Sök i arkiven
Genvägar MENY

VÄSTERÅS FOLKSKOLORS ARKIV  (1910 – 1958)

Myndighet

KategoriKommunal myndighet. Ospecificerad (Skolor)
HistorikH I S T O R I K
Västerås stadsarkiv
195 VÄSTERÅS FOLKSKOLOR
Folkundervisningen i Västerås har sina rötter i Johannes Rudbeckius´ tid, och i början av 1700-talet grundades här en fattigskola. Den hade personellt och organisatoriskt kyrklig anknytning, och efter fattigdirektionens bildande i slutet av 1700-talet blev denna dess närmaste ekonomiske huvudman.
1703 grundades i Västerås Sveriges första "fattigskola" som fungerade fram till 1828 då den gick samman med den nystartade lancasterskolan i slottet. Den nya skolan "Carl Johans skola" förlades i fattigskolans lokaler i arbetshuset. 1838 flyttade skolan till
f d hospitalskyrkan, två år senare upphörde undervisningen av pojkar och flickor tillsammans, en separering som bestod i 50 år. Flickskolan kom i fortsättningen mest att inriktas på slöjd, pojkarnas utbildning var mer varierad. Vid den här tiden undervisades ca 60 barn vid skolan.
1842 års folkskolestadga påverkade knappast undervisningen vid Västeråsskolan men en klausul om inrättande av seminarium i varje stiftsstad ledde till att ett folkskollärarseminarium öppnade 1843. Seminariet upphörde 1867. Eldsjäl och drivande kraft bakom både lancasterskolan och seminariet var den vid bägge skolor undervisande O F Wallin.
Vid mitten av 1850-talet provade man en delning av skolan i småskola och folkskola. 1861 blev denna delning permanent. På 1860-talet upphörde folkskolans beroende av fattigvården. Man fick egen budget och en styrelse-skolstyrelsen. Med enhetsskolans genomförande vid halvårsskiftet 1958 upplöstes folkskolestyrelsen och tillkom en ny arkivbildare, skolstyrelsen. Västerås Folkskolors arkiv är alltså avslutat.
Anm: Skolrådet sorterade under kyrkostämman och deras handlingar förvaras t o m år 1882 i Domkyrkoförsamlingens arkiv.
Skolnamn på Djäknebergsdistriktet
Avskrift av tidningsartikel författad av Sven W. Olsson
Skolinstitutionerna i Västerås har fått sina namn förhållandevis sent. Den av snuspatronen A. T. Sundin inspirerade, år 1870 färdigställda skolbyggnaden på den s.k. Hellgrenska tomten vid Hållgatan kallades till en början helt enkelt för Västerås Folkskola eller Folkskolan rätt och slätt. När en ny skolbyggnad på Djäknebergets östsluttning i början av år 1894 togs i bruk födds på samma enkla sätt benämningarna Gamla Folkskolan och Nya Folkskolan. Småskolehusen återigen skildes i det allmänna medvetandet från varandra genom vädersträcken. Den 1875 färdigbyggda skolan på Ingebergska tomten väster om Hållgatan kallades sålunda Västra Småskolan.
Denna namngivning i folkmun stod sig intill dess ett nytt stort folkskolehus 1903-1905 uppfördes på Herrgärdet. Då blev det med ens komplicerat att ange, vilken byggnad man menade. År 1903 talar man i skolrådet om ”Nya folkskolehuset vid Djäkneberget” liksom ock om ”det nu under byggnad varande folkskolehuset å Herrgärdet”, och i juni 1904 nämndes ”Nya folkskolebyggnaden å Herrgärdet. Sommaren sistnämnda år är omsider en ny namnsättning ett faktum. Institutionsnamnen ”Djäknebergsskolan” och ”Herrgärdesskolan” vinner av egen kraft burskap i det allmänna medvetandet, så på hösten samma år ”Skepparbacksskolan” samt, senast 1906, ”Mariabergsskolan”.
Det kan måhända ha sitt intresse att något närmare granska dessa namn. År 1958 upplät hertig Karl den tidigare under slottet lydande östra ladugården till Västerås stad att brukas mot avrad av järn. Jorden fördelades på borgerskapet. Omfördelningar förekom under tidigare 1600-tale. På 1640-talet blåste så en väldig förändringens vind in över staden. Rikskanslern Axel Oxenstierna lät genomföra en ”regulering” av gatusystemet, breddade flera befintliga gator och drog rakt genom staden från öst till väst en ny snörrät genomfartsled, Stora Nygatan, Stora Konungsgatan eller Stora Gatan rätt och slätt.
Ladugårdsjorden blev ej oberörd av denna den första stadsplanerevolutionen i Västerås historia. De borgare som förlorade sina hus och miste tomtmark till gata fick ersättning av Östra Ladugården, vilken på så sätt till ej ringa del övergick i privat ägo. Detta gällde ej minst Skolstuvugärdet, den närmast stadens staket och östra tullen belägna åkermarken, vilken givetvis var det mest begärliga objektet här ute. De gemena borgerliga brukarna fick vika för herrarna s bud, och det var också det högborgerliga herrskapet som fick de bästa bitarna, då ”vederlagsjorden” fördelades. Så får Skolstuvugärdet förmodas ha blivit Herrgärdet, till en början väl blott spefullt av folkmun, från 1656 dock allt oftare även i handlingarna.
Djäkneberget torde vara ett något nyare namn än ”herrgärdet”. Det leder sitt ursprung från en av djäknarna, eleverna vid Johannes Rudbeckii ärevördiga gymnasium, troligen under årtiondena kring 1700, grundlagd sed att här uppe på den kala höjden med allsköns upptåg ”fira Walborg”. Djäkneberget hörde då ej till staden utan till Wallby i S:t Illian. Namnet förekommer i lantmäterihandlingarna från 1750-talet.
”Skepparbacken” och ”Mariaberget” är mycket unga namn, yngre än de skolhus som bär dem. Gatan från Slottsbron åt väster har av ålder rätt till namnet Slottsvretsgatan. Stadsplanemödor efter turbinhusbyggandet på 1890-talet resulterade emellertid i en samordning av gatunamnen längs trafikstråket över Slottsbron. Nedre och Övre Trädgårdsgatorna skrivs in på stadens kartor, den sistnämnda efter den väster om slottet belägna länsträdgården. Gatunamnet ”Skepparbacken” föreslås av magistraten först 1927 och fastställs av stadsfullmäktige 1931. Det är alltså sekundärt i förhållande till skolnamnet. Detta kan istället härledas till bebyggelsen i nedre branten på norra sidan av Slottsvretsgatan kring 1800-talets mitt. Då bodde i gården W. kv. Nr 55 skepparänkan Sara Billberg och efter henne skeppar C. M. Barkstedt, i W. 56 skeppar J. G. Forssdahl och i W. 57 skeppar P. G. Jansson. Så började ”Skepparbacken” leva i folkmun som namn på gatans branta västligaste del.
Bergspartiet söder om Oxbackstull kallades i äldre tid ingenting annat än ”Berget”. Under 1800-talet skiftar härmed namn erinrande om den där uppe bedriva utevärdshusrörelsen, ”Widellska Berget”, ”Lamans Berg”. År 1897 antog emellertid stadsfullmäktige en ny stadsplan, vars kvarter av skolpionjären direktör Hans Larsson försetts med personnamn i stället för tidigare använda romerska siffror - kvinnonamn väster om ån. Berget blev kvarteret Maria, Mariaberget.
För fullständighetens skull bör kanske slutligen sägas något om Fridnäs, där det ryms en provisorisk skolenhet, liksom de tidigare nämnda hörande till Djäknebergsdistriktet. Sjövreten 8 //8 tld, var en av de av Västerås borgerskap under 1600-talet brutna lotterna på den tidigare till slottet och Västra ladugården hörande Stohagsjorden. Den förvärvades år 1861 av källarmästaren Pehr Andersson och hans hustru Anna Frodell. De byggde här ute, och stället fick namnet Fridnäs. Lektor Ragnar Jirlow har i ett ungdomsarbete, ”Villanamnen i Brännkyrka” (Sankt Eriks Årsbok 1914 s. 19 ff) på ett förtjänstfullt sätt belyst uppkomsten av denna namntyp. Den är karaktäristisk för senare 1800-tal. Dessa namn illustrera, skriver Jirlow, ”de fridfulla och idealistiska förhållanden, som man vid namngivning hoppas skola bli eller anser vara rådande vid villan. De slå lätt över i det sentimentala…”
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
ReferenskodSE/U006/VSA_195
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/DYQzNg6A0wLGbzteYYctzF
SpråkSvenska
ExtraIDVSA_195