N Adolf Erik Nordenskiöld

Född:1832-11-18 – Finland (i Helsingfors)
Död:1901-08-12 – Västerljungs församling, Södermanlands län

Riksdagsledamot, Geolog, Talman, Mineralog, Polarforskare


Band 27 (1990-1991), sida 264.

Meriter

4 Nordenskiöld, Nils Adolf Erik, brorsons son till N 1, N 2 o N 3, f 18 nov 1832 i Hfors, d 12 aug 1901 i Västerljung, Söd (kbf i Finska, Sthlm). Föräldrar: överintendenten o statsrådet FD Nils Gustaf N o Sophia Margareta v Haartman. Gymnasiestudier i Borgå 4548, inskr vid univ i Hfors 10 dec 49, FK 16 maj 53, kurator vid matematisk-fysiska fak 54dec 55, FL 4 april 55, allt vid Hfors univ, eo bergskonduktör vid bergskontoret i Finland 55, studerade i Berlin vintern 5556, prom fil mag o fil dr i Hfors 29 maj 57, studerade o arbetade vid bl a VA o Naturhist riksmuseet i Sthlm 5758, deltog i O M Torells exp:er till Spetsbergen majsenhösten 58 o majsept 61, prof o intendent vid riksmuseets mineralog avd från 8 dec 58, sv medborgare 23 mars 60, lär i mineralogi o geognosi (geologi) vid Teknol inst 7 juni 60ht 77, deltog i riksdagarna 6263 o 6566, lär i kemi vid krigshögsk i Marieberg 8 juli 6376, ledare för arktiska exp:er till Spetsbergen junisept 64 o juli okt 68, led av AK 7072, 8187 o 9193 (led av tillf utsk 7072 o 82, ordf i AK:s talmansdeput 83, led av KU 83, v ordf där 84-85, i särsk utsk 86 o 91), ledare för forskn:exp:er till Grönland julihösten 70, till Spetsbergen juli 72juli 73, till Kariska havet o Ob-Jenisejs mynningsvikar 75, till Jenisejs mynning 76, för ångfartyget Vegas färd runt Asien o Europa juni 78april 80 o för en exp till Grönland majsept 83, frih 9 april 80, led av bl a gradmätn:komm mars 98. LVA 61 (preses 8182), LVVS 68, KorrespLÖS 69, LFS 78, HedLVS 80, hedersled av Sv sällsk för antropologi o geografi 80, HedLVVS 80, HedLÖS 82, LSA 93, hedersdr vid uti univ, led o hedersled av ett stort antal uti akad:er o lärda sällsk.

G 1 juli 1863 i Villnäs, Åbo o Björneb, m grev Anna Maria Mannerheim, f 18 juni 1840 i Viborg, d 1 maj 1924 i Nyköping (kbf i Västerljung), dtr till hovrättspresidenten greve Carl Gustaf M o Eva Wilhelmina v Schantz.

Biografi

Adolf Erik N växte upp på släktgodset Frugård i Mäntsälä nära Hfors. Där förvarade fadern sin stora och ständigt växande mineralsamling och sitt betydande bibliotek. Sonen togs ofta med på mineralsamlingsresor och utbildades till en framstående kännare av mineral.

Efter några års skolgång i Borgå, vilken N avbröt 1848 som protest mot gymnasierektorn J L Runeberg, inskrevs han vid universitetet i Hfors, där han studerade matematik, fysik, kemi, mineralogi och geologi. Frånsett kemin och matematiken hade universitetet föga att erbjuda honom; ingen av lärarna i mineralogi och geologi kunde mäta sig med hans far. Så N avlade fil kand-examen följde han fadern på en mineralogisk resa till Ural, varefter han fortsatte sina studier och disputerade på avhandlingen Om grafitens och chondroditens kristallformer. Hans viktigaste arbete från denna tid är det stora översiktsverket Beskrifning öfver de i Finland funna mineralier (1855).

Framför N låg nu en lysande karriär vid universitetet. Till sin politiska åskådning var han emellertid liberal och dolde inte sin sympati för radikala åsikter, vilket ledde till en konflikt med de ryska makthavarna, som under det pågående Krimkriget var särskilt på sin vakt. Den första förvecklingen föranleddes av en namnsdagsfest för yngre universitetsmän 30 nov 1855, där deltagarna gav fritt utlopp för sina västmaktssympatier. N förlorade sin post som eo bergskonduktör vid bergskontoret och förtroendeuppdraget som kurator för den matematiskfysiska studentfakulteten. Han reste till Berlin, där han under ett halvt år bedrev mineralogiska studier och gjorde bekantskap med både äldre och yngre forskare; av sin far hade han fått rekommendationsbrev till dennes vänner (G Mitscherlich; G Rose).

Efter hemkomsten sommaren 1856 fick N möjlighet att söka professorstjänsten i mineralogi och geologi, som hade inrättats 1852 men i brist på kompetenta sökande varit obesatt. Han ville dock först med hjälp av ett stort universitetsstipendium göra en omfattande studieresa till Sibirien.

I slutet av maj 1857 promoverades N till både primus magister och ultimus doktor. Vid ett samkväm för de sv universitetsrepresentanter som deltog i festligheterna höll N ett tal, som ledde till en allvarlig politisk konflikt. Han fråntogs sitt stipendium och avvisades från universitetet. N reste då till Sverige, besökte under sommaren flera av landets i mineralogiskt avseende mest intressanta fyndorter och arbetade vintern 1857 58 i KT.s kemiska laboratorium och Naturhistoriska riksmuseets mineralsamlingar under C G Mosanders (bd 26) ledning. Under vistelsen i Sverige deltog han, genom förmedling av den sv polarforskningens pionjär S Lovén (bd 24), i den första arktiska expedition som gjordes under Otto Torells ledning till Svalbard (Spetsbergen). Sedan Mosander avlidit hösten 1858 kallades N till hans efterträdare som professor vid riksmuseet.

N hade inga svårigheter att etablera sig i Sverige, i synnerhet som hans far energiskt hjälpte honom via sina goda kontakter. Förutom Naturhistoriska riksmuseet önskade även universitetet i Uppsala 1859 kalla honom till professor; ledamot av VA blev han två år senare. N anpassade sig snabbt till det intellektuella livet i Sverige. Visserligen betraktades han som en politisk rabulist, vilket åstadkom många kontroverser. Men å andra sidan fann han meningsfränder inom den krets vetenskapsmän, författare och konstnärer som 1862 grundade Sällskapet Idun. N tycks ha bevarat sitt radikala sinnelag även under sina senare år: 1871 skall han ha träffat den senare revolutionären P A Kropotkin, som senare påstod att N var den mest radikala person han träffat (Pasetskij). Dessutom lär N ha känt även anarkisten M A Bakunin och varit påverkad av A I Herzen.

Som son till en adelsman, vilken fötts som sv undersåte, blev N utan svårigheter sv medborgare 1860 och fick rätt till säte och stämma på riddarhuset. Detta berättigade honom också att delta i de två sista ståndsriksdagarna. Senare och med avbrott för polarfärderna representerade han Sthlm i AK, dock inte som någon särdeles aktiv riksdagsman. Ett av hans initiativ var en motion 1872, som syftade till att Teknologiska institutet, där han undervisade i mineralogi och geognosi, skulle sammanslås med ett antal läroanstalter till en teknisk högskola. Motionen ledde till att riksdagen 1876 beslöt ombilda institutet till teknisk högskola.

N var fortfarande fäst vid Finland med många band, även om han inte fick besöka sitt hemland förrän sommaren 1862. Banden befästes ytterligare då han ingick äktenskap med Anna Mannerheim. Professuren i geologi och mineralogi i Hfors var fortfarande obesatt, och N var angelägen om att bli utnämnd. Helst ville han bli eo professor och samtidigt chef för Finlands geologiska undersökning, eftersom han ansåg sig vara en dålig lärare. Hans planer gick dock om intet i nov 1867 genom avslag från högsta ort. Nästa försök gjordes av universitetet 1874, men då hade N definitivt bestämt sig för att stanna i Sverige och fortsätta sina forskningsresor.

Trots konflikter med de ryska makthavarna upprätthöll N livet igenom nära och vänskapliga kontakter med ryska vetenskapsmän och var högt erkänd inom de lärda kretsarna i Ryssland. Han hade redan hemifrån vuxit in i denna atmosfär, som han 1880 själv uttryckte saken i ett tackbrev till VA i S:t Petersburg, efter det att han, i likhet med sin far, blivit kallad till akademins korresponderande ledamot.

N utnämndes till intendent för mineralogiska avdelningen vid Naturhistoriska riksmuseet vid 26 års ålder och stannade på denna tjänst ända till sin död. Under de drygt fyra decennier som han ledde avdelningen utvecklades samlingarna genom hans grundlighet och organisatoriska förmåga till något unikt i hela världen. Han var en samlare i stor skala. Han samlade själv och genom sina ombud, bytte mineraler med andra museer och köpte specimina från utländska mineralhandlare. Förutom det fullständigaste beståndet av skandinaviska mineraler var också samlingarna från polartrakterna de rikaste i världen. N byggde också upp två viktiga samlingar av växtfossil och meteoriter.

Torell företog 1861 en andra resa till Svalbard, där N deltog som hans närmaste man. Den första resan var kopplad till Torells studier av glacialfenomen, och avsikten var att klarlägga om den skandinaviska halvön liksom de nordliga polarområdena tidigare hade varit täckt av inlandsis. Torell var den som mest medverkat till glacialteoriens genombrott i Sverige. N visade stort intresse för teorin innan den ännu vunnit fotfäste men övergick till att motarbeta den, när den blivit allmänt accepterad! N:s far var en av de sista som i Finland motsatte sig glacialteorin.

En av avsikterna med resan 1861 var att utföra gradmätningar och därmed söka ett svar på frågan om jordklotets form. Samtidigt ville Torell och N korrigera kartorna över Svalbard. De hade också för avsikt att tränga så långt norrut som möjligt på havsisen. Företaget avbröts på grund av ishinder, men expeditionen blev trots det en framgång, och enligt N lades då den "första grunden till en verklig kännedom om polarländernas naturalhistoria".

Den Torellska expeditionen 1861 bildade mönster för alla senare företag på polarforskningens område och skapade den s k sv skolan. Resorna leddes alltid av en forskare, inte av sjömän eller officerare. Torell kan med rätta anses vara grundläggaren av den vetenskapliga polarforskningen, men utan N skulle denna "sv skola" inte ha blivit verklighet. N hade också på sina geografiskt inriktade färder alltid en mångsidig och väl utrustad vetenskaplig besättning med sig, och alla hans expeditioner gav rika resultat.

För att fortsätta gradmätningen på Svalbard utrustades 1864 en ny expedition. Den leddes av N men fick avbrytas sedan den räddat sjömännen från tre förlista fångstfartyg och måst återvända med dem till Tromsö. Förutom de naturvetenskapliga prov som samlades gjordes en kartskiss över Björnön, fram till 1898 den bästa kartan över området.

Expeditionen 1864 har betraktats som slutet på det första skedet av de sv polarexpeditionerna. Det föreföll som om utforskningen av polartrakterna skulle upphöra, då riksdagen inte mera ville understödja arktiska forskningsresor. N kämpade dock för att Sverige inte skulle skänka bort sitt försprång på området åt andra nationer, t ex England, Frankrike och Tyskland, som också förberedde expeditioner. Han lyckades få ekonomiskt stöd från privata donatorer bl a av O Dickson (bd 11) från Gbg och kunde 1868 företa en ny expedition.

Ett av färdens ursprungliga mål, förutom naturvetenskaplig forskning, var att tränga fram så långt norrut som möjligt. För första gången kunde N använda den mycket omtalade nya uppfinningen, ångbåten. Hans fartyg var dock fortfarande försett också med segel. I den vetenskapliga världen pågick en debatt om huruvida nordpolen omgavs av öppet hav eller om polarområdet var helt täckt av is. N nådde den nordligaste breddgrad ett fartyg någonsin hade nått, 81° 42'. Engelsmannen Edward Parry hade 1827 kommit till 82° 45' men med båt och släde. N fann att nordpolen inte kunde nås med båt; expeditionen måste övervintra på Svalbards nordligaste öar och därifrån under våren med släde avancera norrut.

En ny expedition till Spetsbergen började förberedas, men först ville N utreda om hundar eller renar var lämpligast som dragdjur. Under en kort resa till Grönland 1870 studerade han grönlandshundarnas användning samtidigt som renarnas lämplighet prövades i Lappland. Resultatet blev att renar ansågs vara bättre än hundar för arktiska förhållanden, där jakt ej var att påräkna. Dessutom insamlades en mängd växtfossil från kritperioden, bl a tropiska ormbunkar. Till expeditionens fynd hörde även tre stora järnblock från Ovifak på Discoön.

Försöket att övervintra på Spetsbergen gjordes 187273. Som dragdjur medfördes renar. Regeringen utrustade två fartyg för expeditionen, och övriga medel erhölls dels av Dickson, dels av regeringen. För transporten av renarna och den nödvändiga mängden renlav, ca 3 000 säckar, hyrde expeditionen ett tredje fartyg.

Expeditionen drabbades av motgångar. En av de första nätterna rymde renarna i en snöstorm, och det har ansetts att det största misstag N gjorde som polarforskare var att medföra renar i stället för hundar. Expeditionen råkade dessutom ut för den svåraste vintern på 30 år: fraktfartygen frös fast och kunde inte återvända som planerat. Provianten, som var avsedd för 22 man, måste räcka för 65. Trots allt utfördes hela tiden ett segt och systematiskt arbete, och vetenskapligt sett var den ambitiösa resan lyckad. Bl a gjorde N glaciologiska rön och var uppenbarligen den förste som upptäckte en årstidsskiktning i de polära inlandsisarna.

Svalbard hade nu utforskats grundligt, och N började intressera sig för Karahavet och Ob-Jenisej-flodernas mynning. Redan 1868 skall N ha sammanträffat med en rysk guldgruveägare, Mikael Sidorov, och börjat planera en Jenisejexpedition, som emellertid inte kunde förverkligas (Pasetskij). Målet var dels att utreda möjligheten till en sjöled mellan Skandinavien samt Ob och Jenisej, dels att utforska den förut okända delen av polarbassängen. Uppgifter i äldre litteratur och framför allt diskussioner med fiskare och valfångare övertygade N om Karahavets framkomlighet. Färden började vid midsommartiden 1875 i Tromsö, och expeditionen nådde Jenisejs mynning 15 aug. N upprepade färden följande år för att bemöta kritiken att seglingen till Jenisej hade lyckats endast tack vare en ovanligt varm sommar och gynnsamma isförhållanden. Han hade dessutom fått en ny privat finansiär, den för honom okände sibiriske gruvägaren Alexander Sibirjakoff, som av ekonomiska skäl var intresserad av expeditionerna.

N hade emellertid längre gående planer. Han uppges redan 1871 för Kropotkin ha nämnt sina planer att segla till Stilla havet genom Norra Ishavet (Pasetskij). N antog att de varma vattenmassorna från de sibiriska floderna på sensommaren smälte isen vid kusten och att det varma vattnet på grund av jordens rotation med all sannolikhet drevs ända fram till Berings sund. Den nordliga sjövägen till Kina hade hört till upptäcktsresandenas drömmar under århundraden. N:s eget intresse var ända från unga år riktat mot Sibirien, sedan han vid 21 års ålder hade följt med sin far till Ural.

N utarbetade en grundlig plan för expeditionen. Kostnaderna fördelades mellan kung Oscar II, Dickson och Sibirjakoff. Sälångaren Vega, med Louis Palander som befälhavare, utrustades för resan och åtföljdes av tre mindre fartyg till de sibiriska floderna. Fartygen lämnade Tromsö 21 juni 1878. 19 aug passerade Vega Eurasiens nordligaste utlöpare, det mycket fruktade Kap Tjeljusjkin, men en månad senare fastnade fartyget i isen vid Pitlekaj, två dagars färd från Berings sund. Om inte så mycken tid ägnats åt vetenskapliga arbeten hade expeditionen utan tvekan kunnat nå öppet vatten före vinterns ankomst. Övervintringen upplevdes som ett misslyckande, men för forskningen var den av avgörande betydelse och ökade allmänhetens intresse för företaget. Vega ankrade 2 sept 1879 i Yokohamas hamn och återkom hem till Sthlm 24 april följande år och mottogs med storartade hyllningar.

Expeditionens mål var inte enbart att segla genom nordostpassagen och att utröna dess möjligheter som framtida handelsled. N åtföljdes av sex forskare, och fartyget var försett med ett mångsidigt handbibliotek på drygt 1 000 band. Vetenskapliga observationer och mätningar gjordes under hela resan, och prover och annat material insamlades systematiskt från både havet och fastlandet. Även om materialet från Vegas färd inte i sin helhet blev bearbetat, publicerades 188287 en stor mängd forskningsrön i serien Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser i fem band på närmare 3 000 sidor. Den rikliga information inom samtliga naturvetenskapens områden som samlades i de arktiska delarna av Asien var utan motsvarighet, tills Sovjetunionen på 1930-talet inledde en organiserad utforskning av dessa områden. N:s expeditioner väckte intresse för arktisk forskning även utanför Sverige, och Vega-expeditionen kom att utgöra grunden för den akademiska arktisforskningen.

Värdefullt etnologiskt material insamlades bland folken i norra Asien, bland samojeder, tjuktjer och bland eskimåerna i Alaska (samlingarna förvaras i Folkens museum etnografiska museet i Sthlm). I Japan förvärvade N japansk litteratur, drygt 1 000 verk i 5 500 band; samlingen var på sin tid den största i sitt slag i Europa. (Böckerna donerades till KB, som 1980 utgav en ny katalog över dem; 1990 förvaras samlingen i Östasiatiska bibl i Sthlm.)

N utgav 188081 en populärt hållen resebeskrivning i två band, Vegas färd kring Asien och Europa, som översattes till tio språk och lade grunden till hans litterära världsberömmelse. Tidigare hade han inte publicerat utförligare redogörelser från sina resor utan begränsat sig till kortfattade meddelanden om det som han ansåg ha vetenskaplig betydelse. Desto mera överraskande är att N också framträdde som popularisator: 186667 skrev han under pseudonymen P. i Ny illustrerad tidning en svit på nio artiklar om den naturvetenskapliga forskningens nya landvinningar. N var en utmärkt stilist, och han invaldes 1893 i SA.

1883 reste N till Grönland för att vandra över inlandsisen till kontinentens inre och slutföra den undersökning som han hade påbörjat redan 1870, nämligen att ta reda på om isen täckte hela kontinenten eller om det fanns ett grönt område i dess inre. Expeditionen kunde inte påträffa annat än is. N samlade åter växtfossil, bl a blad och frukter av brödfruktträd samt valnötter, vilka vittnade om ett tidigare "paradisiskt" klimat i dessa trakter. N planerade ytterligare en expedition, till Antarktis, men av ekonomiska skäl blev resan aldrig av. Däremot deltog han som sakkunnig vid organiserandet av senare expeditioner och hade en central roll, när förberedelserna för en gemensam svensk-rysk expedition till Svalbard igångsattes 1897; den genomfördes 1899 och 1900.

N var framför allt mineralog, och som sådan koncentrerade han sig på den skandinaviska halvön. Hans geologiska undersökningar är däremot knutna till hans polarfärder. Framför allt utredde han Svalbards geologi och behandlade den i två sammanfattande publikationer (1865, 1875). N utvecklades till en specialist på i synnerhet växtfossil, och redan under sin första polarfärd 1858 till Spetsbergen gjorde han vid Bellsund viktiga fynd och samlade tertiära växtfossil. Han var väl insatt i fysik och kemi men lärde sig aldrig att behärska den nya mikroskopiska petrologin och skall ej heller ha haft förtroende för dess resultat (Sjögren). Däremot var han mångsidigt intresserad av metoder som kunde användas för observationer och insamling av naturvetenskapligt material. Av sin far, som redan på 1850-talet hade tagit initiativ till en meteorologisk väderlekstjänst, hade han lärt sig vikten av systematiska meteorologiska observationer. Han tillgodogjorde sig också snabbt den nya fotograferingskonsten.

N ägnade själv relativt litet tid åt att undersöka sitt material. Han saknade tålamod för minutiöst laboratoriearbete, och hans långa och grundligt förberedda resor gav inte heller tid för detaljforskning. I stället var han intresserad av jordklotets uppkomst och urhistoria samt av utvecklingen hos jordens klimat och vegetation. Redan vid mitten av 1860-talet inledde han ett nära samarbete med den schweiziske paleobotanikern Oswald Heer, som 186883 gav ut den stora serien Flora fossilis arctica och där behandlade N:s fynd av växtfossil. Detta samarbete skapade grunden för de första diskussionerna om jordklotets stora klimatologiska förändringar tiotals miljoner år före vår egen tid. N betraktade Spetsbergen och Grönland som storartade stenherbarier, som erbjöd ett färdigt material för forskning rörande urtidens vegetation.

N:s tioåriga ansträngningar ledde 1884 till att en avdelning för paleobotanik inrättades vid Naturhistoriska riksmuseet. Grunden till avdelningens samlingar var de växtfossil som han hade hopbragt. Till intendent kallades A Nathorst (bd 26), som N hade försökt få att fortsätta Heers arbete.

N fascinerades särskilt av meteoriter, och han byggde upp museets meteoritsamling. Hans intresse vaknade senast 1869, då ett meteorregn, det första kända i sitt slag i Sverige, inträffade i Hässle i Uppland och han undersökte det synnerligen noggrant. N publicerade också flera undersökningar om meteoriter, och han har genom sina exakta observationer ansenligt ökat kännedomen om detta naturfenomen. Han förenade sin uppfattning om meteoriterna med en egen teori om jordklotets uppkomst, utvecklad i uppsatsen Om den geologiska betydelsen af kosmiska ämnens nedfallande till jordytan särskildt med afseende på den Kant-Laplace'ska teorien (1883). Han framhöll där "att vårt jordklot från en obetydlig kärna på detta sätt utbildats till den storlek det för närvarande äger, och att det fortfarande ökas i nämnvärd mån genom aggregation av kosmiska partiklar". N:s vision om jordens urhistoria står på många sätt nära moderna uppfattningar, och hans kritik av den Laplaceska teorin var mera berättigad än vad hans samtida kunde inse. Hans bevisföring övertygade emellertid inte andra forskare, i synnerhet när han bl a envist höll fast vid sin uppfattning om de grönländska järnblockens kosmiska ursprung.

N intresserade sig tidigt för naturvetenskapernas historia och särskilt för C W Scheele och hans verk, även om han aldrig hade utbildats till historiker. Intresset för Scheele hade väckts av N:s far. Vid förberedelserna för sina expeditioner fördjupade sig N alltid grundligt i den tidigare forskningen och ägnade sig t o m under expeditionerna åt historiskt arbete. Men först i och med Vega-expeditionen kan hans vetenskapshistoriska forskargärning anses ha börjat, vilket klart framgår av hans resebeskrivning Vegas färd kring Asien och Europa.

N:s historiska studier vidgades under senare hälften av 1880-talet till att omfatta även kartografins historia, och han började systematiskt samla kartografisk litteratur. Skildringen av Vegas färd gav honom betydande inkomster, och han blev känd som en av Europas ivrigaste boksamlare, med ambitionen att skapa ett så fullständigt bibliotek som möjligt rörande den äldsta kartografin (N:s stora vetenskapliga bibliotek, som 1902 köptes av Hfors univ, omfattar drygt 8 000 band, bl a 123 inkunabeltitlar).

N:s privata bibliotek möjliggjorde jämförande forskning på ett sätt som hade varit otänkbart för tidigare forskare. Hans första kartografiska arbete utkom 1883, och därefter utgavs en ny publikation nästan varje år. Orsakerna till att han vid drygt 50 års ålder valde en helt ny inriktning för sitt vetenskapliga arbete har inte kunnat fastställas. Under de följande 20 åren gjorde han en enastående ny karriär som forskare i kartografins historia. 1889 publicerade han sitt viktigaste kartografiska verk, Facsimile-atlas, i både sv och engelsk utgåva. Källorna återgavs här i förstklassiga reproduktioner (165 till antalet), och N utredde den ptolemeiska traditionens utveckling. Med hjälp av en fullständig faksimileserie redovisade han vilka kartor som hade ritats enligt Ptolemeus' uppgifter, hur nya kartor hade tillfogats i takt med den växande geografiska kunskapen och hur en modern tradition med Abraham Ortelius och Gerhard Mercator hade brutit igenom under senare hälften av 1500-talet. Facsimile-atlas var det första försöket till en systematisk beskrivning av kartografins utveckling, och den är fortfarande (1990) en av de grundläggande handböckerna på sitt område (nytryck har utgivits 1961 och 1973).

Facsimile-atlas behandlade tryckta landkartor. I verket Periplus, som 1897 utkom i en sv och en engelsk utgåva, ägnade han sig åt de handritade land- och sjökartornas historia. Periplus med sina högklassiga reproduktioner (160 st) har ett bestående värde som källutgåva, även om N:s text inte når samma nivå som i Facsimile-atlas. I synnerhet har hans djärva hypoteser rönt kritik. N har dock i sin bevisföring räddat en stor mängd fakta om sjökartornas historia.

N var intresserad också av praktiska företag. 1872 grundades ab Isfjorden för att inleda gruvdrift i fosfatlagren på Spetsbergen, men försöket måste inställas redan s å. 1880 förde han som den förste fram idén om nationalparker. Tio år senare lyckades man efter flera provborrningar för första gången ta i bruk en borrad brunn, och Sv diamantbergborrningsbolaget, som verkade ända till 1950-talet, grundades. I Finland uppmuntrade N igångsättandet av gruvdrift på Jussarö, vilket skedde 1898, dock utan egentlig fortsatt verksamhet. I ekonomiska angelägenheter var N lika opraktisk som sin far. Bl a var han borgensman för F & G Beijers förlag, som gick i konkurs, varvid hans enastående bibliotek måste säljas för att täcka skulderna.

Även om N fick sin största berömmelse som polarfarare var han tidigt också en internationellt känd forskare. Han upprätthöll livliga kontakter med utländska vetenskapsmän, och redan hans första arbeten publicerades i översättningar, både på tyska, ryska och engelska. Intresset för N i Ryssland var stort, och många av hans arbeten utkom under N:s livstid på ryska. N och hans forskningar har blivit föremål för en stor mängd publikationer i Ryssland; enbart under perioden 187580 utgavs där ett 100-tal. Intresset för N vaknade på nytt efter 1917 års revolution och riktade sig då i synnerhet mot hans arktiska expeditioner; Vegas färd utkom 1936 i en ny rysk översättning.

N var en av de sista polyhistorerna inom naturvetenskapen. Hans styrka låg i hans skarpa iakttagelseförmåga, i hans enträgna iver att systematiskt samla in material och i förmågan att ställa helt nya frågor och bygga upp synteser, där han kunde se sammanhang mellan skenbart oberoende företeelser. Han var inte kammarlärd utan hade ända från sin barndom lärt sig att arbeta ute på fältet. N:s vetenskapliga grundsyn förefaller i mycket ha präglats av faderns inflytande. Hans skepsis mot de "akademiska dogmerna" fick honom emellanåt att alltför mycket lita på de enkla sjömännens och fiskarnas erfarenheter och inte på hävdvunna forskningsresultat.

N var hela sitt liv oppositionell, också inom vetenskapen, och många av sina våghalsiga idéer utvecklade han av ren motsägelselust, vilket gjorde honom blind för andras argument och skadade hans eget vetenskapliga arbete. Det fanns hos N också ett visst spekulativt drag, som kom fram redan under hans studieår och som var gemensamt för hela släkten. Han hyste ett livligt intresse för Swedenborg. Han hade också förmåga att välja begåvade medarbetare, t ex Nathorst. Som expeditionsledare var N omtyckt; hans expeditioner blev en utmärkt praktisk skola för ett stort antal yngre polarforskare.

Författare

Esko Häkli



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

N:s omfattande arkiv (ms till vetensk arbeten, ca 15 000 brev, handhar ang hans expeditioner, om ab Isfjorden m m) i StUB/VA. Brev från hans tid i Finland i Frugårds arkiv, Hfors UB. Brev till N även i GUB. En redogörelse för de viktigaste delarna av N:s arkiv ges av W Odelberg i Papers of the N seminar ... (se nedan). Brev från N i GUB (bla många till S A Hedlund, E Nordenskiöld o A Stuxberg), KB (bl a till G Mittag-Leffler, C Snoilsky o många till V Rydberg, H Wieselgren o 170 st till E W Dahlgren), LUB (bla till C W Blomstrand o Elof Tegnér), RA (bla till A Ehrensvärd, S Hedin o många till F v Otter), StUB/VA (bl a till A Nathorst o S Loven o många till O Dickson, ca 160 st, o Anna N, ca 650 st), UUB (bl a till T Fries o E Walmstedt o många till H Hildebrandsson o F Kjellman). Brev från N även i många utländska arkiv, bla Zentralbibliothek, Ziirich (till O Heer) o i Sovjetiska vetenskapsakad:s arkiv, Leningrad.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om grafitens och chondrodi-tens kristallformer, akad afh ... för vinnande af licentiatgrad ... Hfors 1855. 42 s, 1 pl. – Beskrifning öfver de i Finland funna mineralier. Hfors 1855. X, 162 s. 2., omarb uppl 1863. 177, Vs. – Finlands mollusker beskrifne. Hfors 1856. XVIII, 113 s, 7 pl..(Tills med A. E. Nyländer.) -Bidrag till läran om den kristallografiska isomorfin och dimorfin. Till K. vet.akad. inlemnad den 11 mars 1858. Sthlm 1859 [omsl]. 4:o. 22 s. (VAH, [N F,] b 2 [1857-58], n:o 6.) - Carl Wilhelm Scheele. [Rubr.] Sthlm 1863. 6 s. [Undert: -x; ur Pharmaceutisk tidskrift 1862.] – Geografiska ortsbestämningar på Spetsbergen af ... N, beräknade o sammanst af D. G. Lindhagen ... Sthlm 1863. 4:o. 47 s. (VAH, bd 4 [1861 -62]: 5.) – Geografisk och geognostisk beskrifning öfver nordöstra delarne af Spetsbergen och Hinlopen Strait ... Sthlm 1863. 4:o. 25 s, 1 karta. (Ibid, 4: 7.) – Anteckningar till Spetsbergens geografi... Sthlm 1865. 4:o. 15 s, 1 karta. (Tills med N. Dunér; ibid, 6 [1865–66]: 5.) Övers: Explanatory remarks in illustration of a map of Spitzbergen. Sthlm 1865. 23 s. – Torells och Nordenskiölds första båtfärd / ... andra båtresa (K Chydenius, Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 under ledning af O Torell ... skildrad, Sthlm 1865, s 183-206 resp [tills med Torell] 233-254). – Förberedande undersökningar rörande utförbarheten af en gradmätning på Spetsbergen ... Sthlm 1866. 19 s, 1 karta. (Tills med N. Dunér; VAH, 6:8.) – Utkast till Spetsbergens geologi ... Sthlm 1866. 4:o. 35 s, 2 kartor. (Ibid, 6:7.) Overs: Sketch of the geology of Spitzbergen. Sthlm 1867. 55 s, 2 kartor. – Note on the mineral character of the rock (1L.I. Igelström, A. E. N o F. L. Ekman,] On the existence of rocks containing organic substances in the fundamental gneiss of Sweden, Sthlm 1867, s 6 f). – Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1864 om bord på Axel Thordsen, under ledn af ... (Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen, utförda under åren 1863 och 1864 af N. Dunér, A. J. Malmgren, A. E. N o A. Qvennerstedt, Sthlm 1867, s 1–152; tills med N. Dunér [föret]). Overs: 1864 (Die schwedischen Expeditionen nach Spitzbergen und Bären-Eiland ausgeführt in den Jahren 1861, 1864 und 1868 unter Leitung von O Torell und A. E. N, Jena 1869, s 379-489; enl uppg en 2. uppl Gera 1874). – 1868 (Die schwedischen Expeditionen Jena 1869, s 491–510; ur Framtiden s å). – Karta öfver hafvet emellan Spetsbergen och Grönland, utvisande ångfartyget Sofias kurser under den sv polarexp 1868 äfvensom drifisens läge ... Sthlm 1869. Stor fol. 1 bl. (Tills med F. von Otter.) -Mittheilung ... iiber die tertiären und posttertiären Lager Spitzbergens (VAH, 8 [1862]: 7. O Heer, Die miocene Flora und Fauna Spitzbergens, Sthlm 1870, 4:o, s 18–25). – Meteorstensfallet vid Hessle den l:sta januari 1869 ... Sthlm 1870. 4:o. 14 s, 1 karta, 1 pl. (Ibid, 8:9.) -Redogörelse för en expedition till Grönland år 1870. Sthlm 1871. 112 s, 2 pl, 1 karta. [Ur VA, Öfversigt af ... förhandlingar, 1870.] – Om fasta och flytande enkla ämnens atomvolumer. [Rubr.] 1871. 8 s. [Ur Farmaceutisk tidskr 1871.] – Kristallografiska bidrag. Meddeladt d 10 sept 1873. Sthlm 1874. 15 s, 1 pl. (VAH, Bihang, bd 2, n:o 2.) – Kristallografisk och kemisk undersökning af några fluormineralier från Ivituk i Grönland. [Rubr.] Sthlm 1874. 8 s. [Ur Geol föreningens i Stockholm förhandl (GFF) 1874–75.] -Utkast till Isfjordens och Belsounds geologi. Sthlm 1875. 56 s, 1 karta. [Ur d:o; även:] (Bidrag till kännedom om de arktiska ländernas naturförhållanden, grundade på undersökningar utförda under sv expeditioner till polartrakterna, 1.) – Redogörelse för den svenska polarexpeditionen år 1872-1873 ... Sthlm 1875. 132 s, 1 pl, 1 karta. (Ibid, 2; även: VA, Bihang, 2:18.) - 1875 års svenska expedition till mynningen af Jenissej. [Rubr.] [Örebro] u å. Fol. (1) s. [Ur Allehanda för folket 16 mars 1876.] – Svenska färden till Novaja Semlja och mynningen af Jenisej, sommaren 1875. Meddelanden uti bref o telegram till grosshandlaren Oscar Dickson. Jemte bil. Gbg 1875[- 76]. 56 s.[Ur GHT 1875- 76 o Allehanda för folket (föreg arb).] – Resplan för en expedition till Jenisej år 1876 utrustad af herrar Oscar Dickson och Alexander Sibiriakoff. Gbg [1876]. 4:o. (3) s. [Undert; ur GHT 12 aug 1876; jfr följ.] – Berättelse om Jenissej-expeditionen år 1876 ... Till herrar ... Gbg [1876]. 4:o. 8 s. [Ur GHT 24 okt; tills med föreg även i Redogörelser ... nedan 1877.] – Anhang. Ubersicht der Geologie des Eisfjordes und Bellsundes (VAH, 14 [1875-76]: 5. O Heer, Beiträge zur fossilen Flora Spitz-bergens Sthlm 1876, 4:o, s 94-133). - Redogörelse för en expedition till mynningen af Jenissej och Sibirien år 1875 ... Sthlm 1877. 114 s. (VAH, Bihang, 4:1.) – Resplan för expeditionen / Berättelse om sjöfärden till Jenisej år 1876. Till herrar ... (ibid, 4:11. A. E. N o H Théel, Redogörelser för de svenska expeditionerna till mynningen af Jenisej år 1876 ..., Sthlm 1877, s 3–24, 1 karta). Övers bl a: Expeditions suédoises de 1876 au Yénissei, [1–2.] 1. Programme des expeditions. Lettre ... Upsal 1877. 9 s. 2. Rapport ... U o o å. 30 s. Ekspedicii k ustjam Jeniseja 1875 i 1876 godov ..., S.-Peterburg 1880, 198 s, 2 kartor. – Ett blad ur de svenska naturvetenskapernas historia. 1–2. [Rubr.] Sthlm 1877. 22 s. [Undert; ur Framtiden s å.] – Framställning rörande 1878 års ishafsfärd. Gbg 1877. 23 s. Övers bl a: Memorial concerning the Arctic expedition of 1878. Gbg 1877. 30 s. – Föredrag om årets sjöfärder till Sibirien. [Rubr.] Sthlm 1877. Fol. (1) s. [I sammandrag; ur Aftonbladet 12 okt s å.] – Nordenskiöld, Nils Adolf Erik. (Sjelfbiogr.) (Svenskt biografiskt lexikon, N F, bd 7, Sthlm 1875–77, s 406-437; även sep, 1877, 1 portr, 41 s: N A E Nordenskiöld). – Föredrag vid Vetenskapsakademiens årshögtid den 31 mars 1878. Sthlm 1878. 16 s. [Om ämnens aggregationstill-stånd; ur Stockholms dagblad 1 april s å.] – Referat ur ett föredrag, hållet d 18 maj 1878. Sthlm 1878. 8 s. [Om Vegaexpeditionens program; ur Aftonbladet 24 maj s å.] – A. E. Nordenskiölds ishafsfärd. 1. Framställning till Kongl. majt. / 2. Deltagare i 1878 års ishafsfärd. / 3. Spisordning för 1878 års ... / 4. Bref ... till grosshandlaren Oscar Dickson ... 22 juli 1878. [Rubr.] [Sthlm 1878.] 31 s. (Svenska sällskapet för antropologi och geografi, [Skrifter,] Geografiska sektionens tidskrift, bd 1, 1878, nr 3.) – ... ishafsfärd 1878-79. 5. Bref ... 7 aug 1878 / 6. Telegram ... 16/10 1878 ... / 7. Bref ... aug. 1878. / 8. Förmodade underrättelser om expeditionens framträngande till Beringssund. [Rubr.] [Sthlm 1879.] 24 s. (Ibid, 5.) Övers härur [av 5-6 resp 7]: Expedition polaire suédoise de 1878. Lettre ... å m. Oscar Dickson. Upsala 1878. 16 s. Expedition polaire suédoise de 1878. Rapport ... å ... [Omsl.] Upsala 1878. 19 s. – ... 9. Nordost-passagens problem löst. [Rubr.] [Sthlm 1879.] 26 s. (Ibid, 1:10.) – Nordost-passagen. Berättelse ... till d:r Osc. Dickson. Gbg 1879. 47 s. [Ur GHT 1878–79; omtr se Rapporter ... nedan 1882.] Övers bl a: Expedition polaire suédoise de 1878. Passage du nord-est. Rapports ... (du 27 sept 1878 au 2 sept 1879). Upsala 1879. 131 s. Utvidgade: Lettres ... racontant la découverte du passage nord-est du pole nord Paris 1880, 276 s, 1 portr, 1 karta, 1 facs; Notre expedition au pöle nord et la découverte du passage du nord--est ... Publié d'aprés les lettres et le journal de 1'explorateur ..., Paris [1894], 310 s, 2 bl facs, 1 karta; La Vega: Lettere ... raccontanti la scoverta del passagio nord-est del polo nord Napoli 1880, XV, 254 s, 2 pl; Svedskaja poljarnaja ekspe-dicija 1878-79 S.-Peterburg 1880, 270 s, 2 pl, 3 kartor. – Om möjligheten att idka sjöfart i det Sibiriska ishafvet. Underdånig berättelse till H. m. konungen. Föredragen i Geografiska sektionen den 15 nov. 1879. [Rubr.] [Sthlm 1880.] 22 s, 2 kartor. (Svenska sällsk för antropol ... tidskr, 1:11.) [Omtr se Rapporter ... nedan 1882.] Övers bl a: Sur la possibilité de la navigation commerciale dans la mer glaciale de Sibérie ... Sthlm 1879. 36 s, 2 kartor. [Annan uppl] Sthlm 1880. 30 s. – Förslag till inrättandet af riksparker i de nordiska länderna (Per Brahes minne den 12 september 1680 - 1880 [rubr; fest-tidn], [Åbo, tr] Sthlm 1880, fol, s 10; övers: R Palmgren, Luonnonsuojelu ja kulttuuri, 1, Hfors 1922, s 51–53). – Vegas färd kring Asien och Europa jemte en historisk återblick på föregående resor längs gamla verldens nordkust. D 1–2. Sthlm 1880-81. XV, 510 s, 3 pl, 8 kartor; IX, 486 s, 1 portr, 1 pl, 2 kartor. Övers: Vegas Reise omkring Asia og Europa D 1–2, Kristiania 1881, XIII, 504 s, 3 pl, 8 kartor, XI, 474 s, 1 portr, 2 kartor; The voyage of the Vega round Asia and Europé ..., vol 1–2 + Maps [pärmtitel], London 1881, XXV, 524 s, 3 pl, XVII, 464 s, 1 portr, 10 kartor; Pytesestvie ... vokrug Evropy i Azii na parochodé "Vega", S.-Peterburg 1881, 516 s, 1 portr, 18 pl, 5 kartor [avbrutet arb]; Vegan matka Asian ja Europan ympäri ..., Osa 1-2, Wiipuri 1881[–83]: 446 s, 8 kartor, 1 pl, 410 s, 2 kartor, 1 portr, 3 pl; Plavba Vegy kolem Asie a Evropy D 1-2, Praha 18[81–]82, 1883, XXIV, 330, VII s, 1 portr, 347 s, 1 pl, 1 karta; Die Umsegelung Asiens und Europas auf der Vega ..., Bd 1–2, Leipzig 1882, XIV, 477 s, 1 portr, 16 pl, 7 kartor, XII, 451 s, 22 pl, 4 kartor; La Vega: Viaggio di scoperta del passaggio nord-est tra 1'Asia e 1'Europa, vol 1–2, Milano 1882, XV, 383 s, 1 portr, 1 pl, 7 kartor, XI, 356 s, 2 kartor; Circunnavegaciön del Asia y Europa: Viaje del Vega, Barcelona 1882, 4:o, 772 s, 1 portr, 7 pl, 9 kartor; De vaart der Vega om Azie en Europa 1878-1880, Afl 1-10, Amsterdam 1882 [avbr arb]; The voyage ..., New York 1882, XXVI, 756 s, 1 portr, 3 pl, 10 kartor; Voyage de la Vega autour de 1'Asie et de 1'Europe ..., T 1–2, Paris 1883-85, 4:o, IV, 481 s, 1 portr, 1 pl, 10 kartor, 478 s, 1 pl; Plavanié na "Vegé", 1–2, Leningrad 1936, 478 s, 1 portr, 18 pl, 2 kartor, 502 s, 19 pl, 2 kartor. Bearb bl a: Förk uppl red o med inl av G Schildt. Sthlm 1960. 259 s. Nordostpassagen ... Bearb av Jakob Gunnarsson. Uddevalla 1976. 320 s. [Sp:] Viaje artico ... en el vapor Vegan, Milano 1881, fol, 180 s, 1 portr, 3 pl, 4 kartor; Die Fahrt der "Vega" um Asien und Europa ..., Berlin 1883[1882], XII, 514 s, 1 portr, 1 pl, 2 kartor; The voyage London 1883, XVIII, 413 s, 1 portr, 2 kartor; Åszia és Europa körulhajözåsa a Vegan, Budapest 1883, VIII, 279 s; V strane choloda S.-Peterburg 1885, 92 s; Nordenskiölds Vegafahrt um Asien und Europa Leipzig 1886, XX, 397 s, 1 portr, 20 bl, 1 karta, 2. Aufl 1890; Die Umsegelung ..., Leipzig 1921, 159 s, 1 portr, 9 pl; Vok- rug Azii i Evropy, Berlin [1923], 173 s, 5 pl-bl; Plavba okolo Azie a Europy na "Vegé", Bratislave 1936, 124 s, 16 pl. – Rapporter skrifna under loppet af Vegas expedition till d:r Oscar Dickson (Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser ... utg af A. E. N, bd 1, Sthlm 1882, s 1–137, 2 kartor; övers: Die wissenschaftlichen Ergebnisse der Vega-Expedition Bd 1, Leipzig [1882–83], s 601–725: Bericht iiber die Vega-Expedition an Dr. ...). – Om möjligheten att idka sjöfart i det sibiriska ishafvet. Underd berättelse ... (ibid, s 139- 160, 2 kartor; övers ... [1882-83], s 1–20: Uber die Möglichkeiten eines Schiffahrt-Betriebes im sibirischen Eismeer ...). – Om norrskenen under Vegas öfvervintring vid Berings sund 1878-79 (ibid, s 402-452, 1 karta; övers ... [1882-83], s 226–272: Uber das Nordlicht während der Uberwinterung der Vega ...; även: Sur les aurores boréales observées pen-dant 1'hivernage de la Vega ..., Paris 1884, 72 s [ur Annales de chimie et de physique s å]). – Inledning (VAH, Bihang, 8:4. A. W. Malm, Skelettdelar af hval insamlade under expeditionen med Vega 1878-1880, Sthlm 1883, s 3-9). -Om bröderna Zenos resor och de äldsta kartor öfver Norden. Tal vid presidiets nedläggande ... d 12 april 1882 (Studier och forskningar föranledda af mina resor i höga norden Sthlm 1883[-84], s 1-60, 1 karta, 4 pl facs; även: Sthlm 1883, 53 s, 4 bl facs = VA, Bihang, 8:2; övers: Studien und Forschungen veranlasst durch meine Reisen im hohen Norden Leipzig 1885, s 1–64, 1 karta, 4 bl facs: Ueber die Reise der Gebriider Zeno ...). – Om den geologiska betydelsen af kosmiska ämnens nedfallande till jordytan särskildt med afseende på den Kant–Laplace'ska teorien (ibid, s 125–227, 1 pl, 1 karta; övers ... 1885, s 121-217, 1 pl, 1 karta: Ueber die geologische Bedeutung des Herabfal-lens kosmischer Stoffe ...). – Trois cartes précolombiennes representant une partie de l'Amé-rique (Groenland). Facsimile présentés au Con-grés international des américanistes å Copenhague. 1883. [Omsl.] Sthlm 1883. 2 kartor, (8) s. -[Yttrande efter O Torells föredrag Om Sveriges vigtigaste kristalliniska bergslag ...] (Förhandlingar vid de skandinaviska naturforskarnes tolfte möte i Stockholm från d 7 till d 14 juli 1880, Sthlm 1883, s 271 t). - Grönlands-expeditionen 1883, rapporter till doktor Oscar Dickson. [Omsl.] Gbg 1884. 66 s, 1 karta. [8 juni - 17 okt 1883; ur GHT 1884.] - Den andra Dicksonska expeditionen till Grönland, dess inre isöken och dess ostkust, utförd år 1883 under befäl af ... Sthlm 1885. XI, 546 s [även med rättelser 547 s], 5 kartor. [S 250-348 av A G Nathorst.] Övers: Grönland: Seine Eiswiisten im innern und seine Ostkuste ..., Leipzig 1886, XIII, 505 s, 14 pl, 5 kartor; La seconde expedition suédoise au Grönland (1'inlandsis et la cöte orientale) enlreprise aux frais de m. Oscar Dickson, Paris 1888, 4:o, IV, 495 s, 5 kartor; La seconda spedizione svede-se nella Groenlandia, Milano 1889, VIII, 527 s. – Anförande till Kongl. vetenskaps-akademiens protokoll den 14 oktober 1885, i fråga om förändrad anordning af Akademiens skrifter. [Rubr.] Sthlm 1885. 3 s. – Bemötande af anmärkningar som riktats mot min skildring af Vegas färd kring Asien och Europa. Föredrag i Svenska sällsk för antropol o geogr. Sthlm 1886. 24 s. [Ur Ymer 1885.] — Samling af kartor tryckta under femtonde och sextonde seklen. Fotolitogr återgifna. Profhäfte. [Omsl.] Sthlm [1887]. Fol. 9 kartor. [Till arb nedan 1889.] – Föredrag vid Vetenskapsakademiens årshögtid den 26 mars 1888. Sthlm 1888. 30 s. [Om sv vallens höjning; ur Stockholms dagblad 6 april s å.] – Facsimile-atlas till kartografiens äldsta historia innehållande afbildningar af de vigtigaste kartor tr före år 1600. Sthlm 1889. Stor fol. (8), 139 s, 51 kartor. [Även:] Facsimile-atlas to the early history of car-tography ... Sthlm 1889. Stor fol. IV, 141 s, 51 kartor. [Senare utg:] Repr New York 1961, (10), 141 s, 51 kartor; Unabridged and corrected repr New York 1973, X, 141 s, 51 kartor. - Pervaja karta sévernoj Azii osnovannaja na déjstvitel'nych nabljudenijach. [Rubr.] S.-Peterburg 1889. [Omsl.] 4:o. 11 s, 2 kartor. [Ur Ymer 1887.] -Om isoleringen af fluor. Föredrag vid Vetenskapsakademiens högtidsdag d 31 mars 1890. Sthlm 1890. 18 s. [Ur Stockholms dagblad 8 april s å.] – Ytterligare om gadolinit-jordens molekylarvigt ... Sthlm 1891. 33 s. (VA, Bihang, 17:2: 1.) – Bidrag till Nordens äldsta kartografi. Vid fyrahundraårsfesten till minne af Nya verl-dens upptäckt utg af Svenska sällsk för antropol o geogr 1892. Sthlm u å. Stor fol. 9 kartor. [Föret.] – Jemförelse af legender på portolaner ... [Rubr.] [1 -3.] Sthlm 1894. 4:o. 64 s. - Inträdestal i Svenska akademien den 20 december 1893. Sthlm 1894. 26 s. [Över Anders Anderson; även i SAH ... 1893.] – Resumé of an essay on the early history of charts and sailing directions (Report of the sixth international geographical cong-ress, held in London, 1895, London 1896, s 685–694). – Periplus. Utkast till sjökortens o sjöböckernas äldsta hist. Sthlm 18[95–]97. Stor fol. X, 208 s, 60 kartor. [S 101-110 av E W Dahlgren.] [Ny uppl] [1962?] [Även:] Periplus. An essay on the early history of charts and sailing-directions ... Sthlm ... – 8: de öfverläggnings-ämnet. Om flytande vågbrytare [föredrag] (Fjerde nordiska sjöfartsmötet i Stockholm den 1–3 juli 1897, mötesberättelse o förhandlingar ..., Sthlm 1897, s 100-105; även sep, 6 s). – Om borrbrunnar och om godt dricksvatten (Almanack för året ... 1900. Till Stockholms (Göteborgs/ Lunds) horisont Sthlm 1899, s 30-40; anon). – Motioner i Riksdagens 2:a kammare: 1871 nr 176, 1872:67, 1881:73-75, 1882:51, 1883:26–27, 1884:73, 145, 1885:80, 1886:96–97, 1891:66, 1893:23. – Förord till bl a: L v Engelhardt, Ferdinand v Wrangel und seine Reise längs der Nordkiiste von Sibirien ..., Leipzig 1885, General Prschevalskii/s forskningsresor i Centralasien Sthlm 1891, J Verne, Underbara resor, Ny ill uppl utg av G Nordenskiöld, [1,] Sthlm 1892; brev i nedan nämnda periodica samt bl a till M K Sidorov i F Studitskij, Istorija otkrytija morskogo puti iz Jevropy v Si-birskie reki S.-Peterburg 1883, o till ryska geogr sällskapet i Skandinavskij sbornik, 4, Tal- linn 1959; bidrag (ofta endast i sammandrag) i bl a: Annalen der Physik und Chemie, hrsg v J C Poggendorff, 1855, 1857, 1859-61, 1864, 1869-70, 1874, Leipzig, Acta Societatis scienti-arum Fennicae, 1856, 1858, Hfors, 4:o, Gornyj Zurnal, 1857-58, 1875, Moskva, 4:o, VA, Öfversigtaf ... förhandlingar, 1858–60, 1863, 1866–68, 1870–71, 1873–74, 1884, 1887–88, 1901, Sthlm, A. Petermann's geographische Mitteilungen aus Justus Perthes' geographischer Anstalt, 1859, 1864, 1868, 1870, 1873, 1877–79 o Ergänzungsheft 16, 1865, Gotha, 4;o, Journal fur praktische Chemie, 1859–60, 1862, 1865, 1867, 1869, 1874, 1893, Leipzig, Berg- und hüttenmännische Zeitung, 1861, Freiberg, Leipzig, 4:o, The chemical news and journal of physical science, 1861, 1869, 1872, 1886-87, 1895, 1900, London, 4:o, Pharmaceutisk (Farmace-utisk) tidskrift, 1862, 1871, Sthlm, Ny illustrerad tidning, 1866–67, Sthlm, fol (undert: P.), Morskoj sbornik, 1866, 1878 S.-Peterburg, Bulletin mensuel de la Société chimique de Paris, 1867, 1872, Proceedings of the Royal Society of London, 1867/68–1868/69, Annalen der Chemie, hrsg v J Liebig, 1868, Heidelberg, Proceedings of the Royal Geographical society of London, 1868/69, 1883, Journal of the Royal Geographical society of London, 1869, forts: The geographical journal, 1897–99, L'institut, journal universel des sciences et des sociétés savantes en France et å 1'étranger, Section 1: Sciences mathématiques .,., 1869, Paris, 4:o, Framtiden, tidskr för fosterländsk odling, 1869–70, 1877, Sthlm, Annales de chimie et de physique, 1869, 1884, Paris, The Canadian naturalist and geolo-gist, 1869, Montreal, Göttinger Nachrichten, 1869, Bulletin de la Société de géographie, 1869, 1875–77, 1883, 1891, Paris, Fra alle Lande, et Maanedsskrift 1871, Khvn, Globus, 1871–72, 1874–76, 1883, Braunschweig, 4:o, Lotos, Jahrbuch fur Naturwissenschaft, 1872, Prag, Me-teorologische Zeitschrift, hrsg v der Österreichi-schen Gesellschaft fur Meteorologie und der Deutschen meteorologischen Gesellschaft, 1872, 1876, Berlin, Revue scientifique de la France et de l'étranger (Revue rose), 1872, 1891, Paris, 4:o, Tidsskrift for populaere Fremstillinger af Naturvi-denskaben, 1872, Khvn, GFF, 1872/73–1884/85, 1886–87, 1890-91, 1893–94, 1896, 1899, Sthlm, The geological magazine, 1872, 1875-76, 1900, London, The quarterly journal of the Geological society of London, 1872, 1900, Vsemirnyj Putesestvennik, 1873, S.-Peterburg, Comptes rendus hebdomadaires des séances de 1'Académie des sciences, 1873-74, 1877–78, 1880, 1883-84, 1886–87, 1890, 1893, 1895, Paris, 4:o, Journal of the Chemical society, 1874, London, Berichte der Deutschen chemischen Gesellschaft zu Berlin, 1874, The London, Edinburgh and Dublin Philosophical magazine and journal of science, 1874, London, Bibliothéque universelle et Revue suisse, [suppl:] Archives des sciences physiques et naturelies, 1874, Geneve, Annales hydrographiques, 1875, Paris, Mittheilungen der kais. und königl. Geographischen Gesellschaft in Wien, 1875, Niva, 1875, 1879, S.- Peterburg, fol, Nature, a weekly illustr journal of science, vol 12–16, 1875–77, 20–21, 1879–1879/80, 28–29, 1883–1883/84, 32, 1885, 39, 1888/89, London, 4:o, Allehanda för folket, 1876, Örebro, fol, Gaea, Natur und Leben, 1876, Köln u. Leipzig, Znanie, 1876, S.-Peterburg, Pri-roda, 1876, S.-Peterburg, Der Naturforscher, 1876, 1883, Berlin, Tübingen, The American naturalist, 1876, Philadelphia, Vestnik Jevropy, 1877, S.-Peterburg, Zapiski Urafskago obscestva jestestvoispytatelej, 1877, Ekaterinburg?, Izvesti-ja Imperatorskago russkago geograficeskago obscestva, 1879–80, S.-Peterburg, Otgoloski, 1880, S.-Peterburg, Geografisk tidskrift udg af ... det K. danske geografiske Selskab, 1879–80, 1883/84, Khvn, 4:o, Revue de géographie, 1880, Paris, Verhandlungen der Gesellschaft fur Erd-kunde zu Berlin, 1.880, 1882-83, Finska forstfö-reningens meddelanden, 1881, Hfors, Zeitschrift der Deutschen geologischen Gesellschaft, 1881, Berlin, Bulletin de la Société languedocienne de géographie, 1882, Montpellier, Le tour du mon-de, 1882-83, Paris, 4:o, Deutsche Lesehalle (Sonntagsbeilage zum Berliner Tageblatt), 1883, Berlin, 4:o, Bulletin trimestriel de la Société géo-graphique de 1'Est, 1885, Nancy, Journal (omsl: Bulletin) of the American geographical society of New York, 1884–86, Ymer, 1882–85, 1887, 1889–91, 1894, 1899–1900, Sthlm, Neues Jahrbuch fur Mineralogie, Geologie und Paläon-tologie, 1886, Stuttgart, Annalen der Physik und Chemie, hrsg v G Wiedemann, Beiblätter, 1888, Leipzig, Revue d'ethnographie, 1888, Paris, Rivista scientifico-letteraria (Supplemento alla "Perseveranza"), 1889, Milano, Zapiski voenno--topograficeskago otdéla glavnago staba, 1889, S.-Peterburg, Geografiska föreningens tidskrift, 1891, Hfors, Meteorologiceskij vestnik, 1892, S.-Peterburg, SAH ... 1893, Sthlm 1894, Meteorologische Zeitschrift, 1894, Berlin, Nordisk tidskrift ... utg af Letterstedtska fören, 1899, Sthlm, La bibliofilia, 1901, Firenze, 4:o; vidare bl a Stockholms-posten 1869:42, Stockholms dagblad 1870:76, 1871:104 B, 1872:94 A, 1874:87, 1875:86, 1876:83, 1877:79, 1878:76 B, 1881:76, 1882: 76, 1888:93, 1890:96, 1894:88, Post- och inrikes tidningar 1872:110 o 111, Aftonbladet 1875:82, 1877:239, 1878:120, GHT åtskilliga nr 1875-76, 1878-79 o 1883, Kron-stadtskij vestnik 1879:10 o 88, 1880:57 o 60, 1881:24 o 27, Molva 1879:297–298, 300, 302, 304, 310–312, 318, 325, 331, 333, 340 o 347–348, 1880:41, 42 o 55, Moskva; se vidare bibliografier av J. M. Hulth i Ymer 1902, s 277–303, o betr material på ryska av V M Pasetskij i dennes nedan anf arb, s 273-275.

Utgivit (meddelat): S Tobiesen, Fr. W. von Otter o L. Palander, Meteorologiska iakttagelser, anställda på Beeren-Eiland vintern 1865–1866 ... o inom n polarhafvet sommaren 1868 ... Medd ... 13 okt 1868. Sthlm 1870. 4:o. 20 s. (VAH, 8 [1869]: 11.)- Utdrag ur ett bref af ... O Heer rörande fossila vexter från nordv Amerika, insaml af bergmästaren H Furuhjelm [medd] (VA, Öfversigt ..., 25, 1868, s 63-68). - Le livré de Marco Polo. Fac-simile d*un manuscrit du XIVC siécle conservé å la Bibl Royale de Stockholm. Sthlm 1882. 4:o. (8) s, (100) bl facs. [Föret.] – Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser, bearb af deltagare i resan o a forskare. Bd 1 –5. Sthlm 1882-87. 1. 1882. 812 s, 7 kartor, 4 pl, 4 tab. Övers: Die wissenschaftlichen Ergebnisse der Vega-Expedition Leipzig [1882-83,] XII, 730 s, 4 pl, 3 kartor, 4 tab. 2. 1883. 516 s, 26 pl, 4 tab, 2 kartor. 3. 1883. 529 s, 44 pl. 4. 1887. 582 s, 47 pl. 5. 1887. 535 s, 1 karta, 9 tab. – Pok, en grönländare som varit på resor o efter hemkomsten förtäljer derom till sina landsmän. Efter en handskr funnen hos grönländarna vid Godthaab (Julqvällen, årg 3, 1883, Sthlm, fol, s 12; utan kommentar o anon även sep, 1884, 8:o, 8 s). – Studier och forskningar föranledda af mina resor i höga norden. Ett populärt vetensk bih till "Vegas färd .Sthlm 1883[-84]. (10), 546 s, 7 pl, 5 kartor. Övers: Studien und Forschungen veran-lasst durch meine Reisen im hohen Norden, Leipzig 1885, IX, 521 s, 7 pl, 5 kartor. – C W Scheele, Efterlemnade bref och anteckningar. Sthlm 1892. 4:o. XL, 490 s, 6 pl facs, 1 portr. [Även:] Nachgelassene Briefe und Aufzeichnungen. Sthlm 1892. 4:o. XLIII, 491 s, 1 portr, 6 bl facs. – G Nordenskiöld, Tvenne fotografier af snökristaller. (Medd ...) (GFF, 20, 1898, s 163- 165, 2 pl).

Källor och litteratur

Källor o litt: VA:s prot 8 dec 1858; H Sjögrens saml (bla konc till biogr över N), StUB/VA.

S Hedin, A E N, en levnadsbeskrivn (1926); G Hoppe, A E N o forskn i Arktis (Societas scientiarum Fennica. Årsb 1980 B:3, 1981); E Häkli, A E N. A scientist and his library (1980) o där anf litt; G Kish, North-east passage. A E N, his life and times (1973); F-F v Nordenskjöld, Nordostpassage (1980); Papers of the N seminar on the history of cartography and the maintenance of cartograpbic archives ... 1979, ed K Hakulinen o A Peltoncn (1981); V M Pasetskij, N A E Nordensceld (Moskva 1979); H Ramsay, N sjöfararen (1950); W Ramsay, Minnestal öfver prof frih A E N (Acta societatis scientiarum Fennica, 31, 1903); Tvåkammarriksdagen 18671970, 1 (1988); Vega 1880-Ymer 1980 (Ymer 1980); Åt minnet af A E N ... (Ymer 1902:2).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
N Adolf Erik Nordenskiöld, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8231, Svenskt biografiskt lexikon (art av Esko Häkli), hämtad 2018-12-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8231
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
N Adolf Erik Nordenskiöld, urn:sbl:8231, Svenskt biografiskt lexikon (art av Esko Häkli), hämtad 2018-12-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se