Eli F Heckscher

Född:1879-11-24 – Stockholms mosaiska församling, Stockholms län
Död:1952-12-23 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Historiker, Nationalekonom


Band 18 (1969-1971), sida 377.

Meriter

Heckscher, Eli Filip, f 24 nov 1879 i Sthlm (Mosaiska), d 23 dec 1952 där (Engelbr). Föräldrar: generalkonsuln Isidor H o Rosa Meyer. Mogenhetsex i Sthlm 4 dec 96, inskr vid UU 28 jan 97, vid Gbgs högskola vt 98, FL vid UU 15 sept 04 (utan föreg kand:ex), amanuens i nationalekonomi vid Sthlms högskola ht 04—vt 07, sekr i statistiska komm nov 06—jan 09, disp pro gradu vid UU 17 maj 07, FD där 24 maj 07, doc i polit ekonomi Sthlms högskola 07, led i komm ang statsvet ex 08—10, prof i nationalekonomi med statistik vid Handelshögskolan i Sthlm 17 juni 09—29, red för Sv Tidskr 11—18, sakk att inom finansdep biträda med beredn av skattefrågor 14, sakk i ut-redn av frågan om rikets ekonomiska krigs- beredskap 15, led i statl krigsberedsk:komm 15—18 (sekr 15—17, ordf 17—18), sakk i utredn om lag om allm tjänsteplikt 17, led av tull- o traktatkomm okt 21—24, medarb i DN från 21, led i arbetslöshetskomm aug 26—april 28, ordf i nationalekonom fören 26—30, ordf i NF:s komm för Rhen-trafik 26—29, forskn:prof i ekon hist vid Handelshögskolan i Sthlm o ledare för ekon inst 18 juni 29, valutasakk 33, tf lär vid Sthlms högskola 37, inspektor vid hal för flickor å Södermalm 39, ordf för komm ang inrättande av samhällsvet forskn:råd nov 43—maj 44, prof emeritus 45. — LIVA 19, LSkS 19, LVVS 25, LVA 32, LVHAA 44.

G 20 juni 07 i Djursholm m Ebba Susanna Marcella Westberg, f 16 jan 74 i Överluleå (Nb), d 3 april 60 i Sthlm (Engelbr), dtr till postmästaren Pehr Gustaf W o Susanna Charlotta Aurora Lindh.

Biografi

Eli H växte upp i ett välsituerat borgerligt judiskt hem med nära anknytning till Danmark, varifrån hans fader överflyttat till Sverige. Han studerade vid Uppsala universitet och disputerade för filosofie doktorsgraden 1907 på en avhandling om järnvägarnas betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling. Två år senare blev han professor vid Handelshögskolan i Sthlm i nationalekonomi med statistik och uppehöll denna undervisning under två årtionden, varefter han beklädde en personlig forskningsprofessur i ekonomisk historia. Den 1950 utgivna bibliografin upptar 1 148 böcker och artiklar.

H:s omfattande forskning faller huvudsakligen inom den ekonomiska historiens område. En pionjärinsats gjorde han genom samordningen av källkritik och statistisk belysning samt en ekonomisk-teoretisk analys, som gav frågeställningar till materialet och hjälpte till att visa vilket material som behövde efterforskas. Insatsen gjordes på ett stadium, då den historiska skolan inom nationalekonomin ännu dominerade och då alltså den ekonomiska teorin var i viss mån tillbakaträngd tom inom den nationalekonomiska vetenskapen och nästan helt saknade kontakter med den ekonomiska historien. H blev vägröjare för en utveckling i motsatt riktning. Han såg den ekonomiska teorin bl a som ett nödvändigt redskap för den historiska forskningen. Teorin belyste sambandet mellan olika sidor av det ekonomiska skeendet. Hur skulle man kunna beskriva och förklara utvecklingen, om man lämnade detta samband å sido? Denna problemställning var väsentlig inte endast för den ekonomiska historien utan också för en analys av den politiska händelseutvecklingen. Denna påverkades ju av ekonomiska faktorer, även om politiken många gånger mindre syftade till förbättring av människornas levnadsvillkor än till nationell maktutövning. Naturligtvis var den tankevärld som präglade de styrande under äldre tider en annan än vår och deras insikter om sambanden troligen än mera bristfälliga. Detta gjorde forskningens uppgifter svårare, ty forskaren måste sätta sig in i äldre tiders tänkesätt; men det ändrade blott till en del problemställningen. Endast genom att sammanväva redogörelsen för data och tänkesätt med den teoretiska sambandsanalysen kunde forskaren sprida ljus över förloppet.

Som historiker hävdade H bestämt också en annan synpunkt, som kanske inte var helt originell men utan tvivel behövde en starkare betoning. Historieforskningen kan inte belysa alla väsentliga sidor av skeendet, helt enkelt därför att vad man betraktar som väsentligt är beroende på den tid i vilken forskaren lever. Med medveten överdrift sade han en gång, att varje ny generation måste skriva om hela historien för att bättre få fram vad som faktiskt skedde i de avseenden som särskilt intresserar denna generation. Klarast framträder måhända hans inställning i några uppsatser som publicerades 1922 i volymen Ekonomi och historia. Men hans uppfattning hade till stor del utvecklats redan före första världskriget och satt tydliga spår, t ex i Världskrigets ekonomi 1915. Där liksom i några tidigare artiklar föreslog han en ökad lagerhållning av varor för att mildra följderna av en avspärrning. Att detta välmotiverade råd inte följdes i någon större utsträckning trots tillkomsten av den s k krigsberedskapskommissionen, som tillsattes på hans initiativ, orsakade hård varubrist mot krigets slut.

H:s största insats som ekonomisk historiker vid sidan av hans sv ekonomiska historia var hans omfattande studie över Merkan-tilismen, som kom ut 1931 och senare publicerades bl a i ett par engelska upplagor. Den vann snart internationellt erkännande som det dominerande arbetet inom sitt område i världslitteraturen. H gjorde nämligen en syntes av det viktigaste i den föregående oerhört omfattande diskussionen, samlade åtskilligt nytt historiskt primärmaterial och gav på så sätt en genomträngande framställning av merkantilismens tankevärld och ekonomiska politik. Dess enligt vårt sätt att se ofta egendomliga politik i syfte att påverka handelsbalansen och penningväsendet fick därigenom en realistisk belysning och sattes i samband med strävanden att främja en fast statsbildning genom uppbyggande av statlig central makt. Det är därför knappast någon överdrift att säga, att H:s arbete kastar ljus över den ekonomiska politiken i Västeuropa från medeltidens slut till den ekonomiska liberalismens framträngande i början av 1800-talet. Trots att H själv i huvudsak var anhängare av ekonomisk liberalism och hyste skepsis mot en del av den framväxande statliga regleringspolitiken, gav han i boken en så upplysande skildring av den merkantilistiska politikens idébakgrund och syften, att den framstod som mera realistisk och mindre orimlig än i tidigare mera doktrinärt liberala framställningar. Han påvisade emellertid också, att den merkantilistiska regleringen i de länder, där den länge höll sig kvar, lade hinder i vägen för ett framträngande av de nya produktiva krafter som industrialismen medförde. Från att i viss mån ha varit en utvecklingsform, blev den i detta nya läge en tvångströja. Regleringssystemets sammanbrott och avveckling i England fick därför ett livgivande inflytande på den industriella utvecklingen först i detta land och sedan annorstädes i Västeuropa. I skildringen av merkantilismen som samhällsuppfattning sätter H in framställningen i ett idéhistoriskt perspektiv. Merkantilismen framstår som ett led i den allmänna reaktionen mot den medeltida idévärlden. Ekonomin var tidigare underordnad religionen, och intresset kom därför att alltför litet inriktas på de faktiska ekonomiska orsakssammanhangen. Merkantilismen betydde såtillvida en frigörelse som dess tänkande inte längre på samma sätt fjättrades av givna etiska postulat.

H:s andra storverk var hans monumentala Sveriges ekonomiska historia från Gustaf Vasa som utkom i fyra stora band under åren 1935 till 1949. Framställningen spänner över tre århundraden fram till början av 1800-talet. En sammanfattande volym publicerade H 1941 under rubriken Svenskt arbete och liv från medeltiden till nutiden. En del av hans slutsatser är numera omstridda. Men få historiker torde bestrida, att den ekonomisk-historiska forskningen i Sverige vad de tre århundradena beträffar på goda grunder kan uppdelas i två skeden: Tiden före och tiden efter det att H:s framställning sett dagen. Skulle man karakterisera hans metodiska grepp utöver vad tidigare anförts om kombinationen av historisk, statistisk och ekonomisk-teoretisk undersökning, kan man säga att H såg som den ekonomiska historiens mest centrala uppgift att redovisa hur människorna klarat sitt försörjningsproblem under skiftande tider. De har levat under knapphetens kalla stjärna. Hur har då de själva och deras styrande valt att ordna sin och landets hushållning? Detta grepp på forskningen lät sig uppenbarligen väl förena med beaktande både av "materiella, tekniska och idépräglade" faktorers betydelse. Marxismen framstod för H som mycket ensidig i sin starka betoning av de förstnämnda förutsättningarna. Kanske kan man anta, att det var H:s utnämning 1909 till professor i nationalekonomi med biämnet statistik, som vände hans intresse till den teoretiska ekonomin, vilken dittills hos honom haft en mycket sekundär plats jämfört med historien. Med sin vanliga intensitet kastade han sig under de närmast följande åren över uppgiften som lärare på ett för honom till stor del nytt område. Han fick där tillfälle att visa sin ovanliga pedagogiska talang — inte minst den sällsynta förmågan att få de studerande att för en stund betrakta sig som nästan jämställda deltagare i en problemdiskussion. H:s seminarier var lysande pedagogiska prestationer och minnesvärda upplevelser för deltagarna. Han var också en spirituell och uppskattad talare vid den unga högskolans akademiska fester. Över huvud satte han i hög grad sin prägel på Handelshögskolans utveckling på universitetsnivå. Långt viktigare än förvärv av minneskunskaper var det för studenterna att lära sig att tänka självständigt och kritiskt.

Resultatet av H:s arbete med den ekonomiska teorin blev i främsta rummet ett par berömda uppsatser och boken Sveriges penningväsende och penningpolitik från krigsutbrottet till den internationella guldmyntfotens återställelse 1914—1925. Mest betydelsefull var uppsatsen Utrikeshandelns verkan på inkomstfördelningen som ingick i festskriften till professor Davidson 1920. I en tid då den klassiska arbetsvärdeläran lade ett visst tvång på utrikeshandelsteorin fäste H i sin uppsats uppmärksamheten på att förekomsten av flera olika produktionsfaktorer — använda i olika proportioner i olika produktionsgrenar — borde ägnas större uppmärksamhet. Den genom utrikeshandeln ändrade inriktningen av produktionen i varje särskilt land förändrade naturligtvis efterfrågan på produktionsfaktorerna samt därigenom deras priser och alltså även inkomstfördelningen. Från denna skenbart enkla iakttagelse utvecklade H ett teoretiskt resonemang om utrikeshandelns verkningar, som senare visat sig få stor betydelse. Visserligen har det sagts att H inte gjorde något försök att sätta in teorin för utrikeshandeln i ett allmänt pristeoretiskt sammanhang och kanske inte hyste mycken förståelse för betydelsen av att det skedde. Han såg snarare sin analys som en kompletterande förklaring till några bakom den klassiska teorin liggande förhållanden. Men detta hindrar inte att H:s uppsats framstår som en betydelsefull innovation inom utrikeshandelsteorin.

H hade ett glödande intresse för det samhälle i vilket han levde och — om än kanske så småningom i något avtagande grad — för de internationella ekonomiska och politiska problemen. Som inflytelserik deltagare i en rad utredningar spelade han en inte ringa roll. Mindre känt är, att han ofta anlitades som rådgivare åt Hj Hammarskjölds regering under första världskriget. Vid denna tid var arbetsfördelningen mellan departementscheferna långt mindre än nu. Statsrådets ledamöter samlades i statsrådsberedningen till många och ofta långa sammanträden, till vilka experter inbjöds för att ge information och uttrycka sin uppfattning. H var en av de ofta anlitade.

Jämte Gösta Bagge grundade han 1911 Svensk tidskrift och var tillsammans med honom under sju år dess redaktör. H gjorde där och senare särskilt i DN talrika inlägg, mest i samhällsekonomiska frågor. Han uppfattade sig länge som konservativ i Harald Hjärnes anda. Så småningom fick emellertid hans liberala inställning till den ekonomiska politiken honom att inta en mera fristående ställning. Viktiga delar av hans åskådning redovisades 1921 i skriften Gammal och ny ekonomisk liberalism. Till vissa delar av socialförsäkringen och socialpolitiken ställde han sig tämligen oförstående. Detta berodde ingalunda på bristande medkänsla med ogynnsamt ställda människor utan på hans en smula doktrinära läggning och skepsis mot saker som inte riktigt passade in i hans ekonomiska samhällsbild. Önskvärdheten av en mindre ojämn inkomstfördelning fann han uppenbar, men han var kritisk mot alla enkla recept. Den redan 1913 publicerade lilla skriften Varpå beror det att några människor äro rika och andra fattiga? innehåller åtskilliga synpunkter som än i dag är realistiska, även om en del är föråldrat. I nyssnämnda skrift om liberalismen betonade han på tal om den ekonomiska politiken bl a vikten av ett någorlunda stabilt penningvärde. "Så länge det ej skapats, är intet i det ekonomiska livet enkelt och redigt; nära nog varje sats man vill uttala måste åtföljas av de mest vittgående reservationer, så länge man ej har en tillförlitlig värdemätare. Därför står denna fråga fortfarande främst bland alla och måste lösas först av alla." Ofta hänvisade han till de sociala orättvisor som inflationen medför. Ett halvsekel har gått sedan de citerade orden skrevs. De saknar än i dag inte aktualitet.

H:s nordiska intresse var fast och varmt. Han tillhörde en liten krets som 1918 på eget initiativ utarbetade förslag till den sv Föreningen Norden och till dess systerföreningar i övriga nordiska länder.

Som människa var H närmast asket och moralist. Oerhörda krav ställde han på sig själv. När han i sitt arbetsrum kl 12 på dagen lagade sitt te och därtill åt två franska bröd med margarin — i stället för andras lunch — hade han vanligen sex timmars intensivt arbete bakom sig. Ofta var det två timmars föreläsning med början kl 8 — av studenterna benämnda "nattföreläsningar" men för H:s del föregångna och efterföljda av tvåtimmarspass av läsning eller författarskap. Just för att han ställde så oerhörda krav på sig själv, begärde han mycket av andra och kunde någon gång gentemot dem som inte fyllde detta höga mått vara ganska obarmhärtig. Med en sådan inställning och en bestämd åsikt sedan han satt sig in i frågorna, blev han understundom betraktad som besvärlig i lärarråd och fakultet. Men ingen glömde den generositet och hjälpsamhet mot kolleger och elever som utmärkte honom på ett mera väsentligt sätt.

H:s moralism hade tydliga drag av den engelska utilitarismen. John Stuart Mill var en av hans beundrade läromästare. De stora engelska politikerna under 1800-talet — Cobden, Disraeli, Gladstone och andra — tycktes på en gång vara jättar i det förgångna och nära bekanta som om de alltjämt levde. Engelska biografier över politiker och vetenskapsmän tillhörde hans käraste läsning. Överhuvud kan man svårligen förstå H:s personlighet utan att minnas hans kärlek till och samhörighet med anglosachsisk kultur i dess brittiska form. Under 1920-talet — innan ännu ett andra världskrig börjat avteckna sig vid horisonten — sade han en gång i ett privatsamtal, att han gärna skulle se en utveckling i Europa som gjorde det naturligt för de nordiska länderna att inträda i brittiska imperiet. Men vad han då tänkte sig var en mera fredlig värld än efterkrigstidens av internationella motsättningar fyllda.

När H efter en sammankomst i Vetenskapsakademin en kort tid före sin bortgång blev tillfrågad, om han inte av hälsoskäl skulle slå av på arbetstakten, kom hans svar med en självklarhet som tog bort varje teatraliskt drag: "Det som spelar en roll är inte hur länge man lever utan hur man lever." I ett värdigt liv ingick att arbeta, att vara nyttig, att satsa alla sina krafter. Att få ägna dem åt den vetenskapliga forskningen och åt spridandet av kunskap och insikt, däri såg han ett privilegium — sin stora livsuppgift som främst gav honom känslan att livet var värt att leva.

Författare

Bertil Ohlin



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Delar av H:s arkiv (ms, föreläsniar, rese-handhar) i KB. Brev från H i RA (bl a 46 st till H Brulin o 95 till C Hallendorff), i KB (bl a till G Gassel) o i UUB (bl a till D Davidson o H Hjärne).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Eli F. Heckschers bibliografi 1897—1949, Sthlm 1950, 123 Vidare: Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa. D 2: 1—2. Det moderna Sveriges grundläggning. Sthlm 1949 [ej 1950]. 4:o. 584 s, 28 pl, s 585—894, LXII, 58, 46 s, 16 pl; 38 diagram o 7 kartor i sep kartong. — Utredning angående publiceringen av svenskt historiskt källmaterial (HT 1949, Sthlm, s 156—172; tills med S Tunberg o B Boéthius). — Riksgälds, en unik fas i det svenska penningväsendets historia (Ekonomisk tidskrift, årg 51, 1949, Uppsala, s 235 —257). — Swedish population trends before the industrial revolution (The economic history review, 2nd series, vol 2, London 1949 —50, s 266—277, 1 diagram). — Multi-lateralism, Baltic trade, and the mercantilists (ibid, vol 3, 1950—51, s 219—228). — Individ och samhälle. Sthlm 1950. 21 s. — Survey of Sweden's economic evolution (Economic conditions and banking problems, a series of lectures . .. publ by the Swedish banks association, Sthlm 1950, s 44—58). — Arbetslöner för arbetarrörelsen (Fagersta forum 1950, [Fagersta, tr] Sthlm, nr 4, s 1—¦ 6). — Om svenska företag och deras historiska behandling (Nordisk tidskrift . . . utg af Letterstedtska fören, N S, årg 26, 1950, Sthlm 1951, s 213—235). — David Davidson. * 21/8 1854 t 18/3 1942. Invald 24/11 1920. Minnesteckning föredragen på Kungl. vetenskapsakademiens högtidsdag den 31 mars 1951 (VAÅ för år 1951, Sthlm (tr Upps), s 319—352, 1 portr; även i Levnadsteckningar över Kungl. svenska vetenskapsakademiens le- damöter, bd 8, Sthlm (tr Upps) 1949—54, s 505—538, 1 portr; omtr i Ekon tidskr, 1951, s 127—160, samt i J A Schumpeter m fl, Stora nationalekonomer, Sthlm 1953, s 310—340). — Från vetenskapsakademiens barndom. Föredrag vid presidiets nedläggande den 11 april 1951 (ibid, s 353—363). — Om historiska misstag och deras behandling (HT 1951, s 1—13; även sep). — Studium och undervisning i ekonomisk historia, Lund 1951. 78 s. (Skrifter utg av Sveriges yngre läroverkslärares förening, 10.) — Recept mot bostadsbristen. Ett inlägg. Sthlm 1952. 7 s. [Ur DN.] — Christopher Polhem och hans tid (Daedalus, Tekniska museets årsbok 1952, Sthlm, s 41—46). — Merkantilismen. D 1— 2. 2., rev uppl Sthlm 1953. XVI, 444 s, 1 pl, VII, 383 s. Eng övers London o New York 1955. 474, 423 s, 2. impr 1962, 474, 453 s.

— Industrialismen. Den ekonomiska utvecklingen sedan 1750. 5., bearb uppl Sthlm 1953. 378 s. 6. uppl 1960. 7. uppl Sthlm (tr i Ungern) 1964. 401 s. — The rise of industry (The development and present scope of industry in Sweden, Sthlm 1953, s 17—75; även sep, 59 s + omslagstit; tills med E F Söderlund). — A survey of economic thought in Sweden, 1875—1950 (The Scandinavian economic history review, vol 1, 1953, Khvn, s 105—125). — Den svenska exportens historia (Å Ohlmarks, Handelns historia i Sverige, en bokfilm, Gbg (tr Malmö) 1954, 4:o, s 8—14). — An economic history of Sweden. Gambridge, Mass, 1954. XLII, 308 s, 13 pl-bl, 2 kartbl. (Harvard economic studies, vol 95.) [2. tr] 1963. — Svenskt arbete och liv. Från medeltiden till nutiden. [Ny utg.] Sthlm 1957. 388 s, 8 pl. (Aldus-böckerna [:1].) 2.-5. uppl 1960, 1963, 1965, 1968.

— Sveriges mynthistoria. Vägledning vid studiet av Kungl. myntkabinettets svenska myntsal. [2. uppl.] Sthlm (tr Tierp) 1958. 56 s. (Tills med N L Rasmusson; Statens historiska museums vägledningar.) 3. omarb uppl Sthlm (tr Upps) 1961. Eng övers Sthlm 1964. 62 s. — The Continental system. An economic interpretation. Ed by H Wester-gaard. Gloucester, Mass., 1964. XVI, 420 s. (Publications of the Garnegie endowment for International peace, division of economics and history.) — Medv i DN även 1950—52.

Källor och litteratur

Källor o litt: A Attman o I Sundbom, E H (Minnestal hållna i VVS 1953—1957, 1957); B Boethius, E H (VHAA:s årsbok 1953); H Brulin, E H o SvT (SvT 1953); A Hirsch, Minnen som dröjt kvar (1953); In-bjudn till fil dr:spromotionen i Uppsala . . . 1907 (1907); A Montgomery, E H som vetenskapsman (Ekon tidskr 1952); PK:s por-trättmatr 1924; E Söderlund, nekr över H (HT 1953). — Nekner i dagspressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eli F Heckscher, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12680, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Ohlin), hämtad 2018-12-10.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12680
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eli F Heckscher, urn:sbl:12680, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Ohlin), hämtad 2018-12-10.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se