Meriter

Norlander, Emil August, f 5 maj 1865 i Sthlm, Ad Fredr, d 11 april 1935 där, Bromma. Föräldrar: juveleraren Ernst August N o Amalia Vilhelmina Dahlbom. Gick ut Klara trivialskola 79, tandteknikerstudier i Sthlm o Tyskland till 93, lärling vid A L Normans tryckeri, medarb i Nya Nisse 93–08, red där 08-16, journalist vid S-T 95, redaktör där 97, utg av Lunkentus 97 (utg: bevis 15 nov), red för Kasper 20–27, allt i Sthlm. Förf.

G 23 okt 1897 i Sthlm, Hedv El, m Agda Charlotta Vilhelmina Hodell, f 26 febr 1871 där, ibid, d 9 nov 1937 där, S:t Göran, dtr till redaktören Carl Julius Mårten H o Ida Vilhelmina Åstrand.

Biografi

Emil N:s något arabeskartade vandring mot positionen som den moderna revyns fader i Sverige inleddes omedelbart efter det att han 14 år gammal slutat folkskolan. Samtidigt med att han påbörjade en utbildning till tandtekniker skrev han sitt första opus, Kupido, lustspel med sång i en akt. Snart gick N med större energi in för sin författarbana: han skrev sin första operett, Desertören, en oavslutad "indian- och äventyrsbok", Haciendan Farwel, och sin första fullbordade (ej publicerade) roman, Brott och brott. S å debuterade han sceniskt som statist i Frans Hodells (bd 19) Tre par skor på Djurgårdsteatern i Sthlm – hans solistdebut skedde 1884 vid ett privat uppförande av hans eget lustspel Ett äfventyr på skottdagen.

Sin första nyårsrevy, enaktaren En världsprocess, skrev N redan 1883, men den förblev liksom hans tidigare nämnda dramatiska försök ouppförd. Det skulle dröja fram emot sekelskiftet innan N Firade sina stora triumfer inom denna genre. 1888 uppfördes första gången ett av N:s dramatiska arbeten på en professionell scen: Skottdagen (skriven 1884) togs upp av Folk-teatern vid Östermalmstorg. Samma scen gav för övrigt två andra pjäser av N så; på Vasateatern spelades ytterligare två. N:s ovanliga flit som dramatisk författare – som så småningom skulle resultera i 66 revyer och 10 lustspel – hade för första gången kommit i dagen. Vid denna tid insåg N att hans främsta talang låg inom den komiska sfären; tragedien Slut (1889) markerar också verkligen slutet för N:s försök som allvarlig dramatiker.

Under första hälften av 1880-talet genomgick N typografutbildning på A L Normans tryckeri i Sthlm, där han gjorde sin första skämttidning, den handskrivna Petit-Fyrkanten.

N hade blivit något av en celebritet och dragits in i en veritabel häxkittel av nöjen. Väl medveten om att detta inte säkrade hans framtid beslöt sig N för att fjärran från Sthlms lockelser fortsätta sin tandteknikerutbildning. Han bytte alltså 1891 den punschdoftande atmosfären i den provinsiella idyllen Sthlm mot kejsardömets kosmopolitiska Berlin och den medeltida mystikens Nürnberg. Sedan N återkommit till Sthlm var hans nästa projekt ett sv uruppförande av Fröken Julie. Under 1892 stod N i förbindelse med Strindberg, vilken förklarade sig villig att tillsammans med Henrik Christiernsson (bd 8) leda repetitionerna på Sveateatern. Projektet rann emellertid ut i sanden på grund av svårigheter att finna någon hugad skådespelerska till titelrollen.

Sin långa bana som kåsör inledde N 1893, då han började medverka i sin blivande svärfar Julius Hodells – Frans Hodells bror – skämttidning Nya Nisse. I början av 1890-talet sände N även in bidrag till S-T, men det var först i dec 1895 som chefredaktören Anders Jeurling (bd 20) beslöt att knyta N fastare till tidningen genom att ge honom en varje vecka återkommande spalt. Denna döptes till Från lördag till lördag och skrevs under pseudonymen Don Basuno i 40 års tid. Den blev en av den sv dagspressens populäraste kåserispalter med nästan 2 000 nummer. Övergången till journalistbanan torde ytterligare ha motiverats av att N slutgiltigt givit upp tanken på en framtid som tandtekniker i och med att medicinalstyrelsen avslagit en begäran från rikets tandtekniker om att få avlägga regelrätt examen och därmed bli legitimerade. N:s relationer med S-T permanentades 1897, då han fick fast anställning vid centralredaktionen.

Under hela 1890-talet hade N varit flitig som revyleverantör till olika stockholmsteatrar. Sålunda skrev han t ex avskedsrevyn De husvilla för Södra teatern, när etablissemanget skulle övergå i Albert Ranfts ägo 1899. Det var emellertid med det nya seklet som N:s stora lyckokast såg dagens ljus, Den förgyllda lergöken, främst uppförd som sommarrevy på Kristallsalongen på Djurgården. Denna tidstypiska historia handlar om tvenne engströmska kolingar som på midsommarnatten av en fe får en magisk förgylld lergök, med vilken de kan få alla sina önskningar uppfyllda. Stycket blev en dittills aldrig i Sverige skådad revysuccé: den gick i åratal, först i Sthlm och sedan på landsortsturnéer. Den återupptogs gång på gång av olika ensembler och gjorde även succé i grannländerna. Figurer som Fia Jansson och Luft-Kalle blev klassiska och dök upp i helt andra underhållningssammanhang ännu på 1940-talet. Den förgyllda lergöken filmades 1924 och 1944.

Vid sekelskiftet gjorde N även några bearbetningar av äldre lustspel på uppdrag av Ranft, bl a Frans Hodells båda pjäser Andersson, Pettersson och Lundström och Stockholm nattetid samt Johan Jolins (bd 20) Löjen och tårar.

Fram till 1900-talets början hade revyn varit ett kortare stycke, som spelats efter en inledande fristående talpjäs. N ansåg att man mycket väl kunde ge helaftonsrevyer och gjorde det första försöket 1902 med Damen med masken, uppförd 1903, som blev en framgång och markerar en ny epok inom den sv revykonsten. N:s nästa stora scensuccé blev Stockholmsluft (1905), som bl a sågs av kronprins Gustaf två gånger. Norlanderrevyerna på Södra teatern hade vid denna tid blivit så pass institutionaliserade att föreställningarna var utsålda i månader – premiären på nyårsdagens afton till och med ett år – i förväg. N fortsatte att under 1910- och 1920-talen årligen leverera revyer och lustspel, med musik av bl a Birger Andersson, Knut Bonde och John Redland (oftast rörde det sig om lånade "örhängen"). Det utmärkande för N som komediförfattare var hans goda handlag med kupletter och vitsar, som gärna kunde vara bisarra över gränsen till det absurda. Som kontrast till uppsluppenheten lade han gärna in ett och annat sentimentalt musikstycke. Han har skrivit omkring 3 000 visor, av vilka många, exempelvis O, Carl Gustaf och Gula paviljongen, blev schlagrar. Påtagligt är inflytandet från den av N beundrade Bellman och från skillingtrycksvisan. Mot slutet av 1920-talet upphörde N med revy-författandet, utkonkurrerad av företrädare för nya revyformer som Ernst Rolf och Karl Gerhard (bd 17). Hans uppsluppna och stockholmscentrerade revykonst fördes från 1930-talet vidare av Kar de Mumma (Erik Zetterström). Under främst 1905–10 och 1915 fick N utstå mycket stark kritik i pressen för sina revyer, som där framställdes som omoraliska och litterärt värdelösa.

Tillsammans med kapellmästaren Nalle Halldén (bd 18) och källarmästaren Fredrik Svanberg bildade N 1907–08 bolag för att förvandla Mälarbadet till ett etablissemang som skulle ha namnet Apolloteatern; projektet inhiberades dock av praktiska skäl.

Parallellt med sitt dramatiska författarskap fortsatte N sin journalistiska bana: han övertog 1908 från svärfadern redaktörska-pet för Nya Nisse, en post han uppehöll till 1916. Den 1909 timade storstrejken gav N tillfälle att tillämpa sina gamla kunskaper i typografi: han satte tidskriften själv och kunde därför utge den som vanligt. På 1920-talet var han redaktör för den 1867 grundade skämttidningen Kasper.

Sin debut på bokmarknaden gjorde N 1899, då Slagen till slant, ett kort lifs historia, utgavs. I en ganska strid ström följde en rad populära böcker. Anderssonskans Kalle (1901) hade ursprungligen publicerats som följetong i Nya Nisse. N utgav den på eget förlag med illustrationer av sin vän Oskar Andersson (bd 1). Verket blev N:s största framgång i bokhandeln (40 000 sålda exemplar under de tio första åren): den har utkommit i sammanlagt 15 upplagor och dessutom filmats sex gånger: 1922, 1923, 1934 (samtliga regisserade av den N närstående Sigurd Wallén), 1950, 1972 och 1973. Anderssonskans Kalle är den klassiska sv tjuvpojksromanen. Handlingen är förlagd till sekelskiftets Sthlm och berör de olika upptåg den unge Karl Andersson anställer till "grannkäringarnas" i flödande stockholmsslang materialiserade förfäran. Miljö och typer återkommer i romanen Tre fattiga pojkar (1909–10), där tre "rännstensungars" äventyr i 1870-talets Sthlm krönikeras.

Till femtioårsdagen av Blanches död utgav N August Blanche, minnesteckning i breda drag (1918), där han i populär – ofta anekdotisk – form ger en bild av politikern, tidningsmannen, skriftställaren och sällskapsbrodern Blanche, vilken han ser som en föregångare inom revykonsten. Troligen kände sig N befryndad med Blanche på flera sätt: han torde i själva verket ha betraktat sig som hans opolitiske arvtagare i stockholmarnas gunst.

Från slutet av 1920-talet var N huvudsakligen sysselsatt med olika kulturhistoriska projekt. Hans allt sparsammare insatser inom skönlitteraturen ebbade ut med romanen En stockholmspojkes historia (1932) – återigen en berättelse om en "rännstensunge", Göran, där N väver in reminiscenser från sin egen barn- och ungdom i 1870- och 1880-talens Sthlm – och med två bellmansvolymer: Fredmans sånger och epistlar, ett urval (1932) och Blandade dikter, ett urval (1933).

Sitt eget Lebenslauf har N skildrat i den rikt illustrerade Rännstensungar och storborgare: Stockholm under ett halvsekel, ur minnet och dagboken (1924), där de självbiografiska avsnitten är uppblandade med omfattande partier med teaterhistorisk och allmänt kulturhistorisk inriktning.

Kritikerkåren var i stort sett negativ till N:s scenverk, som ansågs frivola och undermåliga, men de älskades av publiken. Däremot rönte bok- och filmversionerna av hans verk lovord av opinionsbildarna, bl a Carl G Laurin och Waldemar Swahn.

N:s dokumentariska insats ligger helt på det stockholmska nöjeslivets område. Främst bör diverse ordenshistoriker nämnas, t ex Sällskapet Stadsbudskåren under ett hälft sekel (1922) och Sällskapet W. -sex' stockholmsloge under 70 år, en kortfattad historik (1929). Dessutom har N skrivit ett stort antal kulturhistoriska artiklar i tidningar och tidskrifter.

En betydande del av sin energi anslog N till att organisera och deltaga i det stockholmska ordens- och föreningslivet. Redan i ungdomen hade han varit medlem av vittra föreningar som kulturföreningen Atheneum, Sällskapet De 7 och Vitsjuntan. Senare blev han medlem av ett tjugotal sammanslutningar, bl a Sällskapet W-sex, Par Bricole, Stadsbudskåren (ordf 1899–1935) och Stockholmsgillet, som han var med om att stifta 1914. Hans engagemang i ordenslivet var dock mer än organisatoriskt: han var inte bara känd och uppskattad som tol- kare av det sorglöst muntra stockholmslivet i spex, tal och tillfällighetsvers utan även som imitatör, skådespelare och uppläsare. För N var sällskapsordnarna mer än nöjesföreningar: de var fundament för en omfattande välgörenhet som låg honom varmt om hjärtat. Även privat ägnade han sig åt välgörenhet och arbetade exempelvis under en rad år för Barnens dag.

Ett särskilt kapitel i N:s ordensliv utgörs av hans skötebarn Sällskapet Bellmans minne, som han grundade 1899 tillsammans med Johan Ståhlberg. Detta exklusiva sällskap, som bland sina medlemmar räknade konstnärerna Vicke Andrén och Anders Zorn och författarna Albert Engström och Erik Axel Karlfeldt, arbetade bla för vård av nationalskaldens grav, som då förföll, på Klara kyrkogård i Sthlm och en mera monumental utsmyckning av den. SA:s ständige sekreterare Carl David af Wirsén ställde sig dock kallsinnig till N:s propåer i ärendet. En framgång för N blev inrättandet av ett Bellmansmuseum på Fjällgatan på Södermalm. Sällskapets betydande samlingar av bellmaniana uppspårades och inköptes genom åren av den outtröttlige N – och betalades av Sällskapets medlemmar och andra sponsorer som han lyckades entusiasmera.

N kom under nästan ett halvt sekel att förkroppsliga kanske framför allt den stockholmska småborgerligheten. Hans populära revyer, böcker och pressalster speglade sin samtid och har färgat eftervärldens intryck av ett sorglöst, uppsluppet och i grunden provinsiellt Sthlm, fjärran från den internationella arenans konflikter och katastrofer. Han var en öm traditionsvårdare och behöll livet ut sin barndoms reflexionslösa religiositet. Att hans hjärta klappade för de fattiga och förtryckta visade han i både skrift och handling. N framstår själv som en pére noble, omtyckt både som konstnär och privatman, och hans insats som inspiratör av tidens revygenre var epokgörande.

Författare

Dag Hedman

Arkivuppgifter

N:s arkiv (dagböcker, ms mm i Sthlms stadsmuseum). Papper efter N även i Musikmuseet, Sthlm. - Brev från N i KB, LUB (bl a till H Schillcr) o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: [Självbiogr o 4 dikter] (Kända märken inom visan och kupletten ..., Sthlm 1894, s 94–102). – Slagen till slant. Ett kort lifs hist. Sthlm 1899. 296 s. [Ny utg] 1918. 128 s. – "Den stora sträjken." Nyårsraljeri med körer o kupletter i en akt. (Uppförd å Södra teatern ... 1899.) Sthlm 1899. 67 s. [Monterade klipp ur S-T.] – Favoritkupletter ur sommarrevyen 1900 Den förgyllda lergöken eller Kolingarnes midsommarnattsdröm. Hernösand 1900. (4) s. – Stockholm rundt eller Herr Pilgrens ringlinjetur våren 1900. Humoristiskt, satiriskt potpourri i populära toner. [Rubr.] Karlstad 1900. (4) s. (Tills med W Neumann.) [Ny uppl] Sthlm 1901. – Anderssonskans Kalle. Pojkstreck o käringskvaller, uppsnappade. Sthlm 1901. 176 s. 2. uppl okänd. 3.-4. uppl 1903, 1912. 5. uppl okänd. 6. uppl 1918. 7.-8. uppl 1922. 155 s. 9.-10. uppl okända. 11.-13. uppl 1932, 1933, 1934. [Nya utg:] Andersonskans Kalle samt Ditt och Datt för lediga stunder. Chicago, 111., uå. 85, (11) s. Anderssonskans Kalle. Sthlm 1960. 155 s. ... kärringskvaller från det Söder som var en gång, uppsnappade ... Bearb ... av Gits Olsson. [Bromma (tr i Polen)] 1972. 127 s. [2. uppl] Uddevalla 1975. 125 s. (Polkaböckerna 18 [omsl].) [Sthlm (tr i Ungern)] 1985. 151 s. (MånPocket.) - Våra "Nyårs-revy"-författare. 1. Emil Norlander [självbiogr uppg] (Hvar 8 dag, årg 2, 1900-01, Gbg, 4:o, s 268 [i nr 17, 1901]). – Sådan är du – 26 skämtsamma bilder i löjets spegel. Uppfångade. Sthlm 1902. 160 s. – "Stockholmsluft", fantasteri i 2 akter. [Rubr.] Sthlm [1904]. Fol. (4) s. (Jubileumsrevy.) – Klätterstedt & Klåberg. Två små vildba-sares pojkstreck berättade. Sthlm 1907. 136 s. [Ny utg] 1914. 96 s. (Svenska humorister [omsl].) — Nyårsrevyen 1907 Stackars Olson eller "En titt i sjöormens håla". [Rubr.] Sthlm 1907. Fol. 6 s. – Första Don Basuno-boken. Tokprat o känslo-pjunk ihopplitade ... I denna bok idel tokprat. Sthlm 1908. 188 s. 2. uppl [omsl] så. 3. uppl 1909. –Den ene och den andre Ranft - – Några rimmade reflexioner på femtioårsdagen ... Sthlm 1908. (3) s. [Undert.] - Andra Don Basuno-boken. Tokprat... Sthlm 1909. 184 s. – Konstgjorda Svensson eller En revolution i Skråköping. Mekanisk dramatik i tre akter. Sthlm 1909. 184 s. (Nya Nisse 1909, nr 14(-38) B.) - Nyårsrevyen 1909. Konstgjorda Svensson eller En revolution i Skråköping. [Rubr.] Sthlm 1909. Fol. (8) s. [Även jämte H. Leipziger, "Folkans dollarprinsessa", i:] "Konstgjorda Svensson", Sthlm 1909, s 3–8. – Sommarrevyen 1909. Nick Carter eller En gårdsfest i 33:an. [Rubr.] Sthlm 1909. Fol. [Folder,] 5 s. – Tre fattiga pojkar. Bilder ur Stockholmslifvet. Sthlm 19[09-]10. 430 s, 1 portr. [Tidigare som följetong i S-T 1909-10.] [Ny utg] 1933. 328 s. – Tredje Don Basuno-boken. 100 glada bitar ... att läsa vid samkväm, ordensfäster, förlofningar, bröllop, barndop o a folksamlingar. Sthlm 1910. 228 s. 2. uppl 1911. - Tokiga Amelie. Kärlek o dynamit i tre smällar. (Uppföres med stor framgång på S teatern ... o i landsorten af dir. John Liander.) Sthlm 1910. 160 s. (Nya Nisse 1910, 9(-28) B.) – Nyårsrevyn 1910. Tokiga Amelie eller En bröllopsnatt vid Nordpolen. [Rubr.] Sthlm 1910. Fol. [Folder,] 5 s. – Norlanders revysuccés Tokiga Amelie. Balen på bakgården. Malmö [1910]. (3) s. [Ur föreg.] - De roligaste kupletterna ur E Norlanders sommarrevy Tre jobbande pojkar eller Lundqvist, Sundqvist och Grönqvist på hofvet. Kristallsalongens revysuccés. [Omsl.] Sthlm 1910. 4:o. 16 s. - Ordalagsvisa för dagen (Klubb Cerevicia's ordalag å Hasselbacken vid Svenska bryggareföreningens 25-års jubileum d 3 sept 1910, Sthlm 1910, s [7-10]; omtr: Klubb Cerevisia's visbok [omsl], Sthlm 1913, s [5–8]). Sep utg: Ördalagsvisa ... föredragen första gången ... 1910. [Rubr.] Sthlm 1925. (4) s. – Visor, kupletter och slagdängor ... Kåseri (Bonniers månadshäften, årg 4, 1910, Sthlm, 4:o, s 177–197). – Revykulten [replik till F Nycander] (Thalia, [årg 1,] 1910, Sthlm, 4:o, nr 21, s 3). - Fjärde Don Basuno-boken [förtitel]: Muntra historier och glada infall. Oumbärlig anekdotsaml ur alla krönikor ihopplottrad. Sthlm 1911. 154 s. – Nyårsrevyn 1911. Spasmiga Wahlund eller A så rulla vi på kuttingen igen. [Rubr.] Sthlm 1911. Fol. 3 s. – Kärlek på italienska och svenska. Kuplett. [Rubr.] Sthlm 1911. 4:o. 1 bl. - "Stockholmsgask", nyårsrevy 1912. [Rubr.] Sthlm 1912. Fol. (4) s. -"Stockholmsgreker", sommarrevy 1912. [Rubr.] Sthlm 1912. Fol. (4) s. – Tjusiga Magnusson eller En venustäflan på Munkbron. Stor kalabal i k med komik, erotik, plastik, arsenik, musik o a mekanik. (Uppförd på Kristallsalongen sommaren 1913.) Sthlm 1913. 126 s. (Nya Nisse 1913, 31(-46) B.) – V:e Don Basuno-boken [omsl:] Mest brända mandlar - Gbg & Sthlm (tr Gbg) 1913 [omsl]. 192 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds en-kronas böcker, 138.) – 6:e Don Basuno-boken: Flugans mångfald – Historier om flugpristäflingar, ut-ombordsmotorer m. m. sådant. Sthlm & Gbg (tr Gbg) 1914. 158 s. (Ibid, 183.) – Spratt och skratt. Sthlm 1914. 94 s. (Svensk humor n:o 3 [omsl].) – Filurer och andra figurer. Sthlm 1914. 93 s. (Ibid 9.) – Stockholmsflugor eller "Här är inge' knussel". Spratt, skratt o Bratt i 2 afd o ett litet mellanspel. Tal o sång. (Uppförd 1914 å S teatern ... o af dir. John Liander i landsorten). Sthlm 1914. 167 s. (Nya Nisse 1914, 6(-26) B.) – Den förgyllda lergöken eller Kolingarna på Malmöutställningen. Glam o nojs med kupletter o liter o kofvan o motböcker o hela faderallan. Sthlm 1914. 80 s. (Ibid, 35(-38) B.) - Stockholm rundt på 140 minuter. Ett spännande rännande i 6 dekorationer o många kupletter. Sthlm 1915. 136 s. (Ibid 1915, 7(-23) B.) – Sommarrevyn 1915. Restaurant Pumpen eller "Tjocka Berthas" bröllop. Sprall o trall [Omsl.] Sthlm 1915. 4:o. (16) s. – Mulle m. fl. humoresker. Sthlm 1915. 95 s. (Svensk humor 19.) – Skojar-gården. Enstockholmsroman. Sthlm 1915. 222 s. (Åhlén & Åkerlunds en-kronas böcker 196.) – VII Don Basunoboken [omsl]: Känn på den tobaken – E Norlanders blandning 1915. Sthlm 1915. 159 s. (Ibid 207.) - Stockholmsjobb eller Gaska opp dej! Rim o tjim i 2 uppslag. Sthlm 1916. 128 s. (Nya Nisse 1916, 6(-21) B.) -Stockholmsjobb. Nyårsrevy 1916. [Rubr.] Sthlm 1916. Fol. (4) s. – Åttonde Don Basunoboken [förtifj: Lustigkurrar och allvarsgubbar. 40 populära personer i anekdotens blixtljus. Sthlm 1916. 271 s. – Några vänliga ord -- ([KJ Ekström, pseud] Ajax, Familjen Petterlunds stockholmsliv och äventyr på landet, Sthlm 1916, s [7 f]). – Nionde Don Basuno-boken: Nu är det jul igen! Sthlm 1917. 141 s. – De bästa kupletterna o. sångerna ur revyen Bums i spat, dramat-surrogat med sång o prat af Dit o Dat. Sthlm 1917. 16 s. [Pseud.] – De bästa sångerna i sommarrevyen 1917 Malla eller Den förälskade skutskepparen, tal o toner i flera ransoner. [Omsl.] Sthlm 1917 [omsl]. 16 s. – De gladaste och bästa kupletterna ur revyen Teaterflugan eller Känn på den pastejen! Vift o drift i 2 akter. [Omsl.] Sthlm 1917. 16 s. – Ett litet "ej vackert men gott" minne från den gode Hermans ... gästuppträdande i Sällskapet W 6 ... Sthlm 1917. (2) s. [Till E Petschler, vers.] – Långa herrn på Norrlandsgatan. Livet i en ungkarlskula. Stockholmsanteckn. Sthlm 1918. 286 s. – August Blanche. Minnesteckn i breda drag. Sthlm 1918. 192 s, 17 s pl. – I allvar som i skämt. Allvarsvers o ordensvisor. Sthlm 1918. 172 s. – Tionde Don Basuno-boken: Det glada Stockholm. Från tingel-tangeln till den moderna kabareten. Sthlm 1918. 142 s. – Stockholm, du vackra stad -- Tillägnad Stockholmsgillet. [Rubr.] Sthlm 1918. 4:o. 1 bl. – Text till kupletter ur jubileumsrevyn Tokstollar. Med jubel uppförd å S teatern ... o av Lianderska sällsk i landsorten. Sthlm 1918. 4:o. 7 s. – Filmkungen eller "Kl. 8 börjar revolusitionen", sommarrevy 1918. Texter till kupletter o cabaretvisor. Sthlm 1918. 24 s. – Alberts svärmerier. En liten bordsvisa på Albert Ranfts 60-årsdag ... [Upps 1918.] (4) s. [Undert: Emil N.] - Dimfigurer ur Stockholmslivet. Sthlm 1919. 220 s. – Texter till schlager och kupletter ur Lev livet leende, stockholmsluft i 2 akter. Uppförd med stor framgång på Nya Alhambrateatern i Stockholm o av Lianderska sällsk i landsorten. Sthlm 1919. 16 s. – Tolfte Don Basuno-boken: Originella Johansson och andra tokstollar, levandegjorda. Sthlm 1920. 208 s. – Kalle Munter. Kupletter. [Omsl.] Sthlm 1920. 23 s. – Trettonde Don Basuno-boken: Skål! Prat i kafésoffan. Sthlm 1921. 187 s. – Fjortonde Don Basuno-boken: Boken om Lindbom. Badhusskvaller på stockholmsdialekt. Sthlm 1922. 190 s. – Venuspassagen. Succésnummer ur S teaterns revy 1922. Sthlm u å. 30 s. – Pappan till "Anderssonskans Kalle" uttalar sig (Filmjournalen, årg 4, 1922, Sthlm, fol, s 435). – Femtonde Don Basuno-boken: Den starka damen. Ett cirkusäventyr o annat. Sthlm 1923. 166 s. – De populäraste kupletterna ur Kungarevyn. Stockholmssilhuetter med kupletter o baletter i 14 tabletter. Sthlm 1923. 15 s. – Rännstensungar och storborgare. Stockholm under ett halvsekel. Ur minnet o dagboken. Sthlm 1924. 405 s. 2. uppl s å. – De bästa kupletterna ur Nyårsrevyn 1925 ... (Uppförd å S teatern). [Omsl.] Sthlm 1924. 4:o. 16 s. - Sällskapet S. G. En kort historik vid halvsekelskiftet. Sthlm 1926. 4:o. 32 s. – De mest bekanta sångerna ur Den förgyllda lergöken. Jubileumsrevyn 1927–1928. Sthlm 1927. (12) s. – Minneshallen – något för Nord. museet eller Skansen (Vecko-journalen, årg 18, 1927, Sthlm, fol, nr31,s3 i). - Axel Eliasson 1868 16/ 2 1928. Sthlm 1928. (3) s. [Undert vers.] - Söder och norr. Prolog vid invigningen av Söders jättebio "Rio". Sthlm 1928. (4) s. [Undert.] – Hur stockholmsborgarna roade sig på 1860-talet, kåseri (Stockholms borgargilles årsbok, 1928, Sthlm, s 13–29). - Sällskapet W.-sex' Stockholmsloge under 70 år. En kortfattad historik. Sthlm 1929. 4:o. 61 s, 6 pl-bl. [Jämte:] ... Stockholmsloge. Några korta anteckn ... gällande åren 1930–1934 (supplement till den 1929 utg historiken). 1934. 16 s. – Petter Åhlén-marschen ([K Stangenberg o E N,] Till vännen J. P. Åhlén på 50-årsdagen ... [omsl: Tvenne kväden ...], Sthlm 1929 [omsl], s [7-11]). - Några rim på Bror Edv. Carlbaums 60-årsdag ... [Rubr.] Sthlm 1931. (3) s. [Undert.] – En stockholmspojkes historia. Bilder ur stockholmslivet. Sthlm 1932. 160 s. – En gräsligt rörande hiss-, trafik- och kärleksolycka beskriven i en Wisa med den tilltalande refrängen "En flicka på Söder, en gosse på Norr", hopsatt. Tr i år. Säljes på Mosebacke--mässan till förmån för de nödlidande inom Söders församlingar. Sthlm 1933. (4) s. – Albert Ranft i anekdotens blixtljus. Lite plock (Albert Ranfts 75-års jubileumscabaret i Berns' salonger ..., Sthlm 1933, s 2 f, 6 f). – Stockholms hemliga samfund och glada sammanslutningar (Stockholms borgargilles årsbok, 1933, s 30–45). – Konstiga kurrar. Från Stockholms-originalens gyllene tid (ibid, 1934, s 20-46). - Stockholms-restauranternas historia genom tiderna (Minnesskrift med anledning av Stockholms restaura-törförenings 40-årsjubileum 1894 26/2 1934, Sthlm 1934, s89–175). – Käre Gunnar Nylund! (E Taube, Den Gyldene Fredens folianter, valda dikter o visor ... [Till Gunnar Nylund, Gyldene Fredens vittfräjdade källarmästare ...], Sthlm 1934, 4:o, s 10 f). – Djurgårdens Tivoli, en kulturhistorisk återblick i anl av Skansens senaste markförvärv (Fataburen, Nord museets o Skansensårsbok, 1936, Sthlm, s 15–38). – Verser vid graven till Artur Engström 16/1 1894, Gustaf Alfred Carlson 17/10 1894, Victor Holmquist 6/ 6 1895, Sthlm s å, o Émile Bégat 17/12 1902, uooå, samtl (4) s o undert; bidrag i bla: Hvad nytt från Stockholm? (Korrespondensblad) från 1893, Sthlm, S-T från 1895, t ex: 1910 31/5 Gamla tiders Calle Barcklind, populära operettälskare under gångna tider, 10/9 Operettens 50-års jubileum, 1912 24/4 Ett märkligt teaterminne [Emilie Högquist], 1916 10/9 Gamla "Folkan", minnen o hågkomster..., 1917 1/5 En stor operasucces för 50 år sedan, när "Afrikanskan" gavs för första gången, 1928 31/7, 7, 21, 28/8, 3, 11, 25/9, 2,9, 16, 23, 30/10, 6, 13, 20, 27/11, 11, 24, 31/12 o 1929 15, 22/1, 5/2 Stockholmsrevyernas historia, 1930 3/4 En minneshall åt berömda svenskar, 8/ 12 Till Bellmans minne, S-T/Stockholms Dagblad 1932 31/1 När gamla "Opris" stängdes, 31/7 Där klockan stod, där står nu Auditorium, 21/8 Carl Michael i spikan, 1934 27/4 När Stockholms mest populära teater stängdes: Mindre teatern i Hammerska ladan ... 1933 26/8 Bellmans pendyl, 1935 23/2 Ett litet inlägg i senaste revytvisten (även SvD s d), 20/4 Sista akten på gamla Folkan, minnen o anteckn, vidare Stockholms dagblad 1908 4/6 EN om sina revyer, Figaro 1923 12/1 Sextio (60) revyer. – Pseud: Dit och Dat, Don Basuno, Ali, Nore, Mille, Nisse Nyter, Kurre. Redigerat (utgivit): Nya Nisse. Årg 18–26, 1908–16. Sthlm. Fol. (Medred från årg4, 1894.) [Medv från I, 1891.] – Lunkentus, julblad för älvar o skämt. [1896,] 1897-1900. Sthlm. Fol. (Utg.) [Medv 1896–1907.] – Kasper. 1921–27 (nr 43). Sthlm. Fol. – 280 samlade sånger, schlager och slagdängor med musik. Ett urval för scenen, samkväm o sällskaps-ordnar. Sthlm [1931]. XII, 266 s. - [CM] Bellman, Fredmans sånger och epistlar. Ett urval. Sthlm 1932. 62 s. (Dikt och prosa 1 [pärmtitel].) – Dens, Blandade dikter. Ett urval. Sthlm 1933. 62 s. (Ibid 2.) -Sällskapet Stadsbudskåren under ett hälft sekel. En återblick af kamraten nr 2 Norlander. Sthlm 1922. 4:o. 71 s. [Även medförf.] Supplement. Sällskapet Stadsbudskåren 1922–1932. [Rubr.] 1932. 15 s. [Föret; d:o.] – Minnesskrift med anledning av Stockholms restauratörförenings 40-årsjubileum 1894 26/2 1934. Sthlm 1934. 175 s. (Tills med B Garsten.)

Källor och litteratur

Källor o litt: Arg N anklagar Ekman för osanning (DN 22 febr 1935); Aros (pseud), Bellmans kryddbodräkning (S-T 13 april 1925); Bellmans museum verklighet (SvD 8 dec 1930; art:ar i samma ämne sd i AB, DN, Soc-dem o Sthlms dagbl); [G Bjurman?,] N-minne (Pressens tidn 1945, nr 7); I Brattström, Boken som gav kalla kårar o varma tårar. Om E N:s Tre fattiga pojkar (Barndomens böcker. Barnboksförfarnas littihist, 1984); R Bruno, Revystjärnor o stjärnrevyer (Vårt hem 1930, nr 22); Dag (pseud), Varför samlar ni just matsedlar? Ett kapitel om samlingsformens många ätteläggar (DN 1 juni 1928); A Hallner, Don Basuno, skämtaren (S-T 26 jan 1941); O Lagercrantz, August Strindberg (1979); C G Lau-rin, Ros o ris. Från Sthlms teatrar 1903–1913 (1913), s 79, 156, 297 f, 324, 385 f, 456-460; N stämmer Gösta Ekman (SvD 2 jan 1935; art:ar i samma ämne sd i DN, NDA, Soc-dem, S-T-Sthlms dagbl, Sundsvallsposten o Östergötlands dagbl); B Olsson o I Algulin, Litteraturens hist i Sverige (1987), s 464 f; K G Ossiannilsson, Sv teaterdirektörer (Sv Morgonbl 24 febr 1906); S Poppius, Hemma hos dem vi tala om. E N, förf o ordenspamp (Vecko-journalen 1925, nr 25); Sam (pseud), Mannen med trettio sthlmska revyer på sitt samvete (DN 2 aug 1908); H Schiller, Vett o ovett (Hedersmän från fordom o nu, 1934); Sela (pseud), Vår förnämste revyförf. E N (Veckan 1904, nr 10); H Seldener, En glädjespridare. E N 60 år den 5 maj (Vecko-journalen 1925, nr 25); Sv filmografi, 4–5 o 7 (1980-89); [YV Swahn, pseud] Wolodja, Dagens profil (S-T 4 maj 1930); dens, Revyfadern, människan o sthlmaren E N (Skruven 1938); H Z[etterström], Förf af Södra teaterns nyårspjes: E N (Figaro 7jan 1899); dens, En skämtare (SvD 14 april 1935). – Nekr:er över N i AB 11 april 1935 o i DN, Soc-dem, S-T-Sthlms dagbl, SvD o SDS 12 april 1935.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Emil A Norlander, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8373, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dag Hedman), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8373
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Emil A Norlander, urn:sbl:8373, Svenskt biografiskt lexikon (art av Dag Hedman), hämtad 2024-04-25.