Birger Nilsson (Grip)

Död:1565-03-15 – Husby-Oppunda församling, Södermanlands län (på Tärnö)

Häradshövding, Riksråd, Hövitsman, Krigsbefäl


Band 17 (1967-1969), sida 307.

Meriter

3 Birger Nilsson, son till G 2, d 15 mars 1565 på Tärnö i Husby-Oppunda (Söd). Häradshövd i Tjust 24 aug 25—8 maj 35 o ånyo enl uppg 45 men säkert åtminstone 6 maj 53—senast 59, riddare 12 jan 28, konungens fodermarsk senast 13 nov 29 (Upmark, s 28)—31 (Rosén), riksråd senast 16 febr 30, häradshövd i Göstrings hd (Ög) 28 okt 32—senast 43, hövitsman på Läckö 21 febr 34—12 juli 43, ett av de fyra västgötska biråden 9 april 40, häradshövd i Kållands hd (Skar) enl uppg 37 men säkert åtminstone 1 sept 43—omkr 51, en av de båda »förste överstarna» för krigsfolket i Viborg 27 okt 55, uppger sig vara en av de båda ståthållarna på Viborg 11 mars 56, friherre 29 juni 61, hade som förläning Alvastra kloster 2 juli 27—28, större delen av Tjust 28—60 (vissa socknar indragna från 54, 58 o 59), Hovs gård med Vi-folka, Dals, Lysings o Göstrings hd (Ög) 15 juni 31—senast 34, Gäsene hd (Skar) 19 febr 36—senast 38, Frökinds hd (Skar) åtminstone från 47 o möjligen till 61 samt S Vedbo hd (Jönk) 26 juni 59—64.

G 6 juli 33 i Söderköping m Birgitta Joakimsdtr, d 22 juni 54 på Vinas i V Ed (Kalm), dtr till väpnaren Joakim Brahe o Margareta Eriksdtr (Vasa).

Biografi

B N påträffas i källorna första gången 1524. Litteraturuppgiften att han skulle ha varit bland dem som jämte Gustav Eriksson (Vasa) och Hemming Gadh fördes till Danmark 1518 beror på förväxling med Bengt Nilsson (Färla). Enligt ett amnestibrev daterat i Malmö 4 sept 1524 fick han i samband med Gustav I:s möte med Fredrik I av Danmark återvända till Sverige och återfå sina gods. Han uppges där ha tillhört Kristian II :s anhängare, men hans skuld hade enligt konung Gustav ej varit så stor som somliga menade. På herredagen i Vadstena följande månad underrättade konungen riksrådet om att B N jämte sin svåger Holger Karlsson (Gera) och sin morbror Ture Trolle tagits till nåder. S å återfick han sin fars sätesgård Vinäs i V Ed (Kalm) av Arvid Västgöte, som under befrielsekriget fört befälet i dessa trakter (egenhändig anteckn av B N i avskr från 1600-talet i dottern Margareta G:s släktbok).

B N var med på Västerås riksdag 1527 och anmodades sommaren 1528 att infinna sig på mötet med danskarna i Lödöse. Vid Gustav I:s kröning i Uppsala dubbades han till riddare, och vid flera tillfällen ihåg-koms han med förläningar. Efter utbrottet av västgötaherrarnas uppror 1529 var B N bland dem som i Sthlm 25 april skrev en maning till rikets invånare att förbli konungen trogna och 6 maj beseglade dennes stadfästelse av broddetorpsuppgörelsen med upprorsmännen. På riksdagen i Strängnäs i juni s å satt han i det ständerutskott som dömde de fängslade upprorsledarna. Som fodermarsk var B N under de följande åren den förnämste bland det adliga hovfolket, förde befälet över det krigsfolk som följde hovet och hade överinseendet över det värvade krigsfolkets försörjning.

De i litteraturen alltsedan 1700-talet (hos Stiernman som dragit felaktiga slutsatser av brev i RR) förekommande uppgifterna, att han skulle ha varit ståthållare på Älvsborg 1529 och över Småland 1531, är oriktiga liksom uppgiften, att han senare skulle ha varit ståthållare på Kalmar. Likaså kan B N först i början av 1530 säkert beläggas som riksråd (enl Uggla felaktigt redan 1525).

Sommaren 1530 följde B N och sekreteraren Wulf Gyler hertig Henriks av Mecklenburg sändebud tillbaka till Tyskland. Där bedrev de i Lübeck underhandlingar angående inskränkningar i dess handelsprivilegier och sökte fullfölja det av hertigen aktualiserade projektet att åstadkomma ett äktenskap mellan konung Gustav och Katarina av Sachsen-Lauenburg. Sommaren 1531 sändes B N åter till Tyskland, nu jämte Lars Siggesson (Sparre) och sin svåger Holger Karlsson (Gera) för att hämta Katarina och ånyo underhandla med Lübeck. Från hans deltagande i bröllopshögtidligheterna har Per Brahe i tillägg till Peder Svarts krönika noterat dels en tornering på Slottsbacken i Sthlm mellan B N och Lars Siggesson, vid vilken båda föll av sina hästar, dels hur konungen då trolovade honom med sin systerdotter, Per Brahes syster.

Sommaren 1537 representerade B N jämte Lars Siggesson, Gustav Olsson (Stenbock) och Kristoffer Andersson (Ekeblad av Hedåker) Sverige vid de underhandlingar med Lübeck som då efter grevefejdens slut ägde rum under dansk medling i Köpenhamn och resulterade i fem års stillestånd. Per Brahe har från Kristian III: s kröning under dessa underhandlingar antecknat, att B N demonstrativt reste sig, då man ville placera Gustav I:s fiende Berend v Melen vid samma bord som svenskarna. B N var också bland de talrika sv delegater som förhandlade med danskarna i Kalmar hösten 1540 och åstadkom förbundet med Danmark i Brömsebro i sept 1541. I mitten av 1540-talet planerades en beskickning till kejsaren, bestående av B N, Lars Siggesson, Georg Norman och sekreteraren Clemet Hansson, men den kom ej till stånd. 1554 deltog han i mötet med danskarna i Älvsborg.

Förutom som diplomat är B N av intresse som en av de pålitliga män, åt vilka konung Gustav anförtrodde Västergötland efter kuvandet av 1529 års uppror. Knappt ett år efter sitt bröllop med konungens systerdotter 1533 blev sålunda B N, som tidigare endast haft förläningar i Östergötland och Tjust, hövitsman på Läckö. Till dess län hörde större delen av häraderna vid Vänern. Riksregistraturets brev vittnar om den livliga korrespondensen mellan Gustav I och honom under de nio år han var verksam där. Då konungen genom 1540 års regementsordning sökte ordna Västergötlands förvaltning efter tyskt mönster med sin svåger Gustav Olsson (Stenbock) som ståthållare, blev B N ett av dennes fyra bi-råd liksom sin svåger Karl Eriksson (Gyllenstierna). Även sedan han 1543 på Läckö avlösts av konungens svåger Svante Sture, bibehöll han länge en viss anknytning till Västergötland som häradshövding och förläningstagare.

I juni 1555 fick B N inför utbrottet av kriget mot Ryssland order att med dugligt krigsfolk och ett halvt års proviant bege sig till Sthlm för överfart till Finland. Då konungen några månader senare på Viborg fördelade befälsposterna där, blev B N och konungens svåger riksrådet Abraham Eriksson (Leijonhufvud) »förste överstar för allt krigsfolket, både ryttare och knektar», dvs överbefälhavare. Några nämnvärda militära prestationer av dem är ej kända, och de synes under större delen av kriget ha kvar-stannat på Viborg. Efter Abraham Erikssons död kallar sig B N och hans svåger Jöran Eriksson (Gyllenstierna) ståthållare på Viborg i ett brev 11 mars 1556 till den ryske ståthållaren i Novgorod. Svante Sture uppträder en månad senare i brev till densamme som överbefälhavare (»överste krigsråd för det folk som uti Finland nu ligger församlet»). Det har emellertid påpekats, att prestigehänsyn kan ha påverkat tituleringen vid korrespondensen med fienden (Viljanti, s 651). Den 24 juni s å beordrade konungen Henrik Klasson (Horn) att bege sig till Viborg, där han skulle representera kungen, tills några från Sverige kunde sättas i B N:s och Jöran Erikssons ställe.

Ett brev från den gamle konungen till sonen Erik 1559 vittnar om att B N råkat i onåd. Konungen beskyller honom för att ha nedrivit hus och förstört fiskeredskap för en bonde, som fått k brev på obehindrad besittning. Vidare hade han lagt Gärdserums prästgård i Tjust under en av sina gårdar, byggt hammarsmedjor, sågverk och kvarnar vid ett kronan tillhörigt vattendrag och huggit ekvirke på konungens och kronans mark men hindrat konungens skeppstimmermän från att hugga där. Gustav kallade därför B N till sig. Sammanträffandet synes ha avlöpt lyckligt, ty redan följande månad fick han en ny förläning. Liksom sin svåger Jöran Eriksson och sin systerson Jöran Holgersson (Gera) engagerades han kort därpå i mottagandet av gästerna från Ostfriesland inför konungens dotter Katarinas bröllop, och 1560 skulle B N följa hertig Erik på dennes planerade resa till England (HH 4, s 368). Efter konungens död var han liksom Karl Holgersson bland dem som följde Katarina på resan till Ostfriesland i början av 1561.

Vid Erik XIV:s kröning blev B N friherre. Han medverkade vid tillkomsten av rusttjänstordningarna i Jönköping 1561 och Uppsala 1562. 1563 fick han i uppdrag att underställa hertig Magnus domen över hertig Johan. I början av 1564 satt B N i den domstol som dömde Olof Gustafsson (Stenbock) till döden, men redan på hösten s å råkade han själv ut för Eriks vrede. Han beskylldes då för att under kriget i Småland ha varit rädd och förlupit land och befästningar, varför han borde bege sig hem till sina gods, så att ej andra smittades av hans räddhåga. Av en räntekammarboksnotis framgår, ätit Jöran Perssons systerson Peder Velamsson — senare känd som Nils Stures baneman — 9 nov beordrades att till Sthlm i bojor hämta bl a B N och hans systerson Karl Holgersson (Gera), men aktionen synes ej ha fullföljts.

B N:s godsbesittning omfattade 1562 mer än 300 landbohemman, främst i Småland kring sätesgården Vinas och i Södermanland, där hustrun ärvt sätesgården Tärnö i Husby-Oppunda, men även i Uppland, Västergötland, Östergötland, Västmanland och Närke. Därtill kan nämnas, att han ägde hus i Sthlm och tomter i Västervik, Kalmar, Söderköping, Vadstena och Nyköping. Inom landet drev B N en omfattande handel med järn, och han hade även viss utrikeshandel. Bevarade utförsellängder vittnar om att han exporterade smör till Lübeck från Nya Lödöse 1546 och från Söderköping 1553, malt, låg och kött till Lübeck från Söderköping 1554 och järn till Danzig från Sthlm 1558. Från 1557 och ännu 1561 bedrevs en del av B N:s utrikeshandel med eget skepp över Västervik, varvid han exporterade bl a sågbräder till Rostock, Wismar och Lübeck, hästar till Danzig och Wismar, smör och öl till Wismar samt järn och talg till Lübeck medan importvarorna var salt, öl och humle från Rostock och salt och peppar från Danzig.

En namnlös gravsten i Gumlösa kyrka i nordöstra Skåne bär B N:s och hans hustrus vapen. Man har förmodat att det är fråga om en beställning som på grund av nordiska sjuårskriget ej nådde Sverige.

Författare

Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Fragment av hans arkiv i Viksaml, vol 3, RA (jfr HH 4, s 364—68), bl a jordeböcker. En större jordebok 1548 med räkenskaps-anteckn:ar i Acta ang ridderskapet o adeln, vol 16, RA. B N:s rusttjänstlängd 1562 i Frälse- o rusttjänstlängder, vol 32, KA. Egen-händiga anteckn:ar av honom i faderns jorde- bok Skokloster I Kvarto vol 30. Brev från o till B N o hans medbefälhavare under ryska kriget i samtida avskr dels i Avskr :saml vol 11 A, RA (tr A I Arwidsson, Handl till upp-lysn af Finlands häfder, 8—9, 1856—57), dels i samma saml vol 11 B o Skokloster I vol 66, RA (tr Arwidsson, 4, 1851). Gustav I:s amnestibrev för B N 1524 i avskr omkr 1600 i Westinska saml, vol 314, UUB (tr av J Liedgren i HT 1938). Brev från honom till Gustav Johansson (Tre rosor) i Familjepapper tillhörande slägten Roos, RA, o till Rasmus Ludvigsson i avskr i Margareta Grips bok, p 223 f, Trolleholms arkiv (filmkop RA).

Källor och litteratur

Källor o litt: Fotost av perg:brev 8 o 9 maj 1535, RR, Biographica, Genealogica 71, p 149, RA; RKB 41: 4, Tull o accis 304: IV, f 10, 464: VII, f 49, 59 v, 477: VI, f 20, 29, VII, f 20, 22 v, 24, 28, VIII, f 10 v, 12 v, 16, 19, 21 v, 25 v, IX, 478:1, 505:1, f 26, KA; Rannsakn:r rör skattehemman 1689— 90, f 50, landskontorets i Kalmar arkiv, VLA. — J E Almquist, Lagsagor o domsagor i Sverige, 1—2 (1954—55); dens, Herrgårdarna i Sverige under reformationst (1960); E W Bergman, Reg öfver rådslag i konung Erik XIV:s tid (MRA 4, 1880), s 52, 54 f; Ca-lendarium Hammarstadense (SRS 1:1, 1818, s 237 ff); G Carlsson, Wulf Gyler i sv tjänst, 4 (HT 1924), s 118—129, 154; dens, Från Erik Segersäll till Gustav Vasa (1961); F A Dahlgren, Reg öfver rådslag i konung Gustaf I:s tid (MRA 2, 1878), s 69, 72; G Forsgrén, Bidr till sv gref- o friherreskapens hist 1561— 1655, 1 (1885), s 7, 62 ff; H Forssell, Sveriges inre hist från Gustaf den förste, 1 (1869), s 108 ff; Frälseg 1—3 (1931—47),

4 (korr); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medelt (1952—53); dens, Marg Grips bok (PHT 1957); GIR 1—29 (1861 —1916); E Hildebrand, Gustaf Vasa o Berend v Melen (HT 1901), s 279; S Kjöller-ström, Västgötaherrarnas uppror (Sc 1963), s 67; G Landberg, De nord rikena under Brömsebroförbundet (1925), s 219; F Lindberg, Västerviks hist 1275—1718, 1 (1933);

5 Ljung, Erik Jöransson Tegel (1939); Lokalf; S Lundkvist, Gustav Vasa o Europa (1960); U Otterstedt, Från gotik till renässans (1929); Per Brahe d ä:s fortsättning af Peder Svarts krönika (1896—97), s 20 f, 90; J Rosén, Fodermarsk: Sverige (Kulturhist lex för nord medelt, 4, 1959); L Sjödin, Västerås möte 1527, 1 (HT 1927), s 134, 2 (HT 1928), s 275; SRA 1 (1887), s 25, 183, 262, 378, 554, 2 (1899); ST 4 (1888), s 199, 223; N Staf, Marknad o möte (1935); STb 1544— 48 (1936), 1549—53 (1937), 1553—67 (1939); A A v Stiernman, Swea o Götha höf-dinga-minne, 1—2 (1835—36); Ståthållaren Gustaf Olofsson Stenbocks o bp Svens i Skara redogörelse . . . öfver Regiments-Rådets i Wes-tergötland förhandhr (HSH 29, 1848); I Sva-lenius, Georg Norman (1937); Swen Elofsson, Paralipomena (HSH 12, 1825), s 124; C H:son Uggla, Svea-rikes råds-längd, 4 (1791), s 5; G Upmark, Gustaf Vasas hof (1912), s 27—30, 50 f, 69; A Viljanti, Gustav Vasas ryska krig 1554—57, 2 (1957); Äldre handhr ang Vestergötland (VFT 2: 1, 1901), s 39.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Birger Nilsson (Grip), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13204, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2018-10-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13204
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Birger Nilsson (Grip), urn:sbl:13204, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2018-10-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se