Johan M Holm

Född:1815-02-26 – Reslövs församling, Skåne län
Död:1896-01-18 – Schweiz (i Lausanne)

Grosshandlare, Bankdirektör, Redare


Band 19 (1971-1973), sida 214.

Meriter

Holm, Johan Mathias, f 26 febr 1815 i Reslöv, Malm, d 18 jan 1896 i Lausanne, Schweiz. Föräldrar: kronolänsmannen Fredrik H o Maria Segerström. Stadsmäklare i Sthlm 8 juli 40, Smålands ensk banks växelombud där 48—64, en av stiftarna av Skand kreditab 63, grosshandl, bankir, redare, ägare till eller delägare i bl a Nyköpings mek verkstad, Valdemarsviks kopparverk, Nyqvarns pappersbruk, Högbo stål o jernverks ab, gick i konkurs 14 jan 65, bosatte sig utomlands.

G 6 nov 41 i Sthlm, Nik, m Hilda Dorothea Sturm, f 25 nov 20 där, Tyska, levde ännu 10, dtr till guldsmeden Casper Ludvig David S o Eva Charlotta Hegardt.

Biografi

Stadsmäklarnas uppgift hade ursprungligen varit att på börsen förmedla köp och försäljning av utländska valutor, men under 1800-talets första hälft kom de i allt större utsträckning att ägna sig åt kreditförmedling, och denna del av deras verksamhet nådde sin största omfattning på 1850-talet. Mäklarna hade de nödvändiga kontakterna med de stora handelshusen, med kapital-ägande stiftelser och kassor som Frimurarebarnhuset och Allmänna enke- och pupillkassan, och framförallt med förmögna privatpersoner som sökte räntebärande placeringar för sitt kapital. Den som ville låna pengar överlämnade en revers försedd med inteckning eller borgen till någon av mäklarna. Mot en viss provision förmedlade han det önskade beloppet och iklädde sig stundom själv betalningsansvar för de reverser som belånades.

Johan H kom att tillvinna sig ett stadgat anseende för sin förmåga att ordna krediter, "att vigilera pengar". För att kunna ställa krediter till förfogande tog han dessutom upp lån i eget namn, och hans kreditförmedling växte på så sätt ut till en formlig bank- eller bankirrörelse. Förtroendet för H:s namn var sådant att han mottog insättningar från enskilda eller företag mot depositionsbevis utan att han behövde lämna någon särskild säkerhet. Bland insättarna förekom en rad av samhällets förgrundsgestalter men också enkla människor som inte gärna kan ha haft någon större erfarenhet av penningaffärer och som i många fall tycks ha anförtrott hela sitt hopsparade kapital åt den H:ska firman.

Ff lämnade lån eller iklädde sig betalningsansvar för lån mot säkerhet i en rad stora jordegendomar, bl a till greve August Gyldenstolpe och grevarna Malcolm och Hugo Hamilton. Men framförallt anskaffade han förlag åt en rad gruvbolag, järnbruk, sågverk och andra industriföretag.

I mycket stor utsträckning finansierade H :sin verksamhet genom kortfristig upplåning i utlandet, framförallt i England men även i Hamburg. Hans utlandskontakter gjorde det möjligt för honom att förse bl a Tanto sockerbruksbolag med det förlagskapital i utländsk valuta som bruket behövde för import av råsocker. Tanto sockerbruk var med sitt moderna sockerraffinaderi Sveriges största sockerbruk i slutet av 1850-talet och hade ett kreditbehov som när det var som störst uppgick till 2 à 2 1/2 miljoner rdr om året.

H:s anseende som finansman var under 1850-talet och 1860-talets första år mycket stort. Han var tilltänkt som direktör för den 1853 planerade Sthlms handelsaktiebank. Genom att han iklätt sig betalningsansvar för en rad av de lån han förmedlade synes han ha drabbats av avsevärda förluster i samband med den ekonomiska krisen 1857. Den H:ska firman tillvann sig å andra sidan just under denna kris Skånska hypoteksföreningens förtroende som hjälpare i besvärliga situationer, och H var i dec 1857 med om att organisera de stödaktioner som bidrog till att begränsa krisens verkningar i Sthlm. 1862 gifte H bort en dotter med Carl Arfwedson, den presumtive arvtagaren till handelshuset Tottie & Arfwedson, och att H:s ställning ännu på hösten 1863 ansågs som mycket god framgår av att han hörde till dem som av A O Wallenberg, O Dickson och C F Tietgen utvalts som stiftare av Skandinaviska kreditaktiebolaget. Bankirrörelsen gav H inte bara möjlighet att finansiera andras utan också egna företag. Han drev själv grosshandel och exporterade järn och trävaror från Sthlm. I början av 1860-talet var han engagerad i spekulationsbetonade utländska spannmålsaffärer. Han hade byggt upp en betydande rederirörelse och hörde till de första Sthlms-redare som utnyttjade ångfartyg i sjöfart utanför Östersjön. Vid Nyköpings mekaniska verkstad lät han 1858 bygga ångfartyget Ernst Merck på 427 svåra läster (ungefär 773 reg:ton). Det var då Skandinaviens största ångfartyg och det första som sattes in i transocean sjöfart. Det är dock tveksamt om H:s satsning på ångsjöfart var ekonomiskt försvarlig. Ännu var inte ångbåtarna konkurrenskraftiga gentemot segelfartygen i internationell trampfart, och det skulle dröja till 1870-talet, innan ångfartygen fick sitt definitiva genombrott i Sthlms handelsflotta.

H:s förlagsgivning ledde i flera fall till att han själv kom att stå som ägare till eller delägare i företag, t ex Nyköpings mekaniska verkstad, Valdemarsviks kopparverk och Nyqvarns pappersbruk i Turinge, Söd. I stor utsträckning band H både egna och andras pengar i långsiktiga anläggningskrediter. Det största och mest kapitalkrävande företag som H engagerade sig i var det i slutet av 1861 bildade Högbo stål & jernverks ab. Det grundades av G F Göransson och Pontus Kleman för att i första hand möjliggöra finansieringen av Sandvikens järnverk, som anlades för att tillverka bessemerstål enligt de metoder som för första gången praktiskt tillämpats av Göransson 1858. Det nya bolaget tillkom genom sammanslagning av en rad äldre bruk, och genom att överlåta Nyköpings mekaniska werkstad förvärvade H en fjärdedel av bolagets aktiekapital. Med sin varvshantering och sin tillverkning av järnvägsmateriel ingick verkstäderna i Nyköping som ett naturligt led i det nya företaget, men H:s viktigaste funktion vid bolagsbildningen var att han förband sig att under de närmaste fem åren hålla bolaget med likvida medel.

Redan i febr 1864 började man dock inom företagsledningen frukta, att H inte längre skulle kunna ordna den utlovade driftskrediten, och i okt umgicks Kleman med planer på att försöka få ett engelskt bolag att överta det svenska för att på så sätt rädda verksamheten vid Sandviken.

H var sedan 1848 Smålands enskilda banks växlingsombud i Sthlm. Det innebar att han förvaltade bankens växlingskassa för att vid anfordran kunna lösa in bankens utelöpande sedlar med riksmyntsedlar. Inväxlingen kunde i början av 1860-talet uppgå till mer än 150 000 rdr om dagen; i dec 1864 uppgick växelkassan till mer än 400 000 rdr. Som säkerhet för denna hade bankens styrelse accepterat, att H deponerade värdepapper i en kassakista som förvarades hos honom. Bankens förtroende för H var sådant att dessa handlingar aldrig granskades.

7 dec 1864 meddelade H:s prokurist till A O Wallenberg, att H inte längre kunde inlösa Smålandsbankens sedlar. För att undvika panik bland allmänheten lät Wallenberg omedelbart Enskilda banken överta växlingen. H var utomlands, men passerade den 12 dec Jönköping och förklarade då för Smålandsbankens styrelse, att han misslyckats med att få den utländska kredit han sökt. Han ansåg sig dock kunna utlova, att växelkassan skulle redovisas före jul. 21 dec tvingades dock H inställa sina betalningar, och 14 jan 1865 begärdes han i konkurs. Redan 1863 var H:s hustru och barn bosatta i Lausanne. H förblev dock skriven i Sthlm 1865 och därefter i Landskrona tillsammans med hustrun, som från 1869 åter bodde i Lausanne. Först 1877 synes H definitivt ha slagit sig ned där.

H:s konkurs var den största som någonsin inträffat i Sverige med bevakade fordringar på 17,5 miljoner rdr, varav omkr 7 miljoner föll på utländska borgenärer. De största fordringsägarna var The English and Swedish Bank, Tanto sockerbruksbolag och Smålands enskilda bank. Konkursen kom bl a att leda till Högbobolagets fall 1866, och den kom också att allvarligt skaka förtroendet för handelshuset Tottie & Arfwedson och indirekt bidra till dess fall 1867.

H:s försök att finansiera långsiktiga industriinvesteringar med korta krediter var utomordentligt riskabelt och kostsamt. Den H:ska konkursen kom att drabba många i olika samhällsklasser och väckte samtidens moraliska indignation. Även den moderna forskningen har betecknat H som en sangvinisk affärsman men har samtidigt pekat på att hans finansieringsmetoder var en naturlig följd av den svagt utvecklade kapitalmarknaden i Sverige, att det nätverk av kreditförbindelser som han byggde upp var av stor betydelse för Sveriges ekonomiska liv, och att H i detta skede av industrialismens genombrott ingalunda var ensam om en alltför stark optimism (Söderlund).

Författare

Staffan Högberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från H i Lång-arkivet, UUB (främst till G G Löwenhielm).

Källor och litteratur

Källor o litt: Konkursakt 131, 1865, sekr:s ekonomiprot 1840, Magistratens arkiv, man-talsuppgrer, passjournaler, SSA; meddel fr stadsarkivet i Lausanne.

S Brisman, Sveriges affärsbanker. Utveckl :-tiden (1934), s 56 ff; T Gårdlund, Industrialismens samhälle (1942); I Hammarström, Sthlm i sv ekonomi 1850—1914 (1970); T Höjer, Sthlms stads drätselkommission 1814—1864... (1953); H Rosman o A Munthe, Släkten Arfwedson (1945); Ett sv jernverk, Sandviken (1937); K Kock, Smålands bank 1837—1937. Minnesskr, (1937); E Sommarin, Skånska hypoteksfören 1836—1936 (1936); Sthlms fondbörs 100 år (1963); E Söderlund, Skand banken i det sv bankväsendets hist 1864—1914 (1964); Turingeboken 1—2 (1940).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan M Holm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13717, Svenskt biografiskt lexikon (art av Staffan Högberg), hämtad 2019-01-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13717
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan M Holm, urn:sbl:13717, Svenskt biografiskt lexikon (art av Staffan Högberg), hämtad 2019-01-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se