Sök i arkiven
Genvägar MENY

HEBERG 13, DYGÅRD, ÅRSTADS SN

Organisation

KategoriGård. Ospecificerad (Gård / Fastighet)
KategoriGård. Ospecificerad (Person/Släkt)
HistorikH I S T O R I K
Länsmuseet Varberg Arkiv
11709 HEBERG 13, DYGÅRD
Arkiven (VMA11689 - 11709 ) är skänkta till Länsmuseet Varberg 1996 av Clara Mårtensson, Heberg och den största mängden handlingar hänför sig till Heberg 13 Dygård.
(Arkivet är förtecknat av praktikant Anders Andersson, historikerstuderande, med 1:e arkivarie Eva Berntsson Melin som handledare.)
I 1729 års landbeskrivning står det bl a om Årstads socken att "menige allmoges huushåldning är ringa emedan die hwarcken af fiskande eller skog något förtiena kunna, och handell eij wijdare än några stycken från Skåne uppköpte hästar som under tidjden försäljas". En beskrivning av Årstad som under de närmaste århundradena skulle komma att se helt annorlunda med allt större inkomster både från skog och handel.
Dygård nämns första gången 1650 under namnet Pilady. Med gårdsnumreringen under 1700-talet fick gården beteckningen Heberg 13 och i kyrkboken 1876 kallas den vid sitt nuvarande namn. Handlingarna om Dygård sträcker sig från 1765 till och med 1996.
Sven Arvidsson kom med sin hustru Elin Larsdotter och sonen Lars till Dygård 1759 enligt mantal. Elin dog två år senare. 1760 gifter Sven om sig med Maria Hindriksdotter. 1767 köptes Dygård (Sven Nilssongård) från Kronan och blev skattehemman. Dottern Elin Svensdotter köpte gården tillsammans med sin man David Borgarsson 1779. Bara ett år därefter går David bort och 1781 undertecknar Elin tillsammans med sin nya make Jöns Jönsson en gemensam köpehandling på Dygård. Äldste sonen Sven blir ny ägare till gården 1811 tillsammans med sin hustru Ingierd Andersdotter. Det blev sen Sven Jönssons brorsdotter Elise Davidsdotter-Pihlgren och hennes make Mårten Gustafsson som blev nya ägare till Dygård 1848. Elise hade vuxit upp på Dygård hos sin farbror.
För 10 500 kr köpte Gustav Mårtensson gården av sina föräldrar 1888. Han gifte sig i Årstad 1892 med Johanna Beata Andersdotter. Paret fick två söner, Anders Martin och Carl Emil. Anders tog över gården 1916. I skuggan av världskriget var det bröllopskalas på gården 1918 när Anders gifte sig med Julia Kristina Karlsson. Samma år fick dom en dotter, Hedvig Birgitta, och i juli 1920 föddes sonen Gustav Arnold. Det blev sonen Arnold som fortsatte gårdsbruket fram till sin död i början av 1990-talet. Arnolds efterlevande maka Clara Mårtensson sålde Dygård till Rolf och Inger Robertsson.
En stor omvälvning av Heberg var det laga skiftet som påbörjades 1828 och kan följas i arkiven fram till 1857. Av tjugo gårdar flyttades fyra ut. Normalt för Halland var att över hälften av gårdarna blev kvar i byn efter skiftet. Det tycks som om skiftet gått relativt lugnt till, även om vissa invändningar gjordes från delägarna till Heberg 11 Nygård som ansåg utflyttningen överflödig och rentav skadlig. Såsom en följd av skiftet blev bönderna tvungna att flytta och sätta upp stora mängder stängsel. I arkiven finns ett flertal exempel på de problem som kunde uppstå gällande hägnadsersättning och hägnadsindelning. Det visades också ett visst missnöje med odlingsersättning.
Undantagskontrakt var en stor tvistefråga och ett system som landshövdingen i sin femårsrapport 1850 ansåg stå i vägen för ett ökat välstånd. Sista avrättningen på Galgberget i Heberg skedde 1829 och gällde en bonde som mördat en undantagsänka i Lundby. I Dygårds arkiv går det att läsa om svårigheterna i samband med dessa kontrakt.
Förmyndarskap var ett vanligt åtagande. I arkiven finns ett flertal exempel på handlingar där förmyndaren bevakar omyndiga barns lotter i arvskifte eller lämnar räkning på deras försörjning.
Hebergs by var en båtsmansrote med två båtsmän. I arkivet rörande Heberg 7 finns ett brev från båtsmannen Joahnnes Hebärg till Johan Andersson Heberg 7 daterat 1886-03-24. En av rotens stugor var bebodd in på 1920-talet.
Missväxten 1916, 1917, och 1918 gjorde att många fick det svårt med matförsörjningen. Anders Martin Mårtensson fick brev med en bön om potatis från en elmontör som ville hålla svälten från dörren.
Vid andra världskrigets slut tog Dygård emot 13 estländska flyktingar som skulle arbeta på gården.
Litteratur:
Hallands Landsbeskrifning 1729
Kungl Befallningshav i Hallands län femårsberättelse 1842 - 1847
Årstad förr och nu, 1994
Hänvisningar till orter
Ospecificerad topografiuppgift (Sätesort)
WebbsidaExtern länk
ReferenskodSE/N009/VMA_11709
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/vZSp1b8RdKAzGGmNLONMi4
SpråkSvenska
ExtraIDVMA_11709