Sök i arkiven
Genvägar MENY

Axel och Erik Oxenstierna – brev från åren 1632–1654

Brevväxlingen mellan Axel Oxenstierna och sonen Erik är utgiven i tryck som del I:17 i editionen "Rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling (AOSB)", Stockholm 2016.

Länk till breven

Utgivningsprinciper

Paris maj–juni 1645

Till Paris kom Erik Oxenstierna allt annat än inkognito, besöket blev aviserat genom flera diplomatiska kanaler.[39] Våren 1645 hade den stora fredskongressen kommit igång, Frankrike och Sverige var angelägna om att visa upp en enad front gentemot kejsaren samtidigt som Axel Oxenstierna i Brömsebro under fransk medling förhandlade om ett slut på det danska kriget. Eriks besök tilldrog sig stor uppmärksamhet vid det franska hovet och gav kardinal Mazarin ett utmärkt tillfälle att genom väl valda till intet förpliktande hedersbetygelser (”caresses”) demonstrera svensk-fransk sammanhållning och goda relationer till huset Oxenstierna. Kardinalen var mån om att personligen introducera den unge gästen hos den regerande änkedrottningen och avdelade en adelsman ur sitt följe som ciceron åt Erik.[40]

Tiden i Paris ägnades först och främst åt att visa upp sig vid hovet och delta i hovlivet, umgås i de högadliga kretsarna och knyta kontakter. Förutom audienserna hos kardinal Mazarin, änkedrottningen och den omyndige kungen nämns i breven bl.a. visiter hos den engelska drottningen Henriette Marie, som höll sig med ett litet hov i Paris, hos hertigarna av Orléans, Anjou och Enghien, prins Condé, hos åtskilliga förnäma damer, utrikes­ministern Bouthillier samt marskalkarna Gassion, Bassompierre och La Meilleraye.[41] I denna höviska miljö förväntades ett påkostat ståndsmässigt uppträdande, det gällde att hävda släktens ära och anseende. Erik fick hyra en egen våning, skaffa kaross och hästar (”hvilket nu så gement i Pariis är att nästan ingen uthan skam kan gå tvärs över een gata”), ekipera sig ståndsmässigt, anställa kusk, kock, en page och tre lakejer och hålla ”nästan som ett heelt hoff och öpen taffell”.[42]

I början av juni fanns Erik Oxenstierna på plats när hovet firade den katalanska staden Roses kapitulation. Kardinal Mazarin var närvarande och han tog sig tid för ett längre samtal med den svenske ynglingen, varvid han förklarade sig vara fast besluten att värna vänskapen mellan de båda kungarikena.[43]

Hur mycket av all denna uppmärksamhet som gällde Erik själv och hur mycket som var adresserat till den mäktige rikskanslern må vara osagt. Axel Oxenstierna sparade i alla fall inte med förmaningar att inte låta sig duperas, att ”skilia curialia och realia från hvarandhre” och att stanna vid hovet så kort tid som möjligt.[44] Avresan fördröjdes något då kardinalen, strängt upptagen som han var, ville följa med Erik till den sista audiensen hos änkedrottningen som hedrade gästen med ett långt avskedstal. Den 28 juni 1645 kunde Durell slutligen rapportera att Erik denna dag hade lämnat Paris.[45] De dyrbara avskedspresenterna som kardinalen lät överlämna ger en fingervisning om hur man från fransk sida värdesatte den unge Oxenstiernas besök.[46]

Under Eriks vistelse i Paris tycks postförbindelserna ha fungerat. Från rikskanslern, som sedan februari 1645 befann sig nära den danska gränsen vid Brömsebro, är från dessa två månader åtta brev bevarade, från Erik känner vi genom Lars Norrmans utdrag sju.

[39]  AO till EO den 4 april 1645 från Kalmar ("Reg.nr "1345): Monsieur de la Thuillerie (den franske medlaren vid förhandlingarna i Brömsebro) har skrivit till Mazarin angående Eriks besök. Den 3 maj 1645 nämner Servien, en av de franska ambassadörerna vid fredskongressen, i en skrivelse till Mazarins sekreterare Lionne att EO vistas i Paris (Acta Pacis Westphalicae II B:2, Münster 1986, s. 345). – Om EO:s besök i Paris se Fries 1889, s. 30 ff., och B. Rimborg, "Magnus Durell och Danmark. Studier i information", Göteborg 1997, s. 36 ff.

[40]  EO till AO den 17 maj, 7 juni och 24 juli 1645 ("Reg.nr" 6150, 6153 och 6155).

[41]  EO till AO den 10, 24 och 31 maj och 24 juli 1645 ("Reg.nr "6149, 6151, 6152 och 6155).

[42]  EO till AO den 2 maj 1645 ("Reg.nr" 6148); Durelius [Durell] till AO den 12 maj och 26 juli (5 augusti st.n.) 1645, i RA, Oxenstiernska samlingen, E 590.

[43]  EO till AO den 7 juni 1645 ("Reg.nr" 6153).

[44]  AO till EO den 24 maj 1645 ("Reg.nr" 1352). – Uppmaningar att inte stanna för länge: 4 april, 17 april, 25 april och 29 maj ("Reg.nr" 1345, 1347, 1348 och 1353).

[45]  EO till AO den 24 juli 1645 ("Reg.nr" 6155); Durelius [Durell] till AO den 28 juni (8 juli st.n.) 1645, i RA, Oxenstiernska samlingen, E 590.

[46]  Som avskedsgåvor överlämnades i änkedrottningens och kungens namn ”Hennes M:ts och Konungens contrefayt uthi ett diamant-smykke” och i kardinalens namn en klocka, likaså utsmyckad med diamanter (EO till AO den 24 juli 1645, "Reg.nr" 6155). Enligt en värdering som Durell lät göra under hand taxerades presenterna till 10.000 resp. 3.000 gulden (Durelius [Durell] till AO den 28 juni (8 juli st.n.) 1645, i RA, Oxenstiernska samlingen, E 590).