Byggnadsföreningen Vivansborg (1900 – 2006)

Organisation

Kategori	Förening. Ospecificerad (B - Ekonomiska föreningar)
Kategori	Förening. Ospecificerad (Byggnads- och fastighetsföreningar m m)

Historik

H I S T O R I K
Depå 2
21510 Byggnadsföreningen Vivansborg
Kort historik vid Byggnadsföreningen Vivansborgs 50 års jubileum den 1 maj 1950
Byggnadsföreningens första styrelse bestod av, J. O. Smedlund, A. Åkerblom, Petrus Johansson, W. E. Nordin och J. B. Nilson. Den 21 maj 1900 blev föreningen enligt intyg Ex officio av länsstyrelsen, genom en herre Johan Unander, vederbörligen införd och registrerad i föreningsregistret.
De första protokollförda sammanträdet hölls emellertid redan den 8 januari samma och det inlämnades redogörelse för interimsstyrelsens sammanträde, vilken godkändes. Förberedelserna synes sålunda ha påbörjats redan på slutet av 1800-talet, men tog form och innehåll gemensamt och samtidigt med det nya seklet. Föreningen antog enhälligt det förslag till stadgar som förelagts mötet och valde ovangivna styrelse. Några i den första styrelsen har slutat sina dagar, och många andra, som under de gångna femtio åren kämpat och arbetet tillsammans med dem eller fortsatt deras verk, har följt dem efter till det stora okända. Vi förbliva i tacksamhet och vördnad för deras livsverk. Den tjänst de gjorde folkrörelserna på denna plats kan knappast mätas av oss, senare tiders barn, som i de flesta avseenden fått sätta oss vid dukade bord.
För att riktigt förstå storheten av initiativet, värdet av arbetet måste vi komma ihåg under vilka förhållanden starten skedde. En del av våra nutida och stora folkrörelser voro helt okända. Deras revolution av det svenska samhället var icke påbörjat. Basen, grunden för byggnadsföreningen var formellt logen Vivan, reellt var det några medlemmars optimism, offervilja och arbetsvilja. Under pionjärstiderna i mänsklighetens historia har alltid skaparviljan, skaparkraften och skaparglädjen varit mycket framträdande. Den ville allt, kunde allt och drivkraften var tvånget att uträtta något, känslan av att något måste ske. "Och se, människan tog av den materie som fanns och skapade, tog i sina egna händer, arbetade och svettades och resultat." Vi kanske litet oftare borde påminnas om att för att få resultat så kräves arbete, eget arbete.
Vi hylla i dag arbetet för gemenskapen, arbetet åt andra, vi hylla alla dem som genom en insats i denna förenings historia varit med om detta avsnitt av vårt lands kulturhistoria.
Om man bläddrar i gamla protokoll så möts man av många framträdande profiler. Som regel är det kantiga, ofta ordkarga män, inte alltid formellt så avslipade eller märkvärdiga, men alltid känner man den goda viljan, viljan att göra en insats och den varma känslan och entusiasmen. Det första namnet är J. O. Smedlund. Han var inte ensam, det fanns många fler. T ex Axel Åkerblom, Wiktor Nordin och Otto Phil. Phil tjänstgjorde som sekreterare vid första mötet och blev vald till revisor. Andra namn var Petrus Johansson, Bernhard Nilsson och C. M. Carlsson. De två sista kom att göra en mångårig insats både i föreningen och framför allt logen.
Att det hade sina svårigheter vid starten framgår av att man icke ens hade medel till att betala trycket av andelsbreven eller lottbreven. Man beslutade att ta upp ett lån av logen Vivan på hela femtio kronor. Johan Nilsson från Östrand, mera känd kanske som auktionsnisse hade köpt tomten eller hjälpt till därmed och blev högtidligen till erkänd 25 kronor som gratifikation därför. Den första s k lokalen krävde omsorger av olika slag. Ibland måste man skotta snö av taket, ibland skulle det tjäras och rätt som det var behövde man en ny kamin.
Att man inte var nöjd med lokalen sådan den var framgår av nästan varje protokoll. Redan den 4 juli 1901 uppdrogs till Bernhard Nilsson att försöka komma över ritningarna till Skönborgs lokal. I augusti samma år inlämnade styrelsen ett förslag om att försöka utvidga "vagnboden" och densamma på bästa sätt inreda. Kostnaden beräknades till mellan 300-400 kr. Hela företaget med byggnationen överlämnades till styrelsen. Redan i februari 1903 tyckte man sig vara färdig med lokalen igen. John Granholm, som efterträdde Johan Smedlund som ordförande, föreslog utredning. Styrelsen fick i uppdrag att underhandla om lån och framlägga förslag till nästa möte. Vid samma möte avslogs förslag om arvode till styrelsen. Dansfrågan aktualiserades genom syföreningar som anordnades på lokalen och den 3 februari 1905 beslutade föreningen att "totalt förbjuda den dans som en tid fortgått vid de s k syföreningarna".
Svenska Frälsningsarmén hyrde lokal någon tid under samma år. Folkets hus i Timrå, Bergeforsen, gjorde samma år framställning om gemensamt uppförande av lokal. C. M. Carlsson tog upp byggnadsfrågan igen 1906. 1907 upplät man lokalen åt socialistiska ungdomsklubben. Den 25 april 1907 beslutade föreningen att bygga en lokal för 500-600 personer. Att skaffa lämpliga ritningar uppdrogs till Max Sellmann och John Granholm. Den 19 maj 1908 beslutade man bygga en dansbana. Direktör Sundblad hade utlovat att ställa tomt till förfogande och i övrigt hjälpa till. Den 6 oktober 1908 beslutade man att genast sätta igång med ombyggnad av lokalen. Virke skulle omedelbart tas hem. Logen Frihetens hopp av Verdandi skulle få hyra lokalen 7 gång/vecka för 125 kr/år. Den 22 juli 1908 beslutades att logen Vivan tillsvidare skulle få bo hyresfritt.
Frågan om ett föreningsarkiv var uppe redan i februari 1909. Vid samma möte begärde Eriksdals socialdemokratiska ungdomsklubb att få hyra lokal för sina möten. Den 13 februari 1910 begärde och erhöll SPIAF avd 31en sänkning av hyran för sista kvartalet 1909 till 12,50. Den 12 juni samma år syntes byggnadsfrågan närma sig sin lösning. Man hade ett ritningsförslag och beslutade sätta igång byggnationen samt upptaga ett inteckningslån på 3 000 kr. Någon särskild byggnadskontrollant ansågs onödig då styrelsen hade att bevaka alla föreningens intressen. Man behövde tydligen mera pengar och i juli beslutade man låna ytterligare 1 000 kr. Under sommaren och hösten 1910 synes lokalen ombyggts. Föreningens och styrelsens sammanträden voro många och protokollen vilar av beslut rörande massor av byggnadsdetaljer. 1911 talade man om staket och planering av tomten. En ganska märklig åtgärd. Helt i stil med strömningarna i tiden beslutade man även utse ett ombud "att bevaka föreningens kommunala och politiska intressen".
Att debatterna gick hårt fram ibland förefaller troligt. Meningarna om vad som var föreningens bästa voro delade och 1913 hade man uppe frågan om att nedlägga verksamheten och upplösa föreningen. Det är klart att stora ekonomiska svårigheter förelåg. Ingen hjälp kunde man vänta från samhället och hyresinkomsterna var helt otillräckliga. Olika organisationer, fackföreningen och andra, höll fester för att skaffa medel till sin verksamhet. Blev resultatet dåligt begärde man, och fick alltid, hyran efterskänkt. Avd 32 betalade 18 kr/år för ett möte i månaden.
Aptiten växer medan man äter, och 1914 ville de yngre medlemmarna bygga scen till lokalen. Den bordlagda frågan om föreningens upplösning togs upp till behandling den 15 februari 1914 en avslogs. År 1916 måste man ha två årsmöten då såväl styrelsen som revisorernas berättelser ansågs vara alltför knapphändiga vid det första mötet. Frågan om utbyggnad för scen hade icke släppts och vid detta senare årsmöte tillsattes en kommitté som skulle anskaffa ritningar. Dansfrågan, som kom från logen genom C. M. Karlsson, behandlades också. Det beslutades att inställa dansen under ett år därest logen Vivan svarade för föreningens utgifter.
Man var inte heller hu nöjd med lokalen. Frågan om tillbyggnad av scen utvidgades 1917 till att omfatta hel ombyggnad av lokalen. Biograffrågan behandlades första gången på årsmötet 1918 av C. E. Svedman, men slopades. 1919 blev ett märkligt år i byggnadsföreningens historia. Då utarbetade man förslag, planer och ritningar till den stora lokalen. Då man skulle beställa ritningar beräknade man att detta skulle kosta cirka 30 kr, och man avsåg att vända sig till bröderna Eriksson, vilka även byggde lokalen. 1920 gav man kassören 75 kr/man för det arbete man haft med byggnationerna. Nu tyckte man att tiden var mogen för att tillerkänna styrelsen arvode vilket för 1920 skulle utgå med 150 kr till hela styrelsen att delas efter gottfinnande. 1921 skulle utgå med 500 kr, men styrelsen avböjde förslag om gratifikation.
Efter den nya logens tillkomst kom en tid av framgång och omfattande verksamhet. Otaliga teaterföreställningar gick av stapeln. Många resande sällskap uppförde dramer, operor, operetter och revyer. Biograf startades, de politiska organisationerna anordnade stora möten. Lokalen var upptagen och i regel fullbesatt mest varje dag. För ungdomsklubben fanns endast rum på måndagarna och därför gjorde denna en framställning om inskränkning på biograftillställningarna. Byggnadsföreningens styrelse förklarade sig genast villig, men handlare Forsgren, som körde bio på Elitelokalen ville inte gå med på det. Klubben hade ett mycket starkt grepp om ungdomen och Forsgren fick ändra sig. Genom den utveckling som skedde dessa år kom föreningen upp till en helt ny ställning. Årsomslutningen uppgick till över 10 000 kr, men sedan kom tjugotalets kris och det var rätt svåra tider.
Genom att ytterligare pressa ned omkostnaderna kunde verksamheten hållas flytande. De lån som upptagits i samband med byggnationerna kunde endast avbetalas i ringa omfattning och så kom en kontokurant från Wifstavarfs AB som utvisade att skulden bara ökade. Bolaget hade nämligen levererat virke till lokalen. Efter en något stormig överläggning med direktör Lilliestråle prutade bolaget 3 000 kr om föreningen kunde likvidera skulden på cirka två veckor. Föreningen fick ytterligare någon respit och kunde klara frågan.
Den 24 maj 1926 brann lokalen ned. En olycka vid en filmföreställning annandag pingst och föreningen fick börja från början igen. Den 22 juni 1926 beslutades att bygga ny lokal. Frågan gällde om det skulle byggas en mindre lokal för logens behov, eller om det skulle byggas en lokal för samhällets och folkrörelsernas behov. Med de medel som föreningen fick ut efter branden kunde en liten lokal byggts skuldfritt och många års bekymmer skulle sluppits. Styrelsen som vanligt bestod av folk tillhörande de övriga folkrörelserna hade föreslagit en stor lokal för platsens behov. Det var rätt livlig debatt, men årsmötet beslutade utan votering att en tillräckligt stor lokal skulle byggas. Styrelsen fick i uppdrag att sätta i gång omedelbart. För dem som var med i styrelsen, och en hel del andra medlemmar i logen Vivan, blev det ingen fritid det året. Denna nya lokal kostade 71 502,36 kr. Den har redan varit föremål för flera mindre ombyggander, och kostar nu avsevärt mycket mera. Ännu återstår en hel del att förbättra och behovet av en särskild biografsal, som skulle frigöra den stora salen för teater, musik och organisationernas större möten, tränger sig på.
Meningarna om föreningens lokaler och vad som där hör till har alltid varit föremål för diskussion. Hyrorna har alltid hållits så låga som möjligt, kanske alltför låga. Styrelsen har ansett att de offentliga föreställningarna borde i huvudsak finansiera verksamheten. Ibland är det rätt svårt, särskilt om besöksfrekvensen går ned för längre tid. Perioder av bättre och sämre tider går som vågor även genom denna organisations historia. Från samhällets sida har lokalen alltid rönt uppskattning, såväl som från hyresgästernas.

Hänvisningar till orter

Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)

Referenskod	SE/FAY2/2_21510
Länk till posten	https://sok.riksarkivet.se/agent/uXjsbtsvYqEH4y7fSe2qs4
Språk	Svenska
ExtraID	2_21510

Arkivbeskrivning

Byggnadsföreningen Vivansborg (Föreningsarkivet i Västernorrland. Medelpadsdepån)