Sök i arkiven
Genvägar MENY

Axel och Erik Oxenstierna – brev från åren 1632–1654

Brevväxlingen mellan Axel Oxenstierna och sonen Erik är utgiven i tryck som del I:17 i editionen "Rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling (AOSB)", Stockholm 2016.

Länk till breven

Utgivningsprinciper

Italien oktober 1644–februari 1645

Även i Italien reste Erik Oxenstierna inkognito, såsom tysk adelsman trodde han sig lätt kunna smälta in bland alla utlänningar som sökte sig till Rom (10 november 1644, "Reg.nr" 6136).

I början av oktober 1644 anlände han till Genua.[37] Därifrån gick resan den 14 oktober till sjöss utmed kusten till Sestri-Levante. På grund av dåligt väder tog man sedan landvägen och fortsatte på mulåsnor genom de liguriska bergen via Borghetto och Sarzana till furstendömet Massa. Där besöker Erik de berömda marmorbrotten vid Carrara, men intresserar sig också för ruinerna vid Luni, som ansågs vittna om goternas framfart i Italien. Efter uppehåll i Pisa, Lucca och Pistoia kom han omkring den 20 oktober till Florens, varifrån han skickar en första rapport till fadern (28 oktober 1644, "Reg.nr" 6135). I Florens stannade han i drygt en vecka innan resan fortsatte till Rom. Nästa bevarade brev är därifrån, daterat den 10 november ("Reg.nr" 6136).

I Rom stannar Erik sex veckor, från början av november till mitten av december. Han gör utflykter till Frascati, Tivoli, Ostia och Civitavecchia, men släpper ganska tidigt tanken på att fortsätta till Neapel. Ett stort utrymme ägnas i breven (eller åtminstone i de bevarade brevutdragen) åt hov- och gudstjänstceremonierna vid Vatikanen. Erik besöker flera gånger påvemässan i Sixtinska kapellet, han följer några av de dagligen förekommande processionerna, i synnerhet den nye påvens (Innocentius X) traditionella s.k. kavalkad genom staden, från Vatikanen över Kapitolium till San Giovanni in Laterano, han bevittnar installationen av en ny kardinal, påvens nepot Camillo Pamphili, och ett consistorium secretum, påvens offentliga audiens för kardinalerna. Särskilt utförligt rapporterar han om den ommöble­ring i kurians ledning som pågick hösten 1644, sedan släkten Barbe­rinis maktposition i och med valet av Innocentius X hade rubbats och börjat övertas av företrädare och anhängare till släkten Pamphili.

Över Loreto, Bologna och Ferrara kom Erik till Venedig, sista anhalten på hans Italienresa. Första brevet därifrån är daterat den 3 januari 1645 ("Reg.nr" 6141). Stadens rikedomar och väl ordnade förvaltning, den stora friheten som främlingar åtnjuter och som omfattar både kristna och ickekristna, stadens ställning som omslagsplats mellan orient och occident – allt detta gör stort intryck och framhävs i breven. Karnevalen har kommit igång och drar till sig allas uppmärksamhet, men samtidigt blir det utrikespolitiska läget alltmer hotfullt. Sultanen har ställt ultimatum och krävt att hamnen i Kandia på Kreta öppnas för osmanska krigsfartyg – Venedig står på tröskeln till ett krig som skulle pågå i 25 år. De åtta bevarade utdragen ur Eriks brev från Venedig bjuder på ett kaleidoskop av intryck, iakttagelser och sakinformationer och man kan bara beklaga att varken hans brev eller hans resedagbok är bevarade.

Under Eriks vistelse i Italien tycks postförbindelsen med Sverige i stort sett ha legat nere. Hans brev (14 st. är bevarade genom Norrmans utdrag) når fadern med stora förseningar, han själv kan i Venedig i början av januari 1645 ta emot ett brev från fadern, av allt att döma det första sedan han lämnat Holland.

Från Venedig bröt Erik Oxenstierna upp i slutet av februari 1645. För återresan valde man vägen över Padua, Verona, Brescia, Bergamo över alperna till Schweiz (Zürich, Basel). Efter en avstickare till Elsass med besök i Strasbourg, Benfeld (med en svensk garnison), Colmar och Breisach fortsatte sällskapet via Bern, Fribourg, Genève och Lyon till Paris. Vid månadsskiftet april/maj 1645 anlände Erik till den franska huvudstaden.[38]

[37]  I Lars Norrmans kopiebok ingår utdrag ur Erik Oxenstiernas italienska resedagbok, nämligen 14–19 oktober från Genua till Pisa och enstaka dagar under vistelsen i Rom i november och december (RA, Kopiesamlingen I, vol. 235, fol. 217 ff.). En samlad redogörelse för EO:s resa från Genua till Venedig lämnas av Durell i ett brev till AO den 10 januari (20 januari st.n.) 1645 i RA, Oxenstiernska samlingen, E 590.

[38]  Uppgifter om återresan från Italien finns i Durells rapporter till AO den 25 mars från Strassburg och den 26 april (6 maj st.n.) 1645 från Paris, i RA, Oxenstiernska samlingen, E 590. Se även EO till AO den 2 maj 1645 från Paris ("Reg.nr"6148).