Kyle, släkter

Kyle, släkt. Namnet uppträder i Sverige veterligen tidigast med den Kyle Henriksson som var i Mats Gustavssons (sparre) följe, då denne 1374 i Linderås, Jönk, dräpte biskop Gotskalk Falkdal (bd 15). Den tyske frälsemannen Kyle Glotzow (d 1406 el 07), som av tillnamnet att döma kom från Glutzow på Rügen, ägde jord i östra Småland. Han är möjligen identisk med en 1394 där nämnd Herman K o var far (SMR) till Hans K (d 1454). Denne kallade sig 1422 konung Eriks kaplan o blev 1436 prästmunk i Vadstena kloster. Han var en av dem som 1440 därifrån sändes till dotterklostret i Nådendal, varifrån han 1441 tillfälligt återkom med dettas anhållan om flyttning till en lämpligare plats. Från 1445 el 46 var K det nya klostrets "fader o förman" (generalkonfessor). Två av hans bröder hette Klas K, o den ene av dem var 1441 häradsfogde i Konga, Kron.

Herman K (d tidigast 1505), som 1483 var hövitsman för Sten Sture d ä:s tjänare i Sthlm, uppges (Brask) ha varit morbror till bröderna Johan K (d tidigast 1490), fogde på Åbo åtminstone 1486–90, o Påvel K (d tidigast 1513). Den senare, som redan 1464 var häradshövding i Norra Möre (Rääf), ägde jord i Älverslösa, Kläckeberga, Kalm, som tidigare tillhört Hans K (Liedgren), vilket tyder på att Påvel K:s mor o Herman K var barn till någon av Hans K:s bröder. Påvel K:s första hustru var dtr till riksrådet Erik Ryning, o själv var han lagman på Öland åtminstone 1495–99. 6 jan 1495 var K jämte bl a Svante Nilsson (Sture) o Sten Turesson (Bielke; bd 4, s 164 f) ombud för Sten Sture vid förhandlingarna med ärkebiskopen Jakob Ulvsson i Tillinge, Upps. Han uppges då uttrycklingen ej vara riksråd (Registratur), o en dansk uppgift, att han var det på sommaren s å (Forhandlinger) torde vara oriktig, då han ej senare kan beläggas ha haft detta ämbete. Under 1497 års konflikt förekommer K bland Sten Stures anhängare (Registratur), men sedan Hans blivit sv kung, köpte han gods i Blekinge 1499 (Sjögren). Under Sten Kristiernssons (Oxenstierna) frånvaro från sitt befäl över de sv trupperna kring det för Hans försvarade Kalmar hösten 1505 var K dennes ställföreträdare. Danskarnas befälhavare i Kalmar Joakim Trolle plundrade o brände då Barkestorp i Dörby (BSH), som varit K:s sätesgård åtminstone sedan 1491 (Gen 79). För att ersätta honom för denna skada förlänade riksföreståndaren Svante Nilsson honom 1506 Vaksala hd, Upps, som han dock hade svårt att få inkomsterna av. Under de följande årens strider kring Kalmar var K den nye befälhavaren Hemming Gadhs närmaste stöd. 1511 bodde K i Nora i Färentuna, Sth. Fem brev från K till riksföreståndaren, Gadh o Peder Månsson (Stierna) finns i Sturearkivet (2 tr i BSH).

Påvel K:s son Jöran K (d tidigast omkr 1530) uppges i ättartavlorna ha varit riddare, men denna uppgift vilar på missuppfattning av hans herrtitel. I själva verket beror denna på att han var präst. Under sina sista år namnes K emellertid i Östergötlands rusttjänstlängder, vilket tyder på att han i samband med reformationen lämnat kyrkan. Hans äldre halvbror Klas K (d tidigast 1536) var en av de tolv frälsemän med Svante Nilsson o Erik Trolle i spetsen som sommaren 1497 på Almarestäket lovade skaffa ärkebiskop Jakob Ulvsson ersättning av kronan för de skador denne lidit under konflikten med Sten Sture. 1507 deltog han liksom fadern i striderna kring Kalmar under Hemming Gadhs befäl. Redan under 1512 års konflikt namnes K i Sten Sture d y:s omgivning, o där kan han särskilt ofta beläggas under de senare åren av dennes liv. Om hans verksamhet under belägringen av Staket 1516–17 vittnar bl a ett brev från honom till riksföreståndaren (tr BSH). Efter Sten Stures död 1520 var K en av de sju i slottsloven på Sthlms slott kring dennes änka Kristina Nilsdtr (Gyllenstierna; bd 17), o liksom andra av dessa förekommer han i den klagoskrift som Gustav Trolle 7 nov framlade för Kristian II. En promemoria av Kristians hövitsman på Kalmar Sören Norby från någon av de närmast följande månaderna nämner honom som kommen från Sthlm o som en av ledarna för det småländska bondeupproret mot Kristian jämte bl a sin bror Johan K (d 1542). En halvbroder, Erik K (d tidigast 1526), efterspanades av kungen men fick lejd på initiativ av Jakob Ulvsson o blev 1522 en av Gustav Erikssons (Vasa) hövitsman under belägringen av Sthlm. Johan K var 1524, 1526 o 1533 i slottsloven på Kalmar slott o blev 1526 lagman på Öland, där han ihjälslogs under Dackefejden. Klas K var häradshövding 1527 i Svartlösa (Lindbergh) o 1532 på Färingön (nu Svartsjölandet), 1529 o 1531 i slottsloven på Sthlm o satt 1536 i domstolen över myntmästaren Anders Hansson. Ättartavleuppgiften, att han var riksråd 1529, är oriktig. Han o hans bror Johan var gifta med var sin dtr till riksrådet Peder Ragvaldsson (Fargalt; bd 15), o han kom genom sitt äktenskap i besittning av Erstavik i Brännkyrka (nu i Nacka), som blev hans sätesgård o länge ärvdes av hans ättlingar.

Klas K var far till Hans K (d 1583) på Erstavik. Denne ledsagade 1543 rhengreven Johan Philip av Solms från Kalmar till Gustav I (Rasmus Ludvigsson) o var 1555 i slottsloven på Viborg. Under Erik XIV:s tid var han mest verksam i flottan ända sedan han 1561 överförde en fänika knektar till Klas Kristersson (Horn) i Reval. Som skeppshövitsman deltog K under Jakob Bagges (bd 2) o Klas Kristerssons befäl i flera av de viktigaste sjöstriderna. Kulmen på hans sjömilitära bana blev hans utnämning till underamiral i Klas Flemings flotta 1570. I en lista över "rådsförvanter" från Erik XIV:s tid förekommer K:s namn, men han har ej i övrigt kunnat beläggas som riksråd. Han satt emellertid i de domstolar, som dömde Jöran Persson 1567 (Handhar) o hertigarna Johan o Karl o deras anhängare sommaren 1568 (Ahlqvist), o dubbades till riddare vid Karin Månsdotters kröning 1568 (Löfqvist). 1572 efterträdde K Bengt Gylta (bd 17) i slottsloven på Sthlm, o 1569, 1580 o 1582 namnes K i tankeboken som en av ståthållarna där. 1573–74 var K en av de kommissarier som skulle ombesörja avlöningen av krigsfolket i Livland. Ättartavleuppgiften, att han skulle ha blivit lagman i Södermanland 1575, är oriktig. Han var farfar till Hans K (1605–59), som bodde på mödernegodset Frötuna i Rasbo, sårades vid Mewe i Preussen 1626 o blev överste för Österbottens regemente 1631, med vilket han 1631—32 deltog i kriget i Tyskland. Han var landshövding i södra Österbotten 1642–48 o över hela Österbotten 1648—50. Efter en av K:s tio döttrar, som var gift med landshövdingen Lars Eldstierna (bd 13), är säteriet Kyleberg (tidigare Berga) i Svanshals, Ög, uppkallat.

Hans K:s farbror Erik K (d tidigast 1619) skrev sig omväxlande till Erstavik o det genom hans äktenskap förvärvade Dannäs i Dannäs, Jönk. Han blev 1605 tillfångatagen av polackerna vid Kirkholm o satt ännu 1608 fången i Riga (Biographica). K förde 1611 befälet över den flotta som överförde hertig Gustav Adolf till Öland. Hans son Gabriel K (d 1644) till Erstavik räddade 1624 sin regementschef Johan Banérs liv, då denne i Östergötland gått ner sig i ett kärr. Han deltog i Gustav II Adolfs krig i Preussen o Tyskland, anförde Sv brigaden i slaget vid Lützen, där han blev sårad, o blev 1633 (Gen 79) överste för Östgöta infanteriregemente. S å följde K Gustav II Adolfs lik till Sverige, o 1635 blev han överste för Upplands regemente. De sista åren av sitt liv var han kommendant i Landsberg i Brandenburg. Hans brorsons son kapten Hans K (d 1706), som stupade vid Fraustadt, slöt ätten på manssidan.