STOR-GÖTEBORGSKOMMITTÉN  (1958 – 1962)

Organisation

KategoriEj fastställd. Ospecificerad (-)
Historik1952 halverades antalet primärkommuner till 1037. 1863 års kommuner hade visat sig vara alltför små och samarbetet genom kommunförbund kunde inte alltid lösa alla de uppgifter staten lade på primärkommunerna. Nu eftersträvades att kommunerna skulle ha 2500-3000 invånare. Planerna på att ansvaret för gymnasieskolan skulle föras över på kommunerna och socialtjänstens ökade behov krävde emellertid större enheter på ca 8000 invånare. Följden blev att riksdagen 1962 beslutade att landet skulle indelas i 282 kommunblock. Kommunblocken skulle vara frivilliga samarbetsorgan
primärkommunerna emellan i syfte att utjämna skillnaden mellan landskommuner och primärkommuner. En frivillig sammanslagning av kommuner visade sig dock gå mycket trögt och 1969 beslutade riksdagen om tvångssammanläggning, vilket resulterade i 284 primärkommuner.
Det är i detta sammanhang Stor-Göteborgskommittén uppstår. Kommittén bestod utav representanter utsedda av Göteborgs stadsfullmäktige och Göteborgs förorters samarbetsnämnd (sedermera Göteborgs Förorters Förbund). Den direkta orsaken var att bostadsmyndigheterna f o m 1 juli 1958 började att tillämpa en regional kvotering av statliga lånemedel för Göteborg och förortsområdet. Kommitténs uppgifter var att utreda hur kvot- och bostadsförmedlingsfrågorna skulle bedrivas samt lägga fram ett flerårsprogram för bostadsbyggandet i Göteborg och förortsområdet. Efter att ha överlämnat ett förslag om ett permanent samarbetsorgan (det som skulle bli Stor-Göteborgs samarbetskommitté) avslutade kommittén 1962 sitt arbete.
ReferenskodSE/O258/GS_1178
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/c2QnagefoaIebcxBwE5Mp2
SpråkSvenska
ExtraIDGS_1178