Sigrid Rudebeck (1831-1925), KB

Rudbeck (Rudbeckius, Rudebeck, von Rudbeck), släkt



Band 30 (1998-2000), sida 617.

Biografi

Rudbeck (Rudbeckius, Rudebeck, von Rudbeck), släkt av danskt ursprung, inkommen till Sverige med stadsskrivaren i Örebro Johan Pedersson R (1550–1603). Dennes far och farfar uppges (enligt en ej bevarad gravinskrift på Örebro kyrkogård, se Palmskiöld 237) ha varit Petrus i Rudbeck (i Vedsteds sn, Sønderjylland) och Johannes Johannis i Hortrup (grannsocknen Hoptrup). Den sistnämnde, Hans Jensen, är belagd i länsräkenskaperna 1524 och 1542 såsom innehavare av en gård i Hoptrup. Som dennes son omnämns Peder Hansen, när han 1547 fick fästebrev på gården Rudbaek, där han troligen efterträdde sin svärfader. Peder Hansen är även belagd i ett brev från 1576.

Den i äldre källor omnämnda pergamentsgenealogi som uppges vara upprättad 1592 av Johan Pedersson R:s svåger Esbjörn Pedersson Bose (avskrift i Palmskiöld 237) och som anger ytterligare några uppenbart felaktiga (Jørgensen) äldre släktled är, åtminstone vad dessa äldsta generationer beträffar, ett tidstypiskt genealogiskt falsarium med assessorn Daniel Rudbeck som sannolik upphovsman eller intiativtagare. Han fick, åtminstone delvis med hjälp av denna släktledning, 1698 renovation på sitt förmenta adelskap (introd 1700) och sitt "förra adeliga vapen och sköldemärke" – det vapen som ännu förs inom ätten R. Denna släktledning anfördes även senare i samband med Olof R d y:s adlande 1719 men ej när deras kusin Carl R adlades (v R) 1692, endast sex år före Daniel (Adelsbrev, vol 11, 13 o 19, RA). Motivet i ett "talande" vapen (en ruda med tre bakom ryggen uppstigande blommor, i sköldfoten en bäck) som med variationer användes i sigill av Johannes Rudbeckius d ä och hans söner under 1600-talet (Västerås hm, 2:1, Bilagor, s 27, 28, 34, 37; Petrus Rudbeckius i E 1539, RA; Olaus R i E 536, UUB; för annan användning än i sigill se Kjellberg, s 204) har på olika sätt – åtminstone som hjälmprydnad – influtit i de adlade släktgrenarnas vapen.

Släktnamnet skrevs under 1600-talet oftast Rudbeckius. Både Olaus R (Olof R d ä) och hans bror Johannes (d y) skrev sig dock – med bibehållande av förnamnets latinisering – alltsedan början av 1650-talet R och denna namnform användes ofta även av brodern Nicolaus (E 700 o 1539, RA) och av yngste brodern Paul före dennes adlande 1675 med namnet Rudebeck. Andra av släktens medlemmar kan i samtiden omtalas med sv namnform ("Biskopen Doctor Per Rudbeck", Landsh i Uppsala till K M:t 2 sept 1694, RA).

I samma pestepidemi som 1603 ryckte bort Johan Pedersson R dog flera av barnen; endast tre söner återstod. Den äldste av dessa var Petrus Rudbeckius (d ä; 1580–1629), magister i Wittenberg 1602, professor vid UU 1605, kyrkoherde i Umeå 1613–18, lektor i Västerås 1625 och kyrkoherde och prost i Köping 1627. Under några år då han levde utan tjänst utgav han dels Enchiridion eller then svenska psalmboken (1622, därefter flera nya upplagor), dels ett par i uppfostringssyfte skrivna allegoriska diktverk, Insignis pueritia och Insignis adolescentia (båda 1624). Det senare av dessa är i sv litteraturhistoria till någon del känd för det götiska motivet i dikten om hjälten Starcke men främst på grund av den dikt om Hercules som har ansetts utgöra en förlaga till Stiernhielms stora dikt. Petrus Rudbeckius' dotter Margareta var första gången gift med domprosten i Västerås Gabriel Holstenius (bd 19, s 325), som 1648 förvisade henne från hemmet för otrohet. Efter makens död 1649 gifte hon om sig med en skomakardräng.

Petrus Rudbeckius' yngste bror var Jacobus Bose eller Rudbeckius (1583–1640), som efter studier i Uppsala och utomlands undervisade några år vid brodern Johannes' privatkollegium i Uppsala. Han kallades 1615 till rektor vid skolan i Örebro, som under hans tid upplevde en blomstring och lockade till sig elever även från avlägsna delar av landet. Efter en kortare tid som professor och rektor vid Strängnäs gymnasium (1627–28) kom han 1628 till Sthlm som rektor först vid adelsskolan på Riddarhuset (Collegium illustre) och senare vid Sthlms storskola. Han förblev hela livet skolman, något för tiden ovanligt; han lät till skillnad från bröderna aldrig prästviga sig och avböjde när han 1624 blev erbjuden en professur i modersmålet i Uppsala. Jacobus Rudbeckius var kritisk till sin tids latinundervisning, som lade alltför mycket tid på grammatikläsning och alltför liten vikt vid den praktiska användningen. I ett först 300 år senare (Källquist 1936) publicerat manuskript, Meditationes de Schola, förfäktar Rudbeckius ett mer intensivt latinstudium, under isolation från modersmålet och helst i en för ändamålet särskilt inrättad stad, där människor av alla stånd och kön talar latin. Hans idéer var för tiden moderna men föga originella, och han var sannolikt starkt påverkad av Rostockprofessorn E Lubinus. Jacobus påbörjade även ett historieverk, av vilket delar är bevarade. Han använde sig under tidigare år av det från mödernet hämtade tillnamnet Bose, alltid skrivet med grekiskt ώ (Karlson), men skrev sig senare Rudbeckius (X 240: Rudbeckius, UUB). Dottern Disa Rudbeckia (1639–97) var, efter att ha blivit änka efter språkmästaren Ambrosio Frediani, omgift med universitetsboktryckaren Henrik Curio (bd 9). Hennes syster Theodora (Thora) Rudbeckia (d 1652), gift med kyrkoherden i Kila Daniel Boethii Moraeus (d 1683), var mor till prosten Jacob Boëthius (bd 5), från vilken släkten Boëthius härstammar. En son, Ingo R (1633–1718), stadsskrivare i Uppsala, skötte försvaret i den process som kom att leda till att svågern Curio fråndömdes sin tjänst.

Johan Pedersson R:s mellersta son var biskopen i Västerås Johannes Rudbeckius (d ä; R 1). I sitt andra gifte med Magdalena Hisingh (bd 19, s 92) – det första äktenskapet med en dotter till ärkebiskop Nicolaus Olai Bothniensis var barnlöst – var denne far till biskopen i Västerås Nicolaus R eller Rudbeckius, superintendenten i Narva och sedermera kyrkoherden och prosten i Falun Johannes R (dy), biskopen i Skara Petrus Rudbeckius (d y), professor Olaus R (R 2) och hovrättsassessor Paulus (Paul) Rudbeckius eller R, adlad Rudebeck. Johannes Rudbeckius' dotter Christina Rudbeckia (1620–99) var i sitt första gifte med pastor primarius i Sthlm Simon Benedicti Arbogensis (d 1649) mor till flera barn som kallade sig Simonius, däribland Magdalena Simonia, stammoder för Fellingsbrogrenen av släkten Christiernin (bd 8, s 468 f). En annan dotter, Cecilia Rudbeckia (1626–68), var gift med domprosten i Västerås Henricus Petri Moraeus, farfars bror till Carl von Linnés svärfar läkaren Johan Moraeus (bd 25), och var i ett tidigare gifte mormor till Olaus R:s sons, postmästaren i Uppsala Gustaf R:s, hustru.

Äldste son till Johannes Rudbeckius d ä var Nicolaus R (Rudbeckius) (1622–76). Han skrevs 1628 in i Västerås skola, blev 1640 student i Uppsala, vistades under en tid 1643 i Tyskland och blev s å e o lector eloquentiae i Västerås. Nicolaus R utnämndes 1658 till kyrkoherde i Hedemora, 1662 i Stora Tuna och 1666 i Storkyrkoförsamlingen i Sthlm. Han blev 1667 TD vid UU och 1670 biskop i Västerås. Nicolaus R:s tillträde som biskop ägde rum vid tiden för de stora trolldomsprocesserna, som inte minst drabbade hans eget stift. Han utgav 1671 en synodaldisputation, De fraudibus diaboli, som utan att helt lämna den rådande synen på häxväsendet ändå innebar vissa framsteg ifråga om kraven på bevisning. Han förkastar vissa traditionella bevismedel, t ex vattenprovet, såsom vidskepliga, likaledes bekännelser framtvungna genom tortyr, men ifrågasätter på psykologiska grunder även värdet av frivilliga bekännelser. Skriften fick betydelse för den senare argumentationen mot häxprocesserna.

Släktkretsen kring Nicolaus R ger en god bild av de nära förbindelser som kunde råda mellan personer inom stormaktstidens lärda och kyrkliga elit. Efter sitt första gifte med Catharina Nenzelia, kyrkoherdedotter från Stora Tuna, och ett barnlöst andra äktenskap med Anna Troilia gifte han sig tredje gången 1668 med Margareta Laurelia, änka efter företrädaren i Storkyrkoförsamlingen Ericus Odhelius (bd 28, s 54 f) samt dotter till biskopen i Västerås Olavus Laurelius (bd 22) och dotterdotter till ärkebiskop Petrus Kenicius (bd 21). I sitt första gifte var hon mor till bl a Erich Odhelstierna (bd 28) samt svärmor till ärkebiskopen Erik Benzelius d ä och mormor till de yngre (ärke) biskoparna Benzelius (bd 3).

Nicolaus R:s dotter i första giftet Magdalena Rudbeckia (1647–1726) blev i sitt gifte med hovrättsassessor Jöns Classon Wallwijk (1631–91) mor till hovrättsrådet i Åbo Erik Wallwijk, adlad Stiernvall (1685–1729) och stamfader för den talrika finländska ätten med detta namn, farmor till riksrådet greve Johan v Wallwijk (1710–76) – på mödernet härstammade denne från Johannes Rudbeckius d ä:s dotter Christina – samt svärmor till superintendenten Torsten Rudeen (se nedan) och mormor till riksrådet och presidenten greve Carl Rudenschöld (se nedan), vars dotter Magdalena Rudenschölds (se nedan) förnamn är ett arv från släkten R. Nicolaus R hade i första giftet även döttrarna Christina Rudbeckia (f 1652, d tidigast 1706), som i sitt första äktenskap var gift med professorn i orientaliska språk vid UU Andreas Grubb (bd 17, s 343), och som i andra giftet med lantjägmästaren i Uppland Carl Fredrik Rotenburg (1648–97) blev mor till R 3:s tredje hustru, och Anna Rudbeckia (1662–1721), som i två på varandra följande äktenskap med kyrkoherdar i Söderbärke blev mor till halvbröderna, biskoparna i Västerås Nicolaus Barchius (bd 2) och Andreas Kalsenius (bd 20). 

Bröderna Johannes R (d y; 1623–67) och Petrus Rudbeckius (d y; 1625–1701) skrevs liksom Nicolaus in vid UU 1640, företog en studieresa 1645–46 till Leipzig och andra tyska universitet och fortsatte efter faderns död sin peregrination i Europa 1647–50, varvid den längsta tiden tillbringades i Strassburg. Bröderna gynnades av drottning Kristinas frikostighet med ofinansierade utnämningar men främst kanske av rikskanslern, tillika universitetets kansler, Axel Oxenstierna, som hade understött deras utlandsstudier. Johannes erhöll 1652 k brev på en e o teologie professur i Uppsala. Petrus blev e o professor i april 1654, och Johannes ordinarie professor endast en månad senare. Konsistorium beklagade sig upprepade gånger över dessa och några andra utnämningar som gick utöver universitetets stat. Fakulteten vände sig inledningsvis även mot att Johannes ännu ej hade disputerat och hävdade senare, efter att han 1653 låtit ventilera en disputation som väckt starkt motstånd inom fakulteten, att han över huvud taget saknade den för professuren erforderliga lärdomen. Kanslern hade arbetat för R:s befordran på grund av den mer radikalt Wittenberg-orienterade position denne intog gentemot den i förhållande till Helmstedt-teologin förmedlande ståndpunkt som dominerade fakulteten. Johannes blev någon tid efter drottningens abdikation och Axel Oxenstiernas död förflyttad – eller förvisad, som han själv med viss rätt såg det – till Livland som överfältpredikant. Han utsågs 1658 till superintendent i Narva och 1663 till kyrkoherde i Falun, där han 1666 även blev prost över egen församling. Ett häfte med R:s brevkoncept kom med delar av O A Knös' (bd 21) samling till Skara SB. Son till R var den tidigare omnämnde Daniel R (f 1657, d barnlös ca 1710), assessor vid borgrätten i Reval.

Brodern Petrus kvarblev i Uppsala och blev 1663 även ordinarie professor, 1667 TD och 1675 domprost där. Han föreslogs till biskop i Västerås efter brodern Nicolaus, men denna post gick honom förbi liksom den av honom eftertraktade ärkebiskopsstolen. Slutligen blev han dock utnämnd till biskop i Skara 1692. Som professor introducerade han symboliken som självständigt undervisningsämne och var sin tids främste utgivare av skrifter på detta område i Sverige. Han utgav en bearbetning av faderns katekes som utkom i flera upplagor. Såväl Petrus som hans bror Johannes har i litteraturen följts av starkt negativa omdömen och deras kyrkliga karriärer har betraktats som ett resultat av goda kontakter och familjeförbindelser. I sin gärning som biskop har Petrus Rudbeckius främst blivit klandrad för en ovanligt utbredd handel med pastorat (Tottie). Samma år som han blev biskop blev hans son i äktenskapet med en dotter till hovrådet Johan Stiernhöök, häradshövdingen Carl R (1657–1747), som en extra ärebetygelse åt fadern adlad under namnet v R (introd 1693). En svärson till Petrus var biskopen i Gbg Olaus Nezelius (1638–1710).

Professor Olaus R:s (R 2) döttrar, Johanna Christina R (d ca 1715; gift med domprosten i Växjö Anders Goeding) och Wendela R (d 1710), var – liksom brodern Olof R d y – fadern behjälpliga vid framställningen av illustrationerna till det stort anlagda botaniska planschverket Campus Elysii. Den senare blev i gifte med häradshövdingen Petter Nobelius stammoder för släkten Nobel (bd 27). Son till Olaus R var även Gustaf R (1667–1738), stadskassör, postmästare och bokauktionist i Uppsala, som inte utan skäl har kallats "en bråk- och grälmakare av första ordningen" (Annerstedt) och som postumt har blivit föremål för ett burleskt berättande (v Zeipel).

Olaus R:s son och efterträdare, professor Olof R (d y; R 3), som adlades 1719, var svärfar till professorn och läkaren Petter Martin (bd 25, s 182), orientalisten, professor Michael Eneman (1676–1714; bd 13) och överstelöjtnanten Paco Horleman, adlad Hårleman (bd 19, s 591) samt far till Christina Charlotta R (1722–1804), gift med bergsrådet Erland Fredrik Hiärne (bd 19, s 140). Christina R kom redan i ungdomen i kontakt med pietismen men omvändes först under inflytande av sin make, som stod Eric Tolstadius nära och vars bror Carl Urban Hiärne var en än mer framträdande person inom den pietistiska rörelsen. De kom båda under herrnhutismens inflytande 1750 efter läsning av Zinzendorfs berlinska tal och inträdde ett drygt decennium senare i brödraförsamlingen i Sthlm. Christina R lät 1777–79 iordningställa en samlingssal åt församlingen på vinden till sitt vagnhus – i ansökan till myndigheterna kallades den höskulle. Efter att församlingen 1783 beviljats frihet till sina sammankomster på villkor att medlemmarna ej försummade den allmänna gudstjänsten, lät hon uppföra en helt ny salsbyggnad på sin tomt. Invigd hösten 1784 kom sedan denna att i mer än 130 år tjäna som gudstjänstlokal åt församlingen, till vilken R testamenterade sin kvarlåtenskap. Hennes självbiografiska levnadsteckning trycktes i kalendern Korsblomman 1881. Dagböcker och andra handlingar efter henne och maken finns i Evangeliska brödraförsamlingens arkiv, Sthlm.

Christina R:s äldre halvbror Johan Olof R (1711–90) inträdde efter studier i Uppsala och Lund som auskultant i Bergskollegium 1733 och blev slutligen 1776 vice president där. Själv en flitig författare av tillfällighetspoesi var han far till den som diktare bekante Olof R (ibland kallad den yngste; 1751–77), som blev student i Uppsala 1771, e o kanslist i RA 1774, kopist där 1775 och kanslist 1776. Han lärde sig tidigt flera språk, däribland isländska, främst genom läsning av poeter. R skrev komisk lyrik som påminner om Bellmans, bl a några Fredmansdikter, men är för eftervärlden mest känd för sitt flera gånger återutgivna komiska hjälteepos Boråsiade (1776). Detta skildrar i parodierad homerisk-vergilisk stil en sammandrabbning, under aktivt deltagande av den klassiska gudavärldens makter, mellan Borås borgerskap och en invaderande bondehär ledd av uppviglaren Håffman (Sven Hofman, bd 19), för vilken Mars i länsmanshamn hade uppenbarat sig på en västgötsk bondkrog. Boråsiade har karakteriserats som "en bland de bäst lyckade dikter, som finnas från denna tid" (Schück o Warburg). Ett annat "poëme heroique", det postumt utgivna Neri, betecknas av Atterbom som omoget och troligen tidigare författat. Den hängivenhet med vilken R ägnade sig åt bokliga och antikvariska intressen har setts som en följd av den sjuklighet och invaliditet som drabbat honom redan i den tidiga barndomen. En gravskrift över den vid endast 26 års ålder bortgångne R skrevs av hans nära vän C G Leopold (bd 22). Enstaka brev från R finns i KB och UUB.

Son till Olof R d y i dennes tredje gifte var överjägmästaren Olof Fredrik R (1723–1800), vars dotter Charlotta Elisabeth R (1752–1812), gift med prosten Johan Peter v Sydow (1747–1827), blev stammoder för den s k Högsbygrenen av släkten v Sydow. Son till Olof Fredrik R var majoren och bruksidkaren Olof Peter Rotenburg R (1751–98). Dennes dotter, Eva Olava Gustafva R (1789–1875) blev i sitt andra gifte, med fabrikören och godsägaren Adolf Fredrik Lyttkens (1753–1823), stammoder för släkten Lyttkens (bd 24). Hennes bror Charles Emil R (1793–1864) inledde sin militära bana som fänrik vid Skaraborgs lantvärnsbrigad 1808. Han blev överste i armén 1843, chef för Hälsinge regemente 1847 och utnämndes 1856 till generalmajor och generalbefälhavare i 5. militärdistriktet. Han deltog i fälttågen mot Norge 1808 och i Tyskland och Norge 1813 och 1814.

Brorson till Charles Emil R var Carl Alexander R (1822–1904), slutligen överstelöjtnant vid Upplands regemente och v kommissionslantmätare i Uppsala län. Som dansk officer deltog han under kriget i Schlesvig-Holstein bl a i slaget vid Kolding 1849. Hans dotter Brita Maria Margareta Sophia R (1866–1937) var gift med nobelpristagaren Svante August Arrhenius (bd 2) i dennes första gifte.

Christina Charlotta och Olof Fredrik R:s bror samt Johan Olof R:s halvbror var hovmarskalken Adolph R (1726–1801) på Boxholm, som 1771 blev friherre och adopterad på sin tolv år äldre brorson Thure Gustaf R:s (se nedan) friherrliga värdighet. Adolph R utsände sina två äldsta söner, Adolf Fredric R (1754–1825) och Carl Fredric R (1755–1814), på en bildningsresa genom Europa med orientalisten Jacob Jonas Björnståhl (bd 4) som beledsagare. Medan den äldre av bröderna efter två år återvände till Sverige för att fortsätta sin militära bana – han tog avsked med överstelöjtnants karaktär 1795 – åtföljde Carl Fredric R Björnståhl under nära tio år. I febr 1776 lämnade han Björnståhl i London, före dennes avresa till Grekland och Turkiet och efter att de båda hade blivit invalda i Society of Antiquaries. Efter återkomsten till Sverige trädde Carl Fredric R åter i militär tjänst; han blev korpral i livdrabantkåren 1785 och fick majors avsked 1792. Björnståhl testamenterade en stor del av sitt bibliotek och övriga papper till vännen R. Carl Fredric R:s efterlämnade papper och böcker, Björnståhls inbegripna, auktionerades ut och hamnade slutligen i LUB, med en mindre del i ATA. Ett stort antal av R:s resebrev och brevkoncept från resan med Björnståhl finns i nämnda samling i LUB, enstaka i UUB och i Biographica, RA.

Brorson till Carl Fredric R och son till Adolf Fredric R var Thure Gustaf R (1806–76), som efter kansliexamen i Uppsala 1826 inträdde i kanslistyrelsens expedition. Han blev 1828 kammarjunkare, 1838 kopist i hovkanslersexpeditionen, 1842 registrator i Kabinettet för utrikes ärenden och var 1841–48 härold vid Vasaorden. Han blev 1855 postmästare i Vimmerby och trots ihärdiga försök att få transport till en bättre betald tjänst på någon större ort förblev han där till sin död. Thure Gustaf R:s första publicerade arbeten var översättningar av historiska berättelser av C F van der Velde, och även fortsättningsvis valde han såväl i sina egna teaterstycken, romaner och noveller (t ex skådespelet La Valette eller Maltas belägring 1565, 1830, eller romanen Den siste Hohenstaufen och hans vän, 1840) som i sina översättningar särskilt gärna motiv ur det förflutna. Han utgav även flera kulturhistoriskt intressanta reseberättelser (bl a Strödda anteckningar under en resa i Sverige år 1831, 1833; Rese-bilder, samlade i Tyskland år 1839, 1841; Från Frankrike, Belgien o Holland: anteckningar under en resa år 1841, 1843) och det stora arbetet Försök till beskrifning öfver Sveriges städer i historiskt, topografiskt och statistiskt hänseende (1–3,1855–60). I sin delvis självbiografiska Femtiofyra minnen från en femtiofyra-årig lefnad (1864) skildrar han händelser och gestalter ur sin samtid. Några efterlämnade manuskript finns i KB och UUB.

Olof R d y:s äldste son, kaptenen Olof R (1690–1716), var far till landshövdingen Thure Gustaf R (R 4) som 1771 blev friherre tillsammans med sin fars yngre halvbror Adolph R (se ovan). Hans dotter Catharina Charlotta R (1753–82) var först gift med riksrådet Axel Arnell (bd 2, s 235) och blev i sitt andra gifte mor till Magdalena (Malla) Montgomery (bd 25), som efter moderns tidiga död växte upp på den rudbeckska egendomen Edsberg i Sollentuna. Son till Thure Gustaf R var översten och överstekammarjunkaren Per Alexander R (1762–1832), som i äktenskap med underståthållaren frih Axel v Axelsons (bd 2) dotter Anna Elisabeth var svärfar till statsråden frih Carl Henrik Gyllenhaal (bd 17) och frih Carl Otto Palmstjerna (bd 28) samt till sin släkting generalmajoren Charles Emil R (se ovan). Per Alexander R kom genom arv och giftermål att bli ägare till nästan hela Sollentuna socken. Hans sonson var målaren Oscar Thure Gustaf Alexander Fredrik R (1829–1908). Alexander R begav sig efter studier vid Konstakademin till Düsseldorf, där han studerade för A Tidemand, och ägnade sig åt genremåleri i Düsseldorfskolans stil, ibland med historiska eller religiösa motiv. Han blev agré vid Konstakademin 1871.

Bror till Alexander R var generalmajoren Johan Zachris Josua Thure Gustaf R (1832–1909). Han inträdde efter studentexamen 1850 i Andra livgardet, där han 1888 blev överste och sekundchef, och utnämndes 1896 till generalmajor i armén. Zachris R deltog på dansk sida i kriget 1864 och blev sårad under striden vid Dybböls skansar. Han var stadsfullmäktig i Sthlm och hade en rad förtroendeuppdrag, bl a som ordf i Sthlms skytteförbund 1895–97. Hans anteckningar om dansktyska kriget 1864 finns i KrA. Zachris R var far till Ebba Sofia Fredrika R (1875–1952), gift med generaldirektören Hugo Isak Elliot (bd 13, s 361), och till Anna Thurinna Gustafva R (1878–1949) som, efter textilutbildning och några år i ett par olika textilateljéer, 1909 blev amanuens vid Nordiska museet och Skansen. Hon var föreståndare för Skansens expedition och hade bl a överinseende över klädkammaren. Anna R:s efterlämnade handlingar finns i Nordiska museets arkiv. Syster till dem var konstnären Märta Eleonora Johanna R (1882–1933) som efter studier vid FrKA och ett par år i Paris främst gjorde sig känd som blomster- och porträttmålare.

Alexander och Zachris R:s äldre bror Reinhold Thure Gustaf Carl Gabriel R (1825–1915) blev FM i Uppsala 1848. Han tjänstgjorde några år som ämbetsman i olika verk och departement, bl a som legationssekreterare i London och Khvn och utnämndes 1905 till hovmarskalk. Intresserad av Rudbeckiana lade han på Edsberg grunden till den samling av tryck av och om medlemmar av familjen som av sonen Johannes testamenterades till KB efter att ha legat till grund för dennes släktbibliografi från 1918 (se nedan). R skänkte 1912 till RA en förteckning över alla kända brev av Olof R d ä. Han var svärfar till kammarherren greve Erik Adolf Alfred Piper (bd 29, s 322) och till godsägaren och boksamlaren frih Per Gustaf Abraham Hierta (bd 19) och far till konstnären Gunilla Margareta Reinholdina R (1882–1969), som studerade vid FrKA och utomlands (bl a Paris). Gunilla R målade porträtt i olja och gjorde stämningsbilder i olja och pastell. Hon var gift med envoyén Carl Fredrik af Klercker (bd 21, s 292).

Bror till Gunilla af Klercker var Reinhold Hugo Josef R (1871–1957) som avlade examen till rättegångsverken i Uppsala 1895 och blev knuten till hovet som kammarjunkare 1897. Efter att bl a varit tjänstgörande kammarherre hos drottning Victoria blev han 1947 överstekammarherre. Reinhold R var den siste av de rudbeckska ägarna till Edsberg. Handlingar efter Reinhold R och hans maka finns på RA. Brev från R finns i KB och UUB (till bl a J A Almquist). I äktenskap med en dotter till industrimannen Oscar Wilhelm Odelberg (bd 28) var han far till målaren Axel Thure-Gabriel (Babel) Reinholdsson R (1906–1987). Efter att ha varit elev i Sthlm för bl a Olle Hjortzberg, bedrev han studier i Spanien, Portugal och Frankrike. R tog intryck från fauvismen och från äldre spanskt och italienskt måleri och målade med en personlig färgskala i en folkloristiskt präglad, dekorativ stil. Han var även verksam som inredningsexpert. Bland R:s porträttmålningar kan i detta sammanhang nämnas en stor komposition med porträtt av konstnären själv och hans förfäder från och med Johannes Rudbeckius d ä. Babel R:s bror var ryttmästaren och operasångaren Victor Gustaf Magnus Reinholdsson R (1910–1973), som från 1946 mestadels var knuten till Stora teatern i Gbg och främst blev känd för sina operettroller.

Söner till hovmarskalken Reinhold T G C G R var även förste intendenten Johannes Reinhold Gustaf R (1867–1935) och slottsarkivarien Thure Gustaf Alexander Reinhold R (1875–1960), som båda utmärkte sig på det bibliografiska och bokhistoriska området. Bröderna började i unga år, liksom vännen och blivande svågern Per Hierta – tillika äldre brodern Johannes' studentkamrat – att besöka bokauktioner och bygga upp egna boksamlingar. Johannes studerade juridik i Uppsala och tjänstgjorde 1897–1909 som amanuens i Civildepartementet. Han blev sekreterare i Generalpoststyrelsen 1909 och var förste intendent där från 1917 till sin pensionering 1934. Sedan 1913 var han dessutom föreståndare för Postmuseum, som han byggde upp till ett av de främsta i sitt slag i Europa. En viktig insats gjorde R även inom Frimurarorden som dess överarkivarie och som grundare av det sv frimurarmuseet.

Johannes R är upphovsman till en lång rad skrifter inom det bokhistoriska området. Han hade övertagit faderns Rudbeckiana-samling och utgav flera publikationer som rörde den egna släkten, bl a minnesskriften In memoriam Olai Rudbeckii (1902) till 200-årsdagen av Olaus R:s död samt artiklar om Campus Elysii (Saml 1911) och om Västerås boktryckerihistoria (NTBB 1916). Detta arbete kulminerade i den omfattande och gedigna släktbibliografin Bibliotheca Rudbeckiana (1918). Johannes R utmärkte sig dessutom som bokbandsforskare. Hans huvudarbete på detta område är det vackra trebandiga verket Svenska bokband under nyare tiden (1521–1880), utgivet 1910–14. Särskilt intresserade han sig för de dekorhistoriskt betydelsefulla banden ur den franske boksamlaren Jean Groliers (1479–1565) skingrade samling. Han skrev bl a om i Sverige befintliga Grolier-band (Pro novitate, 2, 1914) och gav i tyska publikationer viktiga bidrag till frågan om Grolier-bandens ursprung. R utgav även några små familjerättsliga handböcker, en bibliografi över sv lagar tryckta före 1734 (Sv lagbibliografi, 1915) och flera posthistoriska skrifter. Sin Rudbeckiana-samling testamenterade han till KB, och en samling sv bokband skänkte han 1925 till Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg. Brev från R finns i RA, KB (till bl a A Sjögren), UUB, LUB och GUB (till bl a S Aberstén).

Till skillnad från Johannes blev Gustaf R, den yngre av bröderna, professionell biblioteksman. Han blev FK i Uppsala 1903, FL 1910 och disputerade där 1919 på en bibliografisk avhandling, Skrifter till Sveriges historia tryckta före år 1600. Han hade 1905 blivit e o amanuens vid UUB, där han 1910 blev andre bibliotekarie, och var 1916–35 andre bibliotekarie vid KB. Från 1921 till kort före sin död var han dessutom slottsarkivarie. Flera av den äldre broderns intresseområden delades av R, som drygt tio år efter publiceringen av dennes praktverk om sv bokband utgav ett arbete, Broderade bokband från äldre tid i sv samlingar (1925), ägnat åt en i sv forskning dittills ganska ouppmärksammad typ av band. Han ägnade sig även åt 1600-talets sv boktryckerihistoria, bl a i en studie om stockholmsboktryckaren Peter van Selow (i Bok- o bibl:hist studier tillägn Isak Collijn, 1925) och gav flera bidrag till exlibrisforskningen. Brev från R finns i KB (till bl a A Sjögren) och UUB.

Sedermera landshövdingen Thure Gustaf R (R 4) köpte 1757 Edsberg i Sollentuna av generallöjtnanten Gabriel Ribbings (bd 30, s 104 f) döttrar och lät under de närmast följande åren uppföra en ny huvudbyggnad. Egendomen kom sedan att förbli i släktens ägo i nästan två sekler, innan den efter flera avstyckningar 1955 förvärvades av Sollentuna kommun. Edsbergsarkivet, i Sollentuna kommunarkiv, innehåller handlingar även rörande andra egendomar som varit i släkten R:s ägo. Kommundelen Tureberg är uppkallad efter Thure Gustaf R, och släkten R har även fått ge namn åt en skola i kommunen.

Biskopen Johannes Rudbeckius d ä:s yngste son, Paul(us) Rudbeckius, senare R (1632–87), assessor i Göta hovrätt och häradshövding i flera härader i Kronobergs län, adlades 1675 (introd s å) med namnet Rudebeck. En yngre son till honom, Bengt Rudebeck (1670–1724), gick tidigt i utländsk krigstjänst, tituleras 1719 överste och senare generalmajor. Han vistades i Wien och uppbar under Johan Carl Stiernhööks sjukdom och en tid efter hans död 1719 i praktiken dennes plikter som sv resident vid kejsarhovet där. Från hans äldre bröder häradshövdingen Paul Rudebeck (1657–1711) och regementskvartermästaren Petter Rudebeck (se här nedan) härstammar de nu levande grenarna av ätten Rudebeck.

Den yngre Paul Rudebecks sonsons sonson, kontraktsprosten och kyrkoherden i Åby och Odeshög, Ög, Peter Erik Rudebeck (1796–1862), var far till Sigrid Hilma Sofia Rudebeck (1831–1924). Hon blev efter att tidigare ha undervisats privat vid 24 års ålder elev vid Cecilia Fryxells skola och lärarinneseminarium i Kalmar. Efter några år som privatlärarinna kom hon 1866 till Gbg som föreståndarinna för Familj-föreningens flickskola i Majorna (sedermera Majornas elementarläroverk för flickor). Hon avgick 1869 för att grunda en egen skola, Sigrid Rudebecks elementarskola för flickor, som hon själv sedan kom att leda i 35 år. Den fyrarumsvåning vid Järntorget där skolan först inrymdes blev snart för trång och skolan flyttade 1875 till större lokaler vid Bellmansgatan, som några år senare utvidgades med intilliggande fastighet. Sigrid Rudebeck opponerade sig mot den ensidigt teoretiska inriktning som de första flickskolorna hade och införde 1880 träslöjd på schemat, från 1887 enligt det s k Nääs-systemet. Sistnämnda år infördes även praktisk undervisning i huslig ekonomi, tidigare än vid någon annan sv flickskola, varvid ett särskilt kök inrättades för matlagningskursen. Hon var även på andra områden en framsynt pedagog, vinnlade sig om goda kontakter mellan hem och skola och gjorde försök med koncentrationsläsning. Hon fick 1903 se sin skola utökad med gymnasium, innan hon följande år drog sig tillbaka och den gjordes om till aktiebolag. Skolan, som på 1870-talet undervisade ett hundratal elever, hade läsåret 1902–03 210 elever och några år senare över 300.

Sigrid Rudebecks bror Lars Peter Fredrik Rudebeck (1837–1914) blev efter examen från Karlberg 1858 underlöjtnant vid Kronprinsens husarregemente. Han blev 1879 ryttmästare, utnämndes s å till stallmästare hos konungen och tio år senare till hovstallmästare. Son till honom var Nils Fredrik Louis Rudebeck (1877–1964) som böljade sin karriär som officer vid Livgardet dll häst (underlöjtnant 1898), 1904–06 genomgick den välkända italienska ridskolan Tor di Quinto och tjänstgjorde i italienska kavalleriet. Efter hemkomsten införde han som ridlärare vid Strömsholm den italienska hinderridningen i Sverige. Han blev ryttmästare i reserven 1914. Nils R var sedan 1911 kammarherre hos hertigen av Södermanland, fick 1915 samma befattning hos kronprinsen och var 1916–52 hovmarskalk (sedan 1947 förste hovmarskalk) och chef för kronprinsens, sist konungens, hovstat. Han blev sistnämnda år överstekammarherre. R:s maka frih Carin Helen Astrid R f von Platen (1893–1982) var 1956–73 tjänstgörande överhovmästarinna.

Petter Rudebeck (1660–1710) blev löjtnant och regementskvartermästare vid Kronobergs regemente 1685 men tog avsked ur det militära redan 1689 och etablerade sig som brukspatron på Huseby bruk i Skatelöv, Kron, som han ägde tillsammans med brodern Paul. Genom denne hade Erik Dahlbergh fått kännedom om Petter Rudebecks antikvariska intressen och kom att anlita honom som informant för Svecia-verket. Det systematiska insamlande av material som Rudebeck av detta skäl kom att ägna sig åt, kan ha inspirerat honom att sammanställa en egen samling. Hans stora arbete, det aldrig i hans egen tid eller i sin avsedda omfattning utgivna Smålendske antiqviteter – den allmänt brukade korttiteln – påminner om farbrodern Olaus R:s Atlantica. Inte minst gäller det de fantastiska etymologier som han anför som stöd för sina påståenden. Rudebeck skiljer sig från Olaus R främst genom sin småländska lokalpatriotism. Det har ifrågasatts att han skulle ha mottagit någon direkt impuls från farbrodern (t ex Lindblad), men det finns i en av handskrifterna direkta hänvisningar till denne, och många detaljer i de båda arbetena påminner om varandra (Nordmark). Han hade också som ung varit i Uppsala, där han skrevs in vid universitetet 1674, vid en tid då Olaus R redan var fullt sysselsatt med arbetet på Atlantican. Använd med urskillning kan Petter Rudebecks samling vara till nytta för nutida arkeologisk forskning (Lindblad), och hans visuppteckningar har betecknats som mycket värdefulla (Jonsson).

Petter Rudebeck var svärfar till läkaren Johan Rothman (se ovan) i dennes andra gifte och farfars far till Edvard Ulrik Rudebeck (1803–98), som efter officersexamen 1819 inträdde i artilleriet. Han blev överste och chef för Svea artilleriregemente 1853 och generalmajor 1860. Han tog s å avsked och var 1860–79 överintendent och chef för K Djurgården. Son till honom var Gustaf Mauritz Ulrik Rudebeck (1842–1913), som, efter hovrättsexamen vid UU 1866 och några års tjänstgöring bl a som notarie och auditör, 1881–1901 var häradshövding i Fryksdals domsaga i Värmland och 1901–09 landshövding i Västernorrlands län. Gustaf Rudebeck blev invald i FK 1892 och satt som företrädare för Värmlands län till 1902 och för Västernorrland 1905–11. Han var ledamot av flera kommittéer och innehade även andra förtroendeuppdrag. Sonson till honom är f d chefen för Zoologiska museet i Lund, professor Gustaf Edvard Rudebeck (f 1913). En annan och numera utdöd släkt R, som har förmodats utgöra en del av ovannämnda släkt (Omberg) eller en gren av en släkt Robeck (Wallenius), härstammade från flanelltryckaren och fabrikören i Alingsås och Jönköping Petter R (1712–1772). Son till denne var Pehr Gabriel R (1756–1826), som efter studier i Uppsala och Lund blev häradshövding i flera härader i Roslagen 1784 samt borgmästare i Norrtälje 1785. Han var riksdagsman 1786, 1789 och 1800. Pehr Gabriel R var alltsedan ungdomen en av Johan Henric Kellgrens (bd 21) närmaste vänner, och dennes många brev till R (utgivna av H Schück i samlingen Gustavianska brev, 1918) är en värdefull kultur- och litteraturhistorisk källa.

Författare

Jonas Kuschner



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt o Johan Pedersson R: Ansökn:ar om adelskap, Sköldebrev o adelskap A: Adelsbrev, vol 11, 13 o 19, Biographica o M 1149, RA; Biografica o personreg till rullor 1620–99, KrA; Originalgeneaker-na o Marks v Würtenbergs konceptgeneaher, RHA; H.r.3 (Genealogia Rudbeckiorum, upprättad 1729/30), KB; E 536 (brev till B Rosenhane) o Palmskiöld 237, UUB; O Cronberg, Palmskiöldska saml:en: en ofta förbisedd guldgruva (Släktforskarnas årsbok 1998); Elgenstierna; A Holmberg, G Odenstam o O Svanberg, Edsbergs slott – Sollentunas krona (1997); A D Jørgensen, En berömt svensk Slaegt fra Nordslesvig (Rudba;k) (Sonderjydske Aarboger 1890); K F Karlson, Blad ur Örebro skolas äldsta hist, 1–5 (1871–1900); S T Kjellberg, Västerås under Johannes Rudbeckii tid (Från Johannes Rudbeckius' stift: en festgåva till Rudbeckiusjubileet 1923, 1923); H Lagergren m fl, Västmanland-Dala nations album, 1, 1639–1700 (1931–72); [P Meijer-Granqvist,] Sv grevar o baroner av Lazarus v Rotschild, 3 (1933); F Rudelius, Kalmar reg:s personhist, 1-2 (1952–55); UUM; Västerås hm; Örnberg; – för släkten som helhet och för samtliga dess medlemmar (utom ätten Rudebeck) se särskilt J Rudbeck, Bibliotheca Rudbeckiana (1918) o där anf litt.

Petrus Rudbeckius d ä: C Annerstedt, UU:s hist, 1 (1877); A Friberg, Den sv Herkules (1945); E Liedgren, Psalmbeståndet i P R:s Enchiridier 1622 o 1627 (Från Johannes Rudbeckius' stift 1923); H Lindroth, Stiernhielms Hercules (1913); S Lindroth, Sv lärdomshist: stormaktstiden (1975); H Pleijel, Sv kyrkans hist, 4:1 (1938); H Schuck o K Warburg, 111 sv HtL-hisl, 2 (3. uppl, 1927); SMoK; Sv biogr lex, N F, 9 (1883); Västerås hm.

Jacobus Bose eller Rudbeckius: Svea hovrätts arkiv, Huvudarkivet E VIa2aa:161 (Liber causarum 1656), RA; Palmskiöld 344, K2 o X 240, UUB; Karlson, a a; E Källquist, J R:s' latinstad (Lychnos 1936); dens, Till latin-undervismens hist i Sverige: ett par notiser om J R (ibid 1937); S Lindroth, a a; J Nordström, Då mäster Jacob ej ville bli prof i Upsala (Samf Örebro stads- o länsbibl:s vänner, Meddelanden 4, 1933); Pleijel, a a, 4:1 (1938); S Soldan o A Wiberg, Sthlms storskolas journal (ÅSU31, 1951); Sv biogr lex, N F, 9 (1883).

Disa Rudbeckia: S E Bring, Boktryckerierna i Uppsala, 1 (1962).

Ingo R: Annerstedt, a a, 2:1–2 (1908-09); Bring, a a; G Thimon, Sthlms nations studenter i Uppsala 1649–1800,1 (1982).

Nicolaus R (Rudbeckius): Biographica, Kammarkoll till KM:18juli 1691 o 21 okt 1705, Likvidationer 65:9, E 1539 (Skriv:er till M G De la Gardie), E 8159 (Brev till Per Abnson Brahe), RA; Nordin 282 (Personalier över N R), Nordin 453, K 70, G 20, UUB; B Ankarloo, Trolldomsprocesserna i Sverige (2. uppl, 1984), s 193; Frälseg 1; S Kjöllerström, Biskopstillsättmarna i Sverige 1531-1951 (1952); E Linderholm, De stora trolldomsprocessernas upplösn i Sverige (HT 1913); S Lindroth, a a; SMoK; Sthlms hm; Sv biogr lex, N F, 9 (1883); Västerås hm.

Johannes Rudbeckius d y: Biographica, Livonica II: 1, vol 202, Likvidationer 65:9, E 700 (Brev till Axel Oxenstierna), E 1539 (Skriv:er till M G De la Gardie), RA; Likpredikan över J R, X 240, UUB; Annerstedt, a a, 1-2:1 (1877,1908), Bih 1–2 (1877–1910); Frälseg 1; S Göransson, Ortodoxi o synkretism i Sverige 1647-1660 (1950); SMoK; Sv biogr lex, N F, 9 (1883).

Daniel R: Sköldebrev o adelskap A: Adelsbrev, vol 13, Biographica o Ericsbergsarkivets autografsaml, RA.

Petrus Rudbeckius d y: Biographica, Skriv:er till Ko- nungen: Karl XI vol 32, Landsh :s i Uppsala län skriv:er till K M:l 5 maj 1693, 2 sept o 15 sept 1694, E 700 (Brev till Axel Oxenstierna), E 1539 (Skriv:er till M G De la Gardie), E 2072 (Skriv:er till Nils Bielke), E 8461 (Skriv:er till C G Wrangel), RA; K 1, K 70, Nordin 459, UUB; Annerstedt, a a, 1–3:1 (1877–1913), Bih 2 (1910); R Askmark, Sv prästutbildn fram till år 1700 (Saml:ar o studier till Sv kyrkans hist, 7, 1943); Göransson, a a; Kjöllerström, a a; J Rudbeck, Frågor eller spörsmål öfver vår kristendoms eller katekesens huvudstycken: bibliogr anteckn:ar (KHA 1911); Skara I: före 1700: staden i stiftet, ed A Sträng (1986); Skara hm; SMoK; Sv biogr lex, N F, 9 (1883); H W Tottie, Jesper Svedbergs lif o verksamhet (1885).

Carl v R: Sköldebrev o adelskap A: Adelsbrev, vol 11 o Biographica, RA; Frälseg 3; Lags o doms.

Johanna Christina o Wendela R: ] Rudbeck, Campus Elysii: några bibliogr anteckn:ar (Saml 1911); SKL.

Gustaf R: Biographica, Landsh i Uppsala till K M:t 16 jan 1711, 21 april o 23 okt 1713, UU till K M:t 18 okt 1732, RA; Autografsaml o R Rudbecks autografsaml, KB; Barthelsons autografsaml, Nordin 932, X 240 (även under J Hierpe), UUB; Annerstedt, a a, 2:2 (1909), 3:2 (1914); Frälseg 1; Grape; C v Zeipel, Två herrar o en narr (1842).

Christina Charlotta R: W Falk, Hiärneska huset i kvarteret Näckström o dess invånare (SSEA 1939); H Pleijel, aa,5 (1935).

Johan Olof R: Bergskoll till K M:t 2 maj 1763 o 28 febr 1771, RA; Aske 246, V 5:4 o X 241, UUB; Bergskoll.

Olof R (175077): Autografsaml, KB; G 70a o V 5:4, UUB; P D A Atterbom, Sv siare o skalder, 6 (1852); Biogr lexicon öfver namnkunnige sv män, 12 (1846); N Forssell, Borås stads hist, 2 (1953); L Hammarsköld, Sv vitterheten: hist-kritiska anteckn:ar (2. uppl, 1833); O Holmberg, Den unge Leopold (1953); Schück o Warburg, a a, 4 (3. uppl, 1928).

Charles Emil R: O Bergström, K Hälsinge reg:s chefer 1629–1909 (1909).

Carl Alexander R: Biografica, KrA; Ekstrand; Hulthander; B Schöldström, Svenskarne under Dannebrogen 1848–1850 (1903).

Adolph R: Biographica, RA.

Adolf Fredric R: M 1149, Statskontoret dll K M:t 1 mars 1797, RA; Biografica, KrA.

Carl Fredric R: Biographica o M 1149, RA; Autografsaml o R Rudbecks autografsaml, KB; J J Björnståhl, Resa til Frankrike, Italien, Sweitz, Tyskland, Holland, Ängland, Turkiet o Grekeland (1780–84), ed C C Gjörwell, 1–2, särsk 2, s 225–227; S Östergren, Om Björnståhl-Rudbeck-papper i Antikvarisk-topografiska arkivet (Arkiv, samhälle o forskning 1998:1); A Österling, Jacob Jonas Björnståhl (1947).

Thure Gustaf R: E 4755 (Brev ull L Manderström), RA; Grape; SMoK; Sv biogr lex, N F, 9 (1883); W Swalin, Bidr till Kongl Maj:ts kanslis personalhist efter 1809 (1892).

Per Alexander R: M 1149 o Bergskoll till K M:t 6juni 1806, P Sondéns ms Militära chefer i sv armén o deras skriv:er, RA; W Swalin, Bidr till Kongl Maj:ts hofs personalhist ... (1888). Oscar Thure Gustaf Alexander Fredrik R: SKL. Johan Zachris Josua Thure Gustaf R Hulthander; V Millqvist, Sthlms stadsfullm 1863–1913 (1913); T Wennerström, K Krigsakad o K Krigsskolan åren 1792–1935 (1936).

Anna Thurinna Gustafva R: Nekr:er i dagspressen.

Märta Ekonora Johanna R: Hultmark; SKL; nekr:er i dagspressen.

Reinhold Thure Gustaf Carl Gabriel R: W Swalin, a a (1892).

Gunilla Margareta Reinholdina R: Hultmark; SKL; nekr:er i dagspressen.

Reinhold Hugo Josef R: Väv 1 (1945); nekner i dagspressen.

Axel Thure Gabriel (Babel) Reinholdsson R: SKL; Sympatiens hemlighetsfulla makt; Sthlms homosexuella 1860-1960, ed G Söderström (1999); nekner i dagspressen.

Victor Gustaf Magnus Reinholdsson R: Sohlman, 4 (1952); nekr:er i dagspressen.

Johannes Reinhold Gustaf R: I Collijn, J R t (NTBB 1935); SMoK.

Thure Gustaf Alexander Reinhold R: S G Lindberg, G R: några minnesord (NTBB 1961; med bibliogr).

Paul R, adlad Rudebeck: Biographica, E 1539 (Skriver till M G De la Gardie), E 8461 (Skriv:er till C G Wrangel), Sjöholmsarkivets autografsaml, RA; Frälseg 3–4; Lags o doms; P G Vejde, Kroms läns herrgårdar (1929).

Bengt Rudebeck: Biographica, Likvidationer 25:28 (under Stiernhöök), E 6001 (Brev till M Vellingk), RA; MJ Crusenstolpe, Portefeuille, 3 (1837), s 16 ff; Frälseg 4; P G Vejde, a a.

Paul Rudebeck: Biographica, Bergskoll till K M:t 14 nov 1689, Landsh i Kron till K M:t 11 febr 1678, 14 febr 1689 o 18 okt 1698, RA; Frälseg 3–4; Lags o doms; P G Vejde, a a.

Sigiid Hilma Sofia Rudebeck: E Hedin, Gbgs flickskolor: en hist återblick (ÅSU 117,1967); SMoK.

Lars Peter Fredrik Rudebeck: Biografica, KrA; Hulthander.

Nils Fredrik Louis Rudebeck: SMoK; nekr:er i dagspressen.

Carin Helen Astrid Rudebeck: C-F Palmstierna, A R in memoriam (DN 10 nov 1982); nekr:er i dagspressen.

Petter Rudebeck: Biographica, Bergskoll till K M:t 14 nov 1689, Landsh i Kron till K M:t 8 febr 1688, 14febr 1689 o 5 april 1699, RA; Biografica o personreg till rullor 1620-99, KrA; Frälseg 4; G Hyltén-Cavallius, K Kronobergs reg:s officerskår 1623–1896 (1896); B R Jonsson, P R:s visuppteckningar (Folkloristica: festskrift till Dag Strömbäck, 1960); dens, Sv balladtradition, 1 (Sv visarkivs handl:ar, 1, 1967); L-O Larsson, Småländsk hist: stormaktstiden (1982); S Lindblad, P R som fornforskare (HCÅ 1938); H Nordmark, Den Sv Historien o hist i Småland: P R o farbrodern i Uppsala (... och fram träder landsbygdens människor ... studier i nordisk o småländsk hist tillägnade Lars-Olof Ursson, 1994); SMoK; A Vejde, Bländasägnen (HCÅ 1922); P G Vejde, a a; 1500- o 1600-talens visböcker, ed A Noreen, H Schück, J A Lundell o A Grape, 3 (1925). Edvard Ulrik Rudebeck: Biografica, KrA; SMoK; Swalin, a a (1888);PGVejde, a a.

Gustaf Mauritz Ulrik Rudebeck: SMoK; Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 4–5 (1990-92); A Wåhlstrand, 1905 års ministärkriser (1941); dens, Regeringsskiftena 1900 o 1902 (1947).

Släkten R från Alingsås: Örnberg; Ivar Wallenius' ms Vår släktbok, 3, Wallenius familjearkiv, vol 14, RA.

Petter R: G A Bohlin, Bidr till Alingsås stads hist (1920);Jönköpings hist, 3-4 (1919, 1921).

Pehr Gabriel R: M 1261, RA; S Ek, Kellgren: skalden o kulturkämpen, 1 (1965); Millqvist; Schück o War-burg, a a, 4 (3. uppl, 1928); SjVestg.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Rudbeck (Rudbeckius, Rudebeck, von Rudbeck), släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6973, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jonas Kuschner), hämtad 2017-09-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6973
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Rudbeck (Rudbeckius, Rudebeck, von Rudbeck), släkt, urn:sbl:6973, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jonas Kuschner), hämtad 2017-09-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se