Från Carl Marinus till Axel Oxenstierna

Axel Oxenstiernas skrifter och brev

Innehåll

Innehåll Marinus har fått bifogad chiffernyckel från Haga i Konstantinopel och hoppas få hemlig information från honom. Haga bekräftar kosackernas anfall mot Svarta havet och tartarernas mot Polen. Inget kan hindra ett öppet krig utom ett persiskt fälttåg, som Haga tror kommer att sluta lyckligt för turkarna, som sedan skulle kunna vända vapnen mot Polen, lämpligen i samverkan med svenskarna. Marinus påminner om att om han ska resa till Turkiet innevarande år, måste han snarast få order, eftersom en pestepidemi hotar, vilket kan medföra att gränsen till Venedig stängs. - Efter att ha fördrivit de kejserliga från Bormio och Münstertal ägnar Rohan sig åt att befästa Tirano och förstärka lägret, och för att kunna stå emot fiendens anfall, håller han kvar sin armé kring Tirano och Bormio och kommer inte att dra sig tillbaka till Valtellina förrän snön hindrar fienden. Marinus vågar på grund av hotet från spanjorerna och lokalbefolkningen inte bege sig till Morbegno, där hans fru har sina egendomar. Österrikarna skryter med att de inom två månader ska ha fördrivit fransmännen från inte bara Valtellina utan också Graubünden. De kejserliga förväntas anfalla Bormio, Cerbellon (Serbelloni) Riva. - Graubünden har ett möte i Susch, där Rohan förhandlar om Valtellina. Graubünden vill ha tillbaka makten över Valtellina, men Rohan vill skjuta upp saken för att inte Valtellina ska alliera sig med österrikarna och orsaka svårigheter för fransmännen. Ty det starkaste väldet är det som undersåtarna gläder sig åt; den säkraste freden är den där folket frivilligt låtit sig underkuva. Rohan har skickat sin sekreterare Priolo (Prioleau) till Venedig för att få förnödenheter och för att förhandla fram ett fördrag mellan Graubünden och Venedig. - Créquy rör sig långsamt vid gränsen till Milano och har ännu inte erövrat någon spansk stad. Hans sölande kan bero på påven som kräver vapenstillestånd. Spanske kungen ska ha utsett kommissarier för att förhandla om en universell fred, nämligen drottningen av Ungerns biktfader greve Oñate och markis Costagneda. Marinus tror emellertid att det handlar om krigslist snarare än fredvilja. När lejonpälsen inte räcker till, klär sig österrikarna i rävskinn. Spanjorerna försöker på alla sätt lägga hinder i vägen för Créquy. Spanska flottan sägs vara på väg att invadera Provence. - Både de katolska och protestantiska schweizarna har gett franske kungen rätt att skriva ut 12 000 man fotfolk, och 500 000 francs har skickats till Solothurn för att täcka utbetalningen av solden. I Graubünden betalar Ludvig XIII 150 000 franc i månaden.

Innehåll

Marinus har fått bifogad chiffernyckel från Haga i Konstantinopel och hoppas få hemlig information från honom. Haga bekräftar kosackernas anfall mot Svarta havet och tartarernas mot Polen. Inget kan hindra ett öppet krig utom ett persiskt fälttåg, som Haga tror kommer att sluta lyckligt för turkarna, som sedan skulle kunna vända vapnen mot Polen, lämpligen i samverkan med svenskarna. Marinus påminner om att om han ska resa till Turkiet innevarande år, måste han snarast få order, eftersom en pestepidemi hotar, vilket kan medföra att gränsen till Venedig stängs. - Efter att ha fördrivit de kejserliga från Bormio och Münstertal ägnar Rohan sig åt att befästa Tirano och förstärka lägret, och för att kunna stå emot fiendens anfall, håller han kvar sin armé kring Tirano och Bormio och kommer inte att dra sig tillbaka till Valtellina förrän snön hindrar fienden. Marinus vågar på grund av hotet från spanjorerna och lokalbefolkningen inte bege sig till Morbegno, där hans fru har sina egendomar. Österrikarna skryter med att de inom två månader ska ha fördrivit fransmännen från inte bara Valtellina utan också Graubünden. De kejserliga förväntas anfalla Bormio, Cerbellon (Serbelloni) Riva. - Graubünden har ett möte i Susch, där Rohan förhandlar om Valtellina. Graubünden vill ha tillbaka makten över Valtellina, men Rohan vill skjuta upp saken för att inte Valtellina ska alliera sig med österrikarna och orsaka svårigheter för fransmännen. Ty det starkaste väldet är det som undersåtarna gläder sig åt; den säkraste freden är den där folket frivilligt låtit sig underkuva. Rohan har skickat sin sekreterare Priolo (Prioleau) till Venedig för att få förnödenheter och för att förhandla fram ett fördrag mellan Graubünden och Venedig. - Créquy rör sig långsamt vid gränsen till Milano och har ännu inte erövrat någon spansk stad. Hans sölande kan bero på påven som kräver vapenstillestånd. Spanske kungen ska ha utsett kommissarier för att förhandla om en universell fred, nämligen drottningen av Ungerns biktfader greve Oñate och markis Costagneda. Marinus tror emellertid att det handlar om krigslist snarare än fredvilja. När lejonpälsen inte räcker till, klär sig österrikarna i rävskinn. Spanjorerna försöker på alla sätt lägga hinder i vägen för Créquy. Spanska flottan sägs vara på väg att invadera Provence. - Både de katolska och protestantiska schweizarna har gett franske kungen rätt att skriva ut 12 000 man fotfolk, och 500 000 francs har skickats till Solothurn för att täcka utbetalningen av solden. I Graubünden betalar Ludvig XIII 150 000 franc i månaden.