Sök i arkiven
Genvägar MENY

Axel och Erik Oxenstierna – brev från åren 1632–1654

Brevväxlingen mellan Axel Oxenstierna och sonen Erik är utgiven i tryck som del I:17 i editionen "Rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling (AOSB)", Stockholm 2016.

Länk till breven

Vistelsen i Holland 1643–1644

Till Holland kom Erik Oxenstierna i mitten av september 1643. Hans första anhalt var Amsterdam, där stannade han i tre månader till strax efter julhelgen.[27] Som son till den svenske rikskanslern möttes han med stora hedersbetygelser, greve Henrik av Nassau-Siegen, en släkting till ståthållaren, kom extra till Amsterdam för att bjuda Erik till Haag och Mauritshuis. Sveriges representanter i staden, Michel Le Blon, Harald Appelbom och Peter Trotzig, gjorde allt för att visa Erik sin uppmärksamhet. Studierna lades upp och genomfördes i samråd med stadens mest namnkunniga professorer, Caspar Barlaeus och Gerhard Johannes Vossius, som också ställde sina bibliotek till Eriks förfogande (14 oktober 1643, "Reg.nr" 6115).[28] Förutom allmän historia studerade Erik rättskunskap, Nederländernas historia, staden Amsterdams författningar och landets merkantila system. Även spanska ingick i hans studier. Studierna kompletterades med besök hos stadens allmännyttiga inrättningar för fattiga, gamla, barn, brottslingar m.fl. (26 november 1643, "Reg.nr" 6118). En viktig roll spelade umgänget med Amsterdams honoratiores.[29]

Efter jul flyttade Erik till Leiden. Även där stannade han tre månader, men därifrån är bara ett brev bevarat i Norrmans kopiebok, dessutom en rapport från Durell.[30] Vi får veta att Erik läste en intensivkurs ("dagligen") i romersk rätt för professor Arnold Vinnius och övade sig i fäktning och ritning, det senare med särskild inriktning på fortifikation och arkitektur. Åt "humaniora" ägnade han sig däremot mest privat och i umgänge med språkforskaren Boxhornius.[31] I januari fick han tillfälle att närvara vid en "anatomia".

Sista anhalten var Haag, de förenade provinsernas politiska centrum, ståthållarens residens. Dit anlände Erik i slutet av mars.[32] Dagarna i Haag var fyllda med uppvaktningar vid hovet och visiter hos olika dignitärer. Erik rörde sig här i Hollands högaristokratiska kretsar. Förutom ståthållaren Fredrik Henrik av Oranien själv och hans maka Amalia zu Solms-Braunfels nämns bl.a. två landsflyktiga som funnit en fristad i Haag, nämligen drottningen av Böhmen, Elisabeth, och hennes son, den pfalziske kurfursten Karl Ludvig, därtill greve Henrik av Nassau-Siegen. I april följde Erik med ståthållaren på en resa till Geldern och fick då ett intryck av hur denna provins styrdes. I maj besökte han norra Holland och i juni vistades han några dagar i fältlägret vid Sas van Gent, vid gränsen mot Flandern, där årets kampanj mot den spanske grannen i söder förbereddes. På återvägen till Haag passade han på att besöka de viktigaste fästningarna.

Erik Oxenstierna stannade i Holland i sammanlagt tio månader. Under denna tid, hösten 1643, började det svenska kriget mot Danmark. Den reguljära postförbindelsen från Stockholm via Markaryd och Helsingör till Hamburg, som nu alltså gick genom fiendeland, blev avskuren. Breven från Sverige fick allt svårare att komma fram och uteblev så småningom helt. Från tiden i Holland är fem brev från rikskanslern bevarade; från Erik känner vi genom Lars Norr­mans utdrag 18 brev.

Länge var det oklart hur resan skulle fortsätta. Erik och Durell ville ta vägen genom Frankrike till Italien men rikskanslern tvekade in i det längsta. Inte förrän i slutet av mars 1644 gav han klartecken på villkor att sonen undvek spanskkontrollerade områden och besökte det franska hovet först på återvägen.[33] Bland de argument för en Italienresa, som Durell fann lämpligt att anföra på sin adepts vägnar, finns ett som förtjänar att återges: Greve Magnus, dvs. Magnus Gabriel De la Gardie, riksfältherrens son och drottning Kristinas blivande gunstling, som vid samma tid befann sig i Frankrike på sin peregrinatio, skulle näppeligen ha tid att göra den resan.[34]

[27]  Sju brevutdrag är bevarade från Amsterdam, daterade från den 7 oktober till den 14 december 1643 ("Reg.nr" 6106 och 6114–6119).

[28]  Se även Durelius [Durell] till AO den 11 oktober 1643, i RA, Oxenstiernska samlingen, E 590. Om Barlaeus och Vossius svenska kontakter och svenska adelsmäns studier i Amsterdam fram till 1637 se S. Giese, "Studenten aus Mitternacht. Bildungsideal und peregrinatio academica des schwedischen Adels im Zeichen von Humanismus und Konfessionalisierung", Stuttgart 2009, s. 480 ff.

[29]  I breven nämns bl.a. borgmästaren Albertus Conradus Burgh, stadens pensionär (syndikus) Willem Boreel och justitieborgmästaren Jan ten Groothuysen (27 oktober 1643, "Reg.nr" 6116).

[30]  EO till AO den 29 januari 1644, "Reg.nr" 6121; Durelius [Durell] till AO den 30 januari (9 februari st.n.) 1644, Leiden, i RA, Oxenstiernska samlingen, E 590.

[31]  Boxhornius hade nära förbindelser med släkten Oxenstierna. Bl.a. kan nämnas att EO:s svåger Johan Jespersson Krus bodde hos Boxhornius när han studerade i Leiden 1633–1637, se S. Giese a.a. s. 465 f. Märkligt nog förekommer i brevutdragen inte det andra stora namnet i Leiden, Daniel Heinsius.

[32]  Från tiden i Haag finns åtta brevutdrag, daterade från den 1 april till den 5 juli 1644 ("Reg.nr" 6122–6129).

[33]  AO till EO den 29 mars 1644 ("Reg.nr" 5262).

[34]  "Jagh meenar vist att och Grefve Magnus neplighen kommer till at giöra then reesan effter han så lenghe drögt hafver." Durell till AO den 30 januari (9 februari st.n.) 1644, Leiden, i RA, Oxenstiernska samlingen, E 590.