Meriter

Henricson, August, f 6 febr 1839 i Ö Eneby (Ög), d 30 april 1932 i Skärkind (Ög). Föräldrar: arrendatorn Henrik Persson o Annalisa Olofsdtr. Förvaltare på fideikommisset Engelholm i S:t Anna (Ög), därefter arrendator av herrgården Åbylund, Strå (Ög), godsägare på Karlslund, Skärkind, från 84, kommunalordf i Skärkind, v ordf i kyrko- o skolråd, ordf i Skärkinds sparbank, ordf i Memmings o Skärkinds hus- hållsgille 86—01, led av AK maj—juni 87, 91—08 o 12—14 A (led av försvarsutsk 92, av bevilln:utsk 94, av bankoutsk 95—96, 98—08 o 12—14A, v ordf där 03—08, v ordf i särsk utsk 03—04, statsrevisor 03— 05, deputerad att överlägga m konungen mars—april 05, led av unionsutsk 05, av rösträttsutsk 07, av särsk utsk 08), suppl i Lantmannapartiets förtroenderåd 95, led av Liberala samlingspartiets förtroenderåd 00— 08, av Östergötlands läns hushålln:sällsk:s förvaltn:utsk 01, av Frisinnade landsfören:s förtroenderåd 02—14, dess v ordf 02—05 o 07—14, av Östergötlands läns landsting 10—26, av utsädesfören:kommissionen 12, av styr för Lunnevads folkhögsk o lantmannask, av styr för Centralanst för försöksverksamhet på jordbruksomr, av förläggn:kommissionen, ordf i Östergötlands läns jordbruks- o egnahemskomm, v ordf i Östergötlands läns kreaturförsäkr:bolag.

G 16 sept 70 i Bjälbo (Ög) m Clara Sophia Lovisa Larsson, f 15 febr 44 där, d 13 jan 23 i Skärkind (Ög), dtr till rusthållaren Anders Magnus L o Anna Cajsa Andersdtr.

Biografi

H genomgick folkskola och, som vuxen, en ettårig kurs vid Herrestads folkhögskola. Genom sin driftighet och begåvning — framträdande bl a i ett mycket starkt siffersinne — blev han en av Östergötlands ledande storjordbrukare. Han använde själv yrkesbeteckningen lantbrukare men kallades ofta, mera träffande, godsägare. I olikhet med det stora flertalet av Östergötlands lantmän ställde han sig under 1880-talets tullstrid på frihandelssidan. Som riksdags-mannakandidat stöddes han främst av valkretsens kust- och skärgårdssocknar, medan socknarna inne i landet var övervägande protektionistiska, en motsättning som gjorde valkretsen till en av landets mest uppmärksammade och omstridda, med ett efter tidens begrepp mycket högt valdeltagande. Vid vårvalet 1887 fick H exakt samma röstetal som valkretsens förutvarande, protektionistiske riksdagsman och kom in i andra kammaren med lottens hjälp. Valet upphävdes emellertid, och H måste under pågående session lämna riksdagen. Protektionisterna segrade såväl vid omvalet som vid det ordinarie valet s å, men 1890 fick H majoritet efter två valstrider (det första valet upphävdes). Han omvaldes sedan fem gånger med ganska klara majoriteter men blev 1908 utslagen av en moderat medtävlare. Han kom igen efter 1911 års val, det första efter den stora rösträttsreformen. Vid vårvalen 1914 placerades han som andra namn på den frisinnade huvudlistan och blev utslagen.

H, som på något håll hälsades som ett ämne till. en ny Carl Ifvarsson, inträdde 1891 i Gamla lantmannapartiet och var närmast att räkna till dess vänsterflygel. I rösträttsfrågan var han ganska avancerad, dock utan att t v kräva allmän rösträtt. I olikhet med majoriteten inom sitt parti röstade han emot 1894 års sk vingklippning, som betydde en förskjutning av mandatfördelningen inom riksdagen till landsbygdens och första kammarens fördel. 1895 anslöt sig H till det återförenade Lantmannapartiet och blev suppleant i dess förtroenderåd; däremot utvoterades han ur bevillningsutskottet. Inom kort blev han missnöjd med partiets dragning åt höger och gick 1896—99 som vilde. Från 1897 eller 1898 tillhörde han emellertid den moderatliberalt färgade s k Bondeska diskussionsklubben, som leddes av hans vän frih C C:son Bonde och, under dennes sjukdom 1899, av H. Efter åtskillig tvekan engagerade han sig för bildandet av Liberala samlingspartiet 1900 och var 1902 en av initiativtagarna till Frisinnade landsföreningen, i vars presidium han insattes. Han uppges ha hört till dem, som motsatte sig att denna organisation markerade en radikal inriktning genom att inrycka beteckningen »vänster» i sitt namn (AK inför valen år 1902, s 42). Själv ville han räknas som »frisinnad», även om han kallades »liberal» (brev till D Persson i Tällberg 23 dec 99).

H:s debattinlägg i riksdagen vittnar om hans stora insikter i allt som tillhörde jordbruk, boskapsskötsel och skogsvård. Själv fd arrendator krävde han förbättringar i arrendatorernas rättsliga ställning. I sin syn på jordbrukets arbetare, liksom på strejk-och avtalsfrågor, vägleddes han mera av sina liberala principer än av rena arbetsgivarintressen. Han var livligt intresserad av hushållningssällskapens verksamhet, liksom av den 1904 startade egnahemspolitiken. Egna praktiska erfarenheter speglades i hans krav på slakthustvång samt förbättrad nötkreaturs- och svinavel. Själv f d folkhögskoleelev hyste H en hög uppskattning av folkhögskolornas betydelse för landsbygdens folk. Han ivrade också för en förbättring av folkskollärarnas löner. Hans kännedom om det lokala sparbanksväsendet kom honom till godo i bankoutskottet och framträdde i ett flertal debattinlägg.

I unionsfrågan gick H på samma linje som flertalet andra liberaler, utan att tillhöra de mest utrerade. Under 1905 års kris spelade han som utskottsledamot en viss roll. Ehuru han helst skulle ha sett en tämligen passiv hållning från sv sida anslöt han sig till den förhandlingslinje, som främst företräddes av hans partivän K Staaff. Under bildandet av regeringen Staaff s å nämndes H som en tänkbar jordbruksminister men torde aldrig ha fått något direkt anbud. Under rösträttsdebatterna 1904—07 följde H hela tiden Staaff. Han fann det proportionella valsystemet olämpligt för ett glest befolkat land som Sverige och trodde inte, att landsbygdens nya väljargrupper skulle från det politiska livet vilja utestänga bönderna, med vilka de hade så mycket gemensamt.

I försvarsfrågan företrädde H länge en mycket restriktiv ståndpunkt och röstade emot en rad anslagsyrkanden, inklusive de stora härordnings- och värnpliktsreformerna 1892 och 1901. I princip var han anhängare av en ren värnpliktsarmé, men han menade, att 1901 års förslag var otillfredsställande med hänsyn till kraven på rättvis fördelning av skattebördorna, humanisering av krigslagstiftningen och rimlig paritet mellan värnplikt och rösträtt. Sedermera förändrades H:s uppfattning av försvarsproblemen, och under den stora försvarsstriden 1913—14 räknades han till de mera högersinnade inom sitt parti och var inte hågad att utan vidare följa Staaff.

H:s yttranden i riksdagen var ganska många men nästan alltid korta. De konkreta, sakliga aspekterna stod i centrum; oratoriska inslag förekom inte, och den personliga polemiken var sparsam. H var typen för den relativt tillbakadragne men kunnige politikern, som inte syns mycket utåt men gör sig ganska starkt gällande i utskott och styrelser. Han uppges ha ägt ett vinnande sätt, och hans för en liberal kandidat unika valframgångar bland Östergötlands övervägande konservativa lantmän tyder på ett inte ringa mått av personlig attraktivitet.

Författare

Sten Carlsson

Arkivuppgifter

Brev från H bl a i Autografsaml, Erics-bergsarkivet, dep i RA, o i D Perssons i Tallberg arkiv (hos doc A Wåhlstrand).

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

J Bromée, Politiska porträttstudier af AK (ms, disponerat av doc A Wåhlstrand).

AK inför valen år 1902 (1902); AK :s män 1891—1893 (1893); G Billing, Anteckn:ar från riksdagar o kyrkomöten 1893—1906 (1928); S Carlsson, Lantmannapolitiken o industrialismen (1953); O Gellerman, Staten o jordbruket 1867—1918 (1958); A Grundel, Frisinnade landsfören 1902—1912 (1912); O Hemberg o A Karlgren, Försvarsriksdagen 1914 (1914); E Hastad, Tullstridens val o folkmeningen (Festskr till ... A Brusewitz, 1941); J Johansson i Noraskog, Dagboksan-teckn:ar 3—4 (1961—65); E v Krusenstjer-na, Minnesanteckn:ar (HH 38:2, 1967); [V Millqvist] AK :s män 1897—1899. Af Specta-tor (1899); O Nyman, Högern o kungamakten 1911—1914 (1957); K Petersson, En bondedemokrat. Alfred Petersson i Påboda (1965); Riksdagens prot m bihang; H K Rönblom, Frisinnade landsfören 1902—1927 (1929); H Schött, Östergötlands läns hushålln :sällsk :s hist, 1 (1913); SMK; SPG 25:2 (1905); E Thermaenius, Riksdagspartierna (Sveriges riksdag, 17, 1935); S G Thulin, Östergötlands läns landsting 1863—1962 (1962); E Timelin, Ministären Lindman o representationsreformen 1907—1909 (1928); J Torbacke, Journalistik på osäkra villkor (1966); J Weibull, Kronprins Gustaf inför unionsupplösningen 1905 (Sc 1960); A Wåhlstrand, 1905 års ministärkriser (1947). — Art:ar i Östgöta-Correspondenten 19 aug 1893, 7 o 16 aug 1899, 7 sept 1908 o 2 maj 1932. — Meddel av godsägare Arne Henric-son.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
August Henricson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12875, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Carlsson), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12875
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
August Henricson, urn:sbl:12875, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Carlsson), hämtad 2024-04-23.