Samuel Gustaf Hermelin

Född:1744-04-04 – Klara församling, Stockholms län
Död:1820-03-04 – Jakobs församling, Stockholms län

Diplomat, Kartograf, Bruksidkare, Bergsråd


Band 18 (1969-1971), sida 706.

Meriter

2 Hermelin, Samuel Gustaf, sonson till H 1, f 4 april 1744 i Sthlm (Klara), d 4 mars 1820 där (Jak). Föräldrar: riksrådet frih Carl H o Hedvig Ulrika Benzelstierna. Inskr vid UU 27 sept 60, bergsex 61, auskultant vid bergskoll 1 juli 61, v notarie där 7 nov 63, stipendiat i kemin 2 april 64, bergmästares titel 6 febr 70, inseendet över de ädlare bergverken o eo assessor i bergskoll 11 febr 74, ord assessor 6 april 79, bergsråd 11 jan 81, resa till Nordamerika 82—84, avsked 7 febr 15. — LVA 71, LVS 80, HedLLA 12.

G 1) 2 nov 73 i Sthlm (Klara) m Maria Elisabet Sandels, f 26 nov 55 där (Jak), d 7 okt 79 i Fröskog (Älvsb), dtr till bergsrådet Samuel S o Catharina Elisabet Brandt; 2) 28 juli 85 i Säby (Jönk) m Hedvig Augusta af Söderling, f 12 aug 61, d 1 april 94 i Sthlm (Ridd), dtr till kommerserådet Samuel af S o Hedvig Ulrika Weldt.

Biografi

Vid 17 års ålder hade H bakom sig de studier som vid denna tid krävdes för inträde i bergskollegium, där han 1761 blev auskultant. Han fullständigade sina något ytliga kunskaper vid kollegiets laboratorium och ägnade flera år åt geologiska fältundersökningar och metallurgiska experiment. 1764 gjorde han vid Åtvidabergs kopparbruk försök med smältning av den där lagrade råkopparslaggen och experimenterade under en vistelse i Skåne med mineralen i Bosarps stenkolsgruva. 1768 studerade han under en resa Norges geologi, bergverk och andra industrier samt satte sig grundligt in i processerna vid kopparverket i Röros.

Vid hemkomsten erhöll H stipendium för årliga resor till rikets bergverk. Sommaren 1769 och våren 1770 vistades han vid Ädelfors guldgruva, som inte givit de rikedomar, som myndigheterna hoppats på. Sistnämnda år sändes han av bergskollegium till Dalarna för att söka utröna orsakerna till en påtaglig kvalitetsförsämring av falukopparen, vilket delvis lyckades. Samtidigt införde han de segringsmetoder han utarbetat i Ädelfors och gjorde i Avesta framgångsrika försök att koncentrera kopparens halt av ädelmetaller. Längre fram på 1770-talet blev han en av delägarna i den industri som bearbetade gruvans svavelkis, och hans från denna tid bevarade brev handlar i stor utsträckning om leveranser av rödfärg.

1782 sändes H av Gustav III på en resa till Nordamerika. Officiellt skulle han studera geologi och metallförädling men av instruktionen framgår att hans uppdrag framför allt gällde att tillvarata Sveriges handelsintressen i de fd engelska kolonierna. Han förde också med sig en fullmakt som ackrediterade honom som minister, men denna kom inte till användning. Med hänsyn till Sveriges förbindelser med England måste uppdraget omges av diskretion. H hade med sig ett introduktionsbrev från Benjamin Franklin och blev väl mottagen och hedrades bl a genom att inväljas i den exklusiva Cincinnatusorden. Amerikavistelsen förlängdes av en sjukdomsperiod, och han kom hem först mot slutet av 1784. På utresan hade han studerat bergverk i Tyskland, Nederländerna och Frankrike, hemvägen togs över England. Hans skriftliga rapporter om iakttagelser under resan är fyllda av fakta men prosaiska och fantasilösa.

H hade av Gustav III omfattats med välvilja, men hans bestämda åsikter om undersåtars rättigheter och hans ståndsmedvetenhet förde honom över till oppositionen. På riksdagen 1789 uttalade han sig oförtydbart mot förenings- och säkerhetsakten och kom efter hand att umgås flitigt med general Pechlin. 16 mars 1792 var han en av gästerna vid dennes beryktade »kärleksmåltid», och det finns skäl att räkna dem som deltog i denna till de sammansvurna. Kungamordet var till sin ideologiska motivering ett tyrannmord och som sådant förenligt med H:s rättskänsla. Han blev kallad till förhör men förnekade all kännedom om sammansvärjningen. Åtal lär han ha lyckats undgå genom att muta polismästare Liljensparre. Gustav IV Adolf, i övrigt korrekt i sina ställningstaganden till H, förbigick honom vid ordensförläningar.

H:s studier och vidsträckta resor i Sverige hade gjort honom medveten om att landets naturtillgångar till stor del var outnyttjade. Detta väckte hos honom tanken att upprätta en statistisk-ekonomisk inventering med kartor över hela riket för att underlätta utnyttjandet av dess resurser. På egen bekostnad sände han ut kunniga män till landets olika delar med uppdrag att inventera, beskriva och rita kartor. Den första, över nordligaste Sverige, kom i tryck 1796, den sista, över Kalmar län, 1818. Denna atlas, det s k H:ska kartverket, utkom i fyra avdelningar på sammanlagt 33 kartblad under titeln Geographiske chartor öfver Sverige. Trots vissa brister i det redovisade resultatet inleder H ett nytt skede i den sv kartografins historia, inte så mycket genom eget författarskap som genom sin förmåga att organisera arbetet och entusiasmera sina medarbetare. Han bröt lantmäteriets ensamrätt att ge ut kartor och införde exaktare metoder för astronomiska ortsbestämningar. Hans skickligaste medarbetare var finländaren sedermera överstelöjtnanten G P Hällström, som kommit till H:s hus som informator. 1810 hade H på kartutgivningen åsamkat sig en förlust på 20 000 rdr och måste avstå utgivandet till bolaget Geografiska inrättningen, vars förste geograf blev den ovannämnde Hällström.

Planer på att jämte atlasverket trycka en geografisk beskrivning över sv riket började H realisera 1803 genom att under medverkan av Hällström och G Wahlenberg ge ut Försök till beskrifning öfver Lappmarken och Westerbotten, illustrerad av tabeller och detaljkartor. H:s avsnitt, Försök till mineral historia öfver Lappmarken och Westerbotten, redogör för fyndigheter av malm och övriga mineral av praktisk betydelse och ger den första mera detaljerade, på egna och andras resor grundade beskrivningen av dessa trakters belägenhet och orografiska förhållanden. Han bifogar dessutom två viktiga kartor över Gällivare och Svappavaara. Med denna första del avbröts utgivningen, men det H:ska arkivet och de bevarade resedagböckerna, som förts av H:s utsända medarbetare, ger en uppfattning om de stora linjer, efter vilka verket var upplagt.

Förutom atlasen gav H ut fyra petrografiska kartor över södra delarna av Sverige och Norge. I kartverk och beskrivningar ingår värdefulla kopparstick: profiler, landskapsbilder, folktyper. De har därigenom fått ett betydligt grafikhistoriskt intresse, såsom Specialkartor och ritningar till Beskrifning öfver Sverige (1806), i variant med titeln Lappska klädedrägter och utsigter af fjällen i Lappmarken (1806—08).

H hade under sin kartografiska verksamhet börjat uppmärksamma Norrbottens naturrikedomar. Provinsen var glest befolkad, dess jordbruk gav föga och järnhanteringen låg vid denna tid nere. Gällivare och flera andra gruvfält var visserligen upptäckta och några järnverk anlagda i Råneå och Pajala, men Jonas Meldercreutz svåra misslyckanden vid försöken att exploatera Lapplands järn hade verkat förlamande på landskapets näringsliv. I ett minnestal 1776 över landshövding J Brauner framträdde H som anhängare av fysiokratiska idéer. När han under senare delen av 1790-talet planerade att få till stånd en blomstrande järnindustri i norr, använde han stora summor på att anlägga och utrusta sammanlagt 173 nybyggen. Jordbruket var den rätta och solida grunden för övriga näringar, människorna kunde inte leva utan jord och i skriften Svenska landt-brukets hinder ock hjälp hade Jakob Faggot fört fram den fantasieggande tanken »att en idkelig landskultur förändrar ett hårt klimat till ett mildare». 1797 köpte H del i ett sågverk vid Hedenfors, hemman i Piteå och Luleå och det s k Piteå nybygge, ett landområde på 30 kvadratmil samt inmutade Ruo-tevare järnmalmsfält och två fyndigheter i Gällivare. Under de tre följande åren köpte han till högt pris Meldersteins bruk med tillhörande inmutningar och anlade nya järnbruk vid bl a Selet, Svartlå, Törefors och Gyljen. Samtliga bergsbruks- och odlingsdistrikt mellan Kalix älv och Pite älv kom i hans ägo. Han byggde sågverk, broar, vägar och lastageplatser, torrlade träskmarker, spångade myrar och importerade smeder, masmästare, bruksarbetare och odlare från södra Sverige.

Mod och stora vyer fattades honom inte, och hans rosiga tro på Norrbottens framtid kom att få betydelse för landsdelens utveckling. Han hade dock en viss oförmåga att leda ett företag och alltför stor optimism vid ekonomiska beräkningar. Han satsade kapital på oräntabla företag och stod handfallen, när svårigheterna satte in. Han drabbades av eldsvådor, skeppsbrott och översvämningar. Järnpriset sjönk, livsmedelspriserna steg, lapparna och kustallmogen krävde högre ersättning för tunga dagsverken. Under 1809 års krig blev Västerbotten besatt av fienden. Ryssarna skonade dock H:s egendomar, då de hade stor nytta av hans järnbruk, vilka framställde nyttigheter för den ryska flottan och armén. De hade också stor nytta av hans kartblad vid krigsoperationerna. H hade i Västerbotten investerat alla medel han hade kunnat uppbringa tom sina barns arv efter morfadern, kommerserådet af Söderling. När generalen J A Sandels, som tidigare varit H:s svåger, 1809 gifte sig med hans dotter Ulla, presenterade han omgående en räkning på hustruns arvslott. Inför hot om anmälan om förskingring av myndlingsmedel måste H till Sandels avstå Selets bruk — hörnstenen i Västerbottensföretagen. Hans ställning blev därefter ohållbar, och 1812 undertecknade han sin konkursansökan. H hade förlorat allt han ägde och allt han kunnat låna upp. Efter konkursen var han fortfarande skyldig sönerna närmare 200 000 rdr i förmyndarmedel. Hans lösöre och bibliotek togs i mät. Riksdagen beviljade honom med hänsyn till hans geografiska förtjänster från 1818 en årlig pension på 1 000 rdr. H:s gengåva blev hans värdefulla mineralsamling (Riksmus) och material till kartarbeten (RA o KrA). Tack vare att hans gård Nor fem mil norr om Sthlm var fideikommiss hade han en tillflykt på ålderdomen.

H var ordkarg och något stel. Han var stolt över sitt rika hår som baktill var upplagt i flera varv och upplöst lär ha nått till fötterna. Hans namn lever i Norrbotten. Gator och gruvor är uppkallade efter honom; i H:parken i Luleå restes 1917 en av G Almgren skulpterad byst av H.

Författare

Olle Franzén



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

I H-saml, RA, bl a brev, konc, rapporter från arbetsplatserna i norr o konkurshandl :ar. Handl:ar rör bergverk i Norge o Sverige, X 281 o 281 a: 1—67 i KB. Brev från H i KB (även ms), LUB (bl a till C M af Robson i De la Gardieska arkivet), UUB (bl a till P Älströmer o G Wahlenberg) o VA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Anmärkningar vid koppar-slaggers smältande, efter röstning med kolstybbe (VAH för år 1766. Vol 27, Sthlm, s 222—224). — Rön och försök, hörande til mineral-historien öfver Skaraborgs län i Västergötland (ibid, 28, 1767, s 20—34, 1 pl). — Rön om magneters förhållande i grufvor (ibid, s 315—319). — Anmärkningar vid salt-tilverkningen vid Wallöe i Norrige (ibid, 30, 1769, s 60—67). — Berättelse, om den vid Foldals kopparverk i Norrige påfundne och nyttjade förändring uti kopparsmältningen (ibid, 32, 1771, s 255—260). — Beskrifning om tak-skiffers egenskaper och brytnings-sätt (ibid, s 271—294, 2 pl). — Anmärkningar om Boserups stenkols-grufva, och de öfrige stenkols-försök uti Skåne (ibid, 34, 1773, s 236—254; omtr i Handlingar rörande undersökningar om Wallåkra, Bosarps och Wrams stenkolsfält i Skåne, Helsingborg 1865, s 3—9, med tit Om Boserups stenkols-grufva; även sep, 10 s). — Inträdes-tal uti Kongl. vetenskapsacademien, om de i hushållningen nyttige svenske sten-arter, hållet den 19 junii 1771. Sthlm 1771. 38 s. — Tal, om näringarnes förhållande uti rikets särskilde lands-orter; hållet för Kongl. vetenskaps academien, vid praesidii nedläggande, den 4. augusti, 1773. Sthlm 1774. 118 s. — Åminnelse-tal, öfver . . . friherre Johan Brauner, hållet för Kongl. vetenskaps academien, den 16 octob. 1776. Sthlm 1776. 20 s. [2 olika titel-vinj.] — Berättelse, om amalgamations inrättningen vid Ädelfors guldverk (VA :s nya handl, T 13, 1792, s 153—159). — Om klöfversädet (Utdrag af Kongl. finska hushållningssällskapets dagbok, år 1802, Åbo u å, s 103—112, 116—123). — Försök till mineral historia öfver Lappmarken och Vesterbot-ten. Sthlm 1804. 4: o. 70 s, 2 kartor, 1 pl-bl. [Tills med avh av G P Hällström o G Wahlenberg med förtit:] Försök till beskrifning öfver Lappmarken och Vesterbotten, uti sär-skilta afhandlingar utg. D 1*. Sthlm 18[03—] 10. 4:o. övers: Minerographie von Lappland und Westbothnien, nebst einem Auszuge aus Wahlenberg's Topographie von Kemi-Lappmark. Aus dem Schwedischen mit einigen An-merkungen von J G L Blumhof. Freyberg 1813. X s, s 11—179, 2 kartor. — Tabeller öfver folkmängd och näringar i Lappmarken och Vesterbotten. Sthlm 1810. 4:o. (68) s. [Ngt förändrad med tit:] Tabeller öfver folkmängd och näringar i Vesterbottens höfding-döme. [Sthlm 1810.] 4:o. (60) s. [Anon.] — Grund-reglor för geografisk inrättning till författande och utgifvande af kartor och beskrif-ningar öfver Sverige år 1810. Sthlm 1810. 4:o. 16 s. [Föret.] — Berättelse om Nordamerikas förenta stater 1784. Bref till kansli-presidenten. Sthlm 1894. VII, 58 s. Övers: Report about the mines in the United States of America, 1783. Transl . . . with introduc-tion and notes by Amandus Johnson. Phila-delphia 1931. 82 s, 1 portr.

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, RA; G M af Robsons ppr i De la Gardieska arkivet, LUB; Robsons (Robsahms) saml (resedagböcker), HL A; Gripenbergs gårdsarkiv; resedagböcker av H :s medhjälpare i KB, Jernkontoret o LA (A Swab, C Wallman).

G Ahlström, De mörka bergen (1966); Bergsrådet, frih S G Hrs biografi (VAH 1821); Biografiskt Lexicon, 6 (1840); E D Clarke, Travels in various countries of Europé, 9 (1816—24); B Gustafson, Arkivbildn kring en kartverkstad (Donum Boethianum, 1950); J F Hausman, Reise durch Skandinavien in den Jahren 1806 und 1807, 3 (1811—18); Jernkontorets bergshist skrifter, 6 (1940); Journal för litt:en o teatern 3i mars 1812; L Krusius-Ahrenberg, Tyrannmördaren C F Ehrensvärd (1947); A Larson, Sammansvärjningen mot Gustaf III (1959); S Lindroth, Gruvbrytning o kopparhantering vid Stora Kopparberget intill 1800-talets början (1955); dens, VA:s hist 1739—1818 (1967); C G Nordin, Dagboksant :ar för åren 1786—1792 (HH 6, 1868); J G Oxenstierna, Caractérer, portraiter o epigrammer (1956); H Richter, Geografiens hist i Sverige intill år 1800 (1959); Skånska stenkolsverket 1737—1786 (Stenkol o lera , 3, 1963); W G Stiernstedt, Lantjunkare (1939); A Swab & C M Rob-sahm, Journal under en resa genom Gästrikland, Hälsingland o Härjedalen . . ., ed H Richter (1940); Sv litt:tidn 1820; Tal, till åminnelse af aflidne riksdagsmän, 16 april 1823 (18231.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Samuel Gustaf Hermelin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12920, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2018-12-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12920
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Samuel Gustaf Hermelin, urn:sbl:12920, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2018-12-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se