Ernst F W Meyer

Född:1847-12-05 – Karlshamns församling, Blekinge län
Död:1925-01-19 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Affärsman, Riksdagsledamot, Kommunalpolitiker, Finansminister


Band 25 (1985-1987), sida 459.

Meriter

Meyer, Ernst Fredrik Wilhelm, f 5 dec 1847 i Karlshamn, d 19 jan 1925 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: grosshandlaren Carl Wilhelm Sigismund M o Carolina Juliana Dorotea Schröder. Elev vid handelsinst i Dresden 62–65, anställd i firma Winberg & Meyer i Karlshamn 70, grosshandl o deläg i firman 74, led av stadsfullm juni 74, v ordf nov 83–85, ordf där 85–02, brittisk v konsul 24 nov 76–83, led av dir för navigationsskolan 78–82, allt i Karlshamn, led av AK 82–85, 87B o 97–05 (led av bevillmutsk 87B o 98-02), av Blekinge läns landsting 83–84, 87–90 o 95–02, ordf i drätselkammaren i Karlshamn 87–jan 91 o 97–02, led av styr for Mellersta Blekinge järnvägsab 87–03, for Skånes ensk banks kontor i Karlshamn 87–02, ordf där 94–02, led av styr för Bolmens sågverks ab 89, för Granefors koppar- o mässingsfabriks ab 90–93, ordf i styr för Karlshamns sockerbruksab 94–02, led av komm ang ny lasarettsstadga april 98–jan 99, av maltdryckskomm okt 98–maj 00, av post- o telegrafkomm sept 00–okt 01, statsråd o chef för finansdep 15 juli 02–2 aug 05, tf sv generalkonsul i Khvn 13 jan 06, i Hfors 5 okt 06–07, ordf i styr för Sveriges allm hypoteksbank o för Statens anstalt för pensionering av folkskollärare mfl från 07, i komm ang upprättande av en ny stadshypoteksanstalt juni 08–jan 09, led av styr för Hemsjö kraftab 09–21, för Mörrumsströms kraftab (från mars 21 ab Kraftintressenter) 11–dec 21, dessutom led av styr för bl a Karlshamns bryggeri ab, Karlshamn–Vislanda järnvägs ab, Västra Blekinge järnvägs ab, Strömma bomullsspinneri ab o Skåne-Blekinge distributionsab.

G 9 juni 1874 i Karlshamn m Beata Kall, f 23 nov 1845 i Karlskrona, d 15 sept 1917 i Sthlm, Hedv El, dtr till borgmästaren Theodor K o Amanda Elisabeth Hultmansdtr.

Biografi

Ernst M:s farfar brukspatron Ernst Friedrich M (1782–1851) kom från Hannover och deltog 1810, under kontinentalblockaden, i grundandet av firman Winberg & Meyer i Karlshamn, som kom att bli ett av landets största grosshandels- och rederiföretag. Det leddes länge av M:s farbror, grosshandlaren och vicekonsuln[1] Edvard Ferdinand M (1825–77), som var ordförande i stadsfullmäktige från 1863 och riksdagsledamot från 1865. Firmans rederiverksamhet började gå tillbaka redan under 1870-talet, en regress som fortsatte efter det att M hade övertagit ledningen. M inriktade sig i stället på trävaruaffärer grundade på skogsavverkning i trakten av Bolmen i Småland. Firmans ekonomiska ställning blev emellertid med tiden bekymmersam, och dess verksamhet upphörde omkring sekelskiftet.

Liksom farbrodern blev M en mycket aktiv kommunalman, med stora bank- och järnvägsengagemang. Järnvägsfrågorna ledde till lokala tvister, i vilka M kom att utveckla en för honom ovanlig hetsighet. En svår ögonsjukdom, som kom att göra M nästan blind, hotade 1880 att omöjliggöra hans karriär, men han var redan 1881 så frisk att han kunde acceptera ett inval i AK. Han anslöt sig där till Centern men stödde i motsats till partimajoriteten statsminister A Posses härordnings- och grundskatteförslag 1883. Så verkade han för avslutandet av en handelstraktat med Spanien, vilken var av stor betydelse för L O Smiths spritförädlingsfabrik i Karlshamn, som exporterade sprit till Spanien; M hade dock inga privata intressen att bevaka. Han var vid denna tid anhängare av en begränsad rösträttsreform men ville ha kvar den graderade kommunala rösträtten, eftersom han i graderingen såg ett skydd mot alltför stor arbetardominans. I det stora hela var M – ehuru god talare – en tämligen passiv ledamot av riksdagen, som han lämnade 1885 på grund av ökade synproblem.

Vid upplösningsvalen våren 1887 insattes M åter i AK, sedan valkretsens dåvarande riksdagsman, häradshövding A Lilienberg (bd 22) avböjt kandidatur för att ge M tillfälle att verka för en förlängning av den spanska handelstraktaten. M hade nu ett kompakt stöd i Karlshamn, medan väljarna i Ronneby röstade på Lilienberg trots avsägelsen. Vid riksdagen verkade M för traktatens förlängning men avböjde återval på hösten s å.

Vid ett fyllnadsval 1893 invaldes M ånyo i AK, sedan den nyvalde riksdagsmannen, häradshövding V N Ekenman, av länsstyrelsen förklarats vara icke valbar på grund av en process. Ekenman vidhöll emellertid sitt anspråk på ledamotskapet, varför både han och M infann sig vid 1894 års riksdag, där AK – liksom senare K M:t – godkände Ekenmans fullmakt. M blev däremot vald 1896 samt omvald 1899 och 1902.

M var frihandlare utom beträffande socker; han hade egna intressen i Karlshamns sockerfabrik. Vid ett valmöte 1896 bekände han sig till frihandelsprincipen men ansåg det vara ett spegelfäkteri att i rådande läge kräva spannmålstullarnas slopande. Han sade sig vara motståndare till allmän rösträtt men anhängare av olycksfalls- och ålderdomsförsäkring. Norge borde enligt hans mening inte bli ett lydland under Sverige, men om norrmännen hotade Sveriges ära, borde sv folket inte tveka att gripa till vapen. M var själv anhängare av höjda försvarsanslag.

Som riksdagsman utan direkt partianknytning följde M en moderatkonservativ kurs. Han motsatte sig ultrakonservativa förslag om statliga ingripanden på arbetsmarknaden och mot fackföreningarna samtidigt som han avvisade vänsterns och många lantmäns yrkanden om förbud mot trävarubolagens jord-och skogsförvärv i norra Sverige; han var ju själv engagerad i skogsaffärer. – Sedan M 1901 biträtt förslaget om övergång till värnpliktsarmé, anslöt han sig till den allmänna rösträttens princip och medverkade följande år till att riksdagen avlät en skrivelse med krav på åtgärder i rösträttsfrågan.

När E G Boström 1902 skulle bilda sin andra ministär, visade det sig svårt att besätta finansministerposten. Efter flera avböjande svar från olika föreslagna politiker lät Boström budet gå till M, som accepterade. Närmast föreslogs han av statsråden K S Husberg (bd 19) och A T Odelberg; dessutom anses M:s medarbetare inom bankväsendet C Herslow (bd 18) ha spelat en roll. På konservativt håll framkallade detta personval åtskillig kritik, uttalad av bl a G Billing och F W v Otter. Kritikerna ogillade M:s frihandels-åskådning samt påtalade hans skogsavverkningar och hans bräckliga privatekonomi; det insinuerades att han tackat ja till statsrådsposten för att få ett nytt levebröd. Hans synbesvär nämndes också. Samtidigt hoppades man dock, tämligen fåfängt, att M i sin skattepolitik skulle ta stor hänsyn till de konservativa synpunkterna. Boström fäste emellertid stora förhoppningar vid M:s sakkunskap, riksdagserfarenhet och goda karaktär. På liberalt håll var M trots sina högerståndpunkter ofta ganska väl anskriven. En samtida betraktare prisade honom som både förnuftig och bildad samt trots en skeptisk läggning i besittning av både handlingskraft och mod; det sades ligga "något franskt" över hans person (Karlshamns hist, 4, s 71).

M:s huvuduppgift som finansminister blev att skaffa statsverket de nya inkomster som behövdes för att täcka de ökade försvarsutgifterna. Han genomförde också höjd skatt på brännvinstillverkning samt höjda tullar på vin och spritdrycker. Vidare införde han skatter på punsch och malt – en nyhet som uppmärksammades inte minst i skämtpressen. Samtidigt som han alltså lade skatter på alkoholdrycker, vände han sig med skärpa mot vad han ansåg vara förmyndaranspråk från nykterhetsivrarnas sida. Under M:s statsrådstid tillkom också en ny banklag (1904).

M stödde Boström under unionskrisen men kvarstod liksom övriga statsråd när statsministern avgick i april 1905. Den kritik som kom att drabba den ramstedtska ministären för dess passivitet i unionsfrågan träffade även M (Wåhlstrand 1941, s 147). När han efter regeringens avgång i aug så sökte bli ledamot av FK för hemlänet Blekinge, blev han med två röster slagen av greve Hugo Wachtmeister på Johannishus. Den ultrakonservative FK-politikern C Klingspor (bd 21) förklarade att man inte i FK borde insätta någon medlem av en ministär, vars medlemmar snarare hade gjort sig förtjänta av att ställas inför riksrätt (Wåhlstrand 1944, s 657).

M behöll efter 1905 vissa kontakter med Karlshamn men återvände inte dit. Efter två år som sv generalkonsul i Khvn och Hfors slog han sig ned i Sthlm, där han ägnade sig åt administrativa uppdrag; M var snarare administratör än finansman. Om hans politiska kapacitet rådde något delade meningar men knappast om hans person, som nästan alltid fick vänliga omdömen.

Författare

Sten Carlsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Enstaka brev från M i KB o UUB.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

o litt: AK inför valen år 1902 (1902); G Anteckn:ar från riksdagar o kyrkomöten 1893–1906 (1928); T Burgman, Sv opinion o diplomati under rysk-japanska kriget 1904–1905 (1965); S Carlsson, Lantmannapolitiken o industrialismen (1953); O Gellerman, Staten o jordbruket 1867–1918 (1958); H Hotberg, Sv biogr hand-lex, 2 (2. uppl 1906); Karlshamns alleh 8 sept 1896; Karlshamns hist, 3–4 (1949-50); E D Mellquist, Rösträtt efter förtjänst? (1974); [V Millqvist,] AK:s män 1897–1899, af Spectator (1899); [dens,] d:o 1900-1902 ... (1902); dens, Sv riksdagskal 1903 (1903); Riksdagens prot med bih; S Runestam, FK-högern o rösträttsfrågan 1900–1907 (1966); SMoK; P Sondén, Hugo Tamm till Fånöö (1925); SPG; V Spångberg, Politiska fysionomier tecknade för valmännen (1902); R Törnebladh, Riksdagsminnen (1913); A Wåhlstrand, 1905 års ministärkriser (1941); dens, FK:s valnämnd (Stats-vetensk studier ..., 1944); dens, Regeringsskiftena t900o 1902 (1947).

Gjorda rättelser och tillägg

1. Korrigering av tidigare uppgift, 2019-02-05


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ernst F W Meyer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9320, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Carlsson), hämtad 2019-11-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9320
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ernst F W Meyer, urn:sbl:9320, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Carlsson), hämtad 2019-11-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se