Meriter

Nilsson, Holger August Erik, f 22 maj 1882 i Foss, Göt, d 22 mars 1940 i Solna (enl db för Ockelbo, Gävl). Föräldrar: kamreraren Erik N o Charlotta Henrika Löfving. Avgångsex från tekn elementarskolan i Borås vt 03, praktiserade vid företag i Skottland o England 03–05, ingenjör vid Munkedals ab 05–06, vid Storviks sulfitab 06, överingenjör 08, led av styr från 14, disponent 18, VD från 23, allt vid Storviks sulfitab, disponent vid Kopparbergs o Hofors sågverksab (från 37 Kopparfors ab) o Dala—Ockelbo—Norrsundets järnväg 18, VD där 23, led av styr för Apparatab 19–25, av kommunalfullm i Ockelbo 20, av styr för Pappersmasseförb 21, v ordf 24, ordf där 31, led av styr för Sv cellulosa-fören 30, ordf 33-34, v ordf där 34-38, led av Gävleborgs läns landsting 31–38, av styr för Sv arbetsgivarefören (SAF) o Sv trävaruexportfören 32, av styr för Sveriges allm exportfören 33–37.

G 23 nov 1906 i Gbg, Domk, m Iohanna (Ebbe) Ebbinghaus, f 10 mars 1883 i Unterkochen, Württemberg, d 27 mars 1961 i Ovansjö, Gävl, dtr till pappersfabrikant Paul E o Caroline Rosina Hüber.

Biografi

Holger N växte upp vid Munkedals pappersbruk i Bohuslän, där fadern var anställd. Han trivdes inte med skolgången utan drogs liksom många andra västkustpojkar till havet och äventyren. Efter en konflikt med sin stränge far rymde han hemifrån och tog hyra på en sv båt, som gick med trälast till England. Fartyget förliste emellertid i en svår storm på Nordsjön utanför Skagen. Trots att alla till slut räddades satte den dramatiska händelsen djupa spår i den blott 16-årige N.

N:s gudfar Victor Folin (bd 16) ordnade efter hand så att N sattes i tekniskt gymnasium i Borås. Efter examen praktiserade N ett par år vid engelska och skotska företag, först i Leeds och sedan hos Berthrams i Edinburgh, som tillverkade pappersmaskiner. Vid hemkomsten anställdes N som ingenjör på Munkedal. Strax därefter erbjöds han en ingenjörsbefattning på Hammarby sulfitfabrik (Storviks sulfitab), där Folin då var disponent.

Till en början hade N svårigheter med bruksfolket. Bl a blev det en öppen konflikt med arbetarna, sedan Kata Dalström (bd 10) hållit ett agitationstal vid fabriken. Relationerna förbättrades dock, och då N så småningom lämnade Hammarby fick han en guldklocka med inskription i gåva av de anställda.

Redan som nybliven överingenjör började N genomföra en rad tekniska förbättringar på Hammarby. Så uppfördes på sulfitfabrikens vedgård en brokran som i ett slag ersatte ett stort antal säsongarbetare. Kranen var en av de första inom cellulosaindustrin och var märklig så till vida, att den trots sin spårvidd på ca 75 m kunde gå i kurva. 1918 installerades en ångturbin, som torde varit den sv branschens första mottrycksturbin. Då anlades också en av landets första spritfabriker vid Hammarby. Vidare gjordes kostsamma men resultatlösa försök att lösa det stora problemet med lutindunstning. För ändamålet hade världens största värmepump installerats.

Under kriget bildade N tillsammans med ingenjörerna Sixten Sandberg, Hilding Bergström, Gunnar Sundblad och Gunnar Magnuson (bd 24) affärs- och konsultföretaget Apparataktiebolaget. Det arbetade framför allt med destillationsprocesser och gjorde goda affärer, bl a i Tyskland. 1925 försattes bolaget i konkurs och upplöstes.'

Vid 36 års ålder blev N disponent för Kopparforskoncernens många anläggningar, däribland Hammarby, som var dotterbolag sedan 1906 men redan från starten 1888 tillhört familjen Wallenberg. Förutom cellulosafabriken omfattade koncernen bla flera sågverk (Norrsundet, Linghed och Näs), järnbruk (Ockelboverken: Wij, Brattfors och Jädraås), gruvor, mekanisk verkstad, järnväg, lantbruk och stora arealer skog. Sammantaget var den en av de största inom sv exportindustri. VD var Emil Lundqvist (bd 24).

N flyttade som disponent från Hammarby till Wij säteri i Ockelbo, där han var bosatt under resten av sitt liv. Efter kriget följde kärva tider för järn och trä, medan trämassan hävdade sig bättre och såg ut att gå en ljusare framtid till mötes. Tillsammans med Lundqvist började därför N planera en sulfatfabrik i Norrsundet. Den anlades 1922 för en produktion av 18 000 ton massa men utbyggdes snart för dubbla kapaciteten. I samarbete med Stora Kopparbergs bergslags ab utarbetades i början av 1930-talet en metod för blekning av sulfatmassa, och då blekerier 1931–32 uppfördes vid Skutskär och Norrsundet blev Bergslaget och Kopparfors de första tillverkarna i Europa av blekt sulfatmassa. Samarbetet var inte unikt. Förutom av ägarmässiga samband stimulerades en viss samverkan av goda relationer mellan företagsledarna. N efterträdde Lundqvist som VD för Kopparfors, då denne utsågs till chef för Bergslaget. Redan under 1920-talet var N:s arbetsbörda stor och på 1930-talet blev den efter hand övermäktig. Förutom de egna företagen och en del lokala politiska engagemang tog N på sig ett växande ansvar för hela branschen och för sv industri över huvud taget. Utöver gängse motsättningar vid förhandlingsbordet mellan arbetsgivar- och löntagarorganisationer förelåg från tid till annan skarpa meningsskiljaktigheter inom de egna leden. Här fick N stundom göra ytterst arbetskrävande ingripanden för att om möjligt uppnå ett enhetligt agerande i branschorganisationerna. Särskilt problemfyllda var därvidlag krisåren i början av 1930-talet, då t ex flera skogsbolag lämnade Pappersmasséförbundet och gick sina egna vägar.

N kom också att tillsammans med fem andra direktörer företräda arbetsgivarsidan i den sk arbetsmarknadskommittén, som tillsattes i maj 1936 för att utarbeta ett förslag till huvudavtal mellan SAF och LO. Överläggningarna var förlagda till Saltsjöbaden och kom efter 15 sammanträden under drygt två år att resultera i det s k Saltsjö-badsavtalet. Under slutskedet hade N på grund av sjukdom ej kunnat deltaga i kommitténs arbete. Saltsjöbadsavtalet förband SAF och LO att medverka i arbetsmarknadsnämnden, vars uppgift var att verka för förhandlingslösningar av meningsskiljaktigheter i syfte att bevara arbetsfreden. I nämnden var N endast suppleant på arbetsgivarsidan. En medfödd hjärtåkomma hade nämligen tillsammans med den mycket stora arbetsbördan brutit ner hans hälsa, och från 1938 förmådde han endast sporadiskt leda sitt företag och fullfölja de många uppdragen på riksnivå. Chefskapet på Kopparfors lämnades i praktiken s å över till en son.

Författare

Jan-Erik Pettersson

Arkivuppgifter

Rester av N:s arkiv hos sonen Sigbjörn Holgersson, Gävle.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: R Casparsson, LO under fem årtionden, 2, 1924-1928 (1951); Cellulosafodret — djurens räddning inför hungersnöden (Afton-tidn 12 maj 1918); H N 50 år (Sv pappersmasse-tidn 1932, nr 10); S Holgersson, Kopparfors (Företag i utveckl. Till Marcus Wallenberg den 5 okt 1969, 1969); T Olsson, Pappersmassestrejken 1932 (1980); Pappersmasseförb 1907-1957 (1957); G Sundblad, H N (SvD 24 mars 1940); SvTeknF; G Söderlund, H N (Dödsrunor utg av Sancte Örjens gille, bd 2, 1932-41, 1941). -Meddel av N:s son disponent Sigbjörn Holgersson, Gävle.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Holger A E Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8952, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan-Erik Pettersson), hämtad 2024-05-10.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8952
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Holger A E Nilsson, urn:sbl:8952, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan-Erik Pettersson), hämtad 2024-05-10.