Johan Nilsson

Född:1873-08-21 – Färlövs församling, Kristianstads län
Död:1963-03-15 – Kristianstads Heliga Trefaldighets församling, Kristianstads län

Lantbrukare, Riksdagsledamot, Landshövding, Talman


Band 26 (1987-1989), sida 726.

Meriter

Nilsson, Johan, f 21 aug 1873 i Färlöv, Krist, d 15 mars 1963 i Kristianstad. Föräldrar: lantbrukaren Åke N o Bengta Persdtr. Elev vid privatskola i Önnestad, Krist, kontorist vid Mårten Pehrsons valsqvarn, Kristianstad, 88–91, inspektor vid Umberga gård, Vendel, Upps, 91, arrenderade Skottlandshus, Färlöv, 9525 o Karsholm, Österslöv, Krist, 2541, led av Kristianstads läns hushålln:sällsk 95, av sällsk:s förvaltn:utsk 01, ordf i sällsk dec 2548, led av styr för Knislinge skofabrik ab 01, ordf där 37, led av Kristianstads läns landsting 0622, av styr för Östra Göinge härads sparbank 0723, av styr för Allm sv utsädes ab mars 09, av FK 0955 (led av särsk utsk 13 o 24, av statsutsk 1518A, 19A o 2023, av tredje särsk utsk 18B, av andra särsk utsk 19A, av första särsk utsk 25, av bevilln:utsk 25-36, ordf där 27-36, led av utrikesnämnden 2735, talman 3755), ordf i Kristianstads läns nordvästra moderata valkretsförb 1020, led av styr för Kristianstads ensk bank 10, av styr för Önne-stads folkhögskola 13, ordf där 31, led av nationella partiets förtroenderåd 1634, ordf i partiet 23, v ordf där 2933, led av landstormskomm juni 16april 17, av komm ang infanteriskjutskolan juni 17febr 18, av 1917 års värnpliktskommission julidec 17, av 1918 års järnvägskomm sept 18febr 23, av tull- o traktatkomm mars 19sept 23, v ordf i styr för allm valmansförb o i förbis arbetsutsk 1924, led av styr för riksdagens jordbrukaregrupp 2024, av styr för Skandinaviska kreditab 20, av komm ang vägväsendet aug 20aug 21, ordf i Kristianstads läns moderata förb 2124, led av komm ang vården av blinda nov 21april 22, sakk ang lagstiftn om allm vägar på landet septokt 22, landsh i Kristianstads län 5 juli 2326 sept 38, v ordf i dir för Kristianstads lasarett 2339, ordf i Sveriges allm lantbrukssällsk 2639, led av styr för Sv sockerfabriksab 2648, ordf i skogsvårdskomm okt 28dec 29, i Skånes hembygdsförb 2848, led av styr för Södra Sveriges ångpannefören 33, ordf i Kultur-hist fören för södra Sverige 3448, i to-baksimporthandelssakkjuni 34juli 36, led av högerns förtroenderåd 3536, ordf i Kristianstads läns krets av fören Norden 3539, i komm ang LU:s behov av tomtmarkjuni 38febr 39, i styr för ab Mårten Pehrsons valsqvarn mars 44, i styr för ab Saltsjöqvarn juli 44, led av styr för bla Skånes betodlarfören, Skånska smörexportfören o Södra Sveriges centralkassa för jordbrukskredit.  LLA 25, serafimerriddare 6 juni 40.


G 29 dec 1901 i Östra Broby, Krist, m Signe Teresia Johnsson, f 8 okt 1874 där, d 30 nov 1957 i Kristianstad, dtr till lantbrukaren o riksdagsmannen Hans J o Elna Olsdtr.

Biografi

N:s skolgång var inte omfattande. Efter folkskolan gick han tre år i privatskola, varefter han tjänstgjorde tre och ett halvt år som kontorist i Kristianstad. Vid 18 års ålder övertalades han av en farbror att bli inspektor vid Umberga gård, som denne arrenderade. Vid faderns bortgång övertog N tillsammans med en äldre bror 1895 arrendet av Skottlandshus som tillhörde det av den radikalliberale politikern Raoul Hamilton (bd 18) ägda Ovesholms gods.

N:s myndiga uppträdande och den driftighet och kraft han visade som jordbrukare gjorde att han snart fick kommunala uppdrag. Anseendet ökades också av att han gifte sig med en dotter till en fd riksdagsman för lantmannapartiet i Östra Göinge. Under många år tillhörde N Kristianstads län landsting, där han fick stort inflytande. Då han vid 35 års ålder blev valbar till riksdagen invaldes han också i FK som representant för högern. Riksdagen tillhörde han ända till 1955 och blev därmed den ledamot som då haft sitt uppdrag längst, 52 riksdagar, de urtima inräknade.

N betraktades snart som en bondeledare. Redan under sina första riksdagsår ställde han sig bakom motioner som var inspirerade av Nils Wohlins uppmärksammade skrift Faran af bondeklassens undergräfvande (1910) och vari föreslogs åtgärder för att stärka de medelstora jordbruken och trygga äganderätten till jorden. N räknades också tidigt som ledande inom nationella partiet i FK. Bl a diskuterades redan 1914 hans inval i partiets förtroenderåd, där han insattes två år senare.

Omkring 1920 hade N skaffat sig anseende som en av FK-högerns förgrundsgestalter; han hade bla tillhört "författningsutskottet" 1918 och var en av de ledande inom statsutskottet. Han var dessutom ordförande i allmänna valmansförbundet och tillhörde den "konklav" som 1923 sammansatte den Tryggerska ministären. N erbjöds posterna som jordbruksminister och finansminister men avböjde båda. Han var emellertid beredd att åta sig socialdepartementet, om inte landshövding Gösta Malm (bd 24) accepterade uppdraget — in i det sista var detta ovisst.

1923 utsågs N till landshövding i Kristianstads län, en utnämning som nära sammanföll med hans femtioårsdag. Hans karriär betecknades "som tämligen enastående även för att vara i Sverige, där det dock ingalunda är sällsynt att männen ur de djupa leden banar sig väg till samhällets högsta förtroendeposter" (Tidskr Medborgaren). N utnämndes visserligen av den Tryggerska regeringen men hade redan tidigare erbjudits posten av Brantings socialdemokratiska ministär. Representanter för samtliga demokratiska partier i länet hade dessutom uppvaktat regeringen och uttryckt önskemål om att få N som landshövding. Utnämningen hade dragit ut på tiden, eftersom även landshövdingestolen i Blekinge var ledig, men på förfrågan hade N meddelat, att han inte reflekterade på denna.

Från samma tid härrör en av många anekdoter om N. Ägaren till Skottlandshus, Raoul Hamilton, meddelade N att han såg sig tvingad att säga upp arrendekontraktet, som innehafts av N:s familj sedan 1868, eftersom en av Hamiltons söner skulle överta gården. När Hamilton frågade vart N tänkte flytta, svarade denne: "Om jag inte får stanna kvar här, så hoppas jag få flytta in som landshövding på residenset i Kristianstad" (Lindskog, s 491 f; Nerman, s 183; SvD 5 dec 1955). N blev en uppskattad länschef i Kristianstad. Hans kunnighet och initiativrikedom fick höga betyg. Under denna tid blev N också vald till ordförande för Skånes hembygdsförbund och Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige. Hans ledarpersonlighet och förmåga att förverkliga idéer kom här väl till pass, särskilt när det gällde att bygga upp och stabilisera föreningarnas ekonomi. N:s starka intresse för sin skånska hembygd fick honom också att personligen ingripa för att rädda kulturhistoriskt värdefulla minnesmärken.

Förutom landshövdingetidens lokala uppgifter var N synnerligen aktiv även på riksplanet. I drygt tio år var han ordförande i riksdagens bevillningsutskott och spelade härigenom en framträdande politisk roll. Han tillhörde kandidaterna till jordbruksministerposten, när Arvid Lindman bildade sin andra ministär 1928. I jordbruksfrågor, som i början av 1930-talet fick stor aktualitet, var N en av högerns främsta talesmän. Han var också ordförande i Sveriges allmänna lantbrukssällskap, som hade ett betydande inflytande på jordbrukspolitiken. Bl a tillhörde N dem som 1932 drev igenom mjölkregleringen, betecknad "som en märklig milstolpe på vägen bort från en liberal hushållning av 20-talets typ, och som den dittills under fredstid kanske djupast ingripande näringsregleringen i Sverige" (Hellström, s 393). Han tillhörde likaså den inre krets inom högern som förhandlade om jordbruksfrågorna 1933. — N avböjde att bli ordförande i nationella partiet efter Trygger och avsade sig 1933 även sin post som v ordförande. Två år senare gav han sitt stöd åt Gösta Bagge vid valet av ny högerledare efter Lindman.

Året innan N pensionerades som landshövding, valdes han att efterträda Axel Vennersten som talman i FK. Han hade då uppnått en ålder, som i andra sammanhang normalt innebar avsägelse av uppdrag av denna dignitet. N hade dock inga tankar i sådan riktning. Inför valet 1947 ansåg emellertid högern i hans hemvalkrets, som endast förfogade över en plats i FK, att han inte borde ställa upp för omval. En delegation från Kristianstadshögern sändes till Sthlm med uppdrag att förmå talmannen att inte kandidera i valet. Gruppens möte med N har blivit föremål för anekdotiska skildringar; resultatet blev dock att den återvände med oförrättat ärende, och N fick sitt mandat förnyat till 1955. Också under denna sista mandatperiod angreps han av ett par liberala tidningar för att han stod kvar på sin post. Detta föranledde socialdemokraten Hemming Sten att då tillfälle gavs i kammaren rikta en hyllning till den vitale talmannen, vari också övriga ledamöter instämde, något ganska enastående för den sv riksdagen.

N var ingen vän av sena nattplena i riksdagen och ville ogärna hålla på längre än till midnatt. De flesta var tacksamma för detta utom möjligen de som fick avstå från repliker eller tvingades att korta ned sina anföranden. Men "N:s auktoritet var starkare än långpratarnas uthållighet" (Anderson 1969, s 214). Talmansperioden på i det närmaste två decennier och hans sätt att sköta sin syssla gjorde honom till något av en institution inom riksdagen. Det är som talman i FK N har vunnit en ryktbarhet som blivit legendarisk. Om hans oväld, uppskattning inom alla partigrupper och skicklighet i kritiska situationer är omdömena samstämmiga. Vid sin avgång beskrevs N som det "massiva lejonet å la Norrbro ... obruten och klar i huvudet" (Lindström, s 86). Han var utan tvivel en god talman. Ledamöter från alla partier intygade gärna sin uppskattning av hans gärning. Han gav riksdagen tyngd, hade stor pondus och har beskrivits som ett "granitblock" eller som "en väldig, manlös lejonhanne, försjunken i ett orubbligt lugn" (DN 24 nov 1952). Om hans person finns otaliga historier, vilket vittnar om hans starka personlighet och betydelse. Det sades bl a, att när N avgått som talman kunde man "lika gärna avskaffa första kammaren" (Unger).

I det privata umgänget sökte sig N gärna till sina vänner inom högern. Han var "munter och trivsam" (Herlitz) och spred trevnad kring sig.

Författare

Birger Hagård



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från N i LUB (bl a till E Rodhe) o RA.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: I Anderson, Åsyna vittne (1968); dens, Från det nära förflutna (1969); O Geller-man, Staten o jordbruket 1867-1918 (1958); B Hagård, Nils Wohlin, konservativ centerpolitiker (1976); H Hamilton, Dagböcker 1911-1916, ed G Gerdner (1955-56); G Hellström, Jordbrukspolitik i industrisamhället (1976); N Herlitz, Tidsbilder (1965); P Johnsson, Kristianstads läns hus-hålln:sällsk:s hist (1930); K Kilbom, I hemligt uppdrag (1954); Kulturen 1964 (1964), s 174f; S-O Lindeberg, Nödhjälp o samhällsneutralitet (1968); G Lindskog, Med högern för Sveriges framtid (1954); U Lindström, I regeringen 1954-59 (1969); T Nerman, Trots allt! (1954); T Nothin, Hågkomster (1966); O Nyman, Sv parlamentarism 1932-1936 (1947); Skånes hembygdsförbis årsb 1939 (1939), s lf; d:o 1949 (1949), s 104; Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 3 (1986); G Unger, art om N (SvD 5 dec 1955); K Wistrand, Hört o upplevat (1962). — Art:ar om N i DN 24 nov 1952 o GP 21 april 1952.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8954, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birger Hagård), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8954
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Nilsson, urn:sbl:8954, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birger Hagård), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se