Knut Jakob Beskow

Född:1876-01-13 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län
Död:1928 – Stockholms stad, Stockholms län

Kommunalpolitiker, Uppfinnare, Industriledare, Finansminister


Band 04 (1924), sida 90.

Meriter

6. Knut Jakob Beskow, f. 13 jan. 1876 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm. Föräldrar: kaptenen Karl Henrik Reinhold Beskow och Maria Albertina Almquist. Genomgick Östermalms l. elementarläroverk 1885—88 och h. realläroverket i Stockholm; avlade mogenhetsexamen därstädes 15 maj 1893; elev vid tekniska högskolan 14 sept. s. å.; avlade avgångsexamen från dess kemiska fackavdelning 10 juni 1896; företog hösten s. å. en fyra månaders resa till Frankrike och England i syfte att studera tekniken för destillation av stenkolstjära samt en resa till Tyskland 1900 på kommerskollegiets stipendium i syfte att studera tillverkningen av svavelsyra och superfosfat m. m. Kemist vid konstgödningsfabriks-a.-b. i Landskrona 1897—1900; föreståndare vid Stockholms svavelsyrefabriks-a.-b: s fabrik vid Gröndal 1901—02; ledde uppförandet och igångsättningen av skånska superfosfat och svavelsyrefabriks-a.b: s (»Fosfatens») filialfabrik i Limhamn 1902—04; överingenjör för Fosfatens samtliga fabriker med placering vid Hälsingborgsfabriken 1 okt. 1904—1 mars 1911 och för konstgödningsfabriks-a.b. i Landskrona 1906—09; ledamot i Vrethammars bruks intressenters styrelse 1907; ledamot i Hälsingborgs drätselkammare 1910—18 (ordförande 1915—18); innehade åtskilliga kommunala uppdrag i Hälsingborg 1910—19; stadsfullmäktig därstädes 1 jan. 1913—31 mars 1919 (ordförande febr.—mars 1919); verkställande direktör för a.-b. för kemisk och elektrokemisk produktion i Hälsingborg och Trollhättan 1916—18; landstingsman 1916—17; styrelseledamot i Landskrona—Eslövs järnvägs-a.-b, 1917—19 och i Sveriges kemiska industrikontor 1917; verkställande direktör i statens industrikommission okt.—dec. s. å.; ordförande och chef för densamma 31 dec. s. å. —31 okt. 1918; verkställande direktör för Höganäs—Billesholms a.-b. 1919; styrelseledamot i Sveriges industriförbund s. å.; ledamot av tull- och traktatkommittén 31 jan. s. å.—9 dec. 1921 och av ekonomiska rådet 19 nov. 1920—11 mars 1921; ledamot i styrelsen för Hälsingborg—Hässleholms järnvägs-a.-b. 1920; statsråd och chef för finansdepartementet 23 febr.—13 okt. 1921; statens representant i styrelsen för Luossavaara—Kirunavaara-a.b. och trafik-a.b. Grängesberg—Oxelösund 1922; ordförande i stadsfullmäktiges i Hälsingborg historiekommitté 1 jan. 1923. RNO 1918; LFS s. å.; LIVA 1919 (preses 1923); KN02kl 1921,

Gift 16 maj 1904 med Ester Katarina Oisen, f. 3 juli 1878, dotter till kaptenlöjtnanten Adolf Olsen.

Biografi

B. har i den svenska industriens tjänst gjort en betydande insats såsom såväl teknisk och administrativ ledare som uppfinnare. Under sin anställning hos Fosfaten uppfann han ett system för mekanisk tömning av superfosfatuppslutningskammare, vilket fått mycket stor spridning i in- och utlandet. Tillsammans med den tekniske chefen för det med Fosfaten nära lierade Hälsingborgs kopparverks-a.b., överingenjör A. Ramen, konstruerade han 1907 den bekanta efter uppfinnarna benämnda ugnen för klorerande röstning, vilken år 1909 första gången togs i praktiskt bruk vid kopparverket i Hälsingborg och därefter tack vare den stora besparing i driftskostnad, som åstadkoms gentemot de hittills nyttjade handugnarna, erhållit vidsträckt användning inom och utom Europa. För att åstadkomma tillverkning av röd fosfor inom landet startade B. 1916 a.-b, för kemisk och elektrokemisk produktion med fabrik i Trollhättan och lyckades därigenom avsevärt mildra de svårigheter, för vilka tändsticksindustrien var utsatt på grund av bristande tillförsel av nämnda vara. B. har jämväl utfört och i Zeitschrift für angewandte chemie 1908 och 1911 publicerat undersökningar över gasrörelsen i blykammare för svavelsyra. Sedan B. börjat deltaga i Hälsingborgs kommunala liv, gjorde sig även här hans administrativa förmåga och ekonomiska insikter gällande. Såväl genom denna verksamhet som sedan han tagits i anspråk för det ömtåliga arbetet i industrikommissionen förvärvade han en förmåga att samverka med personer av olika läggning och åskådning, vilken snart i den Sydowska ministären skulle prövas på en mera krävande post.

Innebörden av de förhandlingar, som föregingo O. F. von Sydows och B: s inträde i regeringen såsom stats- och finansministrar, sedan statsministern L. De Geer och finansministern H. Tamm avgått efter kaffetullens fall, har aldrig kommit till offentligheten, men avsikten torde ha varit att utan att framkalla några skarpare parlamentariska brytningar men under sakligt hävdande av egna meningar i de frågor, som trängde fram till avgörande, uppehålla ett regeringsprovisorium till de väntade nyvalen hösten 1921. Under dessa arbetsvillkor, som både krävde arbetshåg och gåvo övning i resignationens konst, kunde B. anteckna några ganska avsevärda framgångar. Sålunda i »valutafrågan». I proposition av 4 mars 1921 föreslog K. M: t, att riksbanken fr. o. m. 1 apr. t. o. m. 30 sept. skulle vara fritagen från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld, dock med rätt att, om förhållandena därtill gåve anledning, återupptaga sedelinlösningen före utgången av nämnda tid. Sedan sådan fullmakt provisoriskt medgivits till 1 maj, tillstyrkte bankoutskottet den äskade befrielsen även för den längre perioden, men med en motivering, som väckte mycken debatt, särskilt därför att tanken på en framtida myntrealisation ansågs vara med gillande uttalad däri. Under debatterna i kamrarna vände sig B. hovsamt men bestämt mot en sådan eventualitet. Hans synpunkter rönte bifall från olika håll, och vid voteringen bifölls i båda kamrarna »slutklämmen» i utskottsutlåtandet med uteslutning av motiveringen. Ett annat tillfälle, då B. vann en påtaglig framgång, var, då han mot statsutskottets majoritet genomdrev budgetårets omläggning från att sam- manfalla med kalenderåret till att löpa 1 juli—30 juni. Efter ministärens avgång har B. återgått till sitt chefskap för Höganäs —Billesholms a.-b.

Författare

A. Forssell.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Riksdagens prot. och handlingar; Hvar 8 dag 6 mars 1921; A. G. P. Palén, Sveriges kopparhantering efter sekelskiftet (En bergsbok, 1921, s. 109 o. följ.); A. Larson, Den sv, kemiska industrien, 1 (1922), s. 98.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Knut Jakob Beskow, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18134, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. Forssell.), hämtad 2019-10-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18134
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Knut Jakob Beskow, urn:sbl:18134, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. Forssell.), hämtad 2019-10-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se