Sök i arkiven
Genvägar MENY

Pehr Tham  (1737 – 1820)

Organisation

KategoriEj fastställd. Ospecificerad (-)
HistorikPehr Tham (1737-1820), fornforskare, hovman, jordbrukare, konstsamlare och mecenat, föddes på gården Stora Dala i Västergötland som enda barnet till major Petter Tham och hans hustru Ulrica Ulfsparre. Enligt föräldrarnas önskan fick han en för tiden mycket fri uppfostran utan allt tvång och med ett härdande uteliv. Genom sin informator fick han tidigt ett intresse för hembygden och dess minnesmärken.
Vid 14 års ålder skickades han till Uppsala universitet, där han stannade i två år och läste mycket men utan större planmässighet. I synnerhet intresserade han sig för de sköna konsterna, framför allt arkitekturen.
Efter studierna i Uppsala slog sig Tham ner i Stockholm, där han deltog i det kulturella och politiska livet och blev presenterad vid hovet. Tack vare sitt konstintresse blev han utnämnd till hovjunkare och hovintendent. Under Stockholmsvistelsen träffade han också sin blivande hustru Henrika Nordencrantz. För hennes rikliga hemgift inköptes egendomen Dagsnäs vid Hornborgasjön, där paret flyttade in på hösten 1763.
Efter faderns död ärvde han egendomen Stora Dala och härskade över sina gårdar som en forntida ”fylkeskonung”. Han bemödade sig om sina underlydandes bästa både vad gällde bostäder och ett rationellt skött jordbruk.
Förutom en livlig korrespondens med sina vänner från Stockholmstiden underhöll Tham en publiceringsverksamhet i så skilda ämnen som avskaffande av vissa helgdagar, försök att genom uppdämningar bidraga till ängars förbättring och bördighet, eldsvådor, tryckfrihet och politik. Han samlade konst, manuskript och lärda verk. Han ägnade sig med stor iver åt att anlägga en trädgård vid Dagsnäs.
Från slutet av 1780-talet kom han framför allt att ägna sig åt fornforskning. Han sökte bevisa att Sveriges hjärta hade legat i trakten kring Hornborgasjön, att Oden bott mitt emot Dagsnäs och att asarna var Ulfsparrar från Asa i Småland, Thams egna förfäder. Han ägnade sig åt försök att tolka runstenarnas inskrifter och att sätta in dem i ett ”historiskt” sammanhang.
Av större betydelse för fornforskningen i Sverige blev Thams mecenatskap. Som exempel kan nämnas att han anställde tecknaren Carl Gustaf Gottfrid Hilfeling med uppgift att resa i olika delar av landet för att uppspåra och avteckna fornlämningar och att han understödde professor N.H. Sjöborgs antikvarisk-topografiska verksamhet.
Som tack för sitt intresse och för sina insatser för konsten och vetenskaperna kallades Tham som ledamot av flera lärda sällskap och akademier, Konstakademien 1799, Lantbruksakademien 1812 samt Vitterhetsakademien 1818. Redan 1811 blev han medlem av Götiska förbundet, under namnet Engelbrecht Engelbrechtsson. För sina insatser under 1808 års krig, då han understödde Västgöta lantvärn med bl.a. penninggratifikationer, utnämndes han efter 1809 års statsvälvning till överintendent och riddare av Nordstjärneorden.
Efter Thams död skingrades hans samlingar, framför allt vid en auktion i Stockholm 1822. Götiska förbundets skriftvårdare säger i sin ämbetsberättelse i februari 1823: ”Med billig förtrytelse hafva vi deremot sett förskingringen av framl. förb. br. Engelbrecht Engelbrechtssons dyrbara samling av böcker och handskrifter rörande Sveriges forntid. Hans brefväxling i vetenskapliga ämnen har dock förb. br. Ingemund (J.G. Liljegren) varit nog lycklig att rädda från förstöring, och den på Dagsnäs tillförne förvarade samling af urgamla stenverktyg, har af förb. br. Engelbrecht Engelbrechtssons arfvingar blifvit till Kongl. Vitterh. Hist. och Antiquitets Akademien förärad” (Göt. Förb:s o. Jacob Adlerbeths arkiv, vol. 2, i ATA).
I Vitterhetsakademiens protokoll från den 19 och den 26 februari 1822 står att läsa om gåvan, som infördes med inventarienummer 439 i vad som sedermera blev Historiska museets samlingar.
Efter försäljningen av böckerna och de bundna manuskripten skulle återstoden - ”strödda lappar eller i mindre häften … så inblandade ihop med enskilta bref och ätteanteckningar, att de ej utan möda … kunde urskiljas” - ha kastats på elden, om inte en av testamentsexekutorerna, friherre Gustaf von Knorring, hade överlämnat till den blivande riksantikvarien J.G. Liljegren de brev och papper, som hade ”archaeologiskt och annars vetenskapligt” innehåll (se Liljegrens samling, volymen ”Åtskilliga Uppsatser och Småafhandlingar” /nr 18/ i ATA).
Med tiden har åtskilliga delar av Thams skingrade papper kommit till offentliga samlingar, t.ex. Kungl. Biblioteket och stifts- och landsbiblioteket i Skara.
De handlingar som Liljegren förvärvade, ingick i hans samling, som inlöstes för statens räkning 1833 och följande år (se Liljegrens egen katalog i ämbetsarkivet 1786-1922, arkivet och biblioteket DIc:2). En mindre del (”Politiska erinringar”, i vol. 2 i denna förteckning) synes ha kommit till ATA med arkivsekreteraren Olof Sundels samling, vilken övertogs av staten 1848 och fördelades mellan Vitterhetsakademien och Svenska akademien.
I ATA finns ett brev av Tham till B.A. Ennes i volymen ”Teckningar af runstenar. Skänkta --- af Fältväbeln Wetterhall ---genom N.M. Mandelgren år 1849” (se B.A. Ennes arkiv, vol. F1:1). Brev från Tham finns även i Götiska förbundets och Jacob Adlerbeths arkiv och i Liljegrens brevsamling (se särskilda brevskrivarregister).
Samlingen har sammanförts och förtecknats under hösten 1990.
ATA i oktober 1990
Inga-Britt Rosén Epel
Källor:
P.A. Wallmark: Minne af Framledne Öfver-Intendenten och Riddaren P. Tham till Dagsnäs (iVitterhetsakademiens Handlingar, 12, 1826);
C.M. Carlander: Svenska bibliotek och ex-libris II:2 (1904);
H. Schiller: En originell herre. Pehr Tham till Dagsnäs, den siste rudbeckianen (Sthlm 1930);
B. Broomé: Handskriftsamlarna och de svenska arkiven (1979).
ReferenskodSE/ATA/ENSK_110
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/WlTRvoMo64Q3mEADmhNGO2
SpråkSvenska
ExtraIDENSK_110