Sven Peter Leffler

1 Leffler, Sven Peter, f 7 juni 1776 i Gbg, Domk, d 11 okt 1850 i Uppsala. Föräldrar: stadsmäklaren o skeppsklareraren Johan Håkan L o Elisabeth Kullman. Studier vid herrnhutiska skolan i Christiansfeld, Slesvig, 84—89, inskr vid LU 17 juni 89, disputerade pro exercitio där 12 november 91, inskr vid UU 6 okt 92, MD där 12 juni 97, studier i Khvn 97—98, medarb i Correspondenten, Uppsala, från 30, dess utgivare från 28 dec 32, deläg i Akad tryckeriet från 36. Skriftställare.

G 18 (l:a lysn 2 aug) i Uppsala m Anna Catharina (Karin) Lindberg, f 24 mars 60 i Uppsala, möjl identisk m Cajsa L, d 27 nov 86 i Funbo, Upps, dtr till trädgårdsmästaren Mats L o Anna Stina Edbom.

Vid åtta års ålder sattes L i herrnhutarnas skola i Christiansfeld i Slesvig, där han fick en asketisk o religiös fostran, som gav honom en grundlig humanistisk underbyggnad men en skeptisk inställning till kyrkan o officiell kristendom. Han blev student i Lund 13 år gammal, o några år senare hade han avlagt de förberedande examina som krävdes av en magister o disputerat pro exercitio under orientalisten M Norberg.

Därefter bytte L fakultet o univ o disputerade under A Murray till med dr i Uppsala, där han promoverades endast 21 år gammal. Närmast fortsatte han sin utbildning vid Sahlgrenska sjukhuset i Gbg o under en nästan årslång vistelse i Khvn, där han även följde en kurs i experimentell kemi o flitigt besökte humanistiska bibliotek. När han återkom till Gbg, önskade anförvanter, att han skulle öppna läkarpraktik, men L, som fann sig dåligt till rätta både med dem o "hela den penninglystna och digra staden", for till Uppsala, där han blev kvar livet ut. Han sökte läkarlegitimation först 05 men tycks ytterst sällan ha gjort bruk av sina medicinska kunskaper — om vilka han själv inte hade höga tankar — o försörjde sig som litteratör. Under studieåren hade han varit umgängesvän med B Höijer o G A Silverstolpe o ytterligare några medlemmar i Juntan, en studentsammanslutning känd för sina radikala o för de styrande misshagliga åsikter. Omkring sekelskiftet medarbetade L som recensent i Silverstolpes Journal för sv litteratur, där han torde ha författat några av tidskriftens ofta elaka bedömningar av naturvetenskaplig o medicinsk litteratur.

Under de litterära järnår som följde drog sig L nödtorftigt fram med översättningar o korrekturläsning. Efter Gustav IV Adolfs avsättning gjorde han snabbt ett sammandrag — tryckfärdigt i början av maj 09 — för icke språkkunniga riksdagsmän av J L de Lolmes arbeten om den engelska konstitutionen, vilka torde ha haft ett visst inflytande på utformningen av den sv regeringsformen. 11 fick L av bokhandlare E Bruzelius i uppdrag att leda utgivningen av Tidning i blandade ämnen. Tidskriften kom ut två gånger i veckan under ett år; den innehöll recensioner, korta biografier, akademiska nyheter, poem o politiska reflexioner o redaktören hade sällan någon medarbetare. Han misstrodde de nya litterära idéerna o råkade snart i konflikt med fosforisterna o blev illa åtgången i deras tidskrifter Phosphoros o Polyfem. L var en skarp polemiker, som genom att göra narr av Atterboms dikter o påvisa plagiat i Polyfem blev besvärlig för sina vedersakare. "Bed Askelöf ge dr Leffler litet ris då och då! Han är mycket galnare än Wallmark" skrev Atterbom till Hammarsköld.

11 anhöll L o Bruzelius hos K M:t om exklusivt privilegium under 5 år på utgivning av tysk skönlitteratur. Anhållan tillstyrktes varmt av hovkanslern, f d juntamedlemmen G af Wetterstedt, o på hösten s å kom nr 1 i Bibliothek der deutschen Classiker o 21 avslutades serien med nr 76. Utgåvan blev en av de bästa förlagsaffärer som dittills förekommit i Sverige — böckerna fick god avsättning även i Norge, Finland o Balticum — o vidgade avsevärt kännedomen om tysk litteratur. L, som hade ansvaret för urval o korrekturläsning, erhöll 1/3 av nettovinsten o kunde köpa en fastighet i en av Uppsalas utkanter. Han anlade en inkomstbringande trädgård, där han själv grävde o planterade, o lät i huset inreda uthyrningsrum för studenter.

Bruzelius hade för sin förläggarverksam-het köpt ett tryckeri o startade 30 Correspondenten med L som redaktör. Några veckor efter Bruzelius död 32 överfördes genom förmedling av Geijer o Hans Järta utgivningstillståndet på L, som följande år även löste in tryckeriet. Correspondenten, som ursprungligen räknats till de liberala bladen, vandrade snart liksom sin ägare försiktigt åt höger, vilket blev tydligt märkbart i mitten av 30-talet, då tidningen lämnade plats för inlägg från Järta o B v Beskow. När L i aug 35 publicerat ett elakt epigram — Aftonbladet o torntuppen — råkade han i flerårig polemik med Lars Hierta, som karakteriserade Correspondenten som ett lumpet landsortsblad o dess ägare som en folkskygg eremit oförmögen att bedöma sin tids intressen o behov. I brev 36 till ungdomsvännen C F af Wingård, som då mer påfallande än L vänt sina radikala studentår ryggen, uppger L sig ha funnit att "de största talanger bland Sveriges skribenter tillhöra det legala partiet". Correspondenten var under flera år en av de bäst skötta landsortstidningarna med många prenumeranter även utanför länet, särskilt i Norrland. L hade god tillgång på välunderrättade medarbetare, eftersom han betalade väl o var känd för sin diskretion.

I kompanjonskap med sin måg F W Sebell köpte L 36 på goda villkor Akademiska tryckeriet. L begränsade sig med några undantag till utgivning av akademiska avhandlingar, pamfletter o skillingtryck. Till undantagen hörde Dikter av B E Malmström, som i många år var hans hyresgäst. Sitt översättningsarbete fortsatte L in på 30-ta- let. Han bearbetade o försvenskade historiska o geografiska arbeten åt Lindhska förlaget i Örebro o översatte i samarbete med J L Studach Geijers Sv folkets historia till tyska.

I yngre år var L umgängsam o tillgänglig — han var den förste som Gbgs nation valde till hedersledamot — men blev senare känd som en osällskaplig särling. Han umgicks endast med sina ungdomsvänner prof:na Grubbe o Thorsander o undvek ängsligt att träffa främlingar vid dagsljus. När Järta bott tio år i Uppsala, hade han aldrig ens sett L, o de memoar- o brevskrivare som berättar om honom försummar sällan att framhålla hans skygghet. Av de få som personligen kände L på hans äldre dagar var han respekterad för sin lärdom o sin stillsamma vänlighet. Uppsalaskalder hedrade honom med dikter, B E Malmström på hans 70-årsdag o C W Böttiger vid hans begravning.