Bengt Stensson (Natt och Dag)

Död:1450/51

Lagman, Riksråd, Riddare


Band 26 (1987-1989), sida 426.

Meriter

4 Bengt Stensson, son till N 2, d mellan 29 juni 1450 o 18 april (Genealogica) 1451. Tidigast nämnd 1399 (B 16) o var då riddare, blev mellan 99 o 05 innehavare av Styresholms slottslän med Ångermanland, som han lämnade 05, blev mellan 97 o 10 lagman i Närke, vilket han var ännu 50, riksråd åtminstone från 13 o ännu 50, innehavare av (Söder-)Tälje slottslän senast 35, av Kalmar slottslän tillsammans med brodern N 5 sen- sommaren 36–okt 39, fick Stora Mellösa i Närke o Medelpad som förläning okt 39.

G 1) mellan 21 mars (RPB) o 10 sept (B 16) 1399 m Kristina Magnusdtr, som dog tidigast 1439, dtr till riddaren Magnus Håkansson (Magnus Marinasons ätt) o Margareta Lidinvardsdtr (Vinstorpaättens vapen); 2) sannolikt ej långt före sin död m Anna Andersdtr, som dog mellan 1462 o 1488, dtr till häradsh Anders Andersson (Tre rutor av Slestad) o Elisiv Jönsdtr (Geet) samt omgift mellan 1454 o 1460 med Bengt Olausson (ollongren).

Biografi

Tidpunkten för B:s riddardubbning har dels angetts till 1397.vid Eriks av Pommern kröning (BSH 3, inl, s 263; Elgenstierna), dels till "1396 eller 1397" (Kumlien 1949). Vid Eriks hyllning vid Mora stenar 23 juli 1396 skall 36 personer ha dubbats till riddare och vid hans kröning i Kalmar 17 juni 1397 skall antalet ha varit 133 (Löfqvist). I B:s fall vet man säkert endast, att han var riddare, då han tidigast uppträder i nu känt källmaterial 10 sept 1399.

1402 beseglade B i Arboga tillsammans med sin far Sten (N 2), sina farbröder Knut (N 3) och Nils Bosson och en rad andra stormän, då drottning Margareta köpte gårdar i norra Södermanland. Nästa gång han förekommer i urkundsmaterialet är 1405, då riddaren Algot Magnusson (Sture), som var gift med en av hans fastrar, från honom övertog slottet Styresholm med Ångermanland, som drottningen 1399 — i enlighet med en överenskommelse av 1398 — övertagit från konung Albrekts anhängare. 1408 beseglade B tillsammans med bl a fadern, farbrodern N 3 och sin yngre bror Bo (N 5) konung Eriks och drottning Margaretas kvitto till faderns nyligen avlidne syssling Sten Bengtssons (Bielke; bd 4) arvingar å dennes pantlän. Då den 1396 beslutade reduktionen 1409 utsträcktes till Uppland, namnes han bland bisittarna i en rad räfstetingsbrev.

Senast 1410 blev B lagman i Närke, vilket ämbete åtminstone fram till 1397 efter far och farfar innehafts av den barnlöse 1398 avlidne Karl Karlsson (Ulvåsaätten), gift med en kusin till B. Detta lagmansämbete skulle B komma att inneha under hela sitt återstående liv — inte mindre än fyra decennier — för att sedan avlösas av sin son Magnus (N 7).

Som riksråd kan B liksom sin farbror Nils Bosson beläggas först 1413 vid tillstyrkandet av konung Eriks förordning om räfsteting, men redan 1411 hade han liksom farbrodern och sin bror N 5 varit bland de talrika nordiska stormän som nämns som löftesmän för konung Erik i ett i Kolding på Jylland daterat brev om stilleståndet med Holstein. 1418 förekommer han liksom Nils Bosson bland de sv bisittarna i ett av Erik i Khvn utfärdat dombrev.

Då de 1419 där tillsammans med ett stort antal andra nordiska stormän beseglade konungens förbundstraktat med Polen-Litauen, skrives B till Göksholm i Stora Mellösa socken i hans lagsaga Närke. Göksholm kan tidigare endast beläggas 1307, då det vid ett arvsskifte tillfallit hans svärmors mormor, vars far också varit lagman i Närke, och det kom efter honom att ärvas av deras ättlingar i inte mindre än tio generationer ända till 1747. — Att det var genom sin första hustru B kom i besittning av denna sätesgård styrkes av att den vid arvskiftet efter henne 1451 nämns bland hennes godsbesittningar (Genealogica).

Under 1420-talet deltog B i flera av de rådsmöten som den frånvarande konung Eriks gemål drottning Filippa (bd 16) höll i Sverige (Gillingstam 1985; jfr Gillingstam 1952, s 267). När Erik efter hennes död 1430 instiftat en gudstjänst i Vadstena stadskyrka, blev B ett av de ombud som 1432—33 å konungens vägnar köpte gårdar för placering av de för detta ändamål donerade pengarna (Carlsson 1934). Flera av endast fa personer undertecknade brev till Reval 1430 visar, att han nått en framskjuten position inom det sv riksrådet (Gillingstam 1952, s 267 f). Vid stil-leståndsförhandlingarna med hansestäderna i Gedser på Falster 1431 var B den ende av konung Eriks fyra ombud som var svensk (BSH). Hösten 1432 var han en av de tre svenskar som i Khvn för Eriks räkning tillsammans med representanter för de andra nordiska länderna underhandlade med engelska sändebud.

B skall också ha varit bland de fem sv riksråd som sommaren 1433 var i Khvn och förgäves sökte förmå konung Erik att komma till Sverige för att undersöka de missförhållanden som föranlett Engelbrekt Engelbrekts-son att göra uppror (Hanserecesse; Carlsson 1934). I jan 1434 var B i Lund, då ärkebiskopen där protesterade mot Eriks maktfullkomliga beteende mot kyrkan. I maj s å var han en av de båda sv stormän som till Uppsala domkapitel överlämnade konungens förordnande för domprosten i Bergen Torlav Olavsson att såsom efterträdare till Eriks nyligen avlidne kandidat till ärkebiskopsstolen i Uppsala Arnold Klemensson övertaga förvaltningen av ärkebiskopsämbetet.

Liksom sin farbror N 3 och sin bror N 5 förekommer B bland de tolv utfärdarna av de i Sthlm 12 sept 1434 daterade men aldrig avsända manifesten till Norge, högmästaren i Preussen, det livländska ordenslandet och de vendiska hansestäderna om orsakerna till det sv upproret. Liksom sina nyssnämnda frän-der var han också med på mötet i Arboga i jan 1435, där Engelbrekt valdes till rikshövitsman. I olikhet med dem var B bland de 22 riksråd som i Uppsala 6 juni s å ratificerade den föregående månad i Halmstad ingångna förlikningen med konung Eriks ombud men förband sig att bekämpa honom, om han tolkade den annorlunda än de. Hans position inom denna skara framgår av att han tillsammans med Engelbrekt och fyra andra personer samma dag beseglade riksrådets kungörelse, att alla infödda svenskar, som gått i tjänst på de slott som innehades av utlänningar, inom 14 dagar skulle lämna sina anställningar där. 12 aug var B en av de personer som på Långholmen vid Sthlm förnyade uppsalakonfederationen, och dagen förut hade han tillsammans med Engelbrekt och fyra andra riksråd beseglat ett antal frälsebrev. Han namnes liksom brodern N 5 också bland de 18 personer som representerade svenskarna i det i Sthlm 14 okt daterade förlikningsfördraget med konungen.

Att B ändå var en av dem som fortfarande åtnjöt Eriks förtroende framgår av att han enligt Karlskrönikan var en av de tre äldre män som konungen kort därpå vid diskussionen av kandidater till drotsämbetet föredrog framför de tre yngre som svenskarna ville ha, bl a B:s bror Nils (N 6). Då riksråden skulle välja bland de tre av Erik förordade, föredrog de emellertid Kristiern Nilsson (Vasa) framför B.

B skall ha kommit i motsatsställning till Engelbrekt genom att mot riksrådets vilja kapa ett skepp från Lübeck, och Engelbrekts underbefälhavare Erik Puke angrep därför hans slott (Söder-)Tälje, som i B:s frånvaro försvarades av hans hustru Kristina. Sedan elden kommit lös, måste hon kapitulera, varefter B for till Sthlm och förgäves bad Hans Kröpelin (bd 21) och Erik Nilsson (Gyllenstierna; bd 17, s 589) om hjälp (struket avsnitt av Karlskrönikan). Våren 1436 kom B och Engelbrekt i Örebro överens om att riksrådet i slutet av maj skulle döma mellan dem (ej struket avsnitt av Karlskrönikan). Redan flera veckor dessförinnan mördades emellertid Engelbrekt av B:s son N 7, som därefter lät fängsla Engelbrekts hustru och svenner och föra dem till B:s sätesgård Göksholm. Då denna därpå angreps av allmogeskaror, måste B och hans son fly till Ringstadaholm vid Norrköping, som innehades av hans brylling Nils Eringislason (Hammerstaätten; bd 18), den andre av B:s båda konkurrenter om drotsämbetet föregående år. Dennes då avlidna första hustru var sannolikt syster till B:s hustru.

Då konung Erik vid förlikningen i Kalmar sensommaren 1436 tvangs gå med på att även Sthlms, Kalmar och Nyköpings slottslän skulle administreras av svenskar, överlämnade han enligt Karlskrönikan Kalmar slott till B och hans bror N 5. I ett senare struket avsnitt av samma krönika uppges, att Kristiern Nilsson och marsken Karl Knutsson (Bonde) 1438 avfordrade de båda bröderna Kalmar, att de då förklarade sig ej kunna lämna det till någon annan än konung Erik, och att drotsen och marsken då påbörjade en belägring, men att denna slutade med förlikning. Under konflikten mellan Karl Knutsson och B:s bror N 6 i början av 1439, då N 5 och B:s son N 7 följde N 6 till konung Erik på Gotland, uppgav Erik i proklamationer av 19 mars, att han fått brev från B, och att Karl Knutsson tillfångatagit och utplundrat B:s och N 5:s hustrur och barn. Efter ett stille-ståndsavtal i Arkösund på östgötakusten 21 aug skall B tillsammans med sina bröder N 5 och N 6 enligt Karlskrönikan ha infunnit sig på ett möte i (Söder-)Tälje i början av okt och överlämnat Kalmar till Karl Knutsson. I stället skulle B få Stora Mellösa i Närke, där Göksholm ligger, och Medelpad, i vilket landskap han lät uttaga en höskatt enligt uppgift i ett brev från 1456.

Först efter ytterligare konflikt och N 6:s död ingick B och N 5 på en herredag i Arboga 13 jan 1440, definitiv förlikning med Karl Knutsson. Vid förlikningen mellan denne och Kristiern Nilsson 1441 uppträder de emellertid bland löftesmännen för den senare tillsammans med bl a hans svärson Bengt Jönsson (Oxenstierna), och de hörde liksom B:s son N 7 till Karl Knutssons motståndare även vid kungavalet 1448.

Sista gången B nämns i livet är vid mötet i Arboga 1450, där han tillsammans med N 7 var bland dem som erkände sig ha rått Karl Knutsson att ratificera fördraget i Halmstad om upplåtelsen av Norge till Kristian I och påtog sig ansvaret därför.

En 1500-talsuppgift (Westin), att han skulle ha innehaft Örebro slott och stad samt hela . Närke och Västerrekarne i Södermanland, har ej kunnat verifieras (Wiktorsson).

B:s, hans första hustrus och hans son N 7:s grav fanns 1496 i Arboga franciskankloster (Lohman, Berglund).

Författare

Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Enstaka rester av B:s arkiv i RA:s perg:brevs-saml (jfr Sjödin 1939 och Liedgren).

Källor och litteratur

Källor o litt: Perg:brev 19 nov 1422, 17 jan 1423, 9 aug 1424, 10 mars, 21 april, 17 juni, 4 juli o 1 okt 1425, 13 april 1426 (vid 4 nov 1441), 19juni, 20juli o 19 dec 1427, 17 o 24 aug 1428, 26 jan, 4 okt o 19 dec 1429, 15 o 26 febr, 29 sept o 13 okt 1430, 11 nov 1431, 8 april samt 13 o 21 juni 1432, 9 o 11 juni 1442, 11 mars 1443, 20 sept 1444, 8 jan 1445, 21 jan 1447, 7 mars o 29 juni 1450, 21 dec 1451, 12 febr o 31 dec 1453, efter 30 jan 1454, 1 juni 1458, 29 juni 1460, 22 nov 1462 o 2 mars 1488 samt odat nr 131, pappersbrev 29 juni 1425, 24 aug 1428, 12 april 1429, 6 april 1432, 18 maj 1447 (avskr tillsammans med brev av 31 mars 1416), 22 jan 1454 o odat nr 45, B 16 (en av Lars Eriksson Sparres kopieböcker), f 60, 120, 272 o 393, C 4 (register över konung Karl Knutssons o drottning Katarinas jordebrev), f 35 f, Regesta diplomatica medii asvi: E Hildebrands katalog över pergibrev i DRA: 8 okt 1425, Genealo-gica 79 (J Peringskiölds excerpter), f 38, perg:brev 24 maj 1456 i Skoklostersaml, fotostatkopior av UUB:s pergibrev 24 juni 1426 o efter 13 jan 1429 samt pappersbrev 10 april 1426, RA. Belägg-samliar i Arkivet för Ordbok över Sveriges medeltida personnamn, Uppsala.

N Ahnlund, Sthlms hist före Gustav Vasa (1953); I Anderson, Göksholm (1965), s 81, 93 f o 102 f; Arboga stads tankebok, 1, 4 (1935-50); B Beckman, Till Tofta- o Ulfätternas äldre hist (1957), s 17; G Bendix, Hammerstaätten (PHT 1956); N Berglund, Ätten Leijonhufvud-Lewen-haupt under medeltiden (1975), s 47; O Bjurling, Das Steuerbuch König Eriks XIII (1962); Bröder-ne af S. Gertruds gille i Sthlm 1419-84 (G E Klemming, Småstycken på forn sv:a, 1, (1868—81), s 302; BSH 2 (1864) o 3 (1870), s CCLXIII o 304; L M Bååth, Den senare medeltiden (Hälsingborgs hist, 2:1, 1933); G Carlsson, Det engelbrektska upprorets begynnelseskede!(HT 1934), s 244—48 o 251; dens, Arboga möte 1435 (HT 1936), s 21-26; dens, Tidsskedet 1389—1448 (Sveriges hist till våra dagar 3:1, 1941; personreg i del 15, 1945); A E Christensen, Kalmarunionen og nordisk politik 1319-1439 (1980), s 206, 232, 247; Chronicon rhytmicum episcoporum Lincopensium (SRS 3: 2, 1871), s 109; Det medeltida Sverige, 1:3, 4:1 (1982-87); Dipl Christierni primi (1856); Dipl Da-lekarlicum, 1 (1842), s 90; G Djurklou, Ärfstvisten mellan Nils Nilssons till Traneberg o fru Ingegerds till Öja afkomkar (HT 1890), s 6 f; DN 5: 2 o 16:1 -2 (1861-1903); Elgenstierna; P Enemark, Kriseår 1448-51 (1981); dens, Christian I og forholdet til Sverige 1448 — 54 (Historie. Jyske samher, Ny raek-ke, 14:3, 1982), s 453 o 456; FMU.2-3 (1915-21); B Fritz, Hus, land o län, 1-2 (1972-73); Gammel-danske diplomer, 1:1 (1959), s 210, o 2:2 (1968), s 183; R Geete, Fyra handhar rörande Vadstena klosters privilegier (Småstycken på forn sv:a, 2, 1900-16), s 283; H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952—53); dens, Magnus Marinasons ätt (ÄSF 1, 1957), s 174; dens, rec av Sveriges medeltida personnamn, 1 (PHT 1977); dens, Det sv riksrådets världsliga medlemmar under konung Erik av Pommern (HT 1985); dens, Vem var Peder Larsson i Lydinge? (Olandsbygden 1987) ; K G Grandinson, Närkes medeltida urkunder, 1 (1935); J Hadorph, Then andra delen til rijm-crönikorne hörande ... (1676); Handhar från fjortonhundratalet (HH 7, 1870), s 11, 13; Handhar rörande Helga lekamens gille i Sthlm, 1 (1921); Hanserecesse von 1431-76, 1,3,4 (1876-83); A Hellbom, Medelpads äldre urkunder (1972); B Hildebrand, Esbjörn Blåpanna o hans arvingar (PHT 1934); H Hildebrand, Sveriges medeltid, 3 (1898-1903); E Hjärne, Biskop Thomas' av Strängnäs visa om striden för Sveriges frihet (FHT 1919), s 100 f; H Hofberg, Nerikes gamla minnen (1868), s 176 f; E A Jansson, Hallstahammars bruks hist (1953); G Jonasson, Medeltidens Örebro (1984), s 35; K H K[arlsson], Bese-ätten (PHT 1904), s 2; dens, Släkten Tre rosors godsarkiv (VFT 2:8-9, 1908), s 155; S Kroon, Provinsial-konsiliet i Söderköping år 1436 (Sc 1946), s 281; K Kumlien, Karl Knutsson o Sveriges unionsparti under våren o sommaren 1439 (HT 1930), s 493 f; dens, Till frågan" om Engelbrektskrönikans förf (PHT 1932); dens, Karl Knutssons polit verksamhet 1434-48 (1933); dens, Med sv:arna o Engelbrekt (1934), s 115; dens, B (SMoK 5, 1949); dens, Historieskrivning o kungadöme i sv medeltid (1979), s 61; Lags o doms; L-O Larsson, Engelbrekt Engelbrektsson o 1430-talets sv uppror (1984); dens, Det sv rådet o Engelbrektsupprorets inledningsskede (HT 1984), s 269, 279; K K:son Leijonhufvud, Släkten Leijonhufvud-Lewenhaupt under medeltiden (PHT 1898-99), s 170; J Lied-gren, Arkiv (Kulturhist lex för nord medeltid, 1, 1956), sp 221; A F Liljeholm, Till frågan om Tofta-o Ulvätternas äldre hist(PHT 1958); A Lindblom, Akter rörande ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 (1903), s 120; Liv-, Est- und Curländisches Urkun-denbuch, 8 (1884); S Ljung, Tiden intill 1551 (Arboga stads hist, 1, 1949); J B Lohman, Arboga känning (1737), s 64; B Losman, Norden o reformkonsilierna 1408—49 (1970); Lunds ärkestifts urkundsbok, 3 (1900), s 136: K-E Löfqvist, Om rid-darväsen o frälse i nord medeltid (1935), s 267; E Lönnroth, Biskop Thomas Frihetsvisa (Sc 1931), s 45, 50; dens, Sverige o Kalmarunionen 1397—1457 (1934), s 157, 167; dens, Engelbrekt (Sc 1934), s 10 f; dens, Biskop Thomas av Strängnäs (SAH 73, 1966), s 35, 88 f; G Löw, Stora Mällösa i äldre tider, 1: 1 (1922), s 22, 25; C O Mannerfelt, Tvenne antaflor (PHT 1903); A-C Mattisson, Medeltida nord borg- o sätesgårdsnamn på -holm (1986); C Molbech o N M Petersen, Udvalg af hidtil utrykte danske Diplomer og Breve fra det XlVde, XVde og XVIde Aarhundrede (1858), s 107: E Neuman, Karlskrönikans proveniens o sanningsvärde, 2 (Saml 1931), s 108, 155, 175, 3 (Sam! 1934), s 126; dens, Dateringen av den sk Karlskrönikans olika partier o antalet förf (1934), s 9; E Nordström, Eka-ätten (PHT 1941-42); E Nygren, rec av I Andersson, Källstudier till Sveriges hist 1230-1436 (Sc 1929), s 98, 100; J E Olesen, Rigsråd, kongemagt, union. Studier over det danske rigsråd og den nordiske kongemagts politik 1434-49 (1980); A G Oxenstierna, Förteckning öfver handskrift-samben på Wiks sätesgård i Upland (HH 4, 1864), s 378; Registrum ecclesias Aboensis (1890); H Reuter-dahl, Statuta synodalia veteris ecclesiae Sveogothi-ca: (1841), s 120; dens, Sw kyrkans hist, 3:2 (1863), s 534 f; J Rosén, Drottning Margaretas sv räfst (Sc 1950), s 220; dens, Tiden före 1718 (Sv hist, 1, 1962); H Rosman, Bjärka-Säby o dess ägare, 1—3 (1923-27); RPB 2 (1868), nr 2966; Henrik Schuck, Engelbrekt (1915), s 113, 192, 194 ff, 202-207; Herman Schuck, Ecclesia Lincopensis (1959), s 328; dens, Rikets brev o register (1976), s 134, 225, 227, 230, 236, 261, 267 f; dens, I Vadstena 16 aug 1434 (HT 1985), s 136, 141; SD 1-3 (1875-1902); L Sjödin, Biskop Thomas' fosterlands- o frihetskärlek i belysning av hans liv o diktning (HT 1925), s 209; dens, Kanslistilar o medeltida arkiv, 1 (MRA 1939), s 118 f; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); dens, Ätten Posses hist intill år 1500 (1950); Släkten Tre Rosors godsarkiv (VFT 2:8-9, 1908), s 155; SMR; ST 3 (1895); C M S[tenbock], Johan Gabriel Baners 128 anor (PHT 1909), s 128; Strängnäs hm, 1 (1977); C G Styffe, Framställning af de sk grundregalernas uppkomst o tillämpning i Sverige ... (VHAAH 24, 1864), s 320 f; dens, Skandinavien under unionstiden (3. uppl, 1911); Sveriges medeltida personnamn, 1 (1967—76), sp 100 o 254; Sv medeltidens rim-krönikor, 2 (1866); B G Söderberg, Närke. Västmanland (Slott o herresäten i Sverige, 1969), s 101, 104, 106 f, 115; N Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432-35 (KÅ 1932), s 42 o 77; Södertälje stads hist, 1—2 (1968); S Tunberg, Den sv riksdagens uppkomst o utveckling intill medeltidens slut (Sveriges riksdag, 1, 1931; personreg i del 18, 1965); Urkundenbuch der Stadt Lübeck, 7-8 (1885-89); B Waldén, Engelbrektsfejden (1934), s 315, 327, 329; dens, Stora Mellösa (1952), s 85 f; G T Westin, De sk länsregistren från medeltidens slut (Sc 1951-52), s 176 f, 190; H Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs o hans politiska verksamhet före Engelbrekts död (KÅ 1937), s 204, 210 f, 219, 221, 223, 231, 236;. P-A Wiktorsson, Personnamnen i det medeltida Örebro (1983), s 15 ff.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bengt Stensson (Natt och Dag), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8771, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-01-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8771
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bengt Stensson (Natt och Dag), urn:sbl:8771, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-01-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se