Sök i arkiven
Genvägar MENY

Axel och Erik Oxenstierna – brev från åren 1632–1654

Brevväxlingen mellan Axel Oxenstierna och sonen Erik är utgiven i tryck som del I:17 i editionen "Rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling (AOSB)", Stockholm 2016.

Länk till breven

Utgivningsprinciper

Korrespondensen

Korrespondensen mellan Axel och Erik Oxenstierna är tämligen asymmetriskt bevarad. Från Axel Oxenstierna finns 183 brev, de flesta som egenhändiga original, åtta i avskrift. Från Erik föreligger 61 brev, varav endast tre egenhändiga och två i avskrift, alla övriga i utdrag som gjordes på 1670-talet av sedermera professorn Lars Norrman, vid den tiden vårdare av de oxenstiernska släkthandlingarna.[2]

Serien av Axel Oxenstiernas brev börjar i juli 1632 med en hälsning till den åttaårige sonen från Schweinfurt i Sydtyskland, följd av några sporadiska brev från olika platser i Tyskland, innan rikskanslern i juli 1636 återvände till Sverige.[3] Från de följande åren är brevsviten mycket ojämnt bevarad. Den uppvisar stora luckor för åren 1636–1638, 1640–1644 (från 1642 inte ett enda brev), 1648–1649 och 1654, medan den för några perioder (april–december 1639, januari–augusti 1645, juni 1646–december 1647, februari–maj 1650 samt åren 1651–1653) föreligger om inte fullständig så dock i en sammanhängande följd. Sista brevet är en biljett, i vilken Axel Oxenstierna ber sonen att på några timmar komma ut till Bergshamra, en knapp mil norr om Stockholm. Han själv känner sig för svag för att komma till stan. Den är daterad den 25 juli 1654, en månad före rikskanslerns död.[4]

Av Erik Oxenstiernas brev till fadern har alla utom tre gått förlorade. Breven fanns kvar på 1670-talet när Lars Norrman gjorde utdrag ur dessa och en del andra handlingar. Det är inte känt när och hur Eriks brev försvann. Utdragen i Lars Norrmans kopiebok (sammanlagt 58 st.) börjar i och med Eriks avsked från Uppsala i februari 1643. De allra flesta (51 st.) är från Eriks studieresa 1643–1645, ett fåtal från hans första år som guvernör i Estland. Sista utdraget är ur det brev i vilket Erik berättar om sitt bröllop med Elsa Elisabet Brahe som firades på Åbo slott i september 1648. För inget av dessa utdrag finns förlagan bevarad, vi har alltså ingen möjlighet att bedöma hur noggrant de är gjorda och vilka slags uppgifter som har tagits med eller utelämnats. Eriks tre egenhändiga brev är från 1644, 1647 och 1653. Av allt att döma har de bevarats av en slump.[5]

Korrespondensen fördes på svenska och latin. Så länge Erik läste i Uppsala skrev Axel Oxenstierna nästan alla sina brev på latin, därefter övergick han inom ett år till svenska. Breven från Eriks Europatour är mestadels skrivna på latin, mindre än en tredjedel på svenska. Av hans senare brev till fadern är bara sju bevarade, två av dessa är på latin, de övriga på svenska.[6]

[2]   Om Axel Oxenstiernas brevsamling och dess öde se "AOSB" I:1, s. X ff. och W. Tham, "Axel Oxenstierna. Hans ungdom och verksamhet intill år 1612", Stockholm 1935, s. XII ff. Någon motsvarande undersökning av Erik Oxenstiernas efterlämnade handlingar har inte gjorts. – Om Lars Norrman/Laurentius Norrmannus (1651–1703) se "SBL" 27, s. 599 ff.

[3]   Dessa brev ("Reg.nr" 6109–6113) är tidigare tryckta i "AOSB" I:7, 13 och 15 men har även tagits med i denna utgåva.

[4]   Axel Oxenstiernas brev i RA, Oxenstiernska samlingen, E 1053 (96 brev), E 536 (1 brev), E 538 (3 brev) och E 979 (1 brev), Uppsala universitetsbibliotek, E 385 (70 brev), Skara stifts- och landsbibliotek, Knösiska samlingen, vol. VII (8 brev) och i manuskriptsamlingen på Kulla Gunnarstorp (4 brev).

[5]   Norrmans kopiebok i RA, Kopiesamlingen I, vol. 235; de tre egenhändiga breven i RA, Oxenstiernska samlingen, E 672, och Uppsala universitetsbibliotek, E 387 a.

[6]   Till och med januari 1643: från AO 27 brev på latin, 3 på svenska; från EO 1 på latin, inget på svenska. – Juli 1643–oktober 1645 (Europatouren): från AO 5 brev på latin, 15 på svenska; från Erik 37 på latin, 15 på svenska.