Sök i arkiven
Genvägar MENY

Axel och Erik Oxenstierna – brev från åren 1632–1654

Brevväxlingen mellan Axel Oxenstierna och sonen Erik är utgiven i tryck som del I:17 i editionen "Rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling (AOSB)", Stockholm 2016.

Länk till breven

Utgivningsprinciper

Resan genom Nordtyskland juli–augusti 1643

Efter att under våren ha auskulterat vid riksrådet[22] började Erik Oxenstierna sin utlandsresa vid månadsskiftet juni/juli 1643. Överfarten från Dalarö till den pommerska kusten gick bra, i början av juli steg han i land vid Ummanz på Rügen.[23] Den första månaden tillbringade Erik i Pommern. Här lärde han känna trakter som alltsedan Gustav II Adolfs landstigning 1630 hade varit den svenska militärmaktens basområde i Tyskland och drabbats särskilt hårt av kriget. På en rundresa som ledde så långt österut som till Kolberg besökte Erik alla större svenska garnisoner, besiktigade befästningar och träffade ledande befattningshavare i den svenska krigsförvaltningen.[24] I Stralsund noterar han att man berömde sig av att kampen om Tysklands frihet hade tagit sin början i denna stad (9 juli 1643, "Reg.nr" 6101). I Greifswald fick han ett särskilt hedersamt mottagande, eftersom staden hade för avsikt att i Stockholm ansöka om lindring av pålagorna (20 juli 1643, "Reg.nr" 6100). Och medan han var i Stettin pågick förhandlingar med lantständerna om krigskontributioner (ibid). Överallt gjorde kriget sig påmint. Ändå tycks han ha rest förhållandevis säkert i de svenskkontrollerade områdena. Men när han kom till Rostock kändes det tryggast att övernatta inkognito, eftersom stämningen i staden inte var svenskvänlig (4 augusti 1643, "Reg.nr" 6102).

I början av augusti kom Erik till Hamburg där han togs emot av den svenske residenten Johan Adler Salvius. Samtidigt anlände Schering Rosenhane, nyligen utnämnd till svensk resident i Münster, som var på väg till fredsförhandlingarna. För att hedra sina svenska gäster ordnade Salvius ett samkväm med sex av de i Hamburg ackrediterade utländska residenterna (4 augusti 1643, "Reg.nr" 6102) – säkerligen ett enastående tillfälle att få en första inblick i Nordtysklands och Norra Europas mångfacetterade diplomati.

Från Hamburg fortsatte resan till Lüneburg, där Erik informerade sig om saltutvinningen. Även i Lüneburg fann Eriks hovmästare Durell bäst att förtiga sin adepts namn för att inte locka till sig kringströvande soldater (17 augusti 1643, "Reg.nr" 6104). Resan gick sedan vidare till Salzwedel, där Erik hade stämt träff med brodern Johan som var på väg till fredsförhandlingarna i Osnabrück. Efter några dagar i Salzwedel fortsatte bröderna tillsammans till hertigdömet Braunschweig-Lüneburg. Vid de båda furstliga hoven, hertig Friedrichs i Celle och hertig Christian Ludwigs i Hannover, fick Johan Oxenstierna såsom svensk delegat till den förestående fredskongressen ett ståtligt mottagande. Där fick samtidigt hans yngre broder en unik möjlighet att studera hovlivet, ceremonielet och sederna vid två tyska furstehov – intryck som tyvärr bara har bevarats i några enstaka brevrader (29 augusti 1643, "Reg.nr" 6105).

När planerna för Eriks resa i Nordtyskland lades upp, var tanken att han på nära håll under några veckor skulle följa arbetet på den förestående fredskongressen.[25] I slutet av augusti anlände han och Johan till Minden, sista anhalten före Osnabrück, och då var det fortfarande ovisst, när kongressen verkligen skulle samlas och förhandlingarna börja. Det bestämdes då att Erik inte skulle dröja sig kvar utan fortsätta resan till Amsterdam. Av säkerhetsskäl valde han inte den direkta vägen över Osnabrück och Lingen utan tog omvägen norrut över Nienburg, Bremen och Oldenburg. Den 30 augusti lämnade han Minden.[26]

Vad vi vet om Erik Oxenstiernas resa genom Nordtyskland går tillbaka på sex brev från honom till fadern, bevarade genom utdrag i Lars Norrmans kopiebok. Några smärre kompletteringar finns i brev från Johan Oxenstierna och Johan Adler Salvius till rikskanslern. Däremot har vi för denna tid inga brev från Axel Oxenstierna till Erik.

[22]  "SRP" 10, Stockholm 1905, s. 29 och 41 (22 och 27 februari 1643).

[23]  EO till AO den 2 juli 1643, Dalarö ("Reg.nr" 6099) och 9 juli 1643, Stralsund ("Reg.nr" 6101).

[24]  I detta sammanhang kan nämnas att Johan Oxenstierna under åren 1641–1643 hade reorganiserat den svenska krigsförvaltningen i Pommern och precis avslutat sitt uppdrag, se O. Malmström, "Bidrag till Svenska Pommerns historia 1630–1653", Lund 1892, s. 67 ff.

[25]  AO till Johan Oxenstierna den 1 juli 1643 ("Reg.nr" 2603); samma dag till Salvius ("Reg.nr" 494), tryckt i "AOSB" I:16, s. 438 f.).

[26]  Johan Oxenstierna till AO den 29 augusti 1643 ("Reg.nr" 4872); se även Salvius brev till AO den 5 september 1643 från Minden ("Reg.nr" 4838), tryckt i "AOSB" II:14, s. 424 f.