Meriter

7 Söderberg, Sven Per Olof Ragnarsson, bror till S 5 o S 6, f 30 april 1928 i Sthlm, Engelbr, d 7 maj 2004 där, Osc. Studentex vid Beskowska skolan i Sthlm 6 juni 46, inskr vid Handelshögskolan där 30 sept 47, civilekonomex där 10 mars 51, reservofficersex 52, studier i USA, Tyskland o Frankrike 52–54, chef för Söderberg & Haak ab:s kontor i Gbg 58–66, vice VD i Söderberg & Haak ab 58–68, led av styr 61–76, VD där 69–76, led av styr för Ragnar Söderbergs stiftelse 60–04, av styr ab Gryts bruk 61–75, ordf där senast 82–83, led av styr för Original-Odhner 62–67, av Gbgs handelskammare 63–66, av styr för Sv mässan 64–66, generalkonsul för Norge 67–98, led av styr för ab Väring 68–69, av styr för ab Arbrå Kraftverk (från 69 ab Hälsingekraft) 68–åtm 77, av styr för Studieförb Näringsliv o samhälle (SNS) 70, ordf där 71–74, ordf i SNS:s förtroenderåd 74–77, led där 77–95, av styr för Facit ab 71–72, ordf i styr för R F Cleves ab (från 72 Söderberg & Cleve ab) 71–73, led av styr för Smedjebackens valsverks ab (från 82 Smedjebacken-Boxholm stål ab) 71–87, av styr för Förvaltnings ab Ratos 72–00, v ordf 91, ordf 93–98, koncernchef 74–76, VD där 76–92, ordf i styr för Svenska Poclain ab 73–75, led av styr för ab Kollin & Ström 73–76, av styr för Fosselius & Alpen ab 74, ordf där 77–åtm 85, led av styr för Kopparfors ab 74–åtm 86, av styr för ab Vendax 75–åtm 77, av styr för Försäkringsab Skandia 75, ordf där 88–99, led av styr för Brødrene Dahl a/s, Köpenhamn, senast 75–85, ordf i Norsk hydro Sverige ab 76–77, led av styr för ab Gotthard Nilsson 76–78, av styr för ab Tibnor 77–87, ordf 77, 78–79, VD där 77–78, led av styr för ab Papyrus 77–87, vice ordf där 83–86, led av styr för S-E Banken 77–åtm 95, ordf i Sveriges grossistförbund 79–86, led av styr för Asea ab (från 96 ABB ab) 79–åtm 97, av styr för ab Custos, av styr för Bulten-Kanthal ab 80–82, av styr för Alfa-Laval ab 80–åtm 90, av styr för ab Svenska fläktfabriken (från 82 Fläkt ab o från 90 ABB Fläkt ab) 80–åtm 91, av styr för Rydsgårds industrier ab under 82, vice ordf i Förvaltningsab Laverna, ordf i ab Järnbron, i Investment ab Wigral, led av styr för Scandic hotel ab 85, ordf där till åtm 91, led av styr för Skåne-Gripen ab 86, ordf där åtm 89, ordf i styr för Nordisk transport & spedition ab åtm 87, i styr för Dahl Invest ab senast 87–åtm 91, led av styr för Stora ab 87–98, av styr för Welbond ab åtm 88, ordf i styr för Inter Forward in Stockholm senast 89–åtm 91, led av styr för Rail Forum Sweden, av styr för Esselte 90–93, av styr för Fundia ab åtm 91, av styr för Industrivärden senast 91–94, av styr för ab Incentive 91–98, ordf i Positiva Sverige 96–trol 98. – Hedersled i SNS:s förtroenderåd 96, ekon hedersdr vid Handelshögskolan i Sthlm 15 jan 2003.

G 29 nov 1952 i Sthlm, Osc, m Agneta Almqvist, f 4 feb 1930 där, Engelbr, d 2 jan 2023^[1] där, Osc, dotter till civilingenjören Per Harald Alexander A o Agnes Märta Lange.

Biografi

Sven S var yngste son till Ragnar S (S 4). Efter studentexamen vid Beskowska skolan i Stockholm utbildade han sig, liksom sin far och den äldste brodern Johan (S 5), vid Handelshögskolan i Stockholm. Efter reservofficersutbildning vid Göta artilleriregemente, där transporterna fortfarande utfördes med hästspann, genomförde han i början av 1950-talet studier i USA, Frankrike och Tyskland. Med denna bakgrund utnämndes han 1958 till vice VD i familjeföretaget Söderberg & Haak med ansvar för dess Göteborgskontor. Där efterträdde han sin farbror Torsten (S 3) som avgått efter hälsoproblem.

S:s utnämning i Göteborg var inledningen på en nära femtioårig verksamhet i familjeföretagen. Hans yrkesliv kom därmed att vara nära förknippat med företagen Söderberg & Haak och Ratos. En annan koppling till familjen var Ragnar Söderbergs stiftelse, där S var ledamot av styrelsen från 1960 och livet ut. Hans liv kan mot den här bakgrunden i högsta grad anses ha präglats av Vasaloppets kända devis ”I fädrens spår för framtids segrar”. Det var också en formulering han fick möta hela 19 gånger vid målgången i Mora efter genomförda lopp från Sälen. I yrkeslivet innebar detta dock inte att han gick i fädrens ledband, utan han och de äldre bröderna Johan och Erik (S 6) genomförde radikala förändringar av det företag som hans farfarsfar Pelle S (S 1) hade grundat 1866. Utomstående har betecknat detta omvandlingsarbete ”som att köra en supertanker i skärgården”.

Efter ett drygt decennium i Göteborg flyttade S 1969 till Stockholm. Han blev där VD i stålgrossisten Söderberg & Haak, sedan hans bror Johan hade kommit i konflikt med deras far. I den nya positionen fortsatte han det arbete som han hade inlett i Göteborg med att samordna lagren för Söderberg & Haak och systerföretaget Larsson, Seaton & co (Lasco). Under hans tid som VD avvecklades vidare vissa delar av sortimentet såsom entreprenadmaskinerna och planglasförsäljningen. Samtidigt utvecklades företaget genom förvärv av det ledande norska stålgrossistföretaget Schreiner & co och den danska VVS-grossisten Brøderne Dahl.

S kom att kvarstå som VD i Söderberg & Haak till 1976. Samtidigt var han från 1974 VD i investmentbolaget Ratos. I den egenskapen kom han att i högsta grad ställas inför den kris som uppstod inom stålbran­schen i mitten av 1970-talet, vilken hade lett till en överkapacitet i Sverige för Söderberg & Haaks produkter. Ratos kom därför att under S:s ledning genom en riktad nyemission köpa företaget Tibnorinvest med dess konkurrerande verksamhet i dotterföretaget Odelberg & Olson. Därpå följde ett antal strukturförändringar, som bl a innebar att grosshandelsverksamheten för stål, metall och byggnadsvaror 1976 samlades i bolaget Tibnor.

I Tibnor arbetade S såväl som VD som ordförande samtidigt som han förblev VD i Ratos. Som ofta är fallet, var fusionen förenad med betydande svårigheter. Utöver dessa problem ställdes S och Ratos efter fusionen inför en helt ny situation genom att staten tillsammans med Stora Kopparberg och Gränges genomförde en betydande strukturrationalisering inom branschen för handelsstål. Den innebar att man slog samman Norrbottens järnverk, Domnarvets jernverk och Oxelösunds järnverk till SSAB. Det fick konsekvenser även för Tibnor sedan det statliga SSAB efter något år visade ambitioner att stärka kontrollen över distributionsledet. Genom ett ingripande från industriminister Nils Åsling kom så SSAB vid årsskiftet 1979/1980 att förvärva Ratos stålgrossistverksamhet. Detta innebar att S och hans bröder kunde genomföra en radikal omorientering i familjens verksamhet. Genom affären avslutades nämligen familjens engagemang i stålgrosshandel efter 115 år.

Även efter försäljningen av stålgrosshandeln hade dock S att hantera företag med anknytning till stålindustrin: Gryts bruk, som familjen ägt sedan 1905, och några andra verksamheter som förvärvats senare. Gryts bruk såldes vid årsskiftet 1982/83, medan de övriga verksamheterna inom stålbranschen, efter antal strukturåtgärder, avyttrades 1991. Därmed lämnade Ratos helt och hållet stålindustrin.

Under S:s tid i ledningen för Ratos under åren 1974−92 genomfördes också viktiga förändringar i företagets aktieportfölj. Aktierna i Gränges, som hade förvärvats 1937, avyttrades i mitten 1970-talet, medan innehavet i Bulten-Kanthal, som gick tillbaka till 1935, såldes 1982. Vidare avvecklades 1987 ägandet i Holmen, som hade inletts i början av 1940-talet.

Genom dessa affärer, som gav avsevärda realisationsvinster, samt avvecklingen av engagemangen i stålindustrin, såväl inom grosshandel som tillverkning, visade S som VD i Ratos prov på stor förmåga till omorientering. Strategin var att koncentrera det direkta ägandet till ett fåtal bolag samt att därutöver äga stora aktieposter i bolag noterade på A-listan. I de senare bolagen avstod man från ägaransvar för att ha större frihet att sälja sina innehav. Därmed kom Ratos tillgångar under S:s sista decennium som VD att bestå av en företagsgrupp med VVS-grossisten Dahl, fastighetsbolaget Stancia, hotellkedjan Scandic Hotels och transportkoncernen Inter Forward samt en betydande börsportfölj. Långt gångna planer fanns därutöver från S:s sida att 1988 förvärva bl a grosshandelsbolaget Dagab från Erik Pensers företag Carnegie. Affären förverkligades dock aldrig sedan S:s bröder motsatt sig denna.

Vid slutet av S:s tid som VD mötte Ratos nya svårigheter på grund av den finanskris som drabbade Sverige i början av 1990-talet. Den snabba expansionen i dotterbolagen, vilka alla visade förlust, blev då kostsam för Ratos; särskilt gällde detta Inter Forward, som växt mycket hastigt genom uppköp i flera länder. I den situationen rekryterades en extern VD från Wallenbergsfären, Urban Jansson. S fick i stället efterträda sin bror Erik som styrelseordförande. Under Urban Janssons tid som VD förändrades Ratos till ett rent investmentbolag. Vidare lanserades på dennes förslag ett återköpsprogram för att begränsa investmentbolagsrabatten. Åtgärden ledde dock till att S 1998 kom i konflikt med såväl sin VD som brodern Erik. Skälet var att han − efter att ha blivit tveksam till återköpsprogrammet sedan spekulanter som önskade återköp hade pressat aktiekursen − privat köpte Ratosaktier för att undvika inlösen.

Följden av S:s aktieköp blev att Urban Jansson avgick som VD och att S av den övriga styrelsen tvingades lämna sin ordförandepost. Vidare avskaffades inlösenprogrammet och Ratos kapitalvärden behölls i bolaget. På så sätt lades grunden till nästa fas i Ratos utveckling med en intakt kapitalbas. Som ordförande efterträddes S av Optionsmäklarnas grundare Olof Stenhammar, som rekryterade Arne Karlsson som ny VD. Denne lanserade en ny strategi, som de närmaste åren skulle bli mycket framgångsrik. Den innebar att Ratos investerade i, utvecklade och avyttrade onoterade bolag. S tog avsättningen från ordförandeposten hårt, men stod kvar som ledamot i styrelsen t o m år 2000. Efter honom kom släkten att representeras i Ratos styrelse av hans son Per-Olof och dennes kusin Jan, son till Erik S.

Utöver familjeföretagen hade S många andra engagemang. Vid hans död 2004 konstaterades i en nekrolog att han haft ett fyrtiotal uppdrag som ledamot och ordförande i styrelserna för framstående svenska företag såsom Alfa-Laval, ASEA/ABB, Bulten Kanthal, S-E-banken, Esselte, Industrivärden, Skandia och Stora. I vissa av dessa styrelser hade tidigare hans far Ragnar varit ledamot och ordförande. Ett av företagen var försäkringsbolaget Skandia. Där invaldes S i styrelsen 1975 och blev ordförande 1988, en post som han uppehöll till 1999. Dessvärre innebar även detta uppdrag prövningar för S på grund av den verkställande ledningens kreativitet vad gäller ersättningsprogram. Ett av dessa bonusprogram, som var utan tak, sanktionerades av S utan att den övriga styrelsen fick möjlighet att delta i beslutet. De ersättningar som föll ut från detta stod han senare främmande inför. I en tidningsintervju tog han avstånd från de dåtida företagsledarnas girighet.

Utöver sina engagemang i familjeföretagen och de olika styrelseuppdragen var S också involverad i flera näringslivsorganisationer. I SNS kom han att under flera år spela en framträdande roll. 1979 valdes han till ordförande i en annan näringslivsorganisation: Sveriges grossistförbund, ett uppdrag som han behöll till 1986. Även därefter visade S ett intresse för handelns betydelse i samhällsutvecklingen. Genom beslut i de Söderbergska stiftelserna, där han var styrelseledamot, skapades 1988 det Söderbergska handelspriset. Det kom att utdelas i samarbete med Svensk handel och Handelshögskolan i Stockholm under 25 år fram till 2013.

Ytterligare samhällsengagemang visade S genom att 1990 deltaga vid bildandet av Rail Forum Sweden för att stödja en utveckling av det svenska järnvägssystemet och genom att 1996 engagera sig i organisationen Positiva Sverige. Liksom sin far Ragnar och sin farfar Olof (S 3) var S under många år generalkonsul för Norge. För sina insatser för Handelshögskolan i Stockholm och sitt ”långa, framgångsrika och framsynta industriledarskap” promoverades han 2002 till ekonomie hedersdoktor där. Detta var ett erkännande av en betydande insats i svenskt näringsliv under nära fem decennier i en omvärld med många utmaningar.

Författare

Lars Engwall

Källor och litteratur

R Fagerfjäll, Företagsledarnas århundrade, 3 (1999); J Glete, Nätverk i näringslivet: ägande och industriell omvandling i det mogna industrisamhället 1920–1990 (1994); M Jacobsson, ”Visst är näringslivet girigare nu” (SvD 20 aug 2003); A Johnson, En historia om utveckling: Ratos 150: 1866−2016 (2016); G Ljunggren, Ratos-chefen fick bröderna emot sig (Dagens industri 13–15 febr 1988); L Moberg o C Hedberg, ”Carnegie för stor munsbit för Ratos” (SvD 6 mars 1988); S Nachemson-Ekwall, Släktfejd splittrar Ratos (DN 26 juli 1998); dens o B Carlsson, Guldregn: sagan om Skandia (2004); G Smith, Ratos och anorna: en familje- och företagskrönika 1866−1991 (1991); O Stenhammar, Det ordnar sig (2021); E Söderberg, Reminiscenser (2007); L Welinder, Familjen håller greppet om Ratos (SvD 25 jan 1987); Väd. – Nekr:er i SvD 29 maj o 12 juni 2004.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven Per Olof Ragnarsson Söderberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35148, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Engwall), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35148
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven Per Olof Ragnarsson Söderberg, urn:sbl:35148, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Engwall), hämtad 2024-04-25.