Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Svenska kyrkans mission, SKM


Grunddata

ReferenskodSE/C020/ARK0071
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/kjbrbLJlJqozSM8vKYw5P3
ExtraIDARK0071
Datering
1874–1999(Tidsomfång)
1983–1999(Tidsomfång)
VillkorDelvis
Sökmedel
Diarier, Register till diarier
ArkivinstitutionSvenska kyrkan Kyrkokansliets arkiv
Arkivbildare/upphov
Svenska kyrkans mission, SKM (1874 – 1999)
Kategori: Övriga

Innehåll

ArkivhistorikHistorik för
Svenska kyrkans mission, SKM.

SKM bildades 1874, under namnet Svenska kyrkans Missionsstyrelse, som en kyrkomission med uppdrag att å hela Svenska kyrkans vägnar bidra till att självständiga kyrkor skulle kunna bildas i fler delar av världen. Svenska kyrkans missionsstyrelse var reglerad i kyrkolagen. Ledamöterna valdes av kyrkomötet, och ärkebiskopen var självskriven ordförande. Missionsstyrelsens centrala kansli låg sedan starten i Uppsala, senare i Kyrkans hus. Dess chefstjänsteman kallades missionsdirektor. År 2008 slogs SKM samman med Lutherhjälpen, först under namnet Hela Världen och sedan under namnet Svenska kyrkans internationella verksamhet.

SKM:s f.d. missionsfält – numera självständiga kyrkor i Tredje världen.

Svenska kyrkans mission har haft en rad egna missionsfält. Överallt på dessa har skolundervisning, sjukvård och prästutbildning etablerats. Det yttersta syftet har varit nybildade kyrkors självstyre, självfinansiering och självutbredning. Alla de tidigare missionsfälten (utom Kina/Japan) är i dag självständiga kyrkor med inhemsk ledning och inhemska biskopar.

I Sydafrika upptogs mission 1876. Arbetet bedrevs i Zululand och Natal samt i Johannesburg med förorten Roodeport. Man hade 14 huvudstationer och 73 bistationer. Runt 1950 hade man 54 missionärer. Missionen resulterade i att den så kallade Zulukyrkan grundades, vilken står under ledning av en biskop. Av de svenska missionärerna har Erik Sundgren och Helge Fosseus varit dess biskopar. Kyrkans centrum finns i Dundee i Natal med skolor, sjukhus och sjuksköterskeskola.

I dåvarande Rhodesia upptogs mission 1903 och efter ett längre avbrott på nytt 1908. Missionsfältet låg inom Belingwe- och Gwanda-distrikten och bedrevs bland karanger, vender och basuter. Man hade 9 missionsstationer. Runt 1950 hade detta fält 48 missionärer. Seminarier och sjukhus fanns i Mnene. Missionens skolor hade då ca 10 000 elever och på sjukhusen handlades årligen ca 11 000 patienter. År 1941 konstituerades Evangelical Lutheran Church in Rhodesia (numera "in Zimbabwe"). Dess konstitution införde biskopsämbetet 1963 och till dess förste biskop utsågs den svenske missionären Sigfrid Strandvik.

I dåvarande Tanganyika fanns tysk luthersk mission sedan 1880-talet. Då de tyska missionärerna internerades eller sändes hem under Andra världskriget fick den amerikanska Augustanasynoden av landets regering ansvaret för de förutvarande tyska missionsfälten, omfattande cirka 115 000 kristna. Då detta översteg vad Augustanasynoden förmådde vände dess ledning sig till Svenska kyrkans mission med begäran om hjälp. År 1941 beslöt Svenska kyrkans missionsstyrelse att ställa sig till förfogande och sända missionärer. Man fick ansvaret för Bethelmissionens fält i Bukoba och dess arbete bland hayafolket. Skolor, sjukhus och seminarier etablerades. Missionen resulterade i att den så kallade Hayakyrkan grundades, vilken 1961 fick i sin ledning en biskop med titeln biskop av Bukoba. Den svenske missionären, professor Bengt Sundkler blev kyrkans förste biskop. Hayakyrkan har senare gått upp som ett av stiften i den evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania. Runt 1950 hade man 23 missionärer.

I Sydindien övertog Svenska kyrkans mission 1876 det arbete som påbörjats av Svenska missionssällskapet och utgjorde länge en del av den tyska Leipzigmissionens fält bland tamilerna. Detta arbete grundades av Lunds missionssällskap 1853. År 1901 fick Svenska kyrkans mission ett eget distrikt och 1914 en självständig ställning. 1915–1926 och 1939–1945 fick man svara även för det tyska arbetsområdet. Runt 1950 hade man 21 000 elever i skolorna och tog emot 2 500 patienter årligen vid sjukhusen De båda missionerna grundade gemensamt 1919 den evangelisk-lutherska tamilkyrkan (TELC), vilken står under ledning av en biskop med titeln biskop av Tranquebar. Av de svenska missionärerna har Ernst Heuman, David Bexell, Johannes Sandegren och Carl Gustav Diehl varit biskopar där. En teologisk högskola inrättades i Gurukul.

I Malaysia upptog 1907 den envangelisk lutherska tamilkyrkan i Sydindien (TELC) mission bland den 600 000 tamilerna i landet. I samråd med TELC upptog Svenska kyrkans mission 1961 arbete bland denna folkgrupp. År 1963 konstituerades Evangelical Lutheran Church in Malaysia and Singapore (ELCM) med episkopal konstitution. Som dess förste biskop utsågs den svenske missionären Bertil Envall. Kyrkans ledning och förvaltning finns i Kuala Lumpur och man har evangelisationsarbete i Pinang och Teluk Anson. Prästutbildningen sker vid Trinity Theological College i Singapore.

I Kina upptog Svenska kyrkans mission arbete 1918 i samarbete med Kinas KFUK. År 1920 fattades beslut om en luthersk högskola i Taohwalun. Arbetet måste nedläggas 1931 på grund av de politiska förhållandena. Kring 1949 fanns i Kina 14 missionärer. Strax därefter tvingades de evakuera eller fly på grund av de politiska förhållandena. Någon regelrätt dotterkyrka hann aldrig grundas i Kina. (Wikipedia 2020-05-28, redigerad av NH)

En omorganisation 1984 medförde att organisationen delades upp i Nämnden för Svenska kyrkans Mission (en nämnd under Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, SFRV) och Stiftelsen Svenska kyrkans Mission. Nämndens styrelse utsågs av SFRV och nämndens styrelse var även stiftelsens styrelse. Nämndens verksamhet var dock till en början liten, och av praktiska skäl har de båda arkiverats i samma arkiv. Handlingar från 2000 och framåt har arkiverats i Kyrkostyrelsens arkiv.

Ordförande och missionsdirektor

Redan från starten var Ärkebiskopen självskriven ordförande i Missionsstyrelsen. I och med att Missionsstyrelsen avskaffades och ersattes av Nämnden och Stiftelsen för Svenska kyrkans Mission bortföll ärkebiskopens roll, och styrelsens ordförande utsågs av SFRV(?). Vad gäller posten som missionsdirektor är det lite oklart när den inrättades. Frågan lyftes på Missionsstyrelsens möten 1880 och 1881, varvid tillsättning inte ansågs befogad i dåläget. Nästa gång frågan finns nämnd i ämnesregistret är 1916, men då förefaller det handla om löneförmåner för en tjänst som redan finns. Enligt Wikipedia, som anger Svensk Uppslagsbok 1930 som källa, skulle Gunnar Brundin ha varit missionsdirektor fr.o.m. 1914. Vad jag hittar om Brundin i 1914 års missionsstyrelseprotokoll är att han då efterträdde Ihrmark som Missionsstyrelsens sekreterare. Det förefaller som om posten som missionsdirektor och Missionsstyrelsens sekreterare därefter gått hand i hand, så det är därför inte långsökt att anse att direktorsposten är en utvidgning av posten som styrelsens sekreterare, varför även de tidigare sekreterarna infogas i listan nedan. Frågan om sekreterarposten bordlades gång på gång fram till februari 1876, och under tiden sköttes protokollföringen av kassaförvaltaren Adolf Sjöding.

Sekreterare:
Carl Tornérhielm 1876 – 1884
Henry W. Tottie 1884 – 1893
Hjalmar Danell 1893 – 1897
Gudmar Hogner 1897 – 1905
Axel Ihrmark 1906 – 1914
Direktorer:
Gunnar Brundin 1914 – 1928
Gunnar Dahlqvist 1928 – 1937
Arvid Bäfverfeldt 1937 – 1959
Carl-Gustav Diehl 1960 – 1966
Holger Benetsson 1967 – 1970
Tore Furberg 1970 – 1980
Biörn Fjärstedt 1981 – 1991
Birgitta Larsson 1991 – 1996
Hilda Lind 1997 – 2009
(NH)

Hänvisningar

Repro. anm.Nej

Kontroll

Skapad2024-03-15 09:17:03
Senast ändrad2024-03-15 09:17:03