Meriter

Lillienberg, Jean Georg, f 3 aug 1713 på Toftnäs, Bolmsö, Jönk, d 26 april 1798 på Herrestad, Toresund, Söd. Föräldrar: assessorn o häradsh Daniel Dreffling, adl L, o Christina Margareta Stiernclou. Inskr vid LU 10 okt 22, studier där 26-31, eo kanslist i krigsexp 28 sept 31, kommissionssekr i Wien 1 mars 39 (tilltr ej), kammarherre hos Fredrik I 10 dec 43, lagman på Gotland 22 juli 46-49, deltog i riksdagarna 46/47, 51/52, 60/62, 69/70 o 71/72 (led av SU 46/47, 51/52, 69/70 o 71/72, ordf i kommissionen över Christopher Springer 46/47, led av sekreta dep 46/47, av bankodep 46/47 o 69/70, av mindre sekreta dep 51/52 o 71/72, av bergsdep 60/ 62), led av bankofullm 47—49, landsh i Åbo o Björneb län 7 juni 49—57, i Uppsala län 12 maj 57—62, presidents n h o v 8 juni 61, president i bergskoll 29 juni 62—1 sept 82, besiktigade Ädelfors o Falun 63 o 64, led av statskommissionen 63 o 70, frih 6 nov 66, på riksrådsförslag 5 maj 69, ordf i generaltullarrendesoc 5 nov 75—82, greve 27 dec 78. - LVA 68 (preses 75 o 80), LPS 78.

G 12 juni 1750 i Sthlm m Maria Juliana Jennings, f 5 jan 1731, d 12 nov 1793 på Herrestad, dtr till kommerserådet Frans J (bd 20) o Maria Christina Bedoire.

Biografi

Vid nio års ålder skickades L till Lund för studier men tvangs redan efter knappt mer än ett år avbryta dessa på grund av faderns död 1723. Denne lämnade efter sig tio oförsörjda barn, varav L var en av de äldsta sönerna, o först 1726 kunde L under magistern, sedermera biskopen, J Engeströms (bd 13) överinseende återuppta studierna. I fem år blev han kvar i Lund. Därefter begav han sig till Sthlm, där han som eo kanslist i krigsexpeditionen sysselsattes med att föra protokoll i rådkammaren, sätta upp expeditioner, upprätta diarier m m.

Ganska snart framträdde L:s strävan att komma sig upp här i världen. Ända till dess att han blev president i bergskollegium sände han K M:t den ena suppliken efter den andra med önskemål om högre o bättre tjänster. 1736 ville han t ex komma i åtanke för en häradshövdingetjänst i Västergötland. Emellertid kom det att dröja till hattarnas maktövertagande 1739, innan L fick någon ändring i sina arbetsvillkor. I mars s å erhöll han fullmakt som kommissionssekreterare i Wien, o nu tog några äventyrsfyllda år sin början för L.

Med anledning av kriget mellan Ryssland o Turkiet ansågs det politiska läget vara gynnsamt för ett närmande till Turkiet. Ett sändebud, majoren M Sinclair, hade därför skickats till Konstantinopel, men på återresan hade han mördats o berövats sina papper. L som var stadd på resa till Wien fick i Hamburg befallning att ändra destination o via Paris bege sig till Konstantinopel. Efter ankomsten dit biträdde han vid alliansunderhandlingarna o fungerade som sändebud mellan Turkiet o Sverige. De unga hattarna, kansliråden E Carleson (bd 7) o C F v Höpken (bd 19), på vilka ansvaret för underhandlingarna vilade, förklarade sig mycket nöjda med L:s "goda assistence under hela negociationen här" (Carleson o Höpken till kanslipresidenten 10 maj 1740). L gjorde fram till 1743 flera strapatsfyllda resor mellan Porten o hemlandet. De svåra umbärandena till lands o till sjöss beskrivs målande o med sinne för de dramatiska effekterna i hans självbiografi.

I juni 1743 avreste L för sista gången till Sverige medförande en del av den turkiska subsidiesumman o efter sex månaders svår sjöresa inträffade han i slutet av året i Sthlm. Han mottogs av kungen, som utnämnde honom till kammarherre o nådigt framhöll att han själv ville sörja för L:s "vidare lycka och fortkomst", eftersom han sig "så exponerat, mycket ont slitet, samt så nyttiga saker för riket uträttat".

Fram till dess att L fick fullmakt på en lagmanstjänst på Gotland i juli 1746 ägde en dragkamp rum mellan L o kanslikollegiet. I febr 1744 önskade kollegiet att L åter skulle resa till Wien eller Konstantinopel, eftersom han de facto fortfarande var kommissionssekreterare i kollegiets tjänst. L slingrade sig o svarade varken ja eller nej utan klagade bittert "över ett otacksamt öde, som ej kunnat tillskynda honom större förmåner än en kommissionssekreterarsyssla". Gång på gång krävde kollegiet besked, o gång på gång utbad sig L en högre o bättre tjänst med tanke på hur mycket han uträttat för fäderneslandet. Han hade tydligen satt sig i sinnet att inte fastna som en bortglömd underordnad tjänsteman i utrikesförvaltningens utkanter.

L:s chans kom i o med riksdagen 1746/ 47. Han placerades i SU o via detta mäktiga utskott i bankodeputationen o dessutom i ledande ställning i den kommission som skulle döma över C Springer i principalatsfrågan. L blev en drivande kraft i hattarnas angrepp på Springer o S Åker-hielm. Att detta partipolitiska nit var honom till hjälp i den fortsatta karriären är högst troligt. Det hattdominerade SU rekommenderade L i en skrivelse 12 dec 1747 till K M:t för de stora diplomatiska tjänster han gjort landet. Utskottet fann honom väl värd befordran, så mycket mera som han även under riksdagen visat prov på stor skicklighet o nit (R 4951). I banko-deputationen hade man vid denna riksdag diskuterat o så småningom även beslutat att utvidga representationen i bankofullmäktige. Omedelbart efter beslutet begärde L ordet o anhöll att deputationen måtte utse honom till fullmäktig. Anledningen härtill, fortsatte han, kunde depu-tationens ledamöter "finna så väl uti hans enskylta omständigheter, vilka väl behöva någon understöd som ock därav, att han nu haft tillfälle att bliva om bankoverkets beskaffenhet och skötsel underrättad" (R 4556). Trots att deputerade tydligen var ganska överraskade över detta förslag gav adelns ledamöter L det önskade förordet, o han kom att inväljas i bankofullmäktige.

Som landshövding i Åbo o Uppsala utvecklade L stor administrativ duglighet. Som sann merkantilist verkade han för manufakturerna i sina län. Han fick 1757 privilegium på ett pappersbruk, som han tänkte anlägga på sin egendom Sundboholm nära Nystad. Projektet kom emellertid inte till utförande på grund av flyttningen till Uppsala s å. Han ivrade för att tobaksodlingar skulle anläggas i eller i anslutning till städerna o såg till att "plantörer", bl a från Alingsås, anskaffades, som skulle fungera som instruktörer. Kända är L:s insatser för att pryda Åbo. 1757 rapporterade en iakttagare, att Tavastgatan blivit "igenom Herr Landshövdingen L:s prisvärda försorg på utländska sättet å ömse sidor besatt med träd, vilka om sommaren giva både nöje och en behagelig utsikt" (Nikula, 1, s 76). L kände sig starkt bedrövad över att befolkningen minskade i Uppsala län, vilket även kan ses som ett exempel på hans merkantilistiska synsätt. Han hade genom att studera mantalslängderna tyckt sig märka att "det bästa folket" flyttade från länet o "härigenom står icke synnerliga förbättringar att vinnas". Han fann heller ingen tröst i att andra län på detta sätt gynnades, eftersom det "mig är pålagt, att tänka i detail, och sörja enkan-nerligast för denna provins" (brev till C G Tessin 25 april 1758).

Under sina 14 år som kungens befallningshavande intresserade L sig även mycket för bergshanteringens utveckling i sina hövdingadömen, vilket han poängterade i sitt jungfrutal i bergskollegiet. L, som även suttit i bergsdeputationen 1760/62, var väl lämpad som president för detta betydelsefulla ämbetsverk.

L hade efter 1746/47 deltagit i några riksdagar men inte lika aktivt som under sin första, men invecklades åter, främst på grund av sin ställning som president, häftigt i partistriderna. Mössorna drev efter maktskiftet 1765/66 en ekonomisk politik, som han tyckte undergrävde den för landet så viktiga bergshanteringen. Under krisen 1768 önskade kung Adolf Fredrik o hattarna att en riksdag inkallades, varigenom man hoppades kunna bryta mössornas dominans. Mössrådet hotade då att regera med hjälp av namnstämpeln. Vid sidan av presidenten i kammarkollegiet, M v Hermansson (bd 18), var L den mest verksamme, när kollegierna i sin tur hotade att inställa all verksamhet, om rådets hot genomdrevs. Rådet resignerade, o ständerin-kallelse utfärdades. Vid riksdagen 1769/70 sattes L in i SU o blev även uppförd på riksrådsförslag men undanbad sig att komma ifråga.

Författare

Göran Nilzén

Arkivuppgifter

L:s egenh självbiogr i VA (tr jfr nedan). Delar av det L:ska arkivet på Toftnäs i NordM o Växjö SB. L:s avskedstal i Bergskoll i UUB. Brev till L från D Tilas 1766 på Stjärnarps gods, Hall (tr, jfr nedan under källor o litt). - Ämbetsskriv:er o brev från L bl a i Sammansatta koll till K M:t, vol 6a o 144, i Kammarkoll till K M:t, vol 136, 142-43, 187, 192, 220, 258, 261 o 393, i Statskontoret till K M:t, vol 42 o 70, i Gallica, vol 292, 296 o 464, i Polonica, vol 298, i Turcica, vol 24, 25 o 27 o till J W Sprengtporten, F Sparre, C G Tessin o C F Törnflycht, allt i RA. Brev från L till bl a J v Engeström, A Funck o D Tilas i KB, till Gustav III i UUB o till P Wargentin i VA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Tal, om svenska bergshandte-ringens förmåner och hinder, hållet uti hans kongl. Maj:ts höga närvaro, för Kongl. veten-skaps-academien, vid praesidii nedläggande, den 7 Febr. 1776. Sthlm 1776. 24 s. - Tal, om flera, i senare tiden, skedde förbättringar uu bergs-ve- tenskapen och handteringen i riket, hållet ... den 21 Februarii 1781. Sthlm 1781. 26 s, 1 tab. - [Självbiografi 1776] (G Nilzén, nedan anf arb, s 65-71).

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica; Kanslikolks arkiv, prot i utrikes ärenden 10 o 28 febr, 8 aug o 26 okt 1744, 1 mars o 18 juni 1745 o 6 aug 1747 o E 'VI: 2 b (ang diplomater, konsuler ...); Bergs-koll:s huvudarkiv A I: 139 (prot 13 sept 1762) o D I: 14 (matr över bergsstaten); Statskommissionens prot 1763 o 1771; R 4951 (Riksens ständers brev i utrikes ärenden 1746—47); R 4556 (Bankodep:s prot 1746-47); R 3003 (Landshövd:s riksdagsberättelse om Åbo o Björneborgs län 1751-52); E 5731 (Tessinsaml, brev till C G Tessin 25 april 1758); allt i RA.

G Adlerbeth, Åminnelse-tal över J G L, hållit i VA (1807); AdRP 1746-47 (1901-06); K Awe-bro, Gustaf III:s räfst med ämbetsmännen 1772-1779(1977); Bergskoll; Broomé; G Carlsson, 1700-talets jordbrukarsamhälle (Enköpings stads hist, 2, 1979); I Carlsson, Olof Dalin o den politiska propagandan ... (1966); P J Edler, Om börd o befordran under frihetstiden (1915), s 88; G J Ehrensvärd, Dagboksanteckn:ar förda vid Gustaf III:s hof, 1-2 (1878); B Ericsson, Bergsstaden Falun 1720-1769 (1970); F A v Fersen, Hist skrifter, 3 (1869), s 302, o 4 (1869), s 123; C Forsstrand mfl, Sthlms borgerskap (1929); A Fryxell, Berättelser ur sv hist, 37 (1903); C Hallendorff, Riksens ständers bank 1719-66 (Sveriges riksbank 2, 1919); E F Heckscher, Sveriges ekon hist från Gustav Vasa, 2 (1949); Lags o doms; S Lindroth, VA:s hist, 1 (1967); A T Låstbom, Swea o Götha höfdinga-minne 1 (1842); Malmström, 3 (1897), 6 (1901); O Nikula, Åbo stads hist, 1-2 (1976); dens, Finländska borgare på 1700-talet (SSLF 477, 1978); G Nilzén, J G L - en frihetstida karriärist (PHT 1979); T Petré, Uppsala under merkantilismens o statskontrollens tidsskede 1619-1789 (Uppsala stads hist, 3, 1958); A Remgård, Carl Gustaf Tessin o 1746-1747 års riksdag(1968); B Sallnäs, Samuel Åkerhielm dy (1947); N Staf, De sv legationspredikanterna i Konstantinopel (1977); DTilas, Anteckn:ar från riksdagen 1769-70, ed O Jägerskiöld (1977).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jean Georg Lillienberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10357, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Nilzén), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10357
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jean Georg Lillienberg, urn:sbl:10357, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Nilzén), hämtad 2024-04-24.