Sök i arkiven
Genvägar MENY

Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm  (1913 – )

Organisation

KategoriFörening. Ospecificerad (Förening)
HistorikH I S T O R I K
Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm
Förening Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm är den tredje äldsta sjöfartshistoriska föreningen i Sverige. Planer på att inrätta ett sjöfartsmuseum i Stockholm fanns redan tidigt. En början till ett sådant var Nautiska biblioteket, som hade inrättats i Sveriges Fartygsbefälsförenings lokaler. När Stockholms kolimportörer med rederiverksamhet år 1912 övervägde att grunda ett eget museum med bibliotek föreslog man ett samarbete, vilket dock bordlades. I november samma år utvecklades tanken på ett sjöfartsmuseum i en artikel i Svenska Dagbladet, där man föreslog att en särskild förening borde bildas för att grunda ett handelssjöfartsmuseum.
Tanken på ett sjöfartsmuseum fick fastare form i januari 1913 , då sjökapten J. G. Carlberg i Ångfartygsbefälhavaresällskapet lade fram ett förslag till ett sjöfartshus med bl.a. både sjöfartsmuseum och bibliotek. Detta ledde till att man tillsatte en tremannakommitté bestående av Carlberg själv samt kapten Axel Carell och sjökapten Olof Traung. I mars samma år förelåg kommittéens förslag till bildandet av en förening, som skulle kunna arbeta för ett förverkligande.
I föreningens arkiv finns ett upprop daterat i mars 1913 om grundandet av ett nautiskt sällskap för att realisera tanken på ett sjöfartsmuseum i Stockholm. Uppropets text börjar med orden ”Sveriges sjöfart åt Sveriges folk” och avslutas med en uppmaning att bilda en förening: ”För att än mera uppväcka detta intresse samt för att hos kommande släktled söka visa sjöfartsnäringens stora betydelse och dess utveckling från äldre tider hava undertecknade beslutat att försöka få tillstånd ett sjöfartsmuseum i Stockholm ...”. Ett tjugotal undertecknare inbjöd sjöfartsintresserade till ett möte på restaurang Reisen vid Skeppsbron torsdagen den 27 mars 1913 för att besluta om konstituerandet av en förening. Som första namn på listan stod kommendörkapten Björn von Sydow i Ångfartygsbefälhavaresällskapet i Stockholm. Bland de övriga fanns representanter för befälsföreningar, Nautiska biblioteket, sjöförsäkringsbolag, varv, rederier, Stockholms hamn, Kungl. Kommerskollegium och Navigationsskolan i Stockholm.
Namnet Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm antogs på förslag av direktör August Rönnow. Enligt stadgarna från år 1913 var föreningens huvuduppgift att ”arbeta på inrättandet av ett handelsmaritimt museum i Stockholm tillsammans med ett nautiskt bibliotek samt läsrum”,och att ”gemensamt med andra sammanslutningar i Sverige, vilka arbeta i liknande syfte, försöka åstadkomma att intresset för sjöfartsmuseifrågan uppväckes samt bibehålls till nytta för hela sjöfartsnäringen”. Samtidigt med föreningens bildande inleddes samarbete med Statens Sjökrigshistoriska Samlingar genom konteramiral Jacob Hägg, vilken valdes till föreningens viceordförande. Till ordförande utsågs Axel Carell. Bland övriga styrelsemedlemmar kan nämnas konsul Axel Ax:son Johnson, kapten Oscar Wallenberg, direktör Henrik Granholm samt sjökaptenerna J.G. Carlberg och Olof Traung.
Till en början kämpade museiarbetet med vissa svårigheter bl.a. på grund av brist på medel och svårigheten att finna en lämplig lokal. Stiftarnas avsikt var att det nya museet skulle bli hela Sveriges sjöfartsmuseum, vilket framgår av namnet ”Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm”.
Sjöfartsmuseet öppnades den 15 februari 1914 i huset Skeppsbron 46. Stockholms stads hamnstyrelse hade där ställt lokaler till förfogande. Sjökapten Olof Traung, föreningens sekreterare, fick i uppdrag att förestå museet. Från och med 1915 fortsatte sjökaptenerna J. O. Jäderholm och K. Indebetou att sköta museet. År 1920 blev museet uppsagt från lokalerna och samlingarna magasinerades fram till år 1925, då föreningen fick möjlighet att på nytt öppna museet, och i huset Skeppsbron 36. Den 5 december 1925 tillträdde marinmålaren Gerhard Albe tjänsten som Sjöfartsmuseets föreståndare. Sjökapten Hjalmar Börjesson blev bibliotekarie och arkivarie. Museilokalerna utökades år 1929 genom att man fick hyra även Skeppsbron 34. Genom sin dåvarande ordförande konteramiral Hans Ericson lyckades föreningen intressera Knut och Alice Wallenbergs stiftelse att i mars 1931 bidra till kostnaderna för en museibyggnad, som skulle vara gemensam för sjöfartsmuseet och de sjökrigshistoriska samlingarna. Föreningens samlingar överlämnades till staten 1932. Sjöhistoriska museets byggnad stod färdig i augusti 1935 och Sjöfartsmuseet på Skeppsbron stängdes. Det nya museet på Djurgården invigdes år 1938. Museet bestod av en sjöfartsavdelning och en örlogsavdelning under inseende av en nämnd, d.v.s. två museisamlingar under samma tak med var sin föreståndare, varvid Gerhard Albe förestod sjöfartsavdelningen. Intendent Albe verkade även som föreningens sekreterare mellan åren 1938 och 1960.
Enligt stadgar antagna år 1943 skulle föreningens uppgift vara att understödja handelsmaritim museal verksamhet och bedriva vetenskaplig forskning i svensk sjöfartshistoria, allt inom ramen för Sjöhistoriska museets verksamhet. Efter en omorganisation av museet 1945 utsågs Gerhard Albe till museidirektör för hela museet. Han kvarstod på den posten till sin pensionering 1960. Efter det att samlingarna övergått i statens ägo fick föreningen en annan målsättning, nämligen att enbart verka stödjande. Föreningens stöd inriktade sig mellan åren 1938 och 1964 på Sjöfartsavdelningen och avdelningen för Sjöhistorisk undersökning men efter museets omorganisation kom stödet att omfatta hela museiverksamheten.
År 1965 gick Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm samman med Föreningen Sjöhistoriska Museets Örlogsavdelning (f.d. Marinmusei Vänner), varvid den fusionerade föreningens uppgift enligt stadgarna blev att bedriva maritimmuseal verksamhet samt vetenskaplig maritim forskning allt inom ramen för den inom Statens Sjöhistoriska museum bedrivna verksamheten.
Enligt 1980 års stadgar är föreningens uppgift att ”understödja sjöhistorisk museal verksamhet och vetenskaplig forskning, företrädesvis med handelsmaritim inriktning inom ramen för Statens Sjöhistoriska museums verksamhet”. Föreningens stöd till museet har varit, och är fortfarande, mycket omfattande och kompletterar museets statliga anslag.
En av föreningens främsta stöduppgifter är forskningsverksamheten. 1927-1939 gav föreningen ut en årsskrift. Fram till år 1938 innehöll den i huvudsak års-, styrelse- och revisionsberättelser. Årsskriften för år 1938 innehöll en översikt över föreningens 25-åriga verksamhet och även de svenska sjöfartsvägarnas utveckling. Fr.o.m. år 1939 innehåller årsskriften olika artiklar med maritim anknytning. Åren 1940-1945/46 kallades årsskriften Årsbok och fr.o.m. år 1947 utkommer den under namnet Sjöhistorisk Årsbok. Från och med årsboken 1951-1952 utkommer den vartannat år.
Föreningens ordförande:
1913-1927 kapten Axel Carell
1927-1945 konteramiral Hans Ericson
1945-1979 skeppsredare Emanuel Högberg
1979-1982 direktör Ivar Söderström
1982-1984 skeppsmäklare Anders Anchér
1985-1995 hamndirektör Arne Nordström
1995- advokat Ingvar Boman
Föreningens sekreterare:
1913-1914 sjökapten Olof Traung
1915-1916 sjökapten O. Jäderholm
1916-1923 sjökapten Knut Indebetou
1923-1938 sjökapten Birger Rundblom
1938-1960 intendent Gerhard Albe
1960-1964 museidirektör Hans Hanson
1965-1972 direktör Folke Lindahl
1973-1978 direktör Rolf Högberg
1978-1983 intendent Gösta Webe
1983-1987 bibliotekarie Anders Sandström
1987-1992 intendent Gunnar Nordlinder
1992-1993 intendent Hans-Lennarth Ohlsson
1993-1994 intendent Gunnar Nordlinder
1994- intendent / avdelningschef / museichef Hans-Lennarth Ohlsson
Sjöhistoriska Museet 1996
Elisabet Dahlbäck
ReferenskodSE/SSHM/SME_9
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/UPOnPbRvqKzM8Gvqzh3NJ4
SpråkSvenska
ExtraIDSME_9