J (John) F Böttiger

Född:1853-03-25 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1936 – Stockholms stad, Stockholms län

Konsthistoriker, Museiintendent


Band 07 (1927), sida 183.

Meriter

3. Johan (John) Fredrik Böttiger, den föregåendes son, f. 25 mars 1853 i Stockholm. Elev vid Söderköpings lägre elementarläroverk vt. 1864 och vid Norrköpings högre elementarläroverk vt. 1867; avlade mogenhetsexamen vid sistnämnda läroverk 26 maj 1873; student i Uppsala ht. 1873 och i Lund vt. 1877; fil. kand. 29 maj 187.7; fil. lic. 18 okt. 1879; disp. 4 dec. 1880; fil. doktor 30 maj 1881; har företagit ett flertal studieresor till de flesta av Europas länder. E. o. amanuens vid nationalmuseum 2 febr. 1880; tillika sekreterare därstädes 24 jan. 1881—3 dec. 1886; intendent för konung Oskar II :s konstsamlingar och hovintendent 16 juni 1885; amanuens vid Nordiska museet 12 jan 1891—28 febr. 1906; slottsarkivarie 27 sept. 1892; ledamot av nordiska museets nämnd från 15 juni 1901; ledde arbetena vid arkivet under år 1902; förste hovintendent 21 jan. 1904; överintendent 6 juni 1907; ledamot av regaliekommittén 8 juni 1911—26 nov. 1913; överintendent och chef för K. husgerådskammarén och de kungliga konstsamlingarna 16 mars 1915; ledamot av skandinaviska museiförbundets råd 1915—25; erhöll avsked från slottsarkivariebefattningen 1 juni 1921. Kanslist vid KMO 1888; RVÖ 1889; RNO 1895; OII:sJmt 1897; LSkS 1899; KNO2kl 1901; OIISGbmt 1907; KNO1kl 1910; KmstkNO 1918; HedLFrKA 1923; innehar dessutom ett flertal utländska ordnar.

Gift 20 juni 1878 med Hildegard Emilia Broddelius, f. 21 febr. 1855, dotter till grosshandlaren i Göteborg Alexander Edvard Broddelius.

Biografi

Efter avslutandet av de akademiska studierna och några års tjänstgöring vid nationalmuseum kom B. i egenskap av intendent för konung Oskar II :s konstsamlingar år 1885 till Stockholms slott, där han alltsedan dess haft sin verksamhet förlagd. Graduerad konsthistoriker och utbildad museiman, fann B. ett rikt arbetsfält framför sig inom de dyrbara slottssamlingarna, vilka dittills så gott som uteslutande handhafts av ämbetsmän utan de kvalifikationer, som krävas för föremålens fackmässiga vård. Beträffande Oskar II: s samlingar gjorde B. en stor insats icke blott genom upprättandet av beskrivande kataloger över grupper av dessa utan även bl. a. genom de initiativ till samlingarnas riktande med värdefulla föremål, som han tog. Genom personlig vänskap knuten vid konungen, blev B. också den insiktsfulle och kloke förmedlaren vid monarkens frikostiga mecenatskap för konstnärliga ändamål. Redan tidigt fick B. sig anförtrodd uppordningen och bearbetningen av vissa delar av den kungliga husgerådskammaren, som samling naturligtvis vida betydelsefullare än de privata kungliga konstskatterna, ocb ¦ då han år 1915 utnämndes till chef för husgerådskammaren, hade han redan i åtskilliga år svarat för vården av dess dyrbarare föremål. Vid B: s tillträde till chefskapet omorganiserades husgerådskammaren efter en av honom uppgjord plan, varigenom kammaren blev en under riksmarskalksämbetet fristående institution, vars ledning tillkom chefen och icke som tidigare varit förhållandet tjänstgörande förste hovmarskalken.

Då B. började sin verksamhet på de kungliga slotten, förelågo visserligen inventarier över samlingarna, men dessa voro ytterst knapphändiga och förda på ett sätt, som vittnade om bristande förståelse för föremålens konstnärliga eller kulturhistoriska värde. En början till en vetenskaplig katalogisering av samlingarna hade dock några år tidigare gjorts av friherre Emanuel Cederström och intendenten Karl Anton Ossbähr, vilka år 1885 framlade en beskrivande förteckning över husgerådskammarens bronser, glas, keramik etc. Denna i sin art goda katalog berörde emellertid endast en liten och lättillgänglig del av de över alla de kungliga slotten spridda samlingarna. B: s verksamhet fick från begynnelsen karaktären av ett upptäckararbete, som ofta nog förde honom till vanvårdade eller fullständigt förbisedda föremål. Det är icke få unika eller i övrigt värdefulla konstsaker, som genom hans ingripande räddats åt svenska staten under en tid, då pieteten för gamla föremål var ett begrepp, som icke ingick i allmänna medvetandet.

Redan tidigt inriktade B. sitt intresse och sin räddningsiver på statens samling av vävda tapeter, vilka pjäser på grund av det bräckliga materialet i särskilt hög grad voro utsatta för vådorna av bristande eller osakkunnig konservering och vilka i de fall, då de voro trasiga eller fragmentariska, helt enkelt löpte risken att hamna i lumpsäcken för att.sedan skingras på någon avdeomniösa husgerådskammarauktionerna. År 1889 erhöll B. uppdraget att ordna husgerådskammarens tapetsamling och att upprätta en beskrivande förteckning över densamma, ett synnerligen krävande och tidsödande uppdrag, som han på några år fullgjorde. Som ett exempel på vad detta uppordnings- och katalogiseringsarbete gav till resultat må anföras, att medan det år 1878 upprättade inventariet (gällande 1889) upptog 163 ytterligt summariskt angivna »gobeliner», inregistrerar den av B. uppgjorda minutiöst beskrivande, vetenskapligt klassificerande och med fotografier försedda katalogen 400 nummer. Denna katalog växte sedan ut till den mäktiga publikationen över statens tapetsamling, som närmare omnämnes nedan. Tapetsamlingen har även efter det den bragtes i ordning varit före- mål för B:s speciella omvårdnad. Den har utökats med en del slotten förut tillhöriga eller i övrigt för samlingen värdefulla pjäser. Den har fått förmånen av en systematisk konservering, baserad på av B. i samarbete med andra in- och utländska vetenskapsmän utexperimenterade metoder; under senare år har B. sett sig i stånd att avsevärt utvidga detta för tapeternas bestånd och användbarhet nödvändiga konserveringsarbete. B. har dessutom i tal och skrift varit outtröttligt verksam för att göra den utmärkta samlingen känd för en större allmänhet. Stora grupper av den visades sålunda på den av B. anordnade tapetutställningen i nordiska museet 1902, vilken utställning stimulerade för att icke säga väckte intresset för denna förnämliga konstslöjd i vårt land, och från och med år 1921 har B. inom Stockholms slott, på senare år i den vackra s. k. sommarsalongen i slottets nordöstra flygel, arrangerat tillfälliga expositioner av husgerådskammaren eller andra ägare tillhöriga tapeter.

För tapetsamlingen har B. emellertid icke försummat andra grupper inom de rika husgerådskammareskatterna. Allsidigt kunnig på det konstslöjdhistoriska området och varmt intresserad för den uppgift, som lagts i hans händer, har B. bragt det mångskiftande materialet i ordning, i mån av behov konserverat det samt författat eller ombestyrt upprättandet av kataloger över större delar av detsamma. Det är B: s förtjänst, att husgerådskammaren numera är en vetenskaplig institution, i många hänseenden jämförbar med museerna och liksom dessa skött av fackutbildad personal.

Till skillnad från museisamlingarna omfattar husgerådskammaren emellertid huvudsakligen föremål, som ännu äro i användning. I B :.s ämbetsåligganden har även ingått att svara för anordningarna i slottsrummen. Under den tid B. varit chef har ett stort antal våningar ny- eller ommöblerats, varvid hänsyn måst tagas såväl till beboelighet som stilenlighet. Med kunnighet, smak och stilkänsla har B. sålunda bl. a. år 1911 ordnat Drottningholms slott, ett arbete, som krävde vidlyftiga förundersökningar, för vilka B. redogjort i en uppsats om »Det gamla och nya Drottningholm». År 1918 inredde B. den kulturhistoriskt sett mycket värdefulla kavaljersflygeln å Gripsholm. En rent museal uppgift löste B. åren 1911—13, då Rosendals slott i avseende på den lösa inredningen återställdes till det skick, vari det befann sig vid Karl XIV Johans död. Genom skickligt utnyttjande av de gamla knapphändiga inventarierna lyckades B. här frammana en empiremiljö, som i fråga om sanningsenlighet söker sin like i Europa. En av B. författad vägledning, som förelåg vid museets öppnande i juli 1913, ger en förträfflig studie över Karl Johans förbindelser med konstnärer och konsthantverkare, i den mån dessa gällde Rosendal. Senare har B. bl. a. sökt att av den kungliga paviljongen å Haga göra ett Gustav III: s museum med interiörerna sådana som de tedde sig vid konungens död. Förutsättningarna för rekonstruktionen ha här icke varit så stora som i fråga om Rosendal, emedan stora delar av det gamla Hagamöblemanget skingrats för alla vindar. För de principer, som följts vid detta inredningsarbete, vilket avslutades 1926, har B. i Svensk nyttokonst 1926 redogjort i en uppsats, vilken även lämnar en översikt av det nuvarande möbelbeståndet i paviljongen i jämförelse med det ursprungliga.

Ett led i B: s arbete för tillvaratagandet av de gamla slottsinventarierna var även inrättandet av slottsarkivet 1892. B. sammanförde här å olika håll inom slotten förvarade handlingar till ett ganska omfattande arkiv, som ger ypperligt material till kännedomen om slottens byggnads- och inredningshistoria, om hovens administration etc. I enlighet med ett K. brev av 9 sept. 1892 överlämnades därjämte till slottsarkivet betydande serier av räkenskaper och handlingar från kammararkivet. B. blev samlingens förste vårdare och kvarstod som sådan till år 1921.

I nära anknytning till verksamheten vid slottssamlingarna har B. utövat ett stort och mångsidigt författarskap, som särskilt för den svenska konstslöjdhistoriens vidkommande många gånger varit av grundläggande eller banbrytande art. Tillhörande en släkt med utpräglade såväl naturvetenskapliga som humanistiska intressen, förenar B. i sin produktion en stark strävan efter exakthet med fin estetisk känsla. Redan i de första skrifter, han utgav, avhandlingen om Fogelberg (1880) och studien över Adrian de Vries' bronsarbeten i Sverige (1884) framträdde de egenskaper, som senare skulle bära frukt i så vackra forskningsresultat: grundlighet, sträng saklighet och livfullt kombinerande fantasi. B. tillhörde härvidlag en ny forskargeneration, som tog allvarligt på frågorna och för vilken det lösa estetiserandet var en styggelse. Boken om den på Drottningholm rikt representerade de Fries förde B. över till en ny och större vetenskaplig uppgift, och i »Hedvig Eleonoras Drottningholm» (1889) lämnade han en på bred kulturhistorisk basis lagd skildring av det märkliga slottets första byggnads- och inredningshistoria. Av samma art som denna undersökning äro de på senare år tillkomna studierna rörande Stockholms slott, vilka skänka viktiga bidrag till kännedomen om det Tessinska slottets äldsta öden; de äro de första specialuppsatser, som ägnats en av den svenska konstforskningens centrala uppgifter. Under arbetet med tapetsamlingens ordnande väcktes hos B. lusten att teckna den svenska tapetfabrikationens historia, och i »Svenska statens samling af väfda tapeter» (1895—98), ett av vår konstvetenskaps mest imponerande verk, gav han i anknytning till en beskrivande katalog av det nuvarande beståndet en synnerligen fyllig och färgrik historik över konstartens utveckling i Sverige och över de svenska hovens förbindelser ined främmande tapetfabriker. På några få punkter kunde författaren stödja sig på publicerade undersökningar (av L. Looström och G. Upmark d. ä.), men det allra mesta i det fyra digra band omfattande verket bygger på nytt, från skilda arkiv mödosamt hopsamlat material. Boken ger åtskilligt mer än dess titel lovar, och med rätta har en anmälare förklarat: »Ingen, som hädanefter vill skildra konst- eller kulturhistoriska, konstindustriella eller ekonomiska förhållanden i 1500—1700-talets Sverige, kan gärna undgå att begagna sig av och vara tacksam för hovintendenten Bottigers arbete.» På tapethistoriens område har B. senare utgivit en rad uppsatser, vittnande om rik och levande lärdom. Den vetenskapliga publicering av husgerådskammarens skatter, som B. inledde med nyssnämnda bok, fortsattes med det under åren 1897—1900 utgivna planschverket »Konstsamlingarna å de svenska kungliga slotten», varigenom slottens värdefullaste möbler, bronser, tavlor etc. gjordes tillgängliga för forskningen. Vid början av detta århundrade riktade B. vår magra konstslöjdhistoriska litteratur med ett antal uppslagsrika studier i olika ämnen och skrev med boken om Georg Haupt (1901) den första fullständiga monografien över en svensk konsthantverkare. Några är senare grep sig B. an med lösandet av en uppgift, som lockade honom i hans dubbla egenskap av kulturhistoriker och formhistoriker — en publicering av Gustav II Adolfs konstskåp i Uppsala universitets ägo. Resultatet förelåg 1910 i ett verk på fyra volymer, mönstergillt som materialpublikation och vittnande om en intensiv inlevelse i den egenartade och sammansatta miljö, i vilken skåpet tillkom. Det starka psykologiska intresse, som B. ådagalagt flerstädes i sin produktion, bl. a. i den fina studien över Filip Hainhofers personlighet, vilken inleder boken om Uppsalaskåpet, har även tagit sig uttryck i en briljant karakteristik av Oskar II vid tioårsminnet av konungens död 1917. Denna minnesteckning torde även utgöra det vackraste provet på författarens stilkonst.

För sin livsgärning i den svenska konstvårdens och konstforskningéns tjänst har B. rönt erkännande på mångahanda sätt, bl. a. genom kallelse till hedersledamotskap i Konstakademien. Inom den nordiska museivärlden har han städse intagit en framskjuten plats och betrotts med olika förtroendeuppdrag; han är sålunda en av bildarna av Skandinaviska museiförbundet, vars råd han tillhört under tio år. Alltsedan 1891 har han i olika funktioner varit knuten vid nordiska museet och därmed tjänat en institution, vars arbetsuppgifter han omfattar med varmt intresse.

Författare

Gunnar Mascoll Silfverstolpe.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Bengt Erland Fogelberg. Ett konsthistoriskt biografiskt försök. 1*. Gtbg 1880. 67, (1) s. (Gradualavh., Lund.) — Bronsarbeten af Adrian de Fries i Sverge, särskildt å Drottningholm. En konsthist. undersökning. Sthm 1884. 68 s., 16 pl. — Yngling, betraktande en sköldpadda, staty rbrons af J. Börjeson (Nord. tidskr., 1885, s. 85—88). — Två tyska rcnässansarbetén i Sverige. En studie (Meddel. fr. nationalmuseum, N: o 8, Sthm 1887, s. 45—57, 2 pl.; omtr. i förf:s Konsthistoriska uppsatser, Sthm 1913). — En liten crönica om broder Ragnvald och den hel. Catharina. Sthm 1887. 37 s. (Tills, med Agi Lindegren.) — Hedvig Eleonoras alkov på Drottningholm (Meddel. fr. Sv. slöjdfören., 1888, s. 109—113). — Hedvig Eleonoras Drottningholm. Anteckningar till slottets äldre byggnadshistoria. Sthm 1889. 134 s. Ny uppl., illustr. af Agi Lindegren. Sthm 1897. Fol. (8), 113, (7) s., 1 portr., 56 pl., 1 plan. — Två norska allmogeväfnåder (Minnen fr. Nord. museet, utg. af A. Hazelius, Bd 2: H. 3, Sthm 1892, 4 bl., 2 pl.).— W. Morris väfda tapeter (Meddel. fr. Sv. slöjdfören., 1893, s. 77—78). — »Unga herr Falkenbergarnes» Uppsalavistelse 1657 (Samf. f. Nord. museets främjande 1891—1892, Meddel., Sthm 1894, s. 3—12). — Svenska statens samling af väfda tapeter. Historik och beskrifvande förteckning. 1—4. [4 med fransk titel: La collection des tapisseries de 1'état suédois.] Sthm 1895—98. Fol. [1. Tapetsamlingarna och tapetväfveriet under 1500-talet. 1895. 100 s., 11 pl.; 2. Tapetsamlingarna och tapetväfveriet under 1600- och 1700-talen. 1895. 182 s., 43 pl.; 3. Tapetsamlingen under 1800-talet. Beskrifvande förteck-ning 1896. 92 s., 97 pl.; 4. Resumé de 1'édition suédoise, trad. par G. Lévy-Ullman. 1898. (8), 145, (1) s.] — När konung Oscar var på Klädesholmen. Ett Diottminne. Af J. B. Sthm 1896. 23 s. (Sign.) — Karl IX: s tapetväfveri och tapetsamling (Samf. f. Nord. museets främjande 1895—1896, Meddel., Sthm 1897, s. 40—59; omtr. i Konsthistoriska uppsatser, 1913). — En tapets historia (Samf. f. Nord. museets främjande 1895—1896, Meddel., Sthm 1897, s. 77—88, 5 pl.; omtr. i Konsthistoriska uppsatser, 1913). — Några anteckningar om Gransäters gård. 2*. Bilder. Sthm 1897. 4: o 7 s., 21 pl. [D. 1 ej utg.] — Konstsamlingarna å de svenska kungliga slotten. Afbildningar af de värdefullaste konstföremålen med text. D. 1: 1—4; D. 2. Sthm 1897—

1900. Fol. (8), (7), (5), (3) s.,_ pl. 1—100, 1 portr.; (5), 17 s., pl. 101—200. [Text till D. 1 kompletterad av J. Roosval. Sthm 1907. Fol. (3), 18 s.] — Från Bredablick (Bilder från Skansen. Skildringar, utg. af A. Hazelius, Sthm 1898, s. 37—38). — Ein gewirkter Teppich der Kgl. Residenz zu Mimenen mit dem schwedisch:polnischen Wappen. b. Der Fabrikationsort CZeitschr. des Munchener Altertums-Vereins, N. F., Jahrg. 10, 1898—99, s. 2—4). — Bestämmelser angående stämpling af speglar (Meddel. fr. Nord. museet, 1898 [tr. Sthm 1900], s. 78—80). — Till Gripsholmsservisens historia (jbid., s. 97—112; omtr. i Konsthistoriska uppsatser, 1913). — Modernt tapetväfveri. 1* (Meddel. fr. Sv. slöjdfören., 1900, s. 5—9). — Kungl. hofschatullmakaren och ebenisten Georg Haupt. En studie till 1700-talets konstslöjdhistoria. Sthm

1901. 155 s., 52 pl. (Meddel. fr. Sv. slöjdfören., 1902.) — Nordiska museets utställning af väfda tapeter 1902. Katalog. Sthm 1902. 4:o XII, 106 s., 2 pl. (Nord. museets specialutställningar, N : o 2.) — Om sjuka glas (Sv. slöjdfören. tidskr., 1905, 1: a kvart., s. 18—21). — Ur studier till en svensk möbelhistoria (ibid., 4:e kvart., s. 1—13; omtr. i Konsthistoriska uppsatser, 1913). — Till styrelsen för Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg. Gtbg 1905. 19 s. — »Begrafning i Leksand.» Tapet af Anna och Ferdinand Boberg (Sv. slöjdfören. tidskr., 1909, s. 27—28). — Philipp Hainhofer und der Kunstschrank Gustav Adolfs in Upsala. 1—4. Sthm 1909—10. Fol. (7), 74, (1) s., pl. 1—10; (7), 98, (l)s., pl. 11—29 4-10 pl.; (9), 109, (1) s., pl. 30—33-f 24 s; noter (af K. Valentin); (10) s., pl. 34—108 -\- Bihang. 31 s. [Suppl.:] Försök till, en konturteckning av Philip Hainhofers personlighet. Sthm 1923. Fol. 11 s., 1 pl. — Stockholms slott. Vägledning för besökande. Sthm 1910. 94, 100 s.' (Även i engelsk, fransk och tysk uppl. Sthm 1911.) — Det gamla .och det nya Drottningholm (Konst och konstnärer, Arg. 3, 1912, s. 25—28, 31—34, 39— 40, 1 pl. [5. 29]; omtr. i Konsthistoriska uppsatser, 1913). — Gustaf Adolfs konstskåp i Upsala. Vägledning för besökande. Sthm 1912. 34 s. —¦ Porträttframställning i tapisserie (Sv. slöjdfören. tidskr., 1912, s. 73—92; omtr. i Konsthistoriska uppsatser, 1913). — Gustaf II Adolfs konstskåps öden i Uppsala. Upps. 1913. 75 s. (Akad. progr.; även i UUÅ 1913.) — Konsthistoriska uppsatser af John Bottiger, utg. till hans 60-årsdag d. 25 mars 1913 af vänner. Sthm 1913. 4: o VIII, 131 s. — Rosendals slott. Historik och vägledning. Sthm 1913. 47 s., 2 pl. — Två tapeter efter Diirer (Fataburen, 1914, s. 65—72, 2 pl.). — Alf Wallanders S:t Göranstapet; anmälan af G. L. Hunter, Tapestries, och H. L. Candee, The tapetstry book (Sv. slöjdfören. tidskr., 1914, s. 23—28). — En lapetförfalskning (ibid., 1916, s. 132). — Bernard Foucquet och gjuteriet på Rännarbanan. Sthm 1916. Fol. 21 s., 5 pl. (Studier rör. Stockholms slott, 1.) — Drottningholm under konung Gustaf V:s och drottning Victorias tid. Sthm 1916. St. fol. 70 s. — Kungl. husgerådskammaren 1907—1917 (Minnesskrift, utg. med anledning af H. M. kon. Gustaf V:s tioåriga regering. Sthm 1917, s. 32—35). — En lampett i »carton-påte» af J. B..Masreliez (Sv. slöjdfören. tidskr., 1917, s. 7—9). — Ett par meddelanden om Georg Haupt (ibid., 1918, s. 1—9). — Konung Oscar II in memoriam. Sthm 1918. 15 s., 2 pl. — En krönika om den Tessin-ska slottskyrkan 1693—1697. Sthm 1918. 48, (2) s., 15 pl. (Studier rör. Stockholms slott, 2.) — En Vasco da Gama-tapet i Nationalmuseum {Nationalmusei årsbok, Arg. 3, 1.921, s. 1—31, 4 pl.). — Bilder från Stockholms slott. Sthm 1922. 29 pl. med text. — Några tapeter tillhöiande serien De gode hjältarne (Fataburen, 1924, s. 97—142). — Från de kungliga slotten. Bilder med text. Sthm 1925. 35 s., 64 pl. — Gustaf III:s möbler i paviljongen å Haga (Svensk nyttokonst, 1926, s. 3—28). — fiber die Pflege gewirkter Teppiche (Museumskunde, Bd 3: H. 4, 1926, s. 205—215). — Dessutom artiklar i Ny iliustr. tidn. (1881), Post o. inrikes tidningar (1890), Ord o. bild (1894), Sv. dagbladet (1902. 1908, 1911—14, 1917, 1919—23, 1925) m. fl.

Utgivit: F. W. Scholanders Skrifter. Bd 1—3. Sthm 1881—82. (12), 256 s., 1 portr.; (11), 306 s., 1 pl.; (9), 343 s. — Byskomakaren Jonas Stolts minnen från 1820-talet. Anteckningar från Högsby socken i Småland. III, 94 s., 1 karta. (Bidrag till vår odlings häfder, utg. af A. Hazelius, 5.) (Anon.) — Meddelanden från Nordiska museet 1899 och 1900. Sthm 1902. (3), 234 s. (På grundvalen av A. Hazelius' arbete.)

Källor och litteratur

Källor: Handl. i K. husgerådskammarens arkiv.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J (John) F Böttiger, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16307, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Mascoll Silfverstolpe.), hämtad 2019-09-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16307
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J (John) F Böttiger, urn:sbl:16307, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Mascoll Silfverstolpe.), hämtad 2019-09-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se