Arkiv

Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket 1825-1859

Grunddata

Referenskod

SE/RA/420421

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/cqINeBUQrH6d0002H087k3

Omfång

217,5 Hyllmeter

Datering

1825

–

1859

(Tidsomfång)

Sökmedel

Arkivförteckning (godkänd): F band, F-exp/band

Arkivinstitution

Riksarkivet i Stockholm/Täby (depå: Arninge)

Arkivbildare/upphov

Kungl. Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket (1825 – 1859)

Kategori: Statlig myndighet. Centrala civila myndigheter

Innehåll

Inledning (äldre form)

Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket och dess arkiv 1825-1859

Riksarkivet
Byrå II, 6:e sektionen
Arkivarie Hans Sand
PM 1973-09-19

1. Fångvårdens organisation före 1825 1)

Vården och förvaltningen av fängelser och häkten i Sverige var före 1825 (egentligen ända fram till 1841) delad mellan en rad myndigheter:

Länsstyrelserna hade det närmaste inseendet över länsfängelserna (häktena) och under 1800-talets början också över de då inrättade korrektionsinrättningarna. Dessa fängelser, som ofta ursprungligen utgjort de gamla slottsfängelserna, blev efter länsstyrelsernas första reglering på 1630-talet ordnade till länsfängelser. De var huvudsaklingen avsedda som rannsakningshäkten men kom också att användas för straffångar, som ådömts kortare frihetsstraff, och för bötesfångar som genom brist på medel underkastats förvandlingsstraff.

I vissa avseenden fungerade för dessa fängelser en annan myndighet som överauktoritet, nämligen

Kammarkollegium. Kollegiet hade beträffande länsfängelserna att avgöra i frågor om proviantering,
nybyggnad och reparationer.

Krigskollegium var med vissa undantag (se nedan) förvaltande myndighet för fästningsfängelserna.
Dessa hade uppstått under 1670-talet och huvudsakligen kommit att tjäna som straffarbetsanstalter
för män, som begått grövre förbrytelser.

Amiralitetskollegium hade inseendet över fästningsfängelset och straffarbetet vid ankarsmedjan i Karlskrona.

Kommerskollegium. Tukthusordningen antogs i Sverige 1624. Det är dock osäkert när dylika inrättningar kom att uppföras. Tukthusen var ursprungligen avsedda för manliga och kvinnliga lösdrivare men kom efter hand också att utgöra en motsvarighet till fästningsfängelserna, dock med kvinnligt klientel. 1638 beslöts inrättandet av ett arbets-, rasp- och spinnehus i Stockholm. Detta företag kom emellertid aldrig till stånd. Först 1722 uppdrogs åt Kommerskollegium att fullfölja planerna och 1724 stod Spinnhuset å Långholmen färdigt.

1) Kapitel 1 och 2 bygger huvudsakligen på Carl Olof Brink, Historisk öfversigt af fängelse-systemerna
samt svenska lagstiftningen rörande fängelserna i (Stockholm 1848) och Sigfrid Wieselgren, Sveriges
fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar (Stockholm 1895).

Städer och härader. Inrättningen av allmänna häkten i städerna torde vara lika gammal som deras municipala författning. Inrättandet av häradsfängelser stadgades inte förrän 1699. Enligt kungligt
beslut skulle socknar och härader bygga och underhålla fånghus och förvaringsrum vid tings-
platserna. Stads- och häradshäkten var i första hand avsedda för rannsakningsfångar.

2. Fångvårdens centralisering

2. 1 Styrelsens tillkomst

Bl.a. mot bakgrund av snabbt stigande utgifter för fångvården inom den splittrade förvaltningen tillsatte
Kungl. Maj:t den 3 november 1820 en kommitté med uppgift att utreda fångvårdens tillstånd i allmänhet och komma med förslag till åtgärder. Som ordförande i kommittén satt presidenten i Krigskollegium Carl Axel Löwenhielm. Övriga ledamöter var generallöjtnanten Magnus Björnstjerna och generalmajoren Bengt Erland Franc-Sparre, justitierådet Josua Sylvander, konteramiral Johan Lagerbjelke, tf justitiekanslern Erik Johan Bergenskjöld samt statskommissarien Karl Erik Tunelius.

Den 3 mars 1823 avgav kommittén sitt betänkande. Bl.a. föreslogs inrättandet att ett "sällskap för fattiga fångars understöd", vilket borde ställas under konungens beskydd och under ledning av kronprinsen. Sällskapets centralkommitté borde förläggas till Stockholm och dessutom borde inrättas mindre kommittéer
i de övriga städerna.

Detta sällskap var tydligen tänkt att fungera som ett slags fångvårdsstyrelse, dock utan att få sina kostnader bestridna av statliga medel och med ett inflytande begränsat till en kontrollerande funktion. En huvuduppgift för sällskapet skulle ha varit, vad vi idag brukar benämna eftervården eller återanpassningen av fångar i samhället.

1823 års riksdag anslöt sig till Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av det för staten kostnadsfria sällskapet.

I en kunglig skrivelse den 3 februari 1825 till ordföranden i 1820 års kommitté, Carl Axel Löwenhielm, framhölls att någon enhet och fullständighet i fråga om fångvården inte var att förvänta så länge förvalt-
ningen var så splittrad. Därför hade Kungl. Maj:t beslutat om inrättandet av ett allmänt sällskap under konungens beskydd och kronprinsens ledning. Vidare uppdrogs åt tre personer, Löwenhielm som ord-
förande och justitierådet Johan Mannerstam samt statskommissarien Tunelius som ledamöter, att utgöra
Styrelsen över rikets fängelser och arbetsinrättningar.

Tanken bakom organisationens tudelning torde ha varit, att styrelsen skulle handha de administrativa uppgifterna medan sällskapet huvudsakligen skulle ha en social funktion, d.v.s. inrikta sig på fångarnas moraliska förbättring och deras återanpassning i samhället efter avtjänat straff.

Beslutet om inrättandet av sällskapet kom aldrig att effektueras. Trots påstötningar, bl.a. från styrelsen
1830 och även senare, synes några åtgärder icke ha vidtagits för att få ett sällskap till stånd.

Styrelsen påbörjade emellertid sitt arbete 1825. Någon egentlig instruktion för sin verksamhet erhöll
styrelsen inte förrän 1835, trots att man redan i mars 1825 inkommit med förslag till dylik.

2.2 Styrelsens verksamhetsområde

I ett kungligt brev den 21 mars 1825 meddelades närmare föreskrifter rörande styrelsens verksamhets-
område. Styrelsen skulle, förutom "det inseende och den allmänna ledning af fångvården", som redan
tidigare anbefallts, handha förvaltningen av spinnhusen och korrektionsanstalterna i Stockholm,
Göteborg och Norrköping samt allmänna arbetsinrättningen i Vadstena.

Brevet den 21 mars 1825 markerar en första fas i fångvårdens centralisering men ännu stod många fängelser utanför styrelsens ledning. Fästningsfängelserna stod fortfarande under befäl av kommendanter, vilka lydde under Krigskollegium. Fängelset i Karlskrona stod under förvaltningen av sjöärendena och länsfängelserna sorterade under respektive länsstyrelse. Det i brevet omnämnda "överinseendet över fängelserna" torde för styrelsens vidkommande blott ha inneburit rätt att bese dem samt att från de förvaltande myndigheterna erhålla de upplysningar, som styrelsen önskade.

Styrelsens position kom efter hand att bli allt starkare då verksamhetsområdet vidgades.

1828 lades det då inrättade korrektionsfängelset i Malmö under styrelsen.

1830 överflyttades från Krigskollegium på styrelsen inseendet och den ekonomiska förvaltningen över samtliga fästningsfängelser. Fängelset i Karlskrona stod däremot till 1842 i ekonomiskt avseende under
tillsyn av flottans befäl.

Genom de kungliga breven den 23 och 30 november 1841 var centraliseringsprocessen fullbordad. Styrelsen fick härigenom från 1 januari 1842 sig anförtrodd "hela förvaltningen af de för fångars vård och underhåll anslagne och erforderlige medel". Länsstyrelsernas och Kammarkollegiets fångvårdsuppgifter hade däri-
genom upphört. Likaså hade fängelset i Karlskrona gått in under styrelsens förvaltning.

Styrelsens vidgade verksamhetsområde var inte bara en följd av centraliseringen. Nya fängelseinrättningar skapades också. Tidigare har nämnts korrektionsfängelset i Malmö, vilket vid sin tillkomst lades direkt under styrelsen. I detta sammanhang bör särskilt nämnas de genom det kungliga beslutet 1842 inrättade kronoarbetskompanierna.

2.3 Styrelsens organisation

Redan i april 1825 hade styrelsen till sitt biträde erhållit en sekreterare och en vaktbetjänt. Styrelsens inre organisation reglerades första gången genom kungligt brev den 9 februari 1826. Först den 7 mars 1835 utfärdades instruktion för styrelsen (SFS 1835:19). Denna instruktion ägde giltighet till den 16 december 1859, då ny instruktion utfärdades (SFS 1859:71) för den från denna tidpunkt officiellt benämnda Fångvårdsstyrelsen.

Enligt 1835 års instruktion skulle styrelsen bestå av en ordförande med titel generaldirektör över fängelser och arbetsinrättningar i riket. Av de två ledamöterna skulle den ena, kansliledamoten, leda styrelsens kansli och bereda och föredraga ärenden rörande disciplinen, religionsvården och läkarvården inom fängelserna, fångars nådeansökningar och klagomål och övriga frågor av juridisk natur.

Kameralledamoten skulle leda styrelsens räkenskapskontor och behandla ärenden rörande ekonomien, penningförvaltningen och räkenskaperna vid fängelserna.

Under 1840-talet inrättades vissa specialkontor för ärendenas beredning och utarbetning. Under kameralledamoten sorterade dels ett Kammarkontor, vilket hade att granska och avge utlåtande över medelsrekvisitioner, kassaförslag och arbetsrapporter m.m. samt dessutom upprätta bokslut över styrelsens egna räkenskaper, dels ett revisionskontor, som granskade de från fängelserna inkomna räkenskaperna.

Byggnadskontoret, uppenbarligen ett fristående kontor, upprättade kostnadsförslag och ritningar över såväl nybyggnader som reparationer. Byggnadskontoret leddes av en intendent, vilken också var föredragande inför styrelsen i byggnadsfrågor.

Styrelsen synes under sitt första verksamhetsår har varit ställd undre justitierevisionsexpeditionen. Under 1826 förekommer kungliga brev både från nämnda expedition och kammarexpeditionen. Styrelsen synes härefter närmast ha sorterat under sistnämnda exedition, vilka bl.a. har utfärdat dess instruktion 1835. Från den 18 maj 1840 lydde styrelsen under det då inrättade Justitiedepartementet (justitiestatsexeditionen).

3. Styrelsens arkiv

3.1 Allmänt

Styrelsen har vid ordnings- och förteckningsarbetet betraktats som en enda arkivbildande enhet. Arkivet innehåller handlingar till huvudavdelningarna A-G och J enligt gällande plan till förteckning över centrala ämbetsverks m.fl. arkiv (SFS 1962:110).

Sökmöjligheterna i arkivet är som hos de flesta myndigheter i hög grad beroende av diarierna. I det följande skall kortfattat redogöras för diarieföringens utformning inom styrelsen. Vidare skall några av de serier, vilka torde ha speciellt intresse för forskningen, presenteras.

3.2 Diarier och inkomna handlingar

Under perioden 1825-1843 gick samtliga ärenden, med vissa undantag, i ett för styrelsen gemensamt diarium, "allmänna diariet" (C I a). Undantagen utgjordes av de kungliga breven och remisserna. Redan från 1825 bildades en separat serie kungliga brev (E I a), vilka dock diariefördes i det gemensamma diariet. Från 1826 bröts de kungliga remisserna ut (E III) och diariefördes separat (C II a). I detta diarium fördes från denna tid också de kungliga breven.

Under ovannämnda period bildar sålunda de inkomna skrivelserna, med nämnda undantag, en odelad serie
(E II a). Fr.o.m. 1844 börjar en uppdelning av diarierna efter ärendetyp och mot slutet av 1840-talet förs på styrelsen fem huvuddiarier, nämligen ett diarium över kansliärenden (C I b), ett diarium över kameralärenden (C I c), ett diarium över byggnadsärenden (C V b), ett diarium över revisionsärenden (C VI a) samt det ovan nämnda diariet över kungliga remisser. I anslutning till varje diarietyp bildas serier av inkomna handlingar.

Även vid de tidigare nämnda Specialkontoret, Kammarkontoret, Revisionskontoret och Byggnadskontoret, fördes diarier. Dessa är dock att betrakta som hjälpdiarier. I de nämnda diarierna finns hänvisningar till det huvuddiarium, varifrån ärendet remitterats. Sålunda återfinns ärendena i Kammarkontorets diarium (C IV a) också i diariet över kameralärenden eller i diariet över kansliärenden. Revisionskontorets ärenden (C VI ba) återfinns i diariet över revisionsärenden medan Byggnadskontorets ärenden (C V a) också är antecknade i diaret över byggnadsärenden. Någon arkivbildning har icke skett i anslutning till specialkontorens diarier.
En mindre serie skrivelser till Byggnadskontoret (E VII a) från 1840-talets början bör dock observeras. Den innehåller huvudsakligen ej diarieförda handlingar men också skrivelser förda i det äldre gemensamma diariet och i revisionsdiariet.

I detta sammanhang bör också nämnas att i Revisionskontoret förekommande "räkenskapsdiarium" 1844-1855 (i förteckningen benämnd Revisionskontorets diarium över inkomna räkenskaper från fångvårdsanstalterna, C VI bb). Detta bör snarare betraktas som en liggare över insända räkenskaper.

3.3 Mönsterrullor och fångförteckningar

Bland styrelsens inkomna handlingar finns bl.a. ett större bestånd av från fängelserna insända rullor och förteckningar över fångar (E IV). Dessa är före 1844 förda i det gemensamma diariet och fr.o.m. 1844 i diariet över kansliärenden. Uppenbarligen på grund av sin speciella karaktär har dessa handlingar brutits
ut ur huvudserien och arkivlagts separat.

Serien mönsterrullor (E IV a), d.v.s. rullor upprättade vid årliga mönstringar av fångar, börjar egentligen
1827 (se Kungl. Maj:ts och krigskollegii skrivelse till kommendanterna den 8 augusti 1826). De enstaka
rullorna från 1825 avser nästan uteslutande spinnhus och synes inte ha mönstringskaraktär.

Ursprungligen synes den till styrelsen rapporterade mönstringen huvudsakligen ha avsett fästnings-
fängelserna. Bland rullor från åren 1827-1831 återfinns endast ett exempel på annan inrättning. Stickprov
i yngre rullor har dock visat, att efter hand även korrektionsinrättningar och kronoarbetskompanier blivit mönstrade.

Mönstringen synes fram till slutet av 1830-talet ha förrättats av kommendanterna eller motsvarande å fängelserna. Från denna tid börjar styrelsen själv ta aktiv del inför styrelsens generaldirektör eller, som framgår av vissa rullor, inför "styrelsens inspekterande ledamot" generalauditören.

Rullorna innehåller uppgifter rörande fångens namn, födelsedatum och yrke. Vidare finns upplysningar beträffande vilken domstol, som fällt utslaget, tidpunkten för detta och straffets omfattning. I en särskild anmärkningskolumn finns vanligtvis endast uppgifter om fången varit närvarande vid mönstringen eller ej, men där kan också finnas upplysningar av annat slag, exempelvis fångens hälsotillstånd eller hans intellektuella status, "läser",

Serien fångförteckningar (E IV b) börjar 1832 och är t.o.m. 1841 (årgångarna 1842 och 1843 saknas) kronologiskt ordnad. Fr.o.m. 1844 har en systematisering efter fängelsetyp gjorts. Fångförteckningarna har insänts månadsvis och är oftast mycket summariska. De anger antalet fångar och deras fördelning på olika straffkategorier. Stundom förekommer namn på fångarna, särskilt, synes det, på livstidsfångarna. Orsaken till att styrelsen inkrävt dessa månadsrapporter torde ha varit det kungliga brevet den 26 november 1831, vilket befallde, att styrelsen före den 1 april varje år skulle till justitieministern "... insända listor på de föregående året i fängelserna varande fångarne".

Styrelsens fångförteckningar är som nämnts ofta summariska. Dessutom har ett antal förteckningar vid organisationsarbetet ej påträffats.

Det är därför av vikt att peka på den parallellserie av fångförteckningar ("fånglistor", E III cc), som finns i Justitiekanslersämbetets arkiv. Denna omfattande serie synes icke blott vara till innehåll och detaljuppgifter betydligt rikare än motsvarande handlingar i styrelsen, den torde också kunna utfylla de luckor som finns i styrelsens förteckningssvit. (Beträffande JK:s fångförteckningar, se Elsa-Britta Grage, Justitiekanslers-
ämbetet och dess arkiv, i Meddelanden från svenska Riksarkivet för åren 1962-1966, sid. 105, samt dens-, PM angående fånglistor (fångförteckningar) i Justitiekansletsämbetets arkiv 1750-1906, RA dnr I:854/1962. En allmän översikt beträffande insändandet av fånglistor till olika myndigheter återfinns i Riksarkivets yttrande angående utgallring av fångförteckningar den 7 december 1921, Ecklesiastikdepartementets arkiv, konseljakter den 28 april 1922, nr 97.

3.4 Räkenskaper

3.41 Allmänt

Som framgått av avsnitt 2.2 hand hade styrelsen från 1825 den ekonomiska förvaltningen av spinnhusen
och korrektionsanstalterna. Denna förvaltningsuppgift vidgades efter hand för att från 1842 avse det totala anslaget för fångvården.

Styrelsens förvaltningsfunktion har givit upphov till en rik arkivbildning av räkenskaper, huvudsakligen bestående av från fångvårdsanstalterna inskickade verifikationer, huvudböcker och redogörelser samt de huvudböcker m.m. som bl.a. på basis av det inkomna materialet upprättats på styrelsen.

3.42 Huvudböcker och verifikationer

Det räkenskapsmaterial, som huvudböcker och verifikationer utgör, är uppdelat på två grupper, nämligen
en huvudgrupp bestående av de allmänna räkenskaperna (G I) och en specialgrupp av räkenskaper till byggnadsverksamheten (G II). De allmänna räkenskaperna består huvudsakligen av från fängelserna insända verifikationer (och ibland även huvudböcker) (G I b) och de på basis av detta material inom styrelsen upprättande huvudböckerna (G I a).

De insända verifikationerna, till vilka styrelsens huvudböcker fungerar som register, synes utgöra ett gott underlag för studier av de materiella förhållanden, som rådde på fängelserna, och av den produktions-
verksamhet, som bedrevs vid vissa typer av anstalter. Vidare avspeglas i materialet bl.a. kostnaderna för fångskjutsar och deras färdvägar. Dessutom kan nämnas, att exempelvis skarprättaren och hans verksamhet väl kan dokumenteras i reseräkningar och andra handlingar.

En äldre serie huvudböcker bör i detta sammanhang också nämnas. Det är koncepthuvudböcker, upprättade vid Stockholms stads kronospinn- och korrektionsanstalt under åren 1813-1824 (G I f). Proveniensmässigt hör de sålunda inte till styrelsen utan till anstalten. Troligen har dessa huvudböcker hamnat i styrelsens arkiv
i samband med att styrelsen 1825 övertog förvaltningen av spinnhuset.

Medan de ovan nämnda räkenskaperna ordnats kronologiskt har räkenskaperna för byggnadsverksamheten ordnats systematiskt efter län.
De å styrelsen upprättade huvudböckerna för byggnadsverksamheten (G II aa) fyller ej samma register-
funktion som huvudböckerna beträffande de allmänna räkenskaperna. Registren utgörs i stället av de i
länen upprättade och till styrelsen inskickade huvudböckerna (G II b).

I verifikationerna för byggnadsverksamheten (G II c) framgår t.ex. kostnaderna för och åtgången av byggnadsmaterial men också de fria arbetarnas dagsverksarvoden m.m.

3,43 Kassaredogörelser

Kassaredogörelserna (G III a), eller som de oftast betecknas i handlingarna "kassaförslager", utgörs av från fängelserna insända månads- (och ibland vecko-) rapporter beträffande det ekonomiska läget. De synes utgöra ettt värdefullt komplement både till de likaledes månadsvis inlämnade fångförteckningarna och till verifikationsmaterialet.

Redogörelserna är oftast diarieförda, under perioden 1825-1843 i det gemensamma diariet och därefter i diariet över kameralärenden.

4. Leveranser m.m.

Styrelsens arkiv levererades till Riksarkivet 19173 (RA dnr 732/J 1, Acc 42/1973). 1971 levererades från Byggnadsstyrelsen (RA dnr 1337/J 1) ca 600 ritningar med proveniens från Kriminalvårdsstyrelsen och
dess föregångare. Vissa av dessa ritningar emanerar från den äldre styrelsen.

Samtliga ovanstående ritningar förvaras i Riksarkivets kart- och planschsamling, där de ävenledes skall registreras.
Vid denna promemorias datering har emellertid registreringen av ritningsleveransen ej påbörjats.

Arkivet har ordnats och förtecknats av assistenterna i Riksarkivet Maj Söderman och Sten Wendel.

Stockholm som ovan

Hans Sand

Hänvisningar

Reproducerat

Nej

Kontroll

Skapad	1993-09-30 00:00:00
Senast ändrad	2016-06-21 15:31:15

Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket 1825-1859

Grunddata

Innehåll

Hänvisningar

Kontroll

Serier (9 st)