bild
Arkiv

Blombacka Bruk


Blombacka Bruk

Historik


Hökebrohammar

Ungefär 2 km söderut från Lindfors Bruk och efter samma vattendrag, Lindforsälven och längre ned Borserudsälven, ligger en gammal bruksplats, Hökebrohammar. Rester av hammarslagg visar platsen för tidigare verksamhet. År 1640 söker och erhåller kronans befallningsman, kronofogden Joen Larsson f omkr år 1600 privilegium på uppförandet av en hammare vid Borserudsbron i Nyeds socken. Byggnad med hammare blev färdig nästa år och kallades Hökebrohammar. Joen Larsson, vars barn i första giftet med Anna Bratt, dotter till Per Bratt till Höglunda, togo tillnamnet Ekman, blevo stamfäder till den stora och bekanta Wärmlands- och Göteborgssläkten Ekman, som betytt så mycket inom svenskt näringsliv. Den första hammarsmedjans saga blev kort, då byggnaden nedbrann redan år 1654. Smedjan tyckes ha återuppbyggts omedelbart och var i gång till omkring år 1758, då driften nedlades. Enligt gamla uppgifter nedlades smidet på grund av koncentration av bruksrörelsen vid Brattfors och Lindfors, vilket tyder på att Hökebro rätt tidigt kom i Brattars ägo. En dotter till Joen Larsson och Anna Bratt; Ingrid, blev gift med återuppbyggaren av Brattfors, Anders Andersson Bånge-Bratt. En vacker gravsten över Anders Bratt och Ingrid Joensdotter Ekman finnes vid Brattfors kyrka. Anders Bratt dog 1677 och hans fru Ingrid omkring 1690.

I 1695 års hammarskattelängd stå Gustaf Bratt f 1665 d 1721 och Henrik Strokirk som ägare, dessa voro resp son och svärson till Bånge-Bratt i Brattfors. Gustaf Bratts andel övergick sedan till hans son Jacob Bratt f 1703 d 1728 och Strokirks del till hans son Daniel Strokirk. Ena hälften av hammaren förvärvades omkring 1756-1757 av Emanuel Geijer för Uddeholms Bolag, men överläts inom kort på brukspatron Carl Gustaf Geijer (delägare i Fösked) som i sin tur överlät delen på sin broder Christoffer Geijer på Lindfors f 1709 d 1760.

Smidet vid Hökebro belöpte sig gynnsamma år till ej mindre än 450 Sktt = ca 75 ton. Joen Larsson hade en betrodd inspektör som bland mycket annat även skötte Hökebro. Hans namn var Torsten Larsson en synnerligen driftig man enligt uppgift.

Joen Larsson blev en ganska förmögen man. Han ägde egendomar på flera platser och gård i Karlstad. Samtidigt med Hökebro anlade han en smältsmedja i Glumserud i Wäse. Han bodde under en följd av år på Ökne i Östra Fågelvik som han ägde, men flyttade på äldre dagar till sin gård i Karlstad och dog där år 1674. (Hans barn i första giftet kallade sig Ekman.)

Efter smidets nedläggande vid Hökebro 1758 begärdes och erhölls privilegium på uppförande av en manufaktursmedja med 1 knipp- och 2 spikhammare samt skärverk, vilket också beviljades: Smedjan antages ha kommit i gång något av åren 1765-1775: År 1867 eller 1868 då smedjan brann hade tillverkningen av spik varit i gång i ungefär 100 år med ett utsmide av spik som antagligen kan beräknas till ca 50 Sktt = 8,5 ton årligen. Vid Glumshammaren finnes en uppgift om ett utsmide av 35 Skatt på en spikhammare och Hökebro har 2, alltså = ca 8,5 ton.

Den sista spiksmeden hette Gewert, alltså av vallonsläkt vilken dog ej så långt efter smedjans brand. Hans änka, en liten blid och snäll gumma, kommer jag mycket väl ihåg från barnåren. Hon bodde i en liten kammare på "Kron" och gick under namnet "Gewertsmora". Då hennes man levde bodde de i den gamla smedsbostaden som låg på norra sidan järnvägen, med revs då järnvägen byggdes.

Kvarnägaren Oscar Andersson, som köpte kvarnen med område av Uddeholms AB 1934 meddelade mig en gång, att han funnit hyttslagg på norra sidan om dammutloppet i närheten av tomten för tegelbrännugnen. Jag har också givit akt på att på samma sida och i kanten av utloppet från dammen finnes en del virke i botten som kan tyda på något tex botten av hus för vattenhjul. Månne detta kan vara platsen för Borseruds hytta som Fernow talar om? De gamla hyttorna Acksjö- Mångs- och Borserud stodo öde då Fernow skrev sin bok omkr 1773. Bron över dammen vid Hökebro kallas Borserudsbron i någon gammal handling, vilket möjligen kan tyda pa att Borseruds hytta varit uppförd här. Då några synliga hyttslagghögar ej finnes är det väl mest troligt att hyttan blivit förväxlad med Månshyttan som låg på Borseruds utskogs marker.


Övrig bebyggelse i Hökebro

Tegelbruket var antagligen i gång rätt tidigt omkr 1779. I historiskt geografiskt lexikon av år 1864 angives att en ombyggnad av tegelbruket blev verkställt år 1849. Tillverkningen var ej stor. År 1850 tillverkades här 23 000 st taktegel och 46 000 st murtegel, antagligen 12" sten som då i allmänhet användes. Då vattenståndet i dammen stod 1 á 1 1/2 m lägre än nu, togs leran i dammens kant dvs på norra sidan, en synnerligen väl passande råvarutillgång, som låg i omedelbar närhet av bruket.
Mellan dammen och B J synes också vid lågt vattenstand, att leran under första driftstiden blivit tagen här. Efter Bergslagsbanans tillkomst utsågs etc område sydost om "Kron" därifrån leran sedermera hämtades. Efter stagnation under några år återupptogs tillverkningen omkring 1890-1892 och fortsatte till år 1914 då tillverkningen för alltid nedlades. Tegeltillverkningen under sommarmånaderna belöpte sig på ca 125 á 150 000 st prima handslaget murtegel som var mycket eftersökt på grund av sin styrka och sitt vackra utseende. I södra fasaden på Blombacka kontor kan man se prov på detta tegel. Tegelbruket revs omkr 1927.


Kvarnen

Den gamla kvarnen vid Lindfors Bruk var belägen nedom nedre dammen eller den s k sågdammen, med en bro från dammkrönet till kvarnens ingångsdörr. Som barn var jag flera gånger och tittade på den gamla kvarnhuset som ännu fanns kvar. Någon gång omkring 1870 beslöts Lindfors Bruksägare att bygga en ny kvarn i och för erhållande av större mäldtillgång samtidigt som den gamla började bliva rätt förfallen. Som lämpligaste plats ansågs Hökebro bliva, på grund av sitt läge både vid landsväg och byväg.

Den nya dammen av sten uppfördes där den gamla stått och samtidigt höjdes vattenytan i dammen med 1 á 1 1/2 meter för erhållande av större magasin och högre fallhöjd. En kanal grävdes för vattenförningen till kvarnen. Kvarnen byggdes med 4 par stenar därav ett för stålsiktning. Senare insatte min far ett par stenar för skrädning. Fallhöjden vid kvarnen blev 6,6 meter. Vattenföring ca 1 m3 per sek. Omkring år 1872 blev bygget färdigt.
Den första mjölnaren hette E Backman förut mjölnare vid gamla kvarnen i Lindfors. Då han slutade 1873 kom min far J P Hallin dit och skötte kvarnen i ej mindre än 33 år eller till och med 1906. Föräldrarna bodde först i den gamla Smedsbostaden på norra sidan järnvägen och inflyttade först 1875 i den nybyggda mjölnarbostaden, där jag och mina syskon tillbringat vår barndoms- och första ungdomstid. Det är inte endast som födelsort denna plats har intresse för mig, utan även, att jag kan räkna grundaren av Hökebro första smedja Joen Larsson som stamfader.
Uppgifterna härom äro erhållna genom Domprosten C W Bromander, Kila och Bankdirektören Gust Ekman, Arboga.


Högåsfallet

Ca 250 m nedanför kvarnen ligger det s k Högåsfallet, vilket tidigare tillhörde Ingeniören C J Nilsson på Högåsen. Nilsson byggde här en damm omkring år 1889, jämte en mindre byggnad inrymmande turbin, för, medelst linledning, drift av behövlig kraft å Högåsens gård såsom tröskverk, vattenpump m m. Ing Nilsson försökte sig på, att i den första lilla byggnaden göra försök med sågning av brynstenar. Denna tillverkning kom knappast i gång förrän försöken upphörde. Antagligen ansåg han att tillverkningen ej skulle bliva lönande. Ing N berättade för mig en gång att vid byggandet av dammen i synnerhet kolstybbe var tillfinnandes i stor mängd vid södra landfästet men även något härdslagg ävensom gamIa stockar i bottnen. Detta skulle tyda på en tidigare dammbyggnad. Då området mitt emot ung, d v s på andra sidan järnvägen går under benämningen "Hammargärdet" har jag tänkt mig möjligheten av att Joen Larssons första hammare var förlagd hit.

År 1902 byggdes eller tillbyggdes det lilla "fabrikshuset" till träullfabrik, samtidigt som en dynamo insattes för belysning och elkraft till Högåsen. Den gamla linledningen nedtogs så småningom. 2 träullmaskiner insattes och tillverkningen var i full gång år 1903. Virket för nedhyvlingen höll Ing Nilsson huvudsakligen från egna skogar. Efter fullständig elektrifiering av Blombacka sedan den nya kraftstationen vid Blombacka kommit igång 1907 och sedan sonen Karl Nilsson inköpt Högåsen av sina föräldrar, insattes ytterligare en maskin.

Efter Disp Karl Nilssons död i dec 1909 inköptes bland annat Högåsen med tillhörande vattenrätter av Blombacka Aktiebolag, som drev fabrikationen t o m år 1911 då denna lilla tillverkning nedlades och maskinerna såldes. Någon vinst på rörelsen under de sista åren var ej att vänta på grund av de alltjämt sjunkande marknadspriserna vid denna tid.

Rester av den raserade dammen och delar av grunden till träullfabriken är det enda som finns kvar, vilka dock vittna om människors idoghet i en förgången tid.

Egendomen Högåsen, som efter Riksdagsmannen Nils Nilsson d ä död, övertogs av sonen Ingeniören C J Nilsson, vilken lät nedriva den gamla bostadan och sedan uppföra en ny under åren 1876-1877 på samma tomt, den nuvarande. Ing N påbörjade nu sin verksamhet som konsulterande Ing eller byggmästare som det då hette. Genom sin stora kunnighet på snart sagt alla områden, inte minst då det gällde vattenbyggnader erhöll han snart nog ett stadgat anseende som en mycket skicklig konstruktör. Arbeten strömmade in och tidvis hade han anställda 2 st ritare. Nedskrivare härav var hans sista ritbiträde från våren 1898 till sommaren 1901. En mycket lärorik tid för en ung man. Alla hans ritningar, utom de som gällde Blombacka, överfördes något år efter hans död till Tekniska muséet i Stockholm där de nu vittna om en, för sin tid ovanligt duktig mans insatser på det tekniska området.


Mera om Ing Nilsson och hans söner i samband med Blombacka.

Utdrag ur Nilssonska släktregistret

Efter Domprosten Bromanders undersökning.

Anders Jonsson bodde på 1720-talet i Edet i Nyed, gift med Sigrid Nilsdotter.
Bland flera barn:

Gabriel Andersson f 27/10 1724, lantbrukare å Edet från 1750-talet till ca 1794, bor därefter hos sin son i Hedås,
gift med Britta Andersdotter f 1726 d i Hedås den 15/12 1799.

Nils Gabrielsson, son av Gabriel Andersson född 4/1 1757 i Edet, bor i Edet till 1795, bor i Hedås 1795-1805, sedan i Laskerud d 1830, gift den 30/10 1785 i Nyed med Maria Nilsdotter f 20/3 1762 i Karlsberg, död 16/5 1828 i Laskerud, dotter av Hemmansägaren Nils Hansson och Elin Eriksdotter. Bostaden i Laskerud kallades "Herrgården" och gör det ibland ännu.

Nils Nilsson d ä, son av Nils Gabrielsson f 30/7 1801 i Hedås riksdagsman, död 14/3 1864 på Högåsen. Gift den 26/10 1824 i Nyed med Maria Lethenström f 5/9 1805 på Högåsen d 5/1 1898 i Filipstad, dotter av Anders Lethenström f 1766 d 18/9 1815 på Högåsen och Maria Månsdotter f 1780. N N flyttade från Laskerud till Högåsen.

Carl Johan Nilsson, Nils Nilssons son, Ingeniör och Disponent, född pa Högåsen 19/9 1828 d på Högåsen 25/1 1920: Gift den 28/8 1864 med Hilda Olivia Sofia Pihlgren född i Molkom den 3/10 1842, död på Högåsen 1/1 1924, dotter av Handlanden Johan August Pihlgren i Molkom, född i Norra Råda den 24/4 1816, död i Kungälv den 24/9 1898 och hans maka Sofie Sandberg i Gällserud f 4/7 1820 död i Kungälv 2/11 1899. Sofie Sandberg var dotter till bergkonstmästaren vid Persbergs gruvor och ägare till Gällserud Erik Sandberg f 8/1 1784 d 11/7 1844 och hans hustru Anna Sofia Fallin från Fellingsbro, Ekeby f --- d 1869.

Carl Johan oeh Hilda Nilssons tvenne söner:
Karl Nilsson f på Högåsen Nyed den 16/10 1871, Ing och Disponent för Blombacka AB, död på Blombacka 20/12 1909. Gift i Ystad den 8/5 1901 med Ida Karolina (Karin) Geijer f 8/5 1880 död på Kärn (vid tillf besök i Stockholm) den 28/4 1945. Fru N gifte om sig den 17/7 1915 med godsäg Erik Abr Eriksson från Hedås f 18/4 1873. De inköpte Kärn och bosatte sig där.

Nils Nilsson född på Strömsnäs, Karlskoga den 10/9 1873 d i Karlstad den 2/8 1948. Disponent för Blombacka AB fr o m 1910 t o m 1929. Riksdagsman. Gift med Maria Karolina Andersson från Norrköping f den 20/5 1884 död 12/1 1947 i Karlstad,

Dottern Anna Nilsson, kassörska och bokförare under en lång följd av år för Blombacka AB, f 23/12 1865 på Lesjöfors d i Stockholm.


Borseruds kvarn, såg o tegelbruk

Grundaren av rörelsen i Borserud var mjölnaren sedermera kvarnägaren Anders Jakobson, mjölnarson och inflyttad från Östanås i Älvsbacka, född i Östanås den 14/7 1841, död i Säffle den 30/3 1923, vilken tillsammans med sin svåger Nettenström i febr 1867 inköpte en egendom i Borserud med tomter och vattenrätter vid Borserudsälven. Nettenström blev hälften ägare i företaget fr o m aug samma år.

Uppförandet av en kvarn gick raskt och i slutet av nov månad samma år kunde det första stenparet sättas igång. I början av juni 1868 voro de andra båda stenparen färdiga för igångsättning det ena paret med siktverk. I aug månad 1868 påbörjades uppförandet av bostadslägenhet (numera arbetarebostad) vilken var hjälpligt färdig för inflyttning i nov 1868.

Jakobsson fick goda inkomster från början då riklig mäldtillgång förefanns emedan den gamla kvarnen vid Lindfors Bruk låg litet avsides och den nya kvarnen vid Hökebro ännu ej blivit byggd. Enligt Jakobssons anteckningar gick det så bra att i maj 1869 alla skulder voro betalda. Han förfogade över ett mindre kapital från början.

År 1871 inköpte den en egendom nere vid Borserudssjön där Nettenström bosatte sig.

År 1881 sålde Nattenström sin andel i kvarn och egendom till Jakobsson och reste till Amerika.

Såg och tegelbruk tillkom år 1884. Mejeri avsett för köpmjölk byggdes och igångsattes på hösten 1887. Arbetarebostad med missionssal i andra våningen uppfördes år 1888. Samtidigt byggdes en liten reparationsverkstad med smedja mellan sågen och kvarnen. Vid samma tid ungefär insattes en valsstal i kvarnen och Jakobsson lade sedermera an på handelsmäld.

År 1895 insattes en dynamo i kvarnen och elektriskt ljus infördes i alla byggnader.

På grund av de många och långa transporterna av mjöl och tegel från Borserud till Lindfors järnvägsstatian beslöt J så småningom att flytta hela industrien i Borserud till Repartorp strax ovanför järnvägsstationen, samt överföra elektrisk kraft i och för driften av anläggningen därstädes, i synnerhet som eget tomtområde stod till buds.

I början av år 1898 reste en av sönerna till Västerås och Asea och skaffade de uppgifter som fordrades för att sätta igång med egen tillverkning av de elektriska maskiner som behövdes för kraftöverföringen ifråga. Efter ett par månaders uppehåll i Västerås återkom han i sällskap med tvenne elektriker som satte igång tillverkningen. Jakobsson, som var en energisk kraftkarl, lät t o m själv gjuta alla delar i en provisorisk uppförd gjutugn samt tillverka alla modeller för ändamålet, detta med hjälp av en gammal gjutmästare. En generator på 100 Hkr samt tvenne motorer på respektive 65 och 30 Hkr kommo till stånd. Samtidigt byggdes en damm som lades en bit ovanför nuvarande Blombacka övre damm med tubledning med till kvarnen, som revs till hälften och inrättades till kraftstation. Små rester av denna gamla trädamm finnes ännu kvar.

På den av Jakobsson ägda egendomen i Repartorp uppfördes i rask följd kvarn och tegelbruk jämte stickspår till stationen och rörelsen sattes igång, att börja med kvarnen, i medio av juli 1899 och det syntes gå bra att börja med. Då Jakobssons ekonomi blev svårt ansträngd under det myckna byggandet och balansen ej kunde återställas, yppade svårigheter efter några års drift och 1905 ellar 1906 måste J gå i konkurs. Blombacka AB blev sedan ägare av Jakobssons egendomar med byggnader samt vattenrätter både i Borserud och Repartorp, utom en del åkerjord i Borserud som L M Larsson (i Borserud) övertog. Men Jakobssons energi och framåtanda var det inget fel på. Efter att något år med sina söner ha arbetat vid Blombacka med tillverkning av resårsängar och bottnar bosatte de sig i Säffle där de började en fabrikation med samma tillvärkning. Detta företag blev Aktiebolaget Jakobssons Industrier och har vuxit upp till en större industri i sitt slag med tillverkning numera endast av möbler.

Jakobsson fick alltså på gamla dar se frukterna av sin energi och oräddhet, visserligen med god hjälp av sina duktiga söner, och kunde med tillfredsställelse se tillbaka på sitt långa arbetsfyllda liv.

Några rester av bebyggelsen efter älven äro utom kvarngrunden, borta. Där såg och tegelbruket lågo byggdes sedermera en dansbana men även den är försvunnen.

Fastigheten i Repartorp med byggnader således av Blombacka i början av 1910 till Skattkärrs tegelbruk och fick namnet Aktiebolaget Fintegelbruket. Nuvarande ägare är C M Jansson och tillverkningen består mest av takpannor.


Krakerud i aug 1949

G Hallin

Uppgifterna har jag till stor del erhållit av äldste sonen civilingeniören P Jakobsson, Säffle.



BLOMBACKA


Pappersbruket

År 1848 (eller 1847) inflyttade från Mariestad en pappersmakare Samuel Blomberg som inköpte en jordavsöndring i Hemmanet Borserud med tillhörande vattenrätt och anlade ett pappersbruk som han gav namnet Blombacka. Blomberg var född den 29/1 1808 i Mariestad och alltså en man i 40-årsåldern då han påbörjade sin verksamhet här. Före Blombergs hitkomst fanns här endast en gammal husbehovssåg som var använd av Borseruds byabor. Enligt uppgift en mycket enkel sågram med ett par blad.

Lilla byggningen i d s k "Gropen", låg utanför det först inköpta området och tillkom tidigt och kanske före Blomberg. Här bedrev färgaren Gustaf Lanner en svåger till A G och C J Carlsson i Borserud, sin färgerirörelse under en följd av år i mycket blygsam omfattning.

Delar av gamla dammen fanns kvar ända tills nya linslageri-byggnaden tillkom år 1934. Grundstenar under gamla linslageriet var även en kvarleva från pappersbruksbyggnaden. Blomberg fick sina byggnader jämte damm etc färdiga omkring år 1849 (inkl bostaden) och tillverkningen tog sin början.

I historiskt geografiskt lexikon från 1864 uppges att tillverkningan under år 1849 hade ett värde av 9100:- rdr rmt. Jag antar att tillverkningen ej var i gång förrän långt fram på året och att det angivna värdet utgör en del av årsvärdet.

Av kartskissen framgår att en sump var byggd från dammen ned till fabriken och i ändan på denna ränna fanns i bottnen ett vattenpådrag för igångsättning av ett under sumpen befintligt vattenhjul som mad sin axel eller hjulstock ledde in i fabrikens undre våning och levererade behövlig kraft för lumpens sönderrivning, tvättning, pressning och glättning m m.

Enligt Skoglund var tillverkningen förlagd i undre våningen och i den övre samt i vindsvåningen skedde torkningen av papperet,

Efter sortering av insamlad lump jämte tvättning, rivning, blekning och silning m m samlades den upplösta massan i stora kar och upptagningen tog sin början. På fyrkantiga ramar avpassade efter önskad pappers- eller pappstorlek och försedda med mycket fin silduk upptogs sedan massan för hand. De som utförde detta arbete måste vara synnerligen skickliga och i yrket tränade pappersgesäller, som med vant öga kunde bedöma papperets tjocklek och jämnhet etc i synnerhet då det gällde skrivpapper. Från silramen stjälptes massaarket ut på en fyrkantig tygbit av ylle i samma storlek som ramen. Sedan en yllelapp blivit lagd över arket fortsatte upptagningen av massa, med en yllelapp mellan varje ark.

Sedan en stapel på detta sätt erhållits fördes denna till en press i och för avlägsnande av vattnet. Efter lösgörande av ylledukarna från papperet hängdes arken upp för torkning i mellan- och övre våningen. Efter glättning om detta ifrågakom, samt sortering och syning, var papperet färdigt för inpackning och försäljning.

Antagligen bestod större delen av tillverkningen av s k lumppapp i ark om ca 1/2 mtr 4-kant som hade sin användning för beklädnad av innerväggar i bostadsrum.

Råvaran d v s lumpen, hopsamlades och inköptes av s k lumpsamlare som foro omkring med en dragkärra och besökte både städer och byar. Då de i sina nederlag hade fått ihop ett hästlass fraktades detta med hästskjutsar till fabrikens förråd. Även gammalt papper samt gamla böcker m m var begärligt. Jag har hört berättas att t o m gamla fina biblar med läderspännen hänsynslöst höggs sönder och maldes till ny pappersmassa. För sådana blivande dyrgripar kanske lumpsamlaren endast betalt några få ören.

Vinstresultaten för denna tillverkning var väl aldrig någon särdeles lysande. år 1866 dog Samual Blomberg vid 58 års ålder. Tvenne av sönerna, Adam född 1845 och Otto född 1847 övertogo nu brukets tillverkning. Redan 1869 kommo de nya ägarna på obestånd och försattes i konkurs samtidigt som rörelsen nedlades.

Under 6 â 7 månader 1867 tillverkades enl uppgift följande kvantiteter papp och papper:

237 ris Cardus, 78 Lu Bokpapp, 414 ris Maculatur och Concept, 17100 ark Förkydning samt 80 ris omslagspapper, med ett sammanlagt och åsatt värde av endast 3367:- riksdaler riksmynt.

I en gammal kapitalbok från 1867 var fastigheten upptagen till 8000:- r.r och utgående inventarier till 5700:- r.r. Otto Blomberg lade sig till med titeln brukspatron och hans bror Adam nöjde sig med faderns titel fabrikör.

Enl Ingående Inventariepersedlars konto värderades efter Blombergs död den personliga lösegendomen till 2036:- r.r. men inbringade vid auktionen endast 1770:- r.r. Klockaren i Nyed A Hindriksson boende i Hulteby skötte auktionsbestyren. (Melins-egendomen). Hindriksson var svärfar till min lärare L Thorén.


Några Nyedsnamn tagna från konton i avräkningsbok från åren 1868-1869:

Bröderna A G och C J Carlson, Borserud
Mjölnaren Anders Jakobsson
Färgaren Gustaf Lanner
Jan Nilssons sterbhus
Erik Janssons
Hemmansägare Edvard Engelgren Borserud
Skomakarna Carl Wallin och C J Svensson "
Hemmansägare Gabriel Jansson, "
Handlanden J A Philgren,
Olof Olsson, Borserud
Målaren J Lindkvist Hökebro
Hemmansägare Jan Magnusson, Skinnartorp
Doktor E V Wacklin, Duvenäs (läkare)
Brukspatron K W Geijer, Fösked
Godsägare P A Olsson, Råglanda
Riksdagsman Nils Nilssons Sterbk. Högåsen
Lindfors Bruk 7/18 ) Lindfors var uppdelat på detta sätt till fram på 70-talet
" " 11/18)
Pappersgesällerna J Skoglund och A Ekman m fl.

Efter Blombergska konkursen inköpte ett konsortium samtliga fastigheter och började en ny tillverkning nämligen av säkerhets-tändstickor. Företaget kallades Blombacka Aktiebolags Tändstickefabrik. Fabrikationen förlades huvudsakligast i de gamla lokalerna efter någon ombyggnad och inredning passande för ändamålet. För drift av maskiner etc användes samma vattenhjul som för papperstillverkningen. Då fabriken nedbrann omkring 1872 eller 1873 hann företaget aldrig lämna någon ekonomisk vinst. Vad som finns kvar som synligt bevis är en tändsticksask (utan plån) som finnes på monterbordet i Blombacka kontor. Jag har hört berättas att askarna tillverkades och hopklistrades i hemmen omkring Blombacka-trakten och företaget tillhandahöll behövligt material. Betalningen för detta arbete lär ha varit synnerligen ringa.

Ett nytt företag under namn av Blombacka Tändstickefabrik Surt övertogo nu fastigheten och vad som ev var kvar av byggnaden och byggde tvenne nya fabrikshus av tegel och tillverknigen av tändstickor påbörjades på nytt. Huruvida intressenterna delvis voro densamma som ägde den brunna fabriken har jag mig ej bekant. Driften pågick i ca 5 á 6 år eller till omkring 1879 då tillverkningen nedlades. Jag har hört berättas att det experimenterades mycket med tändsatserna, som ej ville bli bra. Ena satsen lyckades och en annan misslyckades varför en hel del måste vrakas, köras bort och gräves ned. Enligt meddelande var ledaren för fabriken (den sista) en herre vid namn Ryckler, mera vet jag ej. Att fabrikationen nedlades berodde väl på tekniska motigheter och en följd därav liten produktion, varför vinsten blev ringa eller ingen.

Efter att fabrikshusen stått öde ett á två inköpte Blombacka Aktiebolag genom Ingeniör C J Nilsson på Högåsen samtliga fastigheter och vattenfall för kr 15000:- och en alldeles ny tillverkning startades åren 1881-1882, som skulle få varaktig betydelse för hela trakten ävensom för Nyeds kommun. Tillverkningen skulle att börja med omfatta dragen järntråd och ståltrådslinor.


Blombacka Aktiebolag

Ett nytt företag kom som sagt till stånd och den drivande kraften var Ingenjör C J Nilsson på Högåsen. Bland hans släktingar och vänner tillsköts ett aktiekapital av kr 50 000:- och han blev bolagets första disponent och verkställande direktör.

Fastigheten med byggnader och vattenrätten inköptes år 1881 för kr 15 000:- och inventarier kr 2000:-, tillsammans 17 000:- kronor.
I fabrikslokalerna gjordes en del ändringar genom borttagande av obehövliga innerväggar m m. Glögdhus byggdes ävensom en kontorslokal samt bråningshus. I glögdhusets undervåning fanns en ångpanna. Betning av tråden skedde i glögdhuset framtill? Efter inköp av ytterligare mark tillkom ännu en damm, benägen en bit ovanför den gamla husbehovssågen med uppdämning av vattnets nivå med nedre vy vid Jakobssonska kvarnen.

En tub drogs ned till nedre gamla dammen och här uppställdes en turbin som medelst kraftledningslina sista biten levererade kraft till tråddrageriet. En tub lades samtidigt från gamla dammen där linslageriet nu ligger, ned till detta hus, där en turbin insattes och gamla sumpen borttogs. De första linslagningsmaskinerna konstruerade Ing Nilsson själv (med hjälp av sina ritare) och bestodo av 2 st partmaskiner och l hopslagare, den senare ännu igång. Tillkom aven en 6+1 rullars maskin. Senare tillverkades ännu en stående 6-rullig maskin som mest blev använd för hoptvinning av 7-tr staglinor. Modeller till maskinerna tillverkades vid Blombacka. Antalet trådar i linorna var i början begränsat till 72. Tillverkningen av linor kom igång så smått åren 1882-83 av köpt tråd.

Under tiden omkring 1884 t o m 1895 utarrenderades de för tråddragning avsedda lokalerna till firman Mogren och Ollman. Firman ordnade själv med den maskinella utrustningen som naturligtvis var tämligen blygsam. En grov och mediumbänk, en 3-rullars grovbänk samt ett par findragbänkar, det var allt.
Sedan Mogren och Ollman kommit i gång med sin tråddragning köpte bolaget sin lintråd av dem. På den tiden var det endast ohärdad lintråd som användes med 0.20 kolhalt, alltså mjukt material med en brotthållfasthet av 60-80 kg/kvm. I regel var materialet gott och stor seghet uppnåddes.
Ing Ollman var gift och hade familj och Ing Mogren var ungkarl och bodde hos dem i Blombackabostaden.
Mogren och Ollman flyttade 1896 över sin tillverkning till Örebro samt togo sina dragbänkar med utom en liten finbänk som bolaget övertog. Blombacka Aktiebolag hade då egna bänkar i ordning för omedelbar inflyttning och montering. Dessa voro också i detalj konstruerade av Ing C J N. I slutet av 1896 kunde bolaget börja draga tråd med den egna utrustningen.

År 1891 byggdes den första spiksmedjan (nuvarande mek verkstaden och klensmedja m m). På hösten samma år inköptes 4 st något begagnade spikmaskiner som installerades i nuvarande klensmedja. Efter skurning i samma lokal fraktades spiken upp till ovanför liggande rum för packning och etikettering m m, d v s i nuvarande mek verkstaden. M och O tillhandahöll den dragna spiktråden så länge de voro kvar.

Patenteringsugnen (som var en tämligen ny företeelse i Sverige) jämte haspelverk ritades av Ing Nilsson och hans biträde. Några anvisningar i och för ugnskonstruktion erhöllo vi av en Direktör Forsstedt i Västerås som varit i Amerika och bland annat tittat på dylika ugnar. Ugnen gick bra och nu kunde så småningom lina av seghärdad svensk tråd tillverkas. De seghärdade linorna som utmärkte sig för minst dubbelt så stor hållfasthet samt betydligt större slitstyrka utträngde så småningom de ohärdade, som nu äro helt borta.
I samma lokal uppsattes tvenne mycket enkla ugnar för galvanisering och förtenning. Ugnen för grövre arbetade endast med tvenne trådar varför tillverkningen ej blev synnerligen stor.

Omkring år 1895 återkom sonen Ing Karl Nilsson från något års vistelse i Amerika och anställdes vid Blombacka. Tillverkningen och försäljning kom att sedan ligga i hans händer. Han förde med en del nyheter från U.S.A på detta område bland mycket annat pulverdragningen som förbilligade tillverkningen avsevärt. Tillverkningen ökades betydligt sedan den egna tråddragningen tillkom och bättre metoder tillämpades. Ing Karl Nilsson blev så småningom föertagets disponent år 1900 efter sin far och dog mycket ung på Blombacka endast 38 år gammal 1909.

Åren 1902-1903 byggdes nytt spikverk och tråddrageri. Huset var uppfört av stenkorsvirke med välvt tak. Samtidigt byggdes Blombacka nedra damm med tub till ca 60 hkrs turbin. Kraften överfördes till det då nya spikverket och
tråddrageriet medelst kraftledninglina. Fallhöjden blev här 7,3 m. I det nya spikverket och tråddrageriet installerades tvenne dragbänkar och 15 st spikmaskiner jämte skurtunnor etc.

År 1920 tillbyggdes spikverket och nedflyttades de på tråddrageri vinden i övre drageriet placerade 4 st pappspikmaskinerna. Dessa voro inköpta 1908. Samma år d v s 1908 köptes en 7"-12" spikmaskin som i brist på utrymme uppställdes i övre drageriet. Tillverkningen vid denna tid var omkring 450 à 500 ton årligen.

En elektromagnetisk packningsmaskin för spik inköptes 1913 och en modern 3/4" pappspikmaskin år 1923. År 1934 inköptes 1 st 4" och 2 st 3" pressmaskiner av Malmedie tillverkning då som tidigt lika många gamla utsorterades.

År 1942 ombyggdes spikverket helt och hållet samt förstorades för erhållande av större utrymmen och bättre och varmare lokaler.
Den stora spikmaskinen (1"-12") nedflyttades och placerades i spiksmedjan.

En ny byggnad för seghärdning uppfördes åren 1909-1910 med betydligt större ugn och lagerutrymmen för härdad tråd. På så sätt kunde den gamla lokalen helt tagas i anspråk för galvanisering. År 1911 nedrevos alltså de gamla galv,-ugnarna och tvenne nya uppfördes med tillhörande haspelverk. Ugnarna konstruerades av undertecknad för koleldning och ritningarna godkändes till alla delar av Disp. Odelberg, Degerfors, som satt med i Blombackas styrelse. En betydligt större tillverkning av galvtråd kunde nu påbörjas.

I nya härdverket uppsattes en betydligt större ugn än den förutvarande med ungefär dubbla kapaciteten och som avsågs täcka behovet av seghärdad tråd för en tid framåt.

I samband med den nya linslageribyggnaden 1934-1935 förlängdes åt norr både härdnings- och galvaniseringslokalerna och därefter insattes 3 st elektriskt uppvärmda ugnar, 1 st för härdning och 2 st för galvanisering. Ugnsavdelningen i Munkfors levererade dessa ugnar till ett pris av kr 80000:- utom transformator etc.

Där förut hade en kraftledning tillkommit mellan Brattfors transformator och Blombacka för överföring av kraft till det ökade behovet.

Blombacka-kraften med i genomsnitt 300 â 350 hkr fick det önskade krafttillskottet.


Blombacka kraftförsörjning

Före 1907 började kraftförsörjningen vid Blombacka bliva synnerligen knapp. Fallhöjderna voro förhållandevis låga och kraften splittrad på en hel del småturbiner. Vidare voro dammarna små och kunde rymma endast obetydligt med vatten. Då kvarnägaren Anders Jakobsson kom på obestånd och måste gå i konkurs år 1905 eller 1906 köptes hans egendom i Borserud med tillhörande vattenrätter m m av Blombacka, som då blev ägare till hela fallhöjden. Redan i början av 1906 utarbetade gamle Ing C J N, då 78 år gammal, ritningar till en större damm (Blombacka övre damm) som omedelbart började anläggas ca 300 m ovanför bruket. Sten till dammen togs från ett brott till höger ovanför missionshuset och fraktades ned på en rallbana som korsade både landsväg och järnväg. Samtidigt byggdes nuvarande Övre Kraftstationen. Fallhöjden blev 29,5 m. med en normal vattenföring av 1 m3 per sek beräknades den erhållna kraften till 300 hkr. Kraftstationen byggdes emellertid med tvenne aggregat om vardera 300 hkr. I fabrikerna insattes motorer som voro färdiga att tagas i bruk då kraftstationen sattes i gång i slutet av år 1907 eller början av 1908. Då bolaget med egna medel ej var i stånd att likvidera en så pass dyrbar anläggning beslöts en ökning av aktiekapitalet från 60 000:- till 120 000:- genom utgivning av 60 st nya aktier á kr 1000:-.

Blombacka ansåg sig nu ha så rikligt med kraft att ca 50 hkr kunde avyttras. Efter Jakobssonska konkursen blev Blombacka även ägare till en liten egendom i Repartorp där J några år tidigare uppfört en kvarn samt såg och ett litet tegelbruk med kraftledning från sin i Borserud belägna lilla kraftstation, installerad i gamla kvarnhuset. Efter underhandling med Skattkärrs Tegelbruk under senare hälften av 1909 träffades överenskommelse om överlåtelse av fastigheten med byggnader etc till Aktiebolaget Fintegelbruket som det nya företaget kallades, mot att ca 5 hkr elektrisk kraft till överenskommet pris årligen och 25 år framåt levererades till företaget. Bolaget levererar fortfarande denna kraft efter nytt kontrakt. Som förut nämnts är nuvarande ägaren C M Jansson, förut Skattkärrs förre förvaltare här.

År 1915 nedrevs det 1903 uppförda turbinhuset nedanför nedre dammen och uppfördes en liten kraftstation på samma plats med en installerad generatorseffekt på ca 70 hkr. Fallhöjden blev 7,3 m. Nu voro Bolagets vattenkraftstillgångar tillvaratagna utom det lilla Högåsfallet på ca 35 hkr.

Helt ny regleringsdamm uppfördes för sjön Mangen sommaren 1936. Den gamla dammen som är timrad och som numera tjänstgör som vägbro, måste, trots flera reparationer, helt nybyggas en liten bit närmare sjön.

Ett par år senare gjordes en grundlig reparation av lilla Böckelns damm som var synnerligen bristfällig och otät.


Transporterna vid Blombacka

Från och med början av verksamheten skedde transporterna mellan Blombacka och Lindfors station fram till år 1915 med hästar. Utom diverse småkörningar på bruket och skjutsar hade 4 körkarlar med hästar fullt arbete för transport av materiel. Den branta Blombackabacken var synnerligen besvärlig att komma upp för medtungt gods t ex linbanekablar och gruvlinor m.m. Våren 1913 beslöts att snarast möjligt bygga en smalspårig järnväg från bruket till Lindfors station.

Stakning och avvägning gjordes av den då 78-årige kommissionslantmätaren Ing C G Laurell, Stranå, Molkom som även uppgjorde profileringsritningar etc. Byggmästaren Schwarts i Degerfors tog arbetet på entreprenad och järnvägen var färdig för trafik våren 1915. Ackumulatorloket levererades av Asea och batterier från Jungners. 8 st vagnar inköptes. I samband med järnvägsbygget fick Bolaget av Bergslagsbanan arrendera ett område på södra sidan om bangården. På detta område lades en lastkaj samt uppfördes ett magasin för i huvudsak färdigt materiel mest spik. Samtidigt uppsattes ett litet lokstall med utrymme för reservbatterier och laddningsanordningar.


Diverse byggnader m m uppförda före år 1930.

Arbetarebostaden i Backen uppfördes år 1900 samtidigt som Ing Nilsson på Högåsmark lät bygga rättarebostaden och något år senare bostaden vid Högåsfallet, sedermera och sedan många år förmansbostad. Denna bostad byggdes med tanke på den som skulle sköta den blivande träullfabriken.

6 st arbetarebostäder (2 familjs) byggdes åren 1905-1907 på det s k Amerikaområdet.

Då linor som tillverkades för lagerhållning förvarades på en mycket olämplig plats, nämligen i en fuktig lokal under linslageriet, uppfördes ett magasin för linor 1911. Denna lokal blev också använd för splitsning av linor.

År 1913 tillbyggdes tråddrageriet åt norr och installerades en grovdragbänk med 6 rullar.

Samma år tillbyggdes den sedan 1910 förhyrda bostaden för bolagets ingeniör samtidigt som den inköptes av skolläraredöttrarna Elvira och Olga Olsson. Bostaden är belägen på Borseruds f d samfällighet och på samma tomt och grund som Borseruds gamla skola. Då fasta skolor tillkommo i stället för roteskolorna revs skolhuset och virket fraktades till Molkom i och för tillbyggnad av skollhuset därstädes. Folkskollärare O A Olsson som även var lärare i Molkom fick då skolrotens löfte att på tomten i Borserud få uppföra en egen bostad. Det är denna som utgör mittparti i nuvarande f d ingeniörsbostaden. Tillbyggnaden åt öster tillkom 1923.

Innan samfälligheterna 1942 uppdelades betalades årligen till bykassan kr. 25:- i tomthyra. Ett billigt arrende. Efter renovering är bostaden sedan 1946 uthyrd till förre revirförvaltaren på Lindfors Erik Geijer.

Bostaden Stenbacka byggdes 1910-1911 som bostad åt dåvarande änkefru Karin Nilsson född Geijer, änka efter Disp Karl Nilsson. Något år senare gifte Fru N om sig med lantbrukaren E A Eriksson från Hedås och de inköpta därefter egendomen Kärn som de sedan utvecklade till en mönstergård. Stenbacka blev därefter bostad för bolagets kamrer. Stall och redskapshus uppfördes vid egendomen i Borserud år 1912.

Mellan tråddrageri- och linslagerilokalerna tillkom 1910-1911 en lokal för dragning av fintråd och inköptes tvenne dragbänkar, den ena från Breveris Bruk och den andra från Lämneå. Samtidigt uppfördes ett litet förråd till förvaring av klen lintråd. Både detta och verkstadskontoret revos 1947.

Nuvarande kontoret vid Blombacka uppfördes 1911-1912.

Fram till år 1896 var tillverkningen av linor och spik ganska liten och sköttes försäljningen m m från Högåsen av C J Nilsson personligen med biträde av hans dotter fr Anna Nilsson.

Då sonen Karl Nilsson hemkom från Amerika omkr 1895-1896 utökades tillverkningen betydligt genom att bolaget själv ordnade sin tråddragning efter firman Mogren och Ollmans avflyttning. Ingeniör K N skötte från sitt rum på Högåsen Bolagets affärs angelägenheter med biträde av sin syster som förde böcker och kassa samt fakturaskrivning m m. Då ing K N på våren år 1901 gifte sig med Fröken Karin Geijer hade Blombackabostaden förut genomgått en grundlig renovering med inredd hall, veranda m m: De tvenne södra gavelrummen inrättades till kontor och fingo tjänstgöra för detta ändamål till hösten 1912 då nya kontoret stod färdigt för inflyttning. Hallen var även delvis använd som kontor.

Då Ing Karl Nilsson dåvarande disponent strax före julen 1909 avled blev hans bror Nils Nilsson utsedd till bolagets disp, och nedskrivaren härav som då vistades i Tyskland för praktiska studier blev erbjuden plats som driftsingeniör.

För att återgå till kontorsbyggnaden började denna planeras år 1911 på våren. Disponent Ernst Odelberg på Degerfors som tillhörde styrelsen tyckte då att vi skulle anmoda Ingeniören i Degerfors N Moberg att uppgöra förslag och konstruktionsritningar. Efter ett par konferenser tillsammans med styrelsen och Ing Moberg samt bolagets ingeniör avgjordes byggnadsfrågan och fullständiga ritningar uppgjordes. Som entreprenör antogs den skicklige kyrkobyggmästaren G. Larsson från Varola i Västergötland som några år tidigare uppfört kontoret i Degerfors efter Mobergs ritningar. Entreprenadsumman kr. 32000:- för kontoret komplett utom värme, vatten och sanitetsanordningar var ett mycket lågt pris för en så solid byggnad. Allt tegel i byggnaden var tillverkat av Fintegelbruket och Hökebro. Båda sorterna synes i byggnadens fasader. Det handslagna är Hökebrotegel.

Åren 1913-1914 uppfördes tvenne större arbetarebostäder av tegel samt 1916 ytterligare en bostad av samma typ. De två första kostade kr 19000:- per st och den sista kr 22000:-. Entreprenör var Byggmästare Fr Bylock i Molkom.

Uthuslänga Babbtorpet, Åsarna 1918. Automobilgarage 1916, Snickareverkstad uppfördes 1917 och ny bostad i Krako jämte uthus 1920. Timret i den gamla Krakobostaden blev delvis använt i den nya. Tvenne dagkarlsbostäder uppfördes vid Högåsen och Babbtorget, Åsarna 1925. Fiske- och jaktstuga vid lilla Böckeln byggdes 1919 på bolagets mark nära regleringsdammen.

År 1924 omändrades bostadan Högåsen till tvenne lägenheter en undre och en övre med ingång till den övre på östra fasaden. Byggnaden blev därefter bostad för tvenne av brukets tjänstemän. (Diverse ändringar företogs ytterligare omkring år 1946.) Ungefär samtidigt med bostadens ändring 1924 gjordes helt ny inedning av ladugården samt uppfördes en ny lada.

Bolagets bostadsfråga var nu tämligen väl ordnad. Vad som närmast var angelägnast var en byggnad för nytt linslageri men detta skulle låta vänta på sig. Styrelsen var ej villig att bevilja några anslag trots att bolagets förmögenhet stigit rekordmässigt under första världskriget. Aktiekapitalet ökades så småningom från 120000:- till 1440000:- i gratisaktier. Man hade liksom på känn att ägarna önskade sälja företaget när det passade. Nedskrivaren härav föreslog flera gånger att nu innan något större kapital var nedlagt på de gamla industrilokalerna överflytta fabrikationen till en större tomt belägen intill stationen och som bolaget är ägare av. Ett planförslag uppgjordes även men stannade endast på papperet.

Så kom den stora överraskningen i slutet av 1929 och slog ned som en bomb, den nämligen att Uddeholms Aktiebolag hade köpt Blombacka med tillträde den 1 jan 1930. Fast en viss oro alltid gör sig gällande när ett företag övergår i annan ägo voro vi, d v s personalen, samtidigt glada över att det var just Uddeholm som skulle bliva den nya arbetsgivaren och ägaren. Disp Nilsson skulle sitta kvar som chef till den 1 mars 1930 och allt skulle intill dess gå som vanligt. (Nilsson bodde kvar i lägenheten till den 1/10 1930.) Uddeholm betalade i ett för allt till aktieägarna kr 1350:- per aktie för de 1440 aktierna = 1944000:- kronor. Alla likvida medel ingick i köpet. En vacker slant för aktieägarna att ta emot om man betänker att aktiekapitalet stigit från 120000:= till 1440000:- kronor genom utgivning av gratisaktier d v s en 12-dubbling + ett överpris av 350:- kr per aktie. Under tiden fram till Disp
Ñilssons avträdande utnämndes Ing G Hallin till platschef med sortering direkt under Disponent Troili, Uddeholm. R Sundberg med titeln kamrer skulle húvudsakligast sköta försäljningen. Carl Wallin som varit bokförare sedan Fröken Anna Nilsson lämnade sin plats, fick nu samtidigt ta hand om kassan och blev bolagets kassör.


Den nya styrelsen i Uddeholms dotterbolag Blombacka.

Bankdirektör Gustaf Ekman ordf Östafors
Disponent E U Troili; Uddeholm
Ingeniör Gustaf Hallin, Blombacka

På förslag av Troili uppbar styrelsen ej något arvode.


Försäljning skulle fortfarande ske i Blombacka.

Vid ett sammanträffande med herrar Troili och Ekman upptog jag mitt gamla förslag att bygga helt ny fabrik vid Lindfors Järnvägsstation och slopa den gamla som hade ett litet värde, samt använda järnvägen tills vidare för transport av personalen till och från arbetet. Fabriksvatten för den nya fabrikens behov kunde erhållas genom en liten uppdämning av d s k Hökbäcken eller från kvarndammen. Vederbörande ansågo emellertid att så
här i början av en lågkonjunktur kunde de ej biträda mitt förslag. Det fick anstå tills vidare. Någon överflyttning till Lindfors Stn blev ej av som bekant.


Byggnader uppförda fr o m 1930 jämte maskinell utrustning etc.

År 1932 inköptes från Lämneå Bruk en grov- och mediumdragbänk samt tvenne trådrätningsmaskiner av tyskt fabrikat.

1934 beviljades anslag för uppförande av nytt linslageri jämte förlängning av härdnings- och galvaniseringshuset åt norra ändan. Entreprenör var byggnadsfirman Bröderna Lundeen i Molkom. Byggnaden blev färdig år 1935. För utökning av maskinparken inköptes från Lämneå 1 st stor tandemmaskin för parttvinning och utförd med tillbakavridning samt en vanlig 6-rullars maskin för tvinning av staglinor m m. Ett par år senare inköptes en snabbgående partmaskin från Morgårdshammar. Ett par svetsmaskiner inköptes även. Övriga maskiner i gamla linslageriet, utom den lilla hopslagaren, överflyttades till det nya. Samtidigt byggdes ett mindre hus för inoljning av linor. Två år senare uppfördes en liten byggnad för splitsning av linor sammanbyggt med oljningshuset.

Tillverkningen vid denna tid = ca 500 ton linor
600 ton spik
2400 ton tråd alla slag
ca 3500 ton

År 1937 uppfördes nytt glödghus med elektrisk glödgugn som levererades av elektr. avdelningen i Munkfors. Ungefär samtidigt eller senare iordningställdes de gamla linslagerilokalerna och att börja med inköptes en större dragmaskin från Arboga Mek Verkstad. 1941 beställdes trenne dragmaskiner för fintråd (lintråd) från Rondorf & Co Stockholm av Malmedies tillverkning. Huset blev sedermera rivet för en större byggnad.

Som förut nämnts gjordes i början 1942 en grundlig om- och tillbyggnad av spikfabrikshuset. Huset blev färdigt i början av 1943. Samtidigt byggdes en bykstuga på östra sidan om älven mitt emot linslageriet.

Fr o m november 1942 erhöll jag pension och mina anteckningar om Blombacka sluta här. Vid avträdet erhöll jag en gratifikation på kr 5000:- som en uppmuntran för den långa tjänsten av 33 år hos bolaget. Som min efterträdare hade förut utsetts Ingeniören Einar Pettersson från Munkfors som tillträdde omedelbart efter min avgång.


Krakerud, Molkom den 25/10 1950

G Hallin.
(sid 820-900 innehåller skisser.)

 Serier (74 st)

ReferenskodTitelAnmärkning 
A 2Styrelseprotokoll 
A 3Protokoll vid lönerevisionsförhandlingar 
A 4Företagsnämndsprotokoll med bilagor, kopiorSerien i arkivkartonger. 
A 5Provningsprotokoll, provningscertifikatSerien i kartonger. 
A 1Bolagsstämmoprotoll 
B 1Brevkopieböcker, serie 1F o m 1921 endast typår bevarade. 
B 2Brevkopieböcker, serie 2Fr o m 1921 endast typår bevarade. Serien inbunden. 
B 3Strödda utgående handlingarSerien i kartonger. 
C 1Värdediarium 
D 1PostböckerSerien inbunden. 
D 2Planerings- och orderbevakningskortSerien i kartonger. 
D 3Agenturernas kundregisterSerien inbunden. Registerpärmar A-Ö. Innehåller även försäljningsstatistik på vissa kunder. 
D 4Strödda personalregister och rapporterSerien i kartonger om ej annat anges. Årtalen anger den tidsperiod volymerna omfattar. 
D 5 a"Årsräkenskaper" för kobesättningen vid Borseruds gårdSerien inbunden. 
D 5 bProvmjölkningsjournaler för kobesättningen vid Borseruds gårdSerien inbunden. Kladd till "årsräkenskaper" D5a. 
D 6Strödda register och rapporterSerien i kartonger om ej annat anges. 
E 1 aInkomna brev, huvudserieF o m 1921 endast typår bevarade. Serien i pärmar om ej annat anges. 
E 1 bInkomna brev, Borgenstierna & CoSerien i pärmar om ej annat anges. 
E 1 cCirkulär från disponentkontoretSerien i kartonger. 
E 1 daStållinegruppenSerien i kartonger. 
E 1 dbStåltrådsgruppenSerien i kartonger. 
E 1 dcJärnbruksförbundetSerien i kartonger. 
E 1 ddE.W.R.I.S.Serien i kartonger. European Wire Rope Information Service. 
E 1 deStrödda branschorganisationerSerien i kartonger.
IVA=Ingenjörsvetenskapsakademin.
IKH=IVA:s Kran och Hisskommission.
 
E 2 aBrev och inkomna orderSerien i kartonger. Fr o m 1921 endast typår bevarade. Även offerter och kontrakt ingår. 
E 2 bIntern korrespondens inom UddeholmskoncernenSerien i kartonger. 
F 1Chefsportföljer 
F 2Handlingar rörande försäljning och leveranserSerien i kartonger. 
F 3Ekonomiska handlingarSerien i kartonger. 
F 4Försäkrings- och olycksfallshandlingarSerien i kartonger. 
F 5Handlingar rörande verkskydd, beredskap och krigstidsförhållandenSerien i kartonger. 
F 6Handlingar rörande statliga kommissioner, styrelser och förvaltningarSerien i kartonger. 
F 7 aPersonalhandlingarSerien i kartonger. Årtalen anger anställningsperiod. 
F 7 bLönehandlingarSerien i kartonger. Lönepris-, ackords- och timpenningslistor. 
F 8Ämnesordnade handlingar A - ÖSerien i kartonger om ej annat anges. 
G 1 caInventeringshandlingar, fysisk och totalinventeringSerien i kartonger. Fr. o.m. 1961 t.o.m. 1973 dels fysisk dels total inventering. 
G 1 cbInventarium fastigheter, maskiner m.m.Serien inbunden om ej annat anges. 
G 1 ccInventarieböcker råmaterial och färdiga produkterSerien i kartonger. 
G 1 cdInventarieböcker, lantbruken m.m.Serien inbunden. 
G 1 dBokslutshandlingarSerien i kartonger. 
G 2AvräkningsböckerSerien inbunden. 
G 3 aJournaler, huvudserieSerien inbunden. 
G 3 bUtlämningsböcker (debetjournaler)Serien inbunden. Benämnes från 1931 försäljningsböcker. 
G 3 cKreditjournalerSerien inbunden. 
G 3 dJournaler för upplag i StockholmSerien inbunden. 
G 4 aAvlöningsböckerSerien inbunden om ej annat anges. 
G 4 bLönekortSerien i kartonger 
G 4 cDagsverksböckerSerien ibunden om ej annat anges. 
G 4 dAvlöningslistorVolym 1-7 i pärmar, volym 8-20 i kartonger. 
G 4 eLöne- och semesterjournalerSerien i kartonger. Volymerna omfattar hela året om ej annat anges. 
G 4 fLönebeskedSerien i kartonger. Volymerna omfattar hela året om ej annat anges. 
G 4 gÖvrig avlöningsbokföringSerien i kartonger om ej annat anges. 
G 5 aaKassaböckerSerien inbunden om ej annat anges. 
G 5 abKassakladdarSerien inbunden om ej annat anges. 
G 5 bMemorialböckerSerien inbunden. 
G 5 cDagböckerSerien inbunden. 
G 5 dKassasammandrag samt strödda kassahandlingar 
G 6 VerifikationerSerien i kartonger om ej annat anges. Fr o m 1921 endast typår, 0-år och 5-år bevarade. Volym 1-17 kassaverifikationer. 
G 7 aFakturakopieböckerSerien inbunden om ej annat anges. Fr.o.m. 1921 endast 0-år bevarade. 
G 7 bDiverse fakturorSerien i kartonger om ej annat anges. Fr o m 1921 endast typår och 0-år bevarade. 
G 7 cInkomna fakturor och kvittenser, Wermlandsbanken 
G 8 aKalkylerSerien i kartonger om ej annat anges. 
G 8 bBudgethandlingarSerien i kartonger. 
G 8 cStrödda räkenskaperSerien inbunden om ej annat anges. 
G 1 aKapitalböcker (huvudserie)Inb. Benämnes f o m 1931 "huvudböcker". 
G 1 bKostnadsbokföring, fördelningskortSerien i kartonger. 
H 1TillverkningsstatistikSerien inbunden. 
H 2Omkostnads- och försäljningsstatistikSerien inbunden. 
H 3Statistikhandlingar StållinegruppenSerien i kartonger. 
H 4Statistikhandlingar Kommerskollegium 
H 5Övrig statistikSerien i kartonger. 
J 1Kartor och ritningarSerien i tuber om ej annat anges. 
K 1Fotografier 
Ö 1 ÖvrigtSerien i kartonger om ej annat anges.