Sök i arkiven
Genvägar MENY

bild
Arkiv

Axel Nilssons arkiv


Grunddata

ReferenskodSE/ATA/ENSK_177-1
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/arkiv/l1mMwZnNLKzGSNnqrZ85G0
ExtraIDENSK_177-1
Omfång
0 Hyllmeter 
1 Volymer 
Datering
1890–1900(Tidsomfång)
ArkivinstitutionATA/Riksantikvarieämbetet
Arkivbildare/upphov
Axel Nilsson
Kategori: Ej fastställd. Ospecificerad

Innehåll

ArkivhistorikAxel Nilsson
Född 1872 i Källtorp, Malmö, död 1924 i Göteborg. Amanuens vid Kulturhistoriska museet i Lund 1893-1899. 1900 amanuens och därefter intendent vid Nordiska museet. Lärare i arkitektur vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1905-1918. Intendent vid Röhsska museet i Göteborg från 1914.
1902 knöts Nilsson som amanuens till Nordiska museet i Stockholm för att några år senare bli intendent. Under större delen av sin tid vid museet var han chef för byggnadsavdelningen och därmed för Skansens kulturhistoriska avdelning. Som sådan genomförde han en nyskapande gärning inom både vetenskaplig forskning och kulturminnesvård. I två mindre uppsatser, Öfvergångsformer mellan blockhus och korsvirke (1903) och Aril, spis och ugn (Ymer 1905), riktade han uppmärksamheten på centrala problem inom byggnadshistorien. Även om Nilssons där framförda teorier inte längre är hållbara, anvisade han nya vägar för den etnologiska forskningen. Sitt omfattande värdefulla material rörande äldre träbebyggelse fick han inte tillfälle att själv bearbeta, men en del av resultaten kunde han publicera i den vägvisare han utarbetade för Skansens kulturhistoriska avdelning (1905). Den upplevde många upplagor och var länge grundläggande vid forskningar på detta område.
Nilssons resor sträckte sig över alla delar av landet varvid han biträddes av sina egna elever vid KTH, bla Ragnar Hjorth. Åtskilliga sedermera raserade monument blev härvid i bild räddade till eftervärlden.
Under sin tid vid Nordiska museet genomförde Nilsson två mycket betydande arbetsuppgifter. Dels ansvarade han 1909 för installationen av Livrustkammaren i museets byggnad, dels ledde han nedtagningen (1912) och flyttningen till Skansen av en skånsk bondgård från Ravlunda (nedbrunnen 1972). Det senare företaget innebar en museal nyhet såtillvida som att Nilsson till förmån för autenticiteten avstod från alla försök till rekonstruktion och komplettering av monumentet.
1909 engagerades Nilsson att biträda vid planeringen av Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg, vars chef han blev fem år senare. Museet är i allt väsentligt en skapelse av Nilsson som med sin sakkunskap och museitekniska erfarenhet här byggde upp en förebildlig institution. Den vackra museibyggnaden, ritad av arkitekten Carl Westman, öppnades för allmänheten 1916. Nilsson kom därefter att ägna sitt huvudsakliga intresse åt konsthantverkets historia, vilket bl a manifesterades genom utgivningen av arbetet Bokbandsdekorens stilutveckling (1922). Sina mångåriga forskningar i textilkonstens, och särskilt de flossade vävnadernas historia, hann han inte fullfölja, men de utnyttjades av hans lärjunge och medarbetare Vivi Sylwan i hennes arbete Svenska ryor (1934).
Källa
Axel R Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8937, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Berg), hämtad 2018-12-20

Kontroll

Skapad2023-01-16 10:43:11
Senast ändrad2024-01-03 10:40:59