Frans C Kempe

Född:1847-03-05 – Härnösands domkyrkoförsamling, Västernorrlands län
Död:1924-05-26 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Industriidkare, Donator


Band 21 (1975-1977), sida 51.

Meriter

4 Kempe, Frans Christoffer, son till K 1 i hans andra g, f 5 mars 1847 i Härnösand, d 26 maj 1924 i Sthlm, Hedv El. Mogenhets-ex vid Sthlms gymn vt 66, inskr vid UU 1 juni 66, med fil ex 28 mars 68, MK 13 dec 73, affärsstudier i Sverige o utlandet 74— 76, anställd vid Mo o Domsjö ab 74, grundade tills med brodern Seth K (K 5) Dals ångsågsbolag (ab från 86) 78, VD o disponent där 78—87 (led av styr 78—09, ordf 87—09), tysk v konsul i Härnösand 79—98, VD o disponent för Mo o Domsjö ab 84—17 (led av styr 79—22, ordf 17—22), led av styr för Töre ab april 92—03, av styr för Sandö sågverks ab dec 94—07, landstingsman 96—07 o 10—15, led av styr för Holmsunds ab aug 96—11, ab Robertsfors febr 99—09, led av förlikn:s o skiljenämndskomm maj 99—febr 01, av norrlandskomm juni 01—okt 04, VD o disponent för Sulfit-ab Mo o Domsjö febr 02—juli 15 (ordf där 15—18), led av Sv skogsvårdsfören 04—10, VD o disponent för Gideå o Husums ab 09—22 (led av styr jan 03—22), en av stiftarna av Sveriges industriförb 10, led av styr för Kopparbergs o Hofors sågverks ab 12—16, ordf i styr för Sandviks ångsågs ab 15—17. — Fil hedersdr vid UU 31 maj 00, LLA 02, HedLIVA 20, LVA 22.

G 1 sept 83 i Falun m Eva Charlotta Treffenberg, f 8 sept 63 i Västerås, d 1 sept 54 i Sthlm, Hedv El, dtr till landsh Nils Curry Engelbrecht T o Ebba Charlotta Höök.

Biografi

Efter skolår i Clara elementarskola o Sthlms gymnasium skrevs Frans K in vid Sthlms nation i Uppsala för att enligt föräldrarnas önskan studera medicin. Han hade under skoltiden flitigt samlat växter o under medicinstudierna tycks han ha umgåtts med botanister som Severin Axell, Sigfrid Almquist, Axel Lundström o Wilhelm Arnell. Han läste betydligt mer botanik än vad som var obligatoriskt för medicinare o kom att bland sina lärare särskilt uppskatta botanikadjunkten Thore Fries. Av tacksamhet mot denne gick den institution o professur i växtbiologi, till vilken K donerade medel 1897, till Uppsala o inte till Sthlm, o 82 räddade han Elias Fries väldiga herbarium från att säljas till utlandet.

Trots ekonomiskt oberoende o håg för sällskapsliv blev K med kand på tämligen normal tid, men var då grundligt trött på Uppsala o lämnade till de anhörigas besvikelse univ för att bli trävaruman. För att underlätta arvskiftet efter faderns död bildades 73 familjebolaget Mo o Domsjö ab. Bolagets kontor förlades till Härnösand, o där började K 74 sin utbildning o blev s å suppleant i bolagsstyrelsen. Följande år vistades han utomlands o fick då handha en del av Mo o Domsjös försäljning i Frankrike. Våren 76 återvände han hem, o under de närmaste åren sålde han familjebolagets produkter på provisionsbasis, samtidigt som han ägnade sig åt annan affärsverksamhet med kontor i Härnösand. I kompanjonskap med bl a Severin Axell o från 78 sin halvbror Seth köpte o sålde han skog, avverkningsrätter o trävaror. Hans ekonomiska framgångar vittnade om betydande affärstalang, o han tycks vid denna tid ha haft för avsikt att gå sin egen väg o överlåta skötseln av Mo o Domsjö åt andra. Som stödpunkt för sina affärer grundade bröderna Dals ångsågsbolag med K som disponent o två år senare köpte de egendomen Sanna på Hemsön utanför Härnösand. På Sanna bodde de o drev affärer under sommarhalvåret; under vintrarna hade de kontor i Sthlm. 79 blev K ordinarie ledamot i Mo o Domsjös styrelse, o fem år senare ansåg hans äldre halvbröder, att han visat sådana prov på affärsskicklighet o ledaregenskaper att han kunde anförtros posten som VD o disponent. Han ledde sedan bolagets utveckling under drygt 30 år med stor framgång o, som han själv gärna framhöll, i det närmaste enväldigt. Från 85 avvecklades kompanjonskapet med Seth K för att fullständigt upphöra 92, o i fortsättningen ägnade sig K helt åt familjebolaget.

Under Mo o Domsjös första decennier som ab utfördes inte några betydande nyanläggningar. Vattensågen i Mo moderniserades 81, följande år byggdes en ny såg i Domsjö o några år senare tillkom där ett hyvleri. Den ekonomiska utvecklingen var gynnsam, o en stor del av vinsten användes till utvidgning av skogsdomänerna. 89 förvärvade bolaget Håknäs, en av n Ångermanlands större vattensågar, o kom då i besittning av stora skogar efter Öreälven. På 90-talet väcktes i riksdagen på initiativ av Carl Lindhagen förslag att förbjuda bolag att köpa skog eller fast egendom i Nordsverige. I den utredningskommitté som tillsattes fanns bl a K o Lindhagen, båda temperamentsfulla o med helt olika åsikter om vem som var bäst skickad att förvalta Norrlands skogar. Enligt K:s åsikt hade industrierna skapat skogarnas värde o vårdade dem bättre än bönderna. Hans motståndare fruktade, att Norrlands självständiga bönder skulle sjunka ned till arrendatorer hos sågverksägarna. Kommitténs majoritet gick på Lindhagens linje o riksdagen antog den s k Norrlandslagen, som från 06 hindrade bolag att förvärva fast egendom i Norrland o Dalarna. Åren närmast före hade Mo o Domsjö gjort särskilt omfattande köp av skogshemman o bolagsskogar. 03 förvärvades Hörneå ab med skogar i s Västerbotten o s å halva aktiestocken i Gideå o Husum. Resten av aktierna kom i bolagets ägo 09. 17 ägde Mo o Domsjö o dess dotterföretag 500 000 har skogsmark i Västerbottens o Västernorrlands län.

Under 90-talet genomförde K en omfattande utbyggnad av bolagets sågverk. På ett par öde holmar bland Norrbyskären utanför Ångermanlands nordligaste kust uppfördes ett sågverk som ersatte vattensågarna i Håknäs o Mo o av pietetsskäl döptes till Mo ångsåg. Byggandet påbörjades 92 o man tog först itu med arbetarbostäder o skolhus med resultat, att när den första stocken i mars 95 gick genom sågen, hade också ett industriellt mönstersamhälle skapats. Denna nyanläggning o den ökade skogsarealen gjorde att antalet försågat timmer från 73 till sekelskiftet steg från 100 000 till 1 000 000 o ökades ytterligare, när runt årsskiftet 12— 13 ett modernt sågverk tillkom vid Domsjö. De löner Mo o Domsjö betalade var högre än liknande företags, o därtill kom att bolaget bekostade skola, sjukstuga, bönsal, lärare, läkare o präst samt lämnade frikostiga understöd till de anställdas sjuk-o pensionskassor.

Under senare delen av 90-talet hade på initiativ av Frans o Seth K vid Utansjö sulfitfabrik prövats möjligheten att använda rötskadad o oväxtlig gran som råvara vid tillverkning av pappersmassa. Samtidigt hade man utrett möjligheten att samordna sågverksrörelse o cellulosafabrikation. Resultatet blev att Mo o Domsjö 02 lät bygga en sulfitfabrik i Domsjö o några år senare en liknande anläggning i Hörnefors i sydligaste Västerbotten. Fabrikerna utbyggdes o rationaliserades fortgående, o 15 producerade de sammanlagt 35 000 ton massa per år. Som ett resultat av K:s arbete bör man också se sulfatfabriken i Husum som vid sin start hade en kapacitet av 20 000 ton.

Under sina första år som chef för Mo o Domsjö ägnade sig K mest åt bolagets affärsverksamhet, o företaget fick på kort tid en stark ekonomisk ställning, men från början av 90-talet blev intresset för skogsvård ett dominerande inslag i hans liv. Bakom tycks ha legat hans håg för botanik, en känsla av skyldighet att för kommande generationer väl förvalta vad som ärvts av tidigare o en allmänt ideell läggning, som kommer till uttryck när han 24 skrev, att det syntes honom "ovärdigt ett civiliserat folk som det svenska att inom dess landamären vidsträckta impediment skola finnas, som kunna omvandlas till vackra skogar". Han upptäckte snart, att den sv uppfattningen av skogshushållningens problem huvudsakligen hämtade skäl från tyska erfarenheter o undersökningar, som inte kunde tillämpas på norrländska skogar. För att få en vetenskaplig grund för sin skogsvård samarbetade han med naturvetenskapsmän av skilda slag. Geologen Arvid Högbom, zoologen Carl Bowallius o botanisterna Axel Lundström, Henrik Hesselman, Rutger Sernander o Elias Melin företog på K:s bekostnad vida resor i Norrland för att studera skogarnas utvecklingshistoria o deras beroende av mark o klimat. På forskningsresultaten o på skogsmäns praktiska erfarenheter fotades Mo o Domsjös skogsvårdsprogram, som vid flera tidpunkter fick nya inslag när teorierna inte visade sig stämma med praktiken eller när vetenskapsmännen gjorde nya rön. När Mo o Domsjö 97 anslog 50 000 kr, som till stor del skulle användas till dikning av skogsmyrar, var det första gången ett företag satsade en jämförlig summa på skogsvård. När K lämnade chefsposten, hade på bolagets marker grävts 1 200 mil diken till en kostnad av 2,5 miljoner kr. Även om dessa arbeten inte fullt kom att motsvara de förhoppningar som knutits till dem, så blev dock stora tidigare improduktiva områden skogbärande o väldiga experimentfält skapades för studier av skogsodlingsfrågor. Under en följd av år utfördes också försök i avsikt att få fram lämpliga former för hyggesvård o skogsföryngring.

Sina erfarenheter av norrländsk skogsvård sammanfattade K 09 i en skrift Skogshushållning i Norrland. Ett program. Kort före sin död återkom han med delvis nya synpunkter i en artikel i Skogsvårdsföreningens tidning 24. Han hade som mål inte endast ökad avkastning på Mo o Domsjös marker utan även en i allmänhet förbättrad skogsvård i Norrland, o i detta arbete ville han ha övriga skogsägare med sig.

K:s åsikter i samhällsfrågor var i hög grad hans egna o inte bundna till något politiskt parti. I broschyren Ett allvarsord, publicerad 14, ivrar han för ett starkt försvar, men skriver att det är honom likgiltigt vem som har makten, om bara det härskande partiet möjliggör den arbetsro som krävs, för att det allmänna välståndet skall öka o lönerna stiga. I ett brev till Henrik Hedlund 00 säger han sig vid riksdagsmannaval alltid ha röstat på Johan Nydal. Nydal var skolföreståndare från Kramfors o förde under många år som riksdagsman en arg kamp mot skogsbolagen. K ville inte ha att göra vare sig med fackföreningar eller arbetsgivarföreningar. Han ifrågasatte arbetarnas föreningsrätt men inte deras förhandlingsrätt, som han emellertid ansåg borde handhas av förtroenderåd valda av lokala arbetarföreningar. Som brev o handlingar visar såg K i sina arbetare o tjänstemän meningsfränder o medarbetare som tillsammans med honom arbetade på bolagets bästa. Själv skaffade han sig praktiska erfarenheter både som skogshuggare o stabbläggare. Begåvad med ett starkt rättsmedvetande fann han det självklart, att de anställdas villkor skulle förbättras i takt med bolagets framsteg. Förhandlingar mellan arbetsgivare o arbetare måste, eftersom de hade gemensamma intressen, kunna präglas av samhörighet o gemenskap o inte av motsättningar o strid. Han misstrodde Landsorganisationen, som han menade ha uträttat för litet till arbetarnas bästa. Sitt eget handlande som företagare ansåg han innesluta ett framstegsvänligt välfärdsprogram klart överlägset fackföreningarnas. Han ville inte ansluta sitt företag till Arbetsgivareföreningen. En sammanslutning som innebar en sorts försäkring även vid berättigade strejker kunde, menade han, vara ett otäckt vapen i händerna på en dålig arbetsgivare.

98 utfärdade K ett upprop till sina arbetare, i vilket han förbjöd dem att tillhöra någon fackförening. Om detta upprop, som var en klar kränkning av föreningsrätten, fälldes hårda omdömen i skilda läger, ett av de mildare i DN som kallade det ett utslag av "patriarkalisk despotism", men K:s popularitet som arbetsgivare var så stor o arbetarnas förmåner vid Mo o Domsjö så goda, att han fick sin vilja igenom. 07 bildades en fackförening vid den nystartade fabriken i Hörnefors, vilket fick till följd att K i ett tryckt cirkulär utförligt lade fram sina synpunkter o anmodade de fackföreningsanslutna arbetarna att säga upp sig. Dessa kallade på sin förtroendeman G A Svensson, som i Hörnefors hade resultatlösa överläggningar med K. Till Svensson skrev K elva år senare om detta möte, då två oböjliga herrar lärde känna varandra, att det "alltid är angenämt att träffa en förnuftig man, även om man är av olika åsikt". En tillkallad statens förlikningsman lyckades nödtorftigt bilägga konflikten, o fackföreningen levde kvar men upplöstes i samband med storstrejken 09. Denna gagnade f ö Mo o Domsjö, eftersom arbetet där fortgick, o man kunde efter strejken möta en ökad efterfrågan med fyllda lager. K övergav sitt motstånd mot fackföreningar först 19. Han var då inte längre fullt säker på att hans eget system var det bästa o ville inte vara till hinders om LO kunde förbättra arbetarnas villkor. Fackföreningar bildades nu på Norrbyskär o vid Hörnefors; arbetarna gick inte in i dem av ekonomiska skäl, då deras löner låg högre än de organiserades, utan av solidaritet med dem som inte hade lika goda villkor. Den vänstersocialistiska tidningen Västerbottens Folkblad, som helt naturligt under årens lopp haft många hårda ord att säga om K, framhåller i sitt slutomdöme dennes ytterliga ovilja o många strider mot den fackliga rörelsen men också att denna sida hos honom inte kan "fördunkla hans insikter på det ekonomiska området, där han utan gensägelse var en föregångsman".

K var en hängiven norrlandspatriot o såg i ökad industrialisering en möjlighet för befolkningen att få del av de rikedomar som fanns att hämta i väl förvaltade skogar. För att upplysa opinionen om Norrlands verkliga natur o lägga fram objektiva skäl för sin tro på dess stora utvecklingsmöjligheter bekostade han utgivningen av Norrländskt handbibliotek under redaktion av A G Högbom. I serien ingår flera banbrytande o länge betydelsefulla böcker om Norrlands näringsliv o naturförhållanden. K kände sig bunden till det ångermanländska landskapet o kanske framför allt till Sanna, där han tillbringade 40 somrar o vars 1 000 har skog var hans laboratorium vid skogsvårdsförsök.

Som framhållits styrde K Mo o Domsjö i det närmaste enväldigt i lugn förvissning om att ingen kunde göra det bättre. Han tog ogärna råd, var ömtålig för klander o kunde vara ytterligt kärv mot medarbetare, som inte rättade sig efter hans uppfattning om vad som var bäst för bolaget. I bolagsstyrelsen hade under några år rått motsättningar, som kulminerade under andra halvåret 16, då K av styrelsens majoritet, dvs Seth K o svågern prof Mauritz Salin, uppmanades att avgå anklagad för att självrådigt ha påbörjat byggandet av sulfatfabriken i Husum. K ansåg anmärkningen obefogad o kände sig djupt kränkt, fann sin arbetsglädje förstörd o beslöt att avgå. I ett avskedstal till Mo o Domsjös aktieägare i dec 16 konstaterade han, att han antagit chefsbefattningen av pietetskänsla mot sin far o att han under 31 år gått fri från alla anmärkningar. Efter att ha redogjort för bolagets utveckling under dessa år sammanfattade han sin egen insats: "Vad jag uträttat för Mo o Domsjö är endast en produkt av det arv jag fått från mina föräldrar. Av min far har jag ärvt det praktiska sinnet, förtänksamheten o arbetsivern, av min moder har jag fått det ideella inslaget. Jag har sålunda ej någon rättighet att känna mig stolt, ni ingen skyldighet att känna er tacksamma." Det som mest tillfredsställde honom var de insatser han kunnat göra för norrländsk skogsvård, men om dessa varit lönande eller inte skulle visa sig först när han själv länge legat i graven. Så lämnade K med väl behållna kropps- o själskrafter inför sin 70-årsdag chefskapet för Mo o Domsjö, men under ytterligare 5 år var han bolaget till gagn i egenskap av styrelsens ordf.

Flera samtida har berättat om sina intryck av K:s originella o dynamiska personlighet. Carl Lindhagen överväldigades av hans impulsiva o sprudlande temperament; Johannes Hellner, som var K:s nära vän, beundrade hans livliga fantasi, hans sinne för poesi o hans entusiasm men noterade, att han i allmänhet vårdslösade sin klädsel. När Hellner o K efter två veckors färder i bolagets skogar återvände till civilisationen, såg K närmast ut som en rövare, eftersom han, som visste att hantera både yxa o skalpell, inte kunde raka sig. Henrik Cornell beskriver den sjuttioårige K som en smal, litet krokig, mörkhyad man vars entusiastiska o livliga sätt stegrades till nästan explosiv styrka, när han under ett par timmars promenad på Sannas marker undervisade Cornell i skogsvård.

Författare

Olle Franzén



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Huvuddelen av K:s arkiv i Mo o Domsjös arkiv, Alfredshem. Brev från K i GUB, KB, RA (48 till J Hellner), UUB (till bl a W Arnell, T Fries o A Högbom) o VA (bl a 34 till H Hesselman). Självbiogr anteckn:ar i VA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se [H Hesselman, Frans Kempes tryckta skrifter] (Svenska skogsvårdsföreningens tidskrift, årg 22, 1'924, Sthlm, s 307—310).

Källor och litteratur

Källor o litt: Norrlandskomm 1901, prot, vol 1, RA.

Art:ar i DN 10 maj 1889 o i Västerbottens Folkblad 28 juni 1918, 10 april o 15 april 1919, 12 juni 1924 o lmars 1952; R Gas-parsson, LO under fem årtionden (1951); H Cornell, År o människor (1971); T Gårdlund, Mo o Domsjö intill 1940 (1951); J Hellner, Minnen o dagböcker (1960); H Hesselman, F K in memoriam (Skogsvårdsförenis tidskr 1924); E Kempe o S Humble, Släkten K från Pommern (1937); H Kolare, Män i täten (1937); C Lindhagen, Memoarer, 2 (1937), s 289 f, 293, 298; O o E Lundström, Bygden kring Gideälven o Husan (1966); K Modin, Sv uppfinnare o industrimän (1947); L Nordström, Sveriges guldkust (1939); M Näs- lund, F K — en minnesteckn (IVA 1950); S I Olofsson, Hörnefors hist (1964); G Schotte, FK (LAH o tidskr 1924); Skogar o skogsbruk. Studier tillägn F K på hans sjuttioårsdag (1917); Sågverksförb 1907—1957, ed K-G Hildebrand (1962); G Unger, Carl K. Den siste patriciern (1967); H Wichman, örnsköldsviks hist 1842—1942 (1943); H Wik, Några data om Mo o Domsjö koncernen (1942). —¦ Nekr:er i Härnösands Posten, Sthlms Dagbl o Västerbottens Folkblad 27 maj 1924.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Frans C Kempe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11428, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2018-11-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11428
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Frans C Kempe, urn:sbl:11428, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2018-11-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se