Marinens fartyg 1824–2006
Flottans fartyg har också namn! Hur dessa har sett ut har givetvis skiftat, trender och de facto-standarder har kommit och gått, men det finns mönster som hållit över tid. Traditionellt brukar ju fartyg ha olika kvinnonamn, men detta har inte varit lika vanligt i den kungliga flottan. Detta är ett mindre register över flottans fartyg mellan mitten på 1800-talet och till nära nutid och som innehåller uppgifter som fartygsnamn, fartygens år i tjänst och deras öden efter utrangering mm. Registret är donerat till Riksarkivet av en forskare och om det är helt komplett går inte att svara på, men alla fartyg som har egna arkiv bevarade på Riksarkivet finns i alla fall med i registret.
Datamängd: Register över fartyg
Tid: 1824–2006
Ladda ner: Csv, Excel
Information: Postbeskrivning
Licens: CC0
Publicerad: 2020-06-12
Uppdaterad: –
Den kungliga flottan
Flottan har en lång historia som är förbunden med Sveriges utveckling till ett självständigt rike runt slutet av medeltiden. I Sverige började man tidigt att bygga fartyg som enbart skulle användas som örlogsfartyg, till skillnad mot det vanliga förfarandet, att fartyg konstruerades som handelsfartyg, som bestyckades i händelse av krig. Det var dock först under Gustav Vasas regeringstid som det skapades en örlogsflotta i mer modern mening. Ända in i våra dagar konstruerar Sverige på egen hand fartyg för militära ändamål. I början av 1800-talet var senaste gången Sveriges flotta engagerades i strid, då mot Ryssland i samband med att Finland övergick i rysk kontroll. 1862 konstaterade den svenska regeringen att örlogsfartyg byggda i trä inte längre var användbara i strid och det första svenska pansarbåten i tjänst blev John Ericsson, namngiven efter dess konstruktör. John Ericsson var en så kallad monitor och enligt registret togs den i tjänst 1865 och utrangerades 1918 för att året efter säljas till Gotländska kalkstenskompaniet. En annan av de totalt femtontalet fartyg av monitortyp som svenska flottan befogade över, Sölve, togs ur bruk 1919 och finns enligt registret sedan 1985 på Maritima museet i Göteborg.
Namnen då
Och så var det detta med namnen. Det finns som sagt mönster i hur fartyg inom flottan namngivits. I slutet av 1700-talet var det vanligt med namn som skulle spegla monarkens egenskaper och fartygen namngavs Dristigheten, Äran och Tapperheten. Namn som kom att återanvändas senare, under tidigt 1900-tal. Under 1800-talet och in i modern tid har namn som har sitt ursprung i den nordiska mytologin som Garmer, Fenris och Folke varit vanligt förekommande. Många namn är återanvända genom åren, till exempel Munin som enligt registret har varit namn åt inte mindre än fyra fartyg mellan åren 1887 och 2000. Av någon anledning har minsvepare traditionellt namngivits efter små och medelstora öar, som Arholma, Aspö och Ornö (enligt registret sjösatta 1939, 1962 och 1953). Gotland och Öland, våra stora öar, har fått ge namn åt större fartyg. Sen finns såklart de andra geografiska fartygsnamnen med landskap- och stadsnamn.
Fartyget Älvsnabben förtöjt vid kaj.
Postbeskrivning
| Fält | Beskrivning |
|---|---|
| Freds Id | Freds-ID på fartyget. |
| Namn | Fartygets namn. |
| Typ | Typ av fatyg, t. ex. Minsvepare, Vedettbåt och så vidare. |
| Byggd/inköpt | År då fartyget är inköpt eller byggt. |
| ombyggd | Ombyggnadsår. Angivet när känt sådant finns. |
| utrangerad | Vilket år fartyget utrangerats från flottan. |
| öde | Information om fartygets öde efter utrangering. Där uppgift saknas anges "okänt". |