Arnold G Ljungdal

Född:1901-08-02 – Holms församling (P-län), Älvsborgs län (i Mellerud)
Död:1968-07-13 – Kungsholm eller Ulrika Eleonora, Stockholms län

Författare, Poet, Bibliotekarie


Band 24 (1982-1984), sida 5.

Meriter

Ljungdal, Arnold Gottfrid, f 2 aug 1901 i Mellerud, Holm, Älvsb, d 13 juli 1968 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: grosshandl Gottfrid Edvard L o Anna Andersdtr. Elev vid högre latinlärov i Gbg ht 16, studentex där 27 maj 20, inskr vid LU ht 21–vt 26, FK där 31 maj 22, dokumentationssekr i Lunds studenters Clartésektion ht 23–vt 24, FL vid LU 30 jan 26, extra assistent vid Sthlms stadsbibi 27, andre ass 29, förste ass där 32, led av styr o v ordf för Sv Clartéförb 32–35, led av styr för Kulturfront 36, andre bibl:e vid Sthlms stadsbibi 38–66, v ordf i Sveriges författarefören 40–48, ordf i Sv Clartéförb 44–47.

G 1) 29 nov 1926(–32) i Sthlm, Bromma, m förf Ingeborg Fredrika Björklund i hennes 2:a g, f 18 sept 1897 i Gbg, Domk, d 2 april 1974 i Sollentuna, Sth, dtr till civiling Karl August Wilhelm B o Emma Fredrika Häggberg, samt förut g Samuelsson o senare Bexell; 2) 6 okt 1937 i Sthlm, Kungsh, m arkitekten Inez Gunvor (Gun) Sjödin, f 15 maj 1911 där, Gustaf Vasa, d 20 dec 1977 där, Kungsh, dtr till bokbindaren Ragnar S o Anna Elisabet Constance Engström.

Biografi

Arnold L:s barndom i Mellerud präglades starkt av den frireligiösa miljön. Hans tidigt väckta längtan efter litteratur förverkligades för hans del, när familjen flyttade till Gbg. Han var då 11 år och mötte för första gången bibliotekens värld. Föräldrarna skilde sig, och L bodde hos modern i en närmast proletär miljö. Men han fick fortsätta sin skolgång, och 15 år gammal flyttade han till fadern, en köpman som blev förmögen under första världskriget. I kontrasten mellan dessa båda miljöer – moderns proletära och faderns "gulaschiga" – väcktes hans sociala känsla, som definitivt befästes av de hungerkravaller han som 16-åring drogs in i. Hans socialistiska övertygelse växte fram, delvis som ett fadersuppror. Därtill kom en upplevelse han hade senhösten 1919, strax efter den yngre broderns oväntade död. Ur skuldkänslor kring den försummade brodern växte aningen om en försonande framtidsmöjlighet, för alltid förknippad med den inre eld som nu förvandlade honom. Marxism och framtidstro kom att prägla hans personliga utveckling.

Efter studentexamen vistades L ett år i Berlin, där han knöt vissa politiska och konstnärliga kontakter, för att 1921 börja studera i Lund. Redan efter ett år var han klar med sin fil kand. 1922 startade han tillsammans med Hannes Sköld lundasektionen av föreningen Clarté, vars drivande kraft han förblev till sin flyttning från staden 1926. I föreningen uppträdde L i diskussioner och debatter och blev en bemärkt och omskriven kommunist. Han var också tongivande i tidskriften Clarté från dess start 1924.

Sin litterära debut hade L gjort två år tidigare med Två kvinnospel – i det första stod mannens renhet före äktenskapet i centrum som i Bjernsons En Hanske, i det andra försvarar mannen sin plikt inför folket mot den förföriska och förmögna kvinnan. Men hans egentliga debut skedde 1926, då han samtidigt publicerade diktsamlingen Till den nya tiden och diskussionsessayen Tiden och tron, från början hans licentiatavhandling i teoretisk filosofi för Hans Larsson. I ganska nära anslutning till Erik Blombergs två år förut publicerade essay, En ny livskänsla, söker L finna en möjlighet att förena sin marxistiska och sin religiösa världsåskådning genom en uppgörelse med den transcendentala gudsuppfattningen. För honom är Gud en immanent framtidskraft, verksam inom jaget, som en utvecklingsprocess, inte underkastad darwinska lagar. L anknyter här både till Kant och hans efterföljare, speciellt Høffding och Münsterberg, och söker finna den punkt där hans egen framtidstro kan förenas med den religiösa känslan av en inre guds närvaro som han bär inom sig. Litterära paralleller hos bl a Wells, Rolland och Werfel liksom hos Lagerkvist och Erik och Harry Blomberg understryker tanken på den immanente gudens närvaro i samtiden. Debutdiktsamlingen består till en del av agitationsdikter, många tidigare publicerade i Stormklockan och Clarté, där äldre förebilder som Rydberg och Fröding blandas med yngre och samtida som Ossiannilsson och Ture Nerman. Dikter till revolutionens Lenin, bibelns David och antikens Prometeus på fri vers samsas med sonetten Till den okände Guden, som står nära förkunnelsen i Tiden och tron. En dualism mellan tvivel och tro, kaos och kosmos är också starkt framträdande.

1926 bröt L efter avlagd fil lic-examen upp från Lund och påbörjade bibliotekstjänstgöring i Sthlm. Han gav ut essaysamlingen Kulturen i fara – en samling artiklar, delvis förut publicerade i Clarté, där senkapitalism och kommersialisering framställes som ett hot mot den folkliga kultur han på skilda områden ville försvara. 1927 utgav L också skådespelet Morgonrodnad, planerat redan under gymnasietiden, historiskt förlagt till det tyska bondeupproret på 1520-talet och med den protestantiska revolutionären Münzer som huvudperson. Tekniskt anknöt han till Strindbergs Mäster Olof, men centralgestaltens evolutionistiska gudstro och syn på religionen som en pågående kamp inom människan anslöt till debutsamlingens problematik. 1928 kom diktsamlingen Fanorna, där han lämnat agitationsrytmerna och på en stram, fri vers, med förebilder i klassicisten Ekelund och expressionisten Diktonius, gör upp med den rådande, självcentrerade idylldikten i sin samtid för att istället utmana läsarna att ta ställning mot de sociala orättvisorna. Sina dikter ville han se som "pilar vilande på den spända bågsträngen / beredda att i nästa ögonblick / susa / mot ditt hjärta".

De talrika storstadsmotiven pekar fram mot nästa samling, Ungdom (1931), där den modernistiska formgivningen märks redan i typografin. Här dominerar inlevelsen i kroppsarbetarens själsdödande slit, arbetslöshetens utarmning av självkänslan och hatet till dem där uppe, "de vitklädda, tennisspelande djävlarna" (Kolbrytartankar, 4). Men här finns också den lustfyllda bilden av våren som den eviga revolutionären (Vårproklamation) och hoppet om ungdomens uppbrott från en stagnerad, orättvis tillvaro – "som sjöfarande lystna på nya världar, / på fjärran länder, / aldrig befarna vattendrag ..." lyder titeldiktens upptakt. I sin fjärde diktsamling, I folkton 1934 (1934), varierar L sin tematik men på ett lugnare, mindre hektiskt sätt än förut. Vid sidan av de proletära anklagelsedikterna, där arbetslöshetsmotiven är talrikt återkommande, finns här också stockholmslyrik som anknyter till linjen Bo Bergman-Erik Lindorm, barndomsminnen och dikter med biblisk anknytning (Korsnedtagning, Maria vid graven). Erik Lindegrens uttryck om L som "den fria versens klassicist" är giltigt redan i denna första fas av L:s lyriska produktion, som avslutas med samlingsvolymen Lyriskt bokslut (1945), där den Rilke-och Eliot-inspirerade sviten Nattvandring är nyskriven.

Dessförinnan hade L utgivit romanen Farväl till Don Juan (1941), en delvis självbiografisk skildring av en ung diktares irrfärder mellan kvinnor. Dess förankring i en realistiskt skildrad arbetsmiljö, Sthlms stadsbibliotek, gjorde att samtiden gärna läste boken som en nyckelroman. I efterhand ter den sig som en arbetslivsskildring av samma typ som Josef Kjellgrens Människor kring en bro eller Hugo Swenssons Paul Hoffman läroverksadjunkt, aktuella och prisbelönta 1935. Också det fackliga arbetet får sin plats i boken, och det återspeglar början av det hängivna arbete L skulle lägga ned på att förbättra först bibliotekariernas, sedan också författarnas ekonomiska situation. Som v ordf i Sveriges författareförening bidrog L i hög grad till att ett "normalkontrakt" mellan förläggare och författare infördes (1947). L:s fortsatta karriär inom föreningen hämmades av hans klart deklarerade politiska förankring. 1947 kom också L:s kanske viktigaste bok, standardverket Marxismens världsbild, som fick en ny, stark aktualitet mot slutet av hans levnad och som upplevt flera upplagor.

L:s mångåriga intresse för Rilke resulterade 1951 i översättningsvolymen Duinoelegier, som fick stor betydelse för det gryende 1950- talets poeter. De två diktsamlingarna Katedral (1950) och Till mänska klarnad (1953) utgör krönet på hans lyriska produktion. Den sociala och religiösa problematiken har här förenats, speciellt i dubbeldikten Katedral, medan närheten till en sönderbruten klassicist som Hölderlin berikar och fördjupar L:s egen lyrik, när han rör sig mellan sitt nu och sitt då. Barndoms- och ungdomsminnen står i centrum för den till största delen rent självbiografiska skildringen Oavslutat porträtt (1957), där återigen det sociala och det religiösa uppvaknandet utgör huvudmotiv. En samlingsvolym Eld och aska (1963) kodifierar de texter genom åren han nu vill stå för, och aforismboken Rekapitulation ger uttryck för genomskådande, resignation och besvikelse. I sitt stämningsläge står den nära L:s sista skönlitterära bok, diktsamlingen Respit (1968), där läsaren tycker sig komma närmare diktaren än tidigare, t ex i slutorden av dikten Vom armen A L: "Nu går jag med trösten att slutet var skit / och resten just ingenting värd." Två essayer Problemet Kierkegaard (1964) och Georg Lukács och marxismens estetik (1967) var utmanande och ställde L i diskussionscentrum också under hans sista levnadsår.

Som lyriker var L förnyande, och speciellt Fanorna (1928) betydde ett uppbrott från den rimmade agitationsdikten mot ett nytt modernistiskt formspråk, som året därpå fick sitt genombrott i svensk lyrik med Fem unga. Också maskindikterna i Ungdom var publicerade före detta genombrott. Men människan L möter man främst i hans samlingar från 1950- och 60-talen. Mångkunnig och erfarenhetsrik, med en blixtrande tankeförmåga och den trotsande utopistens slutliga besvikelse, blev L i sitt liv och sitt verk i hög grad representativ för den intellektuelles livssituation i den mellankrigsgeneration han tillhörde.

Författare

Björn Julén



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s arkiv i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Två kvinnospel. Malmö 1922. 55 s. - Till den nya tiden. Dikter. Sthlm 1926. 121 s. — Tiden och tron. Sthlm 1926. 99 s. (Bonniers små handböcker i vetenskapliga ämnen [15].) — Kulturen i fara. Sthlm 1927. 108 s. — Morgonrodnad. Skådespel i fem akter. Sthlm 1927. 156 s. [Svenska teatern, 408.] — Bekännelse [dikt] (Studiekamraten, årg 9, 1927, Sthlm, 4:o, nr 7, s 14). — Fanorna. Dikter. Sthlm 1928. 72 s. - Ungdom. Dikter. Sthlm 1931. 77 s. — Kommunismen (Natur och kultur, 111. Leon. Ljunglund, H.-K. Rönblom m fl, De politiska åskådningarna, Sthlm (tr Uddevalla) 1931, s 125-147; 2. omarb uppl 1936, s 102-125). — Fart [dikt] (Fronten, red: S Stolpe, årg 1, 1931, Sthlm, 4:o, n:r 2, s 8). — Korsnedtagning [dikt] (ibid, n:r 8, s 15). — Ungdom [dikt] (Fönstret, årg 2, 1931, Sthlm, fol, nr 9, s 11). - En ny förklaring från hr Stolpe [inneh intyg av A L] (ibid, nr 28, s 6). — Arbetarklassen och den nya dikten (ibid, nr 39, s 11 l). — "Månen över Lund." Öppet brev till Stig Holm (ibid, nr 41, s 6 f). — Månen över Lund än en gång. Svar till S H (ibid, nr 44, s 15). — I folkton 1934. Dikter. Sthlm 1934. 107 s. - Wien [dikt] (Mänsklighet, red: A Amelin, 1934, Sthlm, 4:o, nr 1, s 18). — Proletär vaggsång [dikt] (ibid, nr 2, s 18). — [Dikter] (Ett decennium, ung sv lyrik ... [se Redigerat], Sthlm 1935, s 125-136)! -Farväl till Don Juan. Roman. Sthlm 1941. 301 s. -Nihilismens filosofi. Sthlm 1943. 112 s. - Lyriskt bokslut. Ett dikturval. Sthlm 1945. 127 s. - Marxismens världsbild. Sthlm 1947. 337 s. [Ny utg] 1967. 224 s. (En PANbok.) [Ny uppl] 1970. [2.]-3. tr 1971, 1974. - Två dikter. Katedral / Stjärntröst (Vintergatan, Sveriges författareförenings kalender 1949, Sthlm, 4:o, s 7-9). - Två dikter (Prisma, årg 2, 1949, Sthlm, 4:o, nr 1, s 3-5). - La Cours dagbok (ibid, 3, 1950, nr 2. s 77 f). - Två dikter (ibid, nr 3, s 37 Q. - Katedral. Dikter. Sthlm 1950. 98 s. — Rilkes Duinoelegier (R M Rilke, Duinoele-gier, i sv tolkning ... [se Översatt], Sthlm 1951, s 5—45). — Till mänska klarnad. Dikter.] Sthlm 1953. 92 s. — [Dikter] (Tolv moderna poeter ... red I Öhman, Sthlm 1953, s 65-78). - Rilkes Duinoelegier (Hörde Ni, årg 6, 1953, Sthlm, s 118-121). - Oavslutat porträtt. Sthlm 1957. 265 s. - Rekapitulation. Sthlm 1960. 97 s. [Dikter.] -Ur Hasse Perssons visbok [dikt] (Lyrikvännen, årg 7, 1960, Sthlm, nr 5-6, s 3 i). - "Arg ung man 1960" [dikter] (Perspektiv, tidskr för kulturdebatt, årg 11, 1960, Sthlm, 4:o, s 445). - Aforismer (Vi, årg 48, 1961, Sthlm, 4:o, nr 20, s 46, o 25-26, s 43). — Existentialisten Kierkegaard (Zenit, organ förde fria syndikalistiska grupperna, årg 6, 1962, Sthlm, 4:o, nr 4-5, s 11-13, 16). - Eld och aska. Ett dikturval 1926-1960. Sthlm 1963. 82 s. (FIBs lyrikklubbs bibliotek nr 85.) — Problemet Kierkegaard. Sthlm 1964. 118 s. Övers Khvn 1965, 116 s (SV bogerne). — Peripeti; Kärlekens död är hjärtats självläkning [dikt] (Vintergatan, [1965.] Vändpunkt, 1965, s 59—61). — Uppsalaskolan, Tingsten och Marx (Röda pennor, en Clartéanto-logi 1924-1964, Sthlm 1965, s 180-186; ur Kulturfront 1942). — [Alienationen i det moderna samhället, inledningsanf] (Zenit, 10, 1966, Lund, nr 2—3, s 26—29). — Georg Lukåcs och marxismens estetik. Sthlm 1967. 95 s. (BLM biblioteket.) — Respit. Dikter. Sthlm 1968. 53 s. — Socialismen som kulturuppgift (Svensk socialistisk litteraturkritik, [red:] M Bergom-Larsson, [Sthlm, tr i] Finland 1972, s 105-111; ur Kulturen i fara, 1927). -Bidrag i bl a: Clarté 1924-26, 1928-29, 1931-35, 1938, 1947, 1949-53, 1961, 1965, 1981, härur omtr i Röda pennor, 1965, s 19-23, 43-47, 53, 64-67, 147-149; BLM 1932-33, 1938, 1947, 1951, 1961, 1963, 1965, 1967; OoB 1974; vidare Social-demo-kraten 30/5 1927, DN 10 o 25/4 1927, 1/3 1953, Stockholms-tidningen 21 o 28/4 samt 5 o 19/5 1935 (bilagorna), 27/4 o 4/5 1965, SvD 15/3 o 28/6 1953, 2/10 1960, 17/11 1963,22/1 1967, Aftonbladet 20/3 1967.

Redigerat: Ett decennium, ung svensk lyrik, antologi sammanställd, Sthlm 1935, 166 s; Kulturfront, tidskr för ekonomi, politik o kultur, [omsl,] årg 3, nr 6/7 - 4, nr 3/4, 1943-44, Sthlm; i red för Clarté, tidskr för socialistisk politik o kultur, årg 1-2, 1924-25, Sthlm, 4:o, o Ateneum, årg 2-3*, 1934-35, Lund.

Översatt: K Marx, Lönarbete och kapital, med förord av H Duncker samt inl av F Engels, Sthlm 1927, 62 s, 2. uppl 1928 (även Socialistiskt bibliotek, bd 12[:2]); W Schönstedt, Skjuten vid flyktfor-sök, en SA-roman, Sthlm 1934, 215 s (tills med L Björk); F Engels, Herr Eugen Duhrings omvälvning av vetenskapen (Anti-Duhring), Sthlm 1944, 450 s (red för övers av H Sillen o Carl Johansson, [omsl:] Marxismens klassiker, bd 10), [ny uppl] 1955, 451 s (anon); R M Rilke, Duinoelegier, i sv tolkning med en inledande essä, Sthlm 1951, 90 s; B Brecht, Dikter 1918-1956, i urval o tolkning, Sthlm 1964, 101 s (ur Gedichte, Bd 1-5); dikter av dens i BLM 1963, Clarté 1963, OoB 1964 o Perspektiv 1964 samt av Rilke i Credo, katolsk tidskr, årg 49, 1968, Upps.

Källor och litteratur

Källor o litt: L:s studentbetyg med brev från rektor vid Högre Latinlärov i Gbg 17 sept 1921 till sekr vid LU ang L:s "bolschevistiska fantasterier" och låga uppförandebetyg, LU.

Arbetets söner, 2 (4 uppl, 1960), 4 (3 uppl, 1960); E Bergen, Clarté. Poeter o politiker (1945); A Brangstad, A L (Hembygden [Dalsland] 1969/ 1970); B ChristofTerson, Sv litteraturkritiker (1970); L Drangel, Den kämpande demokratin. En studie i antinazistisk opinionsrörelse 1935–1945 (1976); L Gustafsson, A L (BLM 1968); I Holm, Harry Martinson. Myter, målningar, motiv (1960); B Hultén, Kulturtidskrifter på 30-talet (1977); I Högman, Intervju med A L (SvD 9 okt 1958); B Julen, Att skriva o ändå leva. Några linjer i Sveriges förf:förcn:s arbete under 75 år, 1893–1968 (1968); H Lindström, Guds barnbarn – problembarn (1958); J Ljungdahl, Släkten Ljungdahl från Nordal. Anteckn:ar o hågkomster (Dalsländsk ju! 1963); T Nerman, Clarté. En studie i studcntpolitik (1962); Hagar Olsson, Tidiga fanfarer o annan dagskritik (1953); O Palmaar, Lundatjugotal. Intervju med A L (Clarté 1961, nr 4); S-U Palme, Kärleken o hatet. Politiska anteckmar (1935); S Petri, A L o biblioteken (Bibhbladet 1968, s 934–937); Å Runnquist, Arbetarskildrare. Från Hedenvind till Fridell (1952); J Stenkvist, A L o maskinerna (SLT 1968); dens, A L:s eld (BLM 1968, s 274–282); dens, Den nya livskänslan. En studie i Erik Blombergs författarskap t o m 1924 (1968); dens A L, Clarté o tjugotalet (1971); S Stolpe, Två generationer (1929); dens, Kämpande dikt, 18 förf:porträtt (1938); Sv bibl:matr 1966 (1967); M Zetterström, Erik Blomberg, en kämpande intellektuell (1977).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arnold G Ljungdal, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9573, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Julén), hämtad 2019-10-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9573
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arnold G Ljungdal, urn:sbl:9573, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Julén), hämtad 2019-10-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se