Analysgrupppens utredningar – Estoniasamlingen - Riksarkivet

Estoniasamlingen Söktips

Fritext Info

Endast digitaliserat material Info

Typ av arkivenhet

Arkivbildare

Referenskod

Datering Info

Ämnesord

Avsändare

Mottagare

Språk

Söktips

Analysgruppens utredningar

Hösten 1997 tillsatte Regeringen en analysgrupp som fick i uppdrag att granska samhällets agerande i samband med Estoniakatastrofen. Analysgruppen för granskning av Estoniakatastrofen och dess följder leddes av Röda korsets dåvarande ordförande, Peter Örn. I övrigt bestod den av f.d. ordföranden i Kommunalarbetareförbundet Lillemor Arvidsson, dåvarande gästprofessorn i journalistik, Christina Jutterström, hovpredikanten och professorn i allmänpsykiatri, Conny Nordin, samt professor emeritus Stig Strömholm. Lillemor Arvidsson begärde att få lämna uppdraget och entledigades den 23 mars 1998 då hon efterträddes av dåvarande verkställande direktören för Spri, Leni Björklund.

Analysgruppen ägnade stort utrymme åt att beskriva de händelser som inträffade från den 28 september 1994 fram till och med oktober 1998. Gruppen granskade olika myndigheters agerande inklusive Regeringen och regeringskansliet. Man lade särskild vikt vid att studera huruvida det var rätt myndighet som agerade i olika sammanhang och vilka underlag som legat till grund för de beslut som fattades.

Analysgruppen har också beskrivit den roll som organisationerna för anhöriga och överlevande kom att spela.

Den första rapporten, En granskning av Estoniakatastrofen och dess följder (SOU 1998:132 del 1 och 2), lämnades i november 1998. Rekommendationen till Regeringen var att ”Ansträngningar bör göras för att omhänderta och identifiera omkomna som finns inuti eller utanför M/S Estonia. Målet bör vara att de döda under värdiga former ska kunna omhändertas och begravas på det sätt som de anhöriga finner lämpligt. För omkomna som ej kan identifieras bör särskilda åtgärder vidtas som exempelvis gravsättning på gemensam minnesplats i endera Sverige eller Estland”.

Svenska Regeringen kunde inte avgöra denna fråga ensam utan var tvungen att rådgöra med regeringarna i Estland och Finland. Resultatet av dessa blev att inga åtgärder skulle vidtas för att bärga omkomna. Platsen för förlisningen skulle även fortsättningsvis betraktas som en gravplats.

I sin andra rapport "Lära av Estonia" (SoU 1999:48, del 1, del 2, del 3 och del 4) gav Analysgruppen en rad konkreta förslag på hur den svenska krisberedskapen kunde stärkas för framtiden.

Analysgruppens intervjuer

Analysgruppen intervjuade berörda statsråd i såväl den avgående som tillträdande Regeringen hösten 1994, politiska tjänstemän, tjänstemän i regeringskansliet samt företrädare för berörda myndigheter. Alla medlemmar i Etiska rådet intervjuades, några psykiatriker, läkare, dykare och medlemmar i ID-kommissionen. Dit hör bl.a. förre statsministern Ingvar Carlsson, Ines Uusmann som var kommunikationsminister med ansvar för Estoniafrågan de första åren, efter förlisningen och Johan Franson, rättschef vid Sjöfartsverket som ansvarade för en ”konsekvensanalys avseende omhändertagande av de omkomna från färjan Estonia inför ett samlat ställningstagande” Lennart Berglund, ordförande i stiftelsen Estoniaoffer och anhöriga (SEA). Delar av olika intervjuer kan avlyssnas i informationsbanken. Alla intervjuer har dokumenterats skriftligt.

Här finner du en förteckning över intervjuerna.