From Ludwig Camerarius to Axel Oxenstierna

Axel Oxenstierna's works and letters

Contents

Contents Camerarius har mottagit AO:s brev av den 5 och 13 mars 1625. Han klagar över den alltför långsamma postgången. Han hänvisar till sina egna, Spens, Rutgers och Bellins brev. – Han beklagar att Gustav II Adolfs planer inte längre är lika aktuella efter Kristian IV:s fälttågsförslag, som fick stöd av prins Morits och Generalstaterna, men är övertygad om, skriver han, att Gustav II Adolf kommer att stå fast vid sina storslagna planer och inte vika för Kristian IV när det gäller att stödja den gemensamma saken. Kristian IV har konfererat med Georg Vilhelm. Han ska ha sagt att han antingen gärna överlåter ledningen av fälttåget på den svenske kungen eller åtminstone önskar att denne med en separat armé gör ett anfall någon annanstans. Camerarius förmodar att Kristian IV åtagit sig uppgiften inte så mycket för att tillgodose den engelske kungen som av fruktan för att Tilly ska besätta de stift som Kristian förvärvat åt sina söner. Furstarna i Nedersachsiska kretsen har lovat honom 10 000. Han har inte skickat någon ambassadör till Haag, vilket han lovat Fredrik V att göra. Ludvig XIII kan stödja vem som helst bara pengarna används för att bekämpa kejsaren och Spanien. Rutgers, Bellin och Camerarius har konfererat med den engelske ambassadören för att vinna stöd för Gustav II Adolf. De skulle vilja att det stöd som Mansfeld fått till ingen nytta skulle ges till Gustav II Adolf, men Ludvig XIII vill att Mansfeld sätts in i Tyskland för att skrämma dem som eljest skulle stödja Spanien. – Rutgers behöver utförligare instruktioner för att kunna sluta avtal om allians, men avtalet kan slutas med förbehåll för Gustav II Adolfs ratifikation och sändebud (däribland Camerarius själv) skickas till Sverige. Om Rutgers inte kan delta i förhandlingarna, finns risken att Kristian IV vinner stöd, även om Generalstaterna sympatiserar med Gustav II Adolf. Ambassaden till Danmark och Sverige har ännu inte avgått. – Det rapporteras att kejsaren rekryterar 12 000 kosacker i Polen, vilket skulle utgöra ett hot mot Georg Vilhelm och borde föranleda Gustav Adolf att intervenera för att inte Sverige ska utsättas för ökat hot. Den polska riksdagen lär emellertid motsätta sig kejsarens och Sigismunds planer och tillåter att även Gábor Bethlen rekryterar kosacker. Radziwill menar att Gustav Adolf bör hjälpa Fredrik V, och Camerarius analyserar förutsättningarna för ett svenskt anfall mot Schlesien. – Det finns hopp om att Soubise söker fred. Nya arméer utplaceras i Picardie och Champagne, och kriget fortsätter i Italien. Kanske kommer kardinal Barberini att mäkla fred mellan Ludvig XIII och Filip IV. Somliga tror att påven är emot spanjorerna. – Fredrik Henrik har begett sig mot Breda med armén. Prins Morits död har inte medfört någon ändring i politiken. PS. Camerarius tackar för pengarna han fått. Växlarna kommer fram snabbare den vanliga vägen via Hamburg.

Contents

Camerarius har mottagit AO:s brev av den 5 och 13 mars 1625. Han klagar över den alltför långsamma postgången. Han hänvisar till sina egna, Spens, Rutgers och Bellins brev. – Han beklagar att Gustav II Adolfs planer inte längre är lika aktuella efter Kristian IV:s fälttågsförslag, som fick stöd av prins Morits och Generalstaterna, men är övertygad om, skriver han, att Gustav II Adolf kommer att stå fast vid sina storslagna planer och inte vika för Kristian IV när det gäller att stödja den gemensamma saken. Kristian IV har konfererat med Georg Vilhelm. Han ska ha sagt att han antingen gärna överlåter ledningen av fälttåget på den svenske kungen eller åtminstone önskar att denne med en separat armé gör ett anfall någon annanstans. Camerarius förmodar att Kristian IV åtagit sig uppgiften inte så mycket för att tillgodose den engelske kungen som av fruktan för att Tilly ska besätta de stift som Kristian förvärvat åt sina söner. Furstarna i Nedersachsiska kretsen har lovat honom 10 000. Han har inte skickat någon ambassadör till Haag, vilket han lovat Fredrik V att göra. Ludvig XIII kan stödja vem som helst bara pengarna används för att bekämpa kejsaren och Spanien. Rutgers, Bellin och Camerarius har konfererat med den engelske ambassadören för att vinna stöd för Gustav II Adolf. De skulle vilja att det stöd som Mansfeld fått till ingen nytta skulle ges till Gustav II Adolf, men Ludvig XIII vill att Mansfeld sätts in i Tyskland för att skrämma dem som eljest skulle stödja Spanien. – Rutgers behöver utförligare instruktioner för att kunna sluta avtal om allians, men avtalet kan slutas med förbehåll för Gustav II Adolfs ratifikation och sändebud (däribland Camerarius själv) skickas till Sverige. Om Rutgers inte kan delta i förhandlingarna, finns risken att Kristian IV vinner stöd, även om Generalstaterna sympatiserar med Gustav II Adolf. Ambassaden till Danmark och Sverige har ännu inte avgått. – Det rapporteras att kejsaren rekryterar 12 000 kosacker i Polen, vilket skulle utgöra ett hot mot Georg Vilhelm och borde föranleda Gustav Adolf att intervenera för att inte Sverige ska utsättas för ökat hot. Den polska riksdagen lär emellertid motsätta sig kejsarens och Sigismunds planer och tillåter att även Gábor Bethlen rekryterar kosacker. Radziwill menar att Gustav Adolf bör hjälpa Fredrik V, och Camerarius analyserar förutsättningarna för ett svenskt anfall mot Schlesien. – Det finns hopp om att Soubise söker fred. Nya arméer utplaceras i Picardie och Champagne, och kriget fortsätter i Italien. Kanske kommer kardinal Barberini att mäkla fred mellan Ludvig XIII och Filip IV. Somliga tror att påven är emot spanjorerna. – Fredrik Henrik har begett sig mot Breda med armén. Prins Morits död har inte medfört någon ändring i politiken. PS. Camerarius tackar för pengarna han fått. Växlarna kommer fram snabbare den vanliga vägen via Hamburg.