Ernst E Lyberg

Född:1874-02-28 – Visby domkyrkoförsamling, Gotlands län
Död:1952-08-15 – Kungsholm eller Ulrika Eleonora, Stockholms län

Advokat, Riksdagsledamot, Rådman, Partiledare, Finansminister


Band 24 (1982-1984), sida 442.

Meriter

Lyberg, Ernst Emil, f 28 febr 1874 i Visby, d 15 aug 1952 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: hamnkaptenen Johan Emil L och Emelie Christina Johanna Kahlström. Mogenhetsex vid Visby h a l vt 92, inskr vid UU ht 92-ht 95, hovrättsex där 31 jan 96, advokat i Falun 96–06, rådman där 06–26, led av Kopparbergs läns landsting 10, ordf där 18–26, led av AK 14 (led av tillf utsk nr 5 o av särsk utsk nr 2), v krigsdomare vid Hälsinge reg o Dal-reg 15–26, ordf för kommunalförfattningssakk maj 19–jan 23, led av FK 20–28 (led av KU 21-24, av första lagutsk 25-26 o av andra särsk utsk 26), konsultativt statsråd 7 juni–30 sept 26, statsråd o chef för finansdep 30 sept 26–2 okt 28, VD för ab Vin- & spritcentralen 28–44, ordf i skatteutjämningsbe-redn okt 29–dec 32, ledare för liberala partiet 30–32, led av styr för Sv handelsbanken 30, v ordf där 34–44, led av 1930 års kommunalskatteberedn juli 30–okt 31, av 1931 års lånemedelsrevision maj–nov 31, förordn att utöva tillsyn under ab Kreuger & Tolls moratorietid 16 mars 32, v ordf för 1937 års mellankommunala prövn:nämnd.

G 27 dec 1900 i Visby m Margot Lindström, f 17 maj 1878 i Visby, d 2 juni 1945 i Sthlm, Kungsh, dtr till fabriksidkaren Herman Rudolf L o Elin Charlotta Herlitz.

Biografi

Ernst L föddes i Visby där fadern, som ursprungligen varit skeppare, var hamnkapten. Släkten kom från Lye socken på Gotland. L växte upp under knappa ekonomiska villkor men fick studera till mogenhetsexamen, som han avlade med goda betyg. Han fortsatte sina studier i Uppsala, där han snabbt tog en juridisk examen. Efter avslutad tingsmeritering i Visby flyttade L till Falun som biträde och senare kompanjon till vice häradshövding L E Gezelius. I nära tre decennier skulle L förbli bosatt i Falun. Han kom, som han själv uppger i sina minnesanteckningar, att bli mer dalkarl än gotlänning.

Efter ett antal år bröts samarbetet med Gezelius, och L blev i stället bolagsjurist för Korsnäs sågverksab och Söderfors ab. Vid sidan av advokatverksamheten drogs han snabbt in i kommunalpolitiken. Han blev rådman, vice krigsdomare, ordförande i länets expropriationsnämnd och sekreterare både i landstingsutskottet och i Falu stadsfullmäktige. Under första världskriget vikarierade han som borgmästare. L:s omfattande kommunala engagemang gjorde att han fick rykte om sig att vara kommunalt allmänkunnig. 1919 blev han ordförande för de s k kommunalförfattningssakkunniga, som fick till uppgift att framlägga förslag till modernisering av kommunallagarna. Det förslag till lag om landsting som denna kommitté framlade antogs 1921 av riksdagen och skulle sedan utan större modifikationer förbli i kraft i flera decennier framåt. En tanke hos L var att man i möjligaste mån skulle undvika en byråkratisering av den kommunala verksamheten. Han var därför negativ till tanken på landstingsdirektörer. I stället menade han att man borde bevara möjligheten för förtroendevalda att förbereda och föredra besluten. 1910 hade L valts till ledamot av Kopparbergs läns landsting, där liberalerna då var den dominerande gruppen. 1918 blev han landstingets ordförande.

Det var främst genom försvarsfrågan som L kom att engagera sig i rikspolitiken. Förtalskampanjen mot K Staaff upprörde honom djupt, och han skickade 1915 tillbaka en orden i protest mot högerpatriotismen. L invaldes i riksdagen för en kort period 1914, föll igenom i höstvalet men återkom 1920 på frisinnade dalalandstingsgruppens röster. Efter Staaffs bortgång skulle motsättningarna öka inom liberala samlingspartiet mellan den sk professorsliberalismen och de frisinnade. Motsättningarna gällde försvarsfrågan men senare framför allt nykterhetsfrågan. Partiledaren N Edén ville i och för sig jämka men kunde inte dölja sin irritation över nykterhetsvännernas fanatism. L var positiv till nykterhetssaken men ansåg det omöjligt att underkasta sig kravet att varje till partiet ansluten måste rösta "enligt folkets önskemål", dvs i realiteten efter nykterhetsvännernas dekret. Detta ansåg han strida mot liberal grundåskådning. Han var motståndare till alla imperativa mandat.

Vid partiets sprängning 1923 anslöt sig inte L direkt till det nya liberala partiet utan ingick först – i förhoppning om en snabb återförening – i en löst sammanhållen liberal sammanslutning för Dalarna, vilken så småningom dock anslöt sig till det nya liberala partiets riksorganisation. Partiet fick inte några större framgångar i valet 1924 och var föga homogent åskådningsmässigt, särskilt inte i försvarsfrågan. I diskussionen om man skulle ha kvantitet (stor stående armé med relativt lång utbildningstid) eller kvalitet (inriktning på teknisk modernitet, "maskinarmé") lutade L närmast åt det sistnämnda hållet. Det viktiga, ansåg han, var att ett litet land inriktade sig på att skaffa vapen, ammunition och krigsmateriel och skapade en organisationsapparat som möjliggjorde en snabb ansvällning av kadrarna vid krigshot. L:s motionsutkast i försvarsfrågan kom dock inte med i den slutliga behandlingen på liberalt håll.

I juni 1926 föll den socialdemokratiska regeringen på de sk Stripa-direktiven. Budet att bilda ny regering gick till den frisinnade C G Ekman, och de liberala inbjöds att delta. L inträdde först som konsult men från hösten som finansminister. Ett motiv till att han beslöt sig för att acceptera erbjudandet var att han i regeringssamverkan såg en möjlighet till en återförening av de liberala krafterna. L grep sig an de finanspolitiska frågorna med stor energi. Bl a försökte han skaffa sig överblick över det totala budgetarbetet för att kunna beräkna utgiftsposterna i framtida riksstater. "Sparsamhetsideologin" var den förhärskande. De politiska striderna handla- de inte om vilka utgifter man skulle kunna acceptera utan vilka utgifter man kunde spara. Som finansminister var L också starkt inriktad på besparingsåtgärder. Genom den av honom tillsatta sk besparingsnämnden lämnades förslag till besparingar på åtskilliga miljoner. Inför 1927 kunde L genomföra en sänkning av statsskatterna, den sista skattesänkningen för decennier framåt. L inriktade sig vidare på en konsolidering av statens finanser genom en starkt begränsad upplåning och genom betydande avsättningar för statsskuldens amortering.

Nya malmavtalet 1927 och kommunalskatteförslaget var andra frågor under L:s finansministertid där han starkt engagerade sig. Båda förslagen mötte kraftigt motstånd från socialdemokraternas sida. L satte sin prestige på spel och meddelade Ekman att han ansåg sig tvungen att avgå, om båda dessa frågor föll i riksdagen. Kommunalskatteförslaget föll vid 1927 års riksdag, men L lyckades få socialdemokraterna med på ett kompromissförslag. Därmed löstes en fråga som regeringar i tre decennier dragits med. I motsats till flera av sina kolleger ansåg L att regeringen omedelbart borde avgå efter valet 1928. Vid den tidpunkten hade han utpekats som Ivan Bratts efterträdare som chef för Vin- & spritcentralen. Först föreföll posten inte L speciellt attraktiv, men den magnifika tjänstebostaden på Reimersholme bidrog till att han accepterade erbjudandet. Under de första chefsåren ägnade sig L åt att konsolidera företaget bl a genom att skära bort all verksamhet som inte hade direkt med partihandeln med spritdrycker att göra. Så såldes bl a Carnegie porterbryggeri och Grand Hotel.

Det liberala partiet, som varit L:s politiska bas, befann sig efter skolreformen 1927 i upplösning. Sedan Eliel Löfgren återinvalts i riksdagen 1929, fick L överta partiledarskapet, en syssla som han fann föga stimulerande. Liberala partiet var till sin sammansättning synnerligen heterogent. Det fanns skarpa motsättningar mellan moderatliberalerna i Sthlm och i Gbg å ena sidan och folkrörelse- och lantmannaliberalerna å den andra. L:s egen ställning bland huvudstadens moderatliberaler var inte stark. Som partiledare ansträngde sig L att försöka åstadkomma en bättre samverkan mellan riksdagsparti, valorganisation och liberal press och att skaffa partiet bättre organisatorisk förankring på landsbygden. Någon större framgång i sina strävanden hade han inte. Efter valet 1932 var L mycket aktiv i återföreningssträvandena som emellertid skulle fördröjas. Det förväntades allmänt att L skulle fa plats i det nya folkpartiets ledning, men han ansåg sig ha fyllt sin politiska mission. Partiledarskapet hade han nedlagt redan 1932. – Även under direktörstiden skulle L tas i anspråk för olika offentliga uppdrag. Han var bl a regeringens tillsynsman i samband med Kreugerkraschen. Han var också ordförande i den s k skatteutjämningsberedningen, som dock tvingades avsluta sitt arbete utan att ha uppnått enighet.

L var en effektiv administratör med stor arbetskapacitet och förmåga att sätta sig in i komplicerade ärenden. Ur politisk synvinkel kom han efter 1923 att inta en ställning mellan frisinne och nyliberalism. Trots att han tillhörde det liberala partiet, tycks han i flera avseenden ha stått de frisinnade närmare utom i det rena förbudskravet. Han hade klar distans till de liberala krafter som vette mot högern. I privata sammanhang kunde L utveckla ett "torroligt gemyt", något som också framgår av hans opublicerade minnesanteckningar. Han har även författat några historiska arbeten huvudsakligen om Falun och kopparhanteringen där.

Författare

Alf W Johansson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s arkiv, innehållande bl a memoarer, mottagna brev, i RA. – Brev från L i KB o RA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Betänkande med förslag i fråga om verkställighet av laga kraftvunna bötesbeslut, avgivet d 10 febr 1914. Sthlm 1914. 4:o. 78 s. (Tills med K Wik.) – Jordfrågan. En sammanfattande redogörelse. Sthlm 1924. 71 s. – Falun och Dalarne under den kommunala självstyrelsens första år. Ett föredr år 1923 i Falu läsesällsk. [Rubr; omsl: Falun och Dalarne för 60 år sedan.] Falun 1924. 23 s. – Falu stads administration och allmänna inrättningar i äldre tider, ett tvärsnitt ur stadens hist (Staden vid Falan, Falun 1925, 4:o, s 77-139). -När Falun blev stad. Radioföredr nyårsaftonen 1924 (Dalarnas hembygdsförbunds tidskrift, årg 5, 1925, Hedemora 1926, s 1–9). – Styresmän och storgubbar i Falun under dess första tid som stad, radioföredr (ibid, 6, 1926, tr 1927, s 1-15). Även: ... radioföredr på nyårsaftonen. [Rubr; omsl: nyårsafton 1925.] Falun 1926. 11 s. [Ur Falukuriren så.] — Den Ekmanska regeringens skattereform. Föredr i Hörby d 7 juli 1928. [Rubr.] [Sthlm, tr] Gbg 1928. 16 s. (Sveriges liberala partis småskrifter, 1928, nr 3.) – Något om liberalismens insatser och nutida uppgifter. Föredr hållet d 31 aug. 1930 i Linköping o Malmköping. Sthlm 1930. 19 s. (Ibid, 1930:1.) Även: 1-3. 7, 7, 7 s. (Ibid.) – Dalarna och dess folk. Föredr vid Fornby folk-högsk (Dalarnas hembygds-förbunds tidskr, 10, 1930, tr 1931, s 121–125). – Utdebiterings- och förvaltningsenheter för väghållningen enligt skat-teutjämningsberedningens förslag (Sveriges landstings tidskrift, årg 20, 1933, 4:o, s 16-24). - Skatteutjämningsberedningens betänkande (Svenska stadsförbundets tidskrift, årg 25, 1933, Sthlm, 4:o, s 10–26). – Falu stad och borgare före 1641. Ett försök till miljöskildr på stadshist o personhist grund. Falun 1940. 4:o. 137 s. (Ur gamla papper om Falun och Dalarna, 1.) – Från Järntorget till Kopparberget (Dalarnas hembygdsbok, årsb utg av Dalarnas fornminnes o hembygdsförb, 1941, Falun, s 5–60). – Boms hyttegård samt styckegjutarna i Falun. Falun 1944. 4:o. 186 s, 1 pl. (Ur ..., 2.) – Hedersman och original [O W Lemke] (Gjallarhornet, årg 1945–46, Visby, 4:o, n:r 1*. Jubi-leumsnr 1895-1945, s 28 f). – Från Järntorget till Kopparberget. Falun ... 1949. 4:o. 186 s. (Ur ..., 3.) – Jacob Momma-Reenstierna och hans skepps-byggeri på Gotland. Visby 1949. 108 s, 2 pl. -Många bidr i Gammalt och nytt från Dalarne ... ur Falu-kuriren årg 1921 o 1922, Falun 1923, d:o 1925o 1926, 1929 o 1930, 1944-1947, 1948-1950, tr 1927–51, 4:o; se vidare Förteckning över statliga utredningar 1904—1945, [Sthlm, tr] Norrköping 1953, 4:o, s 35, 375 f, 403 f, 711 f, 719, 720, 762; medv i Dala-demokraten, bla 31 okt 1941; biträtt vid red av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen 1917–1942, Sthlm 1942, 430 s, 33 pl (föret, red av M Marcus).

Källor och litteratur

Källor o litt: L Freeman, Med liberalismen i blodet (1958); H Gullberg, Justitiematr 1914 (1914); G Johanson, Liberal splittring, skilsmässa, återförening: 1917-1934 (1980); H-K Rönblom, Frisinnade landsfören 1902–1927 (1929); J Torbacke, DN o demokratins kris 1922–1936 (1972).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ernst E Lyberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9960, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf W Johansson), hämtad 2019-08-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9960
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ernst E Lyberg, urn:sbl:9960, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf W Johansson), hämtad 2019-08-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se