent. En enhetlig ledning kom till stånd 1875 då Godenius överlät största delen av sitt ägarinnehav till det nybildade företaget ab Gustafsbergs fabriks intressenter, där aktiekapitalet på 1 milj kr fördelades mellan Godenius, hans magar professorerna Axel Key (bd 21) och Jacob Rossander samt O och hans far. Åtgärden var lyckosam för Gustavsberg. Godenius förlorade 1878 sin förmögenhet genom att handelshuset Godenius & co gick över styr, men Gustavsberg drogs inte med i den katastrof som då drabbade åtskilliga företag och banker.

O var en av de första industrichefer som insåg att telefonen skulle komma att få stor betydelse. Redan 1878 installerades de första telefonapparaterna på Gustavsberg. Tidigare hade han låtit installera telegraf mellan fabriken och kontoret i Sthlm, och han kunde själv hantera morsenyckeln. Till de tidigare nyheterna hörde även den fotografiateljé vid bruket som O lät inreda, varefter fotografiskt material kunde reproduceras på porslin, särskilt praktpjäser, som visades på utställningar i Europa.

Fabrikationen nydanades; försäljningen av hushållsporslin utvidgades starkt. Därtill kom t ex artiklar som behövdes för det expanderande telefonnätet. En mångfald serviser marknadsfördes med framgång. Detta berodde främst på att O till företaget knöt flera av landets bästa konstnärer, bl a Gunnar G:son Wennerberg och Helmer Osslund. Fabrikens rykte blev allt bättre och uppskattningen utomlands av dess produkter var påtaglig. Konstporslinet betydde under långa tider mest för Gustavsbergs anseende men blev alltmer olönsamt. O följde uppmärksamt den internationella utvecklingen. I samband med att en ny verkstad stod färdig framhöll O att han under besök i tyska fabriker fäst sig vid de rymliga lokalerna som betydde mycket för arbetarnas hälsa.

O insåg betydelsen av att kombinera industri- och jordbruksföretag. Egendomen Farsta, på vars ägor fabriken anlagts, utvidgades efterhand genom ytterligare godsförvärv: Kårboda, Skevik och Lemshaga. Skogen gav god avkastning, och jordbruket integrerades med den industriella verksamheten. En pionjärinsats gjorde O när han såg till att elektricitet från 1880-talet kunde utnyttjas som ljus- och kraftkälla. Härvid biträddes han verksamt av sonen Axel (O 6). För de vid egendomen utförda försöken i elektrokulturer redogjordes utförligt i Sthlms läns hushållningssällskaps årsberättelser.

Kapitalförsörjningen var för O ett väsentligt och ständigt svårbemästrat problem. Risken med upplåning hos penninginstitut såg han klart då svärfaderns firma sattes under administration och upphörde under en tillfällig konjunktursvacka. I 1875 års bolagsordning bestämdes att ingen upplåning fick förekomma som inte godkänts av samtliga aktieägare. Vid flera tillfällen till ytterlighet pressad på likvida medel fick O ändå det hela att gå runt. För att finansiera en större investering i fabriken såldes egendomen Västra Ekedal vid Baggensfjärden. 1890 hade Gustavsberg utvecklats till ett miljonföretag. Aktieutdelningen höll sig på 10%. Störst var vinsten 1920 då den uppgick till 575 000 kr eller 29 % på ett aktiekapital av 2 milj kr.

O ansträngde sig att åstadkomma goda förbindelser mellan Gustavsberg och Sthlm. Ett skärgårdsrederi tillkom med en flotta på sju båtar. Dessa skulle transportera gods men också betjäna den stora resandeströmmen mellan Sthlm och sommarbostäderna vid Skurusundet och Baggensfjärden. Ett lastfartyg anskaffades också för att ombesörja transporterna av kol och lermassa från England. Som vägföreningsordförande arbetade O för att få till stånd en hög landsvägsbro över Skurusundet, vilken skulle er- sätta den gamla flottbron. Bron, den första av betong i Sverige, invigdes 1915 och fick stor betydelse för trafiken mellan Sthlm och Värmdö.

O:s närmast enväldiga styrelse av Gustavsberg speglar de rådande sociala förhållandena. De åtgärder han företog p g a sin känsla för och omtänksamhet om sina anställda skedde helt på hans egna villkor. "Allt som rörde sig och andades inom brukslandamären var hans  hans att befalla, att tvinga, att leda. Men också hans att kläda, föda och försörja" (Näsström). Vid Gustavsberg inrättades en av landets första konsumtionsföreningar. Den följdes av sjuk- och begravningskassa samt pensionsfond. Dessutom lät O bygga slöjdskola och klubbhus med folkpark. Han gynnade de ideella folkrörelserna, lät uppföra församlingshus åt baptisterna och missionsförbundet och understödde Goodtemplarorden. På midsommaraftnarna anordnades på fabriksgården stora kalas för ortsbefolkningen.

O utverkade, mycket p g a sitt inflytande hos regering och riksdag men under hårt motstånd från godsägare på andra delar av Värmdö, att Gustavsberg 1902 blev egen församling och kommun. En kyrka byggdes, delvis på fabrikens bekostnad och med dess tegel, på en kulle där uttjänta arbetarka-serner förut stått.

Det förekom knappast några märkbara friktioner mellan O och arbetarna, men 1919 bildade Gustavsbergs arbetare en avdelning av Grov- och fabriksarbetareförbundet. O blev upprörd över intrånget i hans patriarkaliska system. Han ville vidta motåtgärder men sonen Victor (18751951) avrådde. O lugnade sig så småningom, och under hans senare levnadsår var friden återställd. De stora midsommarkalasen var det dock slut med.

Under de första decennierna av 1900-talet hade O hjälp vid skötseln av Gustavsberg av sina söner Axel (O 6) och Victor. Axel kom att verka i den keramiska industrin, Victor skötte jordbruket  han introducerade bl a en ny teknik för täckdikning  personalen, bostäderna och rederiet.

O uttalade sig ogärna offentligt. Retorik låg inte för honom. Han efterträdde sin far i FK och var protektionist, men riksdagsprotokollen återger inga inlägg eller motioner av honom. Han arbetade mer på de inre linjerna, särskilt i statsutskottet, och var under åtskilliga år riksgäldsfullmäktig. Efter fadern övertog han också förtroendeposter i länets brandstodsbolag och sparbank.  Som person var O sluten och starkt auktoritativ. Detta hindrade inte att han möttes av tillgivenhet av både anställda och företrädare för organisationer där han verkade.

Författare

Wilhelm Odelberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Rester av 0:s arkiv (bl a brev) i Godenius-Orska saml i SSA o i AB Gustavsbergs fabrikers arkiv, RA, vilket bl a innehåller företagets handhar under 0:s chefstid.

Källor och litteratur

Källor o UU: K Bjerregaard, Brukspatroner o porslinsarbetare (1991); S E Bring, Sthlms läns brandstodsbolag (1944); dens, Sthlms läns o stads hushållmsällsk 18471947 (1947); A Hald, Gustavsberg, verktyg för en idé. Hjalmar Olsons skildring av 60 års arbete (1991); C Knuthammar, Ett omvälvande sekel. Sthlms läns landsting 18631970 (1991); K K:son Leijonhufvud, K Södermanlands reg:s hist, 3:2 (1919); C Lindskog-Nordström, Gustavsberg 16401940. Från tegelbruk till industrisamhälle [1973]; [G Näsström,] Gustavsberg  ett gammalt bruk i stöpsleven (Futurum 1940); W Odelberg, Gustavsberg i legenden o minnet. En personlig betraktelse (Värmdö skeppslags fornminnesfören:s årsb 1987); J Tjerneld, Wärmdöjärnvägs hist... (1910); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 1 (1988); K Åmark, Allm brandförsäkr:verket 1782–1932 (1932).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
O Wilhelm Odelberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7616, Svenskt biografiskt lexikon (art av Wilhelm Odelberg), hämtad 2019-03-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7616
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
O Wilhelm Odelberg, urn:sbl:7616, Svenskt biografiskt lexikon (art av Wilhelm Odelberg), hämtad 2019-03-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se