H Fredrik Spak

Född:1876-05-21 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län
Död:1926-08-17 – Kungsholm eller Ulrika Eleonora, Stockholms län

Skriftställare, Lantbrukare, Präst, Agitator, Teolog


Band 32 (2003-2006), sida 688.

Meriter

Spak, Henrik Fredrik, f 21 maj 1876 i Sthlm, Hedv El, d 17 aug 1926 där, Kungsh. Föräldrar: registratorn Carl Henrik S o Laura Charlotta (Lotten) Christina Boman. Mogenhetsex vid Högre latinlärov å Norrmalm, Sthlm, 17 maj 95, inskr vid UU ht 95, teol fil ex 18 april 96, teor teol ex 15 sept 97, prakt teol ex 24 maj 98, allt vid UU, prästv 26 juni 98, domkyrkoadjunkt o fattighuspredikant i Visby 98–00, pastorsadjunkt o komminister i Gävle 1 juli 00–02, v pastor i Vada o Ångarn, Sth, 02, tjänstg i Enånger o Njutånger, Gävl, 03–04, v komminister i Tillinge o Svinnegarn, Upps, 04–11, avsked ur Sv kyrkan 26 maj 11, lantbrukare i Simtuna, Vm, 12–22, lantbrukare i Kragenäs, Tanum, Göt, 22-25, agitator o skriftställare i Sthlm från 25.

G 14 aug 1898 i Visby (kbf i Sthlm, Hedv El), m Ida Augusta Kihlén, f 27 maj 1879 där, ibid, d 27 nov 1960 i Enköping, dtr till organisten Gustaf Hilmer K o Augusta Vilhelmina Blomgren.

Biografi

Fredrik S växte upp som enda barnet i en högborgerlig familj på Östermalm i Sthlm. Redan som barn var han djupt religiös och inriktad på sitt kommande yrke som präst i Sv kyrkan. Han berättade senare om den nästan extatiska vördnad han kände för de kyrkliga ceremonierna när han satt bredvid sin far i kyrkbänken, och om hur han predikade Guds ord för sina tennsoldater.

Nio år gammal började S högre studier vid Ladugårdslandets läroverk för att två år senare fortsätta vid Norra latinläroverket. Där blev han mycket aktiv i nationella och kyrkliga skolföreningar som Försvarsföreningen och den av honom själv och likasinnade bildade R.D.F. (Religion, Dygd och Fosterlandskärlek). Det var också nu han gjorde sina första skrivförsök i form av dikter, tal och artiklar.

Fortfarande helt inriktad på att bli en trons och kyrkans försvarare och förvaltare inledde S på hösten 1895 sina studier vid prästseminariet i Uppsala. Där kom han i kontakt med nya strömningar inom kyrkan, bl a den s k bibelkritiska skolan, vilken hade som metod att granska de bibliska texterna utifrån ett vetenskapligt-historiskt perspektiv. Denna och andra försök till teologiskt nytänkande tog han bestämt avstånd ifrån. Han höll enträget fast vid den gammaldags lutherska ortodoxin och sin politiska konservatism.

Våren 1898 började S sin första tjänstgöring som domkyrkoadjunkt i Visby, där han efter några månader gifte sig med sin ungdomskärlek Ida Kihlén. Han var då Sveriges yngste prästman och fick uppdraget att bli stadsmissionär, dvs fattigpräst. Den förfärliga nöden och förnedringen bland Visbys fattiga kom att beröra honom djupt. Även om han tröstade sig med att det var de fattiga själva som genom sin synd och sitt avfall åstadkommit sitt elände, så är det troligt att dessa erfarenheter sådde de första fröna till hans kommande utveckling, särskilt när han noterade de rikas överflöd och ovilja att bistå de fattiga.

Efter en schism med sin högste förman, biskop Henning v Schéele, begärde han och fick förflyttning till Uppsala stift. Därefter följde en närmast nomadiserande tillvaro för S och hans växande familj - allt som allt fick makarna fem barn. Först tjänstgjorde han i Gävle, därefter i Vada och Ångarn utanför Vallentuna, sedan i Enånger och Njutånger i Hälsingland, för att från 1904 få en fast punkt för de närmaste sju åren i Tillinge och Svinnegarns församlingar på landsbygden utanför Enköping.

Under dessa år kom S att ompröva och göra upp med sin tidigare kyrkliga och politiska konservatism. Detta skedde under ett allt starkare inflytande av den liberala teologin och av de kristet-sociala rörelserna i England och Tyskland. De liberala teologerna, av vilka Albert Ritschl och Adolf v Harnack var de mest betydelsefulla, omdefinierade många av de centrala kristna begreppen så att de kom att gälla den jordiska verkligheten istället för den transcendentala. Jesu gudomlighet tonades ned och istället lyftes han fram som moraliskt föredöme. Gudsriket blev alltså något som skulle förverkligas på jorden.

Dessa rörelser var dock liberala och således kritiska till socialdemokratin som de såg som ensidigt materialistisk. S kom samtidigt att läsa den schweiziske kyrkoherden Hermann Kutter, en revolutionär, som i sina skrifter gick till attack mot allt vad den etablerade kyrkan stod för och reservationslöst stödde socialdemokratin.

Kutters skrifter gjorde djupa intryck och S började i dennes anda hålla straffpredikningar mot de ogudaktiga och hjärtlösa rika och mot kyrkan som gav de fattiga stenar och predikningar istället för bröd. Men viktigare var ändå den nöd han dagligen såg omkring sig bland lantarbetarna och statarna. Han fann att varken kyrkan via välgörenhet eller staten via beskattning av de rika avsåg att hjälpa dem; därför måste de hjälpa sig själva och detta kunde endast ske genom att de, liksom industriarbetarna, bildade fackföreningar. Och den enda rörelse som stödde fackföreningarna, det var just den av Kutter hyllade socialdemokratin.

I okt 1905 offentliggjorde S sin uppfattning i Sv kyrkotidning och deklarerade att socialdemokratin, den ensam och utan att själv veta det, gått Jesu ärenden och verkat hans verk. Därför var han, utan att vara slav under något parti, socialist. I en uppföljande artikel i samma tidning, föranledd av den pressdebatt som följde på den första och det varningsbrev han fått från ärkebiskop J A Ekman (bd 13), slog S fast att ingen samhällsklass någonsin stått så enig och målmedveten bakom ett visst parti som våra arbetarskaror bakom det socialdemokratiska partiet. Det var helt enkelt inte möjligt att vara för arbetarna och mot socialdemokratin. I och med detta var S:s vidare öden sammanlänkade med den sv arbetarrörelsen.

De följande åren ägnade sig S åt intensiva studier av lantarbetarnas levnadsförhållanden. Dessa studier resulterade 1907 i den första delen av hans mest kända och uppmärksammade skrift, Lantarbetarfrågan. I skriften blandas torr statistik med hjärtskärande personliga iakttagelser och reflektioner, och den lösning som S kommer fram till är åter igen fackföreningar med hjälp av socialdemokratin. Lantarbetarfrågan blev en sensation och uppmärksammades i så gott som samtliga landets tidningar. Mottagandet skedde efter partilinjerna: den socialdemokratiska och liberala pressen hyllade honom, medan den konservativa var kritisk. S tog också själv initiativ till bildandet av den första fackföreningen för lantarbetare i Uppland.

S var nu rikskänd, han hade blivit "lantarbetarprästen" eller "socialistprästen", och i början av 1908 anslöt han sig till Enköpings socialdemokratiska arbetarekommun, som han också representerade på partiets kongress i maj–juni 1908. S å grundades tidningen Stormklockan som ett forum för ungdomsförbundet och partiets vänster. Man protesterade mot Brantings och partiledningens allmänna principlöshet, mot eftergivenhet i försvarsfrågan, nykterhetsfrågan och framför allt mot samarbetet med liberalerna. S som också var medlem i ungdomsförbundet, attraherades av Stormklockefalangens princip-fasta hållning och anslöt sig till vänstern.

1909 års storstrejk, då ca 300 000 arbetare, organiserade och oorganiserade, lade ner arbetet i protest mot arbetsgivarnas lockouthot, gjorde att S radikaliserades ytterligare. Han kom att se storstrejken som det heliga kriget, den slutliga uppgörelsen mellan det onda och det goda, ur vilket det nya samhället skulle spira och människorna träda fram rena och helgade. Arbetarsidan förlorade dock kampen och nu började också S:s fiender att agera. En rad skrivelser från missnöjda församlingsbor inkom till domkapitlet, möjligen på initiativ av ärkebiskop Ekman, vilket dock inte bevisats. Visitation anställdes, men någon egentlig grund för anklagelse kunde inte uppvisas.

Det som däremot skulle driva S ut ur kyrkan var skriften Gammal och ny moral (1911). I detta arbete försökte han, utifrån den förlorade storstrejkens erfarenheter, göra en storslagen syntes som förenade de stora världsreligionerna med Marx', Darwins och Nietzsches läror. Det kommande socialistiska samhället blev liktydigt med Gudsrikets upprättande på jorden. S kallades till ärkebiskopen som uppmanade honom att lämna in sin avskedsansökan, vilket han också gjorde, delvis i chock, men också för att han ansåg sig ha fått försäkringar av den blivande ärkebiskopen och mäktige ledamoten i domkapitlet, Nathan Söderblom, att den inte skulle beviljas. Ansökan blev emellertid beviljad och därtill enhälligt. S kände sig oerhört sviken och närde under resten av sitt liv ett lågande hat mot Söderblom, som offentligt tog sig uttryck i ett flertal smädesartiklar.

Efter avskedet från kyrkan inköpte familjen en gård i Simtuna mellan Enköping och Sala, och S blev jordbrukare men i ännu högre grad agitator och medarbetare i den socialistiska pressen. Han talade helst kring lantarbetarfrågan och förhållandet mellan kristendomen och socialismen. Hans talekonst var mycket uppskattad och han drog åskådarmassor lika stora som eller större än mera kända namn som Fabian Månsson (bd 26) och Kata Dalström (bd 10).

Politiskt drevs S, i likhet med den övriga partioppositionen, allt längre åt vänster och motsättningarna hårdnade. Efter partikongresserna 1911 och 1914 var det socialdemokratiska partiet i praktiken två partier i ett. På kongressen 1917 ställdes oppositionen inför ultimatum att inordna sig. Så skedde inte, utan istället bildade S och den övriga vänstern s å Sverges socialdemokratiska vänsterparti, som 1919 anslöt sig till Komintern, den kommunistiska internationalen med säte i det revolutionära Ryssland. Partiet ombildades 1921 till SKP, Sverges kommunistiska parti, och knöts därmed än hårdare till det bolsjevistiska Ryssland, vilket medförde att flera ledande vänsterpartister utträdde. Nästa partistrid följde nästan omedelbart och medförde att partiet ånyo sprängdes 1924. I dessa uppgörelser anslöt sig S konsekvent till den Kominterntrogna riktningen, dock utan att tillhöra de mera pådrivande. Han fortsatte att agitera och ge ut skrifter. Hans hjärtefrågor blev nu nykterhetsfrågan och kampen mot kyrkan.

S hade varit organiserad nykterist sedan 1907 och en glödande propagandist för absolutismen. Inledningsvis, som i Lantarbetarfrågan, fördömde han rusdryckernas fördärvliga inflytande på arbetarklassens ekonomi och sedliga förhållanden med till exempel oäkta barn som följd. Med tilltagande radikalisering blev för honom rusdryckerna ett direkt hinder för byggandet av det socialistiska samhället; endast en nykter arbetarklass var kapabel att genomföra sin historiska mission. Nykterhetsrörelsen var stark i Sverige i början av 1900-talet och 1922 lyckades man genomdriva en folkomröstning om totalförbud mot alkohol, vilken förbudsvännerna, till S:s och andras stora besvikelse, förlorade med minsta möjliga marginal.

Avskedet från kyrkan innebar inte att S förlorade sin kristna tro. Dock kom det transcendentala att ytterligare minska i betydelse för honom, medan Jesus från Nasaret trädde fram, t ex i hans skrift Vi kristna socialdemokrater (1911), som den sanne proletären och upprorsmannen. För S sammanföll kristendomen och socialismen både till karaktär och mål, nämligen att skapa största möjliga lycka åt största möjliga antal människor. Samtidigt skärptes efter hand hans kritik mot kyrkan, som brännmärktes för sitt, som det heter, hänsynslösa arbete i de maktägandes tjänst. S manade dll kamp mot kyrkan och dess institutioner och till bojkott av dess riter som konfirmation, dop och vigsel. Senare fördömde han i hårda ordalag kyrkans dogmer som treenigheten, tron på Kristi två naturer och den obefläckade avlelsen, samtidigt som han fortsatte att hylla Jesus som etisk läromästare och en av världens yppersta frihetshjältar. Det dröjde ända fram till 1923 innan S offentligt avsvor sig sin kristna tro.

Under sina sista år kom S att istället omfatta en tolkning av Marx som var rent deterministisk. Allt som skedde hade sin logiska förklaring i det kapitalistiska samhällets underliggande ekonomiska strukturer. Även de enskilda individernas handlings- och tänkesätt kunde i varje situation förklaras på detta sätt. För den fria viljan fanns ingen plats; allt var lagbundet, allt var förutbestämt, ingenting gav anledning till upprördhet eller indignation.

Det kan vara frestande att tro att S sökte tröst i denna upphöjda, närmast stoicistiska, lära i en tid av stora personliga motgångar. 1922 tvingades familjen att ge upp gården i Simtuna för att istället bosätta sig på hustruns familjegård i Kragenäs i Bohuslän. Där kom han att vantrivas, vilket ökade påfrestningarna i det sedan länge olyckliga äktenskapet. 1925 separerade makarna, dock utan formell skilsmässa och S flyttade först till Gbg, för att sedan bosätta sig hos sin mor i Sthlm.

Sorg och tungsinne kom att prägla S:s sista år, men han fortsatte in i det sista att verka som talare och skribent. Emellertid kom han att dra på sig kritik för sin svartsyn. Så brännmärktes han av den mäktige exilfinske komintern-representanten Allan Wallenius (avrättad i Sovjetunionen 1937) för brist på tillförsikt inför den stundande världsrevolutionen. I juni 1926 utträdde han på egen begäran ur SKP och drygt en månad senare tog han sitt liv.

S bör definitivt räknas som en av den sv arbetarrörelsens mera betydande och färgstarka personligheter. Ingen kan uppvisa en motsvarande ideologisk utveckling: från högkyrklig och djupt konservativ präst till kommunistisk och ateistisk agitator. Hans lynnighet och häftiga temperament gjorde att han aldrig fick några höga organisatoriska poster. Men som agitator måste han räknas till de mer framstående, jämförbar med Kata Dalström och Fabian Månsson. Hans talekonst har beskrivits som virtuos, en veritabel enmansteater. Sin största insats gjorde S dock som talesman för och organisatör av den då allra mest förtryckta och rättslösa arbetargruppen, lantarbetarna och statarna. Denna insats kom att bli bestående.

En farbror till S var Fredrik Adolf S (1846–1915), som utexaminerades från Krigsakademin på Karlberg 1864 och blev underlöjtnant vid Svea artilleriregemente s å. Han genomgick Krigshögskolan 1869 och blev vid regementet löjtnant 1872, kapten 1879 och major 1895. Efter tjänstgöring vid artilleriet i Österrike 1875–76 fick Fredrik S i uppdrag att ordna den historiska föremålssamlingen vid Artillerigården i Sthlm, ett arbete som ledde fram till invigningen av Artillerimuseum (från 1932 Armémuseum) 1879. Som museets förste föreståndare ledde S 1884-1902 med stor energi insamlandet och ordnandet av föremålen. Han gjorde också studie-och forskningsresor till olika vapenmuseer runt om i Europa. Resultatet av sina omfattande forskningar redovisade han i en serie skrifter; särskilt värdefull är hans utförliga Katalog öfver Artillerimuseum i Sthlm (1888), där omfattande historiker över de olika föremålsgrupperna ingår. S var 1892-1902 även tygmästare i Sthlm och förde befäl över Sthlms tygstation med dess anläggningar vid Artillerigården. Vid Allmänna konst- och industriutställningen i Sthlm 1897 bistod han vid arrangerandet av arméns utställning, och han tjänstgjorde 1902-08 vid vapensamlingarna i Zeughaus i Berlin. S var en av den vapenhistoriska forskningens främsta företrädare i Sverige och den som förvandlade artilleriets historiska vapen- och föremålssamling till ett åskådligt museum, vars basutställning kom att bestå ända fram till 1930-talet. Han tilldelades Litt et art 1879 och blev LSkS 1886 samt LKrVA 1894.

Författare

Hans Falk med bidr av Mattias Andersson (Fredrik Adolf S)



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

H Fredrik S:s saml (ms, biografica, korrespondens m m) i UUB; papper efter honom även i Arbetarrörelsens arkiv i Enköping. - Brev från S i GUB (bl a till F Ström), KB o UUB (bl a till N Söderblom).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: I skogen (Kristendomsvännen, 1898, Jönköping, nr 7, s 3-4). [Sign: Fredrik.] - Anteckningar och minnen ur släkten Spaks historia. Visby 1900 (Gotlänningens tryckeri). 40 s. - Gamsta-holm. En berättelse om en gammal släkt. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1903. [4], 204 s. - Socialismen och prästerna (Svensk kyrkotidning f.d. Ny eck-lesiasdk-tidning, årg 1, 1905, s 471-472). [Kommentar till sign C.M.P., Socialismen och prästerna, ibid, s 420-421. Svar: CMP, Om socialismen och kyrkan, ibid, 533-534; HFS, "Socialismen och prästerna", ibid, s 578-579.] - Till frågan om folkskolans omorganisation (Svensk lärartidning, årg 24, 1905, s 859-860). - [Enkätsvar] (Statens egnahemslånerörelse. En enquéte. (Forts.), Social tidskrift, årg 6,1906, s 413-420). [För HFS:s svar se s 419-420. De första enkätsvaren redovisades på s 371-382.] - Lantarbetarefrågan. Ett försök till utredning. Sthlm: Ljus, 1907-1908. 2 vol. (206, [1] + 121, [2] s.), tab. - Lantarbetarefrågan. Några grundlinjer. Sthlm: Socialdemokratiska arbetarepartiets förlag, 1907. 14, [2] s. 2. revid uppl 1908,15 s. 3. uppl 1910,16 s. - Västernorrlands läns lantarbetareförbund (Social tidskrift, 7, 1907, Afdelning för jordreform, s 5-6). - Lantarbe-tarrörelsen. Månadsrevy (ibid, s 25-26, 38-39). -Lantarbetarrörelsen och jordbrukareföreningarna (ibid, s 56-57). [Insändare. Svar på O Sandqvists insändare med samma titel, s 37-38.] - Kristendomens ställning till kriget och krigsrustningarna. Diskussionsföredrag å allm. svenska fredsmötet i Södertelje den 12 juni 1909. Sthlm 1909. 21 s. (Fredsskrifter, utgivna af Sv. Freds- o. Skiljed.-fören., 4). [Omsl: Kristendomen och krigsrustningarna.] - Frid och strid (Fram, 1910, julnr, s 22-23). -Julfirandets uppkomst (Morgonbris, årg 6, 1910, nr 12, s [l]-2). - Sveriges jordträlar och deras befrielse (Unga tankar, årg 5, 1910, s 202-203). - Gammal och ny moral. Betraktelser med anknytning till storstrejkens erfarenheter. Sthlm: Socialdemokratiska arbetarepartiets förlag, 1911. [2], 107, [1] s. - Vi kristna socialdemokrater. Sthlm: Fram, 1911. 61 s. - "Leve ungdomen." (Till Carl Lindhagen) [Dikt] (Fram, 1911, nr 5, s 3). - En dementi av pastor Spak (Ny tidning för kyrka och skola, årg 2, 1911, s 179). [Kommentar till sign A.W. E., En fara för friförsamlingsväsendet, ibid s 149-150. Kommentaren gäller en passus i denna som gör gällande att HFS skulle verka för avskaffandet av religiös undervisning i skolan. HFS:s kommentar åtföljs av en redaktionell nods.]-Vigda åt livet. [Dikt] (Unga tankar, 6,1911, s 183). - Ensamma kämpar. Ettvärshäfte. Sthlm: Fram, 1912. 47 s. - Gott nytt år! Kamrater! En klubbsång till melodien "En glad trall". Eskilstuna [1912] (Tr.-A.-B. Folket). [1] s. Omtr: Kamrater! ([Sånghäfte utan titel], [Eskilstuna] 1912, (Tryckeriaktiebolaget Folket), [4] s, s [1]). [Häftet innehåller i övrigt tre dikter av K.G. Ossiannilsson o en av Erik Lundström.] Även tr i Ensamma kämpar, s 6-7. -Hymn till livet. [Dikt] (Unga tankar, 7,1912, s 191). -Vid afskedetfrån Upsala. Öfre Gästis d. 14 mars 1913. [Tillfällesdikt.] Upps [1913] (Wretmans Boktr). [2] s. — Alkoholarbetarna och förbudet (Verdandisten, årg 19, 1915, nr 48, s 382). - Mitt liv och kyrkan. Sthlm: Fram, 1916. 2 d. (127, [1] + 155, [2] s). - Statskyrkan som byråkratisk institution (Byråkratismen, Bearbetning från Bureaukratie von Josef Olszewskl, 1904, Med bidrag av svenska författare, Utg av Viktor Ed-strand, Sthlm: Tiden, 1916, s 146-167). - Den personliga helnykterheten och förbudskravet. I. Äro de identiska? (Verdandisten, 20,1916, nr 1, s 2). II. Utgör partiprogrammets förbudspunkt en fara för förbudssaken? (ibid, nr 2, s 10).-Ung tro. [Dikt] (ibid, nr 10, s [73]). - Vid älvstranden. [Dikt] (ibid, nr 32, s [249]). - Den enskildes ansvar inför alkoholen. Några synpunkter (ibid, 21, 1917, nr 5, s [33]-34). - Loge eller klubb? Några ord till belysande av en olämplig fråga (ibid, nr 7, s 50). - Arbetarungdom inför nykterhetsfrågan (ibid, nr 17, s 130-131). - Stugan och hy-reskasärnen (ibid, nr 22j, Sommarvind, s 6-7, foto-gr). - Skulle trängre bli vår skara ... [Dikt] (ibid, nr 31, s [241]). - En hjärtefråga. [Dikt] (ibid, nr 35, s [273]). - En brusten sträng. [Dikt] (ibid, nr 43|, Folkets röst). - Carl Lindhagen. Några konturer av ett rikt liv. Sthlm: Nutiden, 1918. 46 s, fotogr. (Föregångsmän). - I malströmmen (Zimmerwald, 1919, s 689-702, ill). - Alkoholen och den sociala nöden. Sthlm: Svenska nykterhetsförlaget, 1920. 99, [1] s. -Barnen åt socialismen. [Omsl.] Sthlm: Fram, 1920. 15, [1] s. - Den högersocialistiska brännvinsfloden. [Sthlm 1920] (Svenska Bok- och Tidningstryckeriet). 2 s. [Flygblad.] - Kampen mot Statskyrkan. Sthlm: Fram, 1920. 38 s. - De politiska partierna och rusdryckerna. [Borlänge 1920] (Övre Dalarnas tidningsförenings tryckeri). 2 s. - Program och gärningar. En vidräkning med regeringsblocket. [Göteborg:] Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, 1920.16 s. - Prolog, tillägnad Liljekonvaljeholmen och dess invigning. [Dikt.] [Uppsala 1920] (Östmans boktryckeri). [3] s. - Socialismen inför helnykterhetskravet. Sthlm: Fram 1920. 15 s. 2. uppl: Kommunismen inför helnykterhetskravet. Sthlm: Fram 1921. 16 s. - Studieplan ijord- och lantarbetarfrågan. [U o u å = 1920?] 4 s. - Några minnen från lantarbetarrörelsens barndom (Jubileumsskrift, utgiven av Upplands lantarbetareförbund, 5juni 1920, [Gävle] u å, (Arbetarbladets tr), fol, s 15). - Inför klassamhällets våldsdiktatur. [Rubr.] Sthlm 1921. 8 s. (Flygskrift utgiven av Sveriges kommunistiska parti). - Förbudskampen - ett led i klasskampen. Sthlm: Fram, 1924. 46 s. - Kata Dalström. En minnesskrift. Sthlm: Fram, 1924. 61 s, ill. [2. uppl s å.] - Lantarbetarnas enda hjälpare. [Omsl.] Sthlm 1924. 14 s. (Flygskrift utgiven av Sveriges kommunistiska paru). - Socialdemokratiens revolutionära förflutna. Sthlm: Fram, 1924. 32 s. -1905-1916-1924. Den röda ungdomens fredskamp. Sthlm: Fram, 1924. 55 s, 1 portr. -Jordens trälar. Till kamraterna - lantarbetarna. Sthlm: Fram, 1925. 16 s. - Att ensam stå. Ett nytt värshäfte. Sthlm: Fram, 1926. 96 s. — Bidrag i bl a: Arbetarbladet 1908-1919, Arbetet 1907-1923, Enköpings tidning 1905-1915, Folket 1907-1924, Lantarbetaren 1910-1911, Norrskensflamman 1915-1925, Nya folkets röst 1918-1919 (10 bidrag), Nya Norrland 1911-1924, Politiken/Folkets dagblad politiken 1916-1926, Reformatorn 1916-1918 (9 bidrag), Röda röster 1920-1925, Socialdemokraten 1906-1926, Stormklockan 1910-1926 (varav ca 190 bidrag 1910-1921), Uppsala nya tidning 1907-1911, Västsvenska kuriren 1919-1923 o Örebrokuriren 1910-1924.

Översatt: F Brupbacher, Pariserkommunens hjältar. Sthlm: Fram, 1917. 30 s. (Historiskt bildergalleri. Fredens och frihetens stormän, 3). - W Miinzenberg, Tag hand om barnen! De socialistiska barngruppernas uppgifter och nuvarande tillstånd i alla länder ... Sthlm: Fram, 1918. 45 s. - Övers av dikter av W Mtinzenberg i Stormklockan 22/9 1917 samt 23/2 o 18/5 1918.

Källor och litteratur

Källor o litt: H Falk, "Socialistprästen": H F Spak (1876-1926) (1998), o där anf källor o litt. - Fredrik Adolf S: L Ericson, "Ett verkligt Armémuseum" -FAS o skapandet av Artillerimuseum åren 1877-79 (Meddelande, 49, Armémuseum, 1989); Hulthander; NF, 2. uppl, 26 (1917); SMoK,



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
H Fredrik Spak, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6158, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Falk med bidr av Mattias Andersson (Fredrik Adolf S)), hämtad 2019-01-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6158
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
H Fredrik Spak, urn:sbl:6158, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Falk med bidr av Mattias Andersson (Fredrik Adolf S)), hämtad 2019-01-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se